Fidel Castro
Björn Kumm
ISBN 9789186297565
Jag har tidigare läst Kalla Kriget och Terrorismens historia av Björn Kumm och tyckt att de har varit sakliga och ganska vältäckande kring sina respektive ämnen. Särskilt eftersom de har tagit upp ovanliga ämnen på en marknad med historiska böcker som i Sverige annars är nästan helt fokuserad på andra världskriget – och då nästan uteslutande om den europeiska krigsskådeplatsen. Därför var det med tillförsikt jag såg fram emot Björn Kumms Fidel Castro.
Förlaget Historiska Media säger att man med Fidel Castro inleder en serie av biografier av "kondenserat format". Och det kondenserade formatet tvingar Kumm att gå från att på några hundra sidor ganska väl täcka in ett ämne till att på 140 sidor klara av att teckna en levnadsskildring över en diktator som varit i hetluften sedan 50-talet. Vilket är dömt att misslyckas: "Fidel Castro" är ingen biografi i kondenserat format, mer en fragmentarisk samling essäliknande kapitel staplade i någorlunda kronologisk ordning.
Vill Historiska Media få en serie av biografier att fungera och sälja måste man nog våga släppa upp lite på sidantalet och lägga mer energi på böckernas disposition. Fast den grundläggande frågan är kanske varför man alls ska skriva biografier i kondenserat format - en levnadsteckning måste kanske få ta utrymme för att bli bra?
Det är roligt att Historiska Media vågar ge ut böcker om ämnen som inte berör andra världskriget, även om Fidel Castro något ironiskt blivit väldigt uppmärksammat de senaste åren. Trots att Fidel Castro var den statschef som suttit längst i världen har det fram tills nu funnits ganska lite litteratur på svenska kring honom, men sedan 2009 har tre biografier kommit ut; Förutom Björn Kumms bok om Fidel Castro också "Fidel & Che: revolutionsbröder" (2009) av Simon Reid-Henry och "Fidel Castro" (2010) av Anne M. Sørensen. Dessutom har Björn Kumm skrivit ”Che” (2008) som ju tvunget också tar upp Castro.
Även om utrymmet är tunt tar boken ett brett grepp och börjar med att beskriva Kubas politiska utveckling från 1880-talet och framåt, för att sedan växla över till Castros uppväxt och karriär som revolutionsledare. Det begränsade utrymmet gör dock inte läsningen rapp, snarare ytlig. Beskrivningen av revolutionen är så ytlig att man inte ens får någon ingående förklaring till varför Castros styrkor efter flera års gerillastrider till slut fick Batista på fall.
Ganska snart skiner också Björn Kumms personliga vurm för Castro igenom. Om han i tidigare böcker hållit en enligt mitt tycke saklig och nyanserad ton blir tonen här istället försvarande och relativiserande. Castro kanske inte lyckades alla gånger, men han ville ju väl skriver Kumm mellan raderna. Kuba beskrivs som ett föredöme i Centralamerika och alla misslyckanden skylls på USA – mycket energi läggs på att anklaga USA för att behandla Kuba orättvist. Kumm drar sig till och med för att medge att Kuba faktiskt är en diktatur – är han en diktator ”tillhör han i så fall inte de värsta” skriver Kumm och vill hellre klassa honom som en ”självutnämnd landsfader” ungefär som Charles de Gaulle. Till och med att människorättsaktivister har gripits och satts i fängelse viftas bort – de sitter fängslade för att ha stött USAs försök att upprätthålla embargon mot Kuba.
Man kan ha olika åsikter kring Kuba och Fidel Castro och särskilt kring USAs embargon, men att Kuba inte är en demokratisk stat och att de mänskliga rättigheterna kränks går inte att förklara bort med att det finns värre diktaturer eller att USAs embargon rättfärdigar fängslanden av dissidenter.
Tillförsikten byts därför till besvikelse under läsningen. Upplägget med ”kondenserad” biografi fungerar inte alls och Kumms ständiga försvar av Castro retar bara upp mig.
Betyg 2 av 5
Wooster
Tack till förlaget för recensionsexemplaret.