Stilgreppet är lite ovanligt, om än inte unikt:
http://www.nt.se/kultur/artikel.aspx?articleid=4470286Corday är en av nitton huvudpersoner i historikern Peter Englunds mäktiga berättelse Stridens skönhet och sorg. Den tar sin början vid krigets utbrott 1914. Vi får följa de olika personerna växelvis i kronologisk ordning, genom vad de själva berättat i brev och dagböcker. Varsamt fyller Englund ut luckorna med egen text så att berättelsen blir ett helt.
212 korta kapitel blir över sexhundra sidor. Man blir åtminstone sittande ett tag.
Recensionerna är överlag positiva. Här hittade jag en som har invändningar, intressant nog en historiker:
http://sydsvenskan.se/kultur/article387 ... -sorg.htmlVanskligare är oviljan att diskutera det omöjliga i att nå den oförvanskade erfarenheten och frilägga ett historiskt nu.
Att använda dagboksanteckningar som översatts och utgivits på engelska 1934 för att frambringa franska orostankar från 1915 inför en kommande hård och ensidig fred låter sig inte göras. Lika otillfredsställande är att använda en bok utgiven 1931 för att förankra en rysk rödakorssysters förnumstiga revolutionsförakt 1917.
"Stridens skönhet och sorg" fångar sidor av och stämningar i det första världskriget som förlorats med en mer traditionell historisk metod och framställningsform.
I det självvalda ingenmanslandet mellan fakta och fiktion formulerar Englund likafullt ett farväl till det historiska hantverket.