Vad läser du just nu?

[sonderling]

Femtiotrean var de svenska? Jag trodde de inte hunnit över gränsen ännu? Jag mindes fel.
Nej det var filmen "Barnmorskan" baserad på en populär roman. Helt bisarr faktiskt, har funderat på att dra den inför skranket.

Adlercreutz: just ja den hade jag glömt, fast jag tror författaren menade en raket.

Sonderling

[Hans]

Jag citerar en trovärdig källa:

En lite parantes, fick i födelsedagspresent, sade jag att det är den första augusti, 'Krig och straff : Putin, Zelenskyj och vägen till Rysslands invasion av Ukraina' av Michail Zygar, han är f.ö. ryss men i exil.
https://www.adlibris.com/se/bok/krig-oc ... %20Ukraina.
Klar förra veckan. Läs den, förklarar bra allt ifrån nästan hedenhös fram till invasionen. Är inte helt okritisk mot Ukraina, förklarar även bra Putains och Zelenskyjs väg till makten.

Jag tycker f.ö. 'Krig och straff' var fyndigt, har läst bägge.

MVH

Hans

viewtopic.php?f=74&t=43638&p=856071&sid ... f7#p856068

Adlibris text:

»Historia skapas av myter. Tyvärr ledde våra myter oss till fascismen år 2022. Det är dags att avslöja dem.«

I Krig och straff undersöker den ryske journalisten Michail Zygar hur 350 år av propaganda, oseriös historisk forskning och folksägner drev hans nation till krig med Ukraina. Som erkänd expert på Kreml och med en unik tillgång till hundratals aktörer i den pågående konflikten, kartlägger Zygar de historiska maktkamper som format dagens politik. Han synar väven av myter som genomsyrar Rysslands imperialistiska förhållningssätt.

Vad drev en tysk munk att uppfinna berättelsen om en förenad rysk värld? Hur inspirerade klyschiga spionromaner om en sovjetisk James Bond Vladimir Putin att gå med i KGB? Och kunde Putin underskatta en allt mer populär komiker vid namn Volodymyr Zelenskyj?

Michail Zygar ger en enastående översikt över kampen för ukrainsk självständighet och hans hemlands förtryck. Genom att granska den komplexa relationen mellan Ryssland och Ukraina visar han exakt hur en av världens största nationer förlorade förståndet.

Jo han med det trevliga namnet, du har rätt, jag är lat.

MVH

Hans

[Rick von Sloneker]

Läste nyligen om Zbigniew Brzezinskis The Grand Chessboard från 1997. Polenfödde Brzezinski var säkerhetspolitisk rådgivare åt president Jimmy Carter 1977-1981 och en respekterad medlem av USA:s utrikespolitiska etablissemang fram till sin död 2017. I den här boken resonerar han kring de utmaningar USA står inför som den första verkligt globala supermakten. Framför allt försöker han besvara hur USA bör agera för att bevara sin nya maktställning.

Brzezinski brukar för det mesta räknas till den realistiska skolan inom internationella relationer. Enkelt sammanfattat utgår realismen från att världen utgör ett "anarkiskt system" utan någon högre ordning där stater gör vad de kan för att maximera sin överlevnad och säkerhet. Ideologier och tankar om "rätt och fel" har underordnad betydelse i en sådan analys; det viktigaste är vilka drag man ska utföra i "spelet" för att uppnå sina mål. Bokens titel, "Det stora schackbrädet", är i linje med det synsättet.

Boken är full av historiska exempel eftersom man inte kan förstå staters nuvarande agerande utan att känna till deras historia. Geografin är också ständigt närvarande eftersom det är den som till stor del sätter ramarna för hur spelet kan spelas. En önation som Storbritannien har till exempel helt andra förutsättningar än ett land som Ungern, som är omringat av andra stater och saknar kustlinje.

Brzezinski tror liksom flera geostrateger före honom att Eurasien -- Europa och Asien kombinerat -- är nyckeln till att kontrollera världen. Det är nämligen där majoriteten av jordens befolkning och de flesta resurserna finns. För att USA ska kunna behålla sin nuvarande maktställning är det alltså avgörande att landet bibehåller sitt fotfäste och inflytande i Eurasien. I väst är organisationer som NATO och EU oerhört viktiga verktyg för detta, i öst spelar allianserna med länder som Japan och Sydkorea samma roll.

USA:s allianser måste hanteras och odlas med stor fingertoppskänsla för att inte den nuvarande ordningen ska rubbas. Brzezinski menar till exempel att det ligger i USA:s intresse att Europa är enat och bygger på ett starkt fransk-tyskt samarbete. Men det måste vara ett Europa som är länkat till USA, för annars kan Europa bli en global politisk rival till USA, inte minst i Mellanöstern. Tysk-ryskt samarbete utgör också ett potentiellt hot som på sikt skulle kunna tvinga bort USA från västra Eurasien. Det senare scenariot ser Brzezinski som osannolikt 1997, men han påpekar att det har förekommit historiskt.

Han resonerar en hel del kring Ryssland och Ukraina. Med Ukrainas geografiska läge, 52 miljoner invånare (1997) och enorma resurser kan Ryssland fortfarande vara ett "eurasiskt imperium". Utan Ukraina blir det ett asiatiskt imperium som i huvudsak kommer att involvera sig i maktstrider i Centralasien. Ukrainas självständighet är alltså oerhört viktig och bör uppmuntras maximalt. Brzezinski tycker inte att det är för tidigt att låta landet gå med i NATO och EU runt 2005-2015. Men samtidigt måste man övertyga Ryssland om att NATO:s expansion inte är fientligt sinnad. Det kan till exempel ske genom att man undviker att placera kärnvapen och förlägga alltför många trupper i de nya medlemsstaterna. På det stora hela hoppas han att Ryssland "väljer Europa" istället för att försöka återvinna sin forna imperiestorhet. Men 1997 märker han redan en tendens hos Rysslands säkerhetspolitiska etablissemang att dra mer åt det senare hållet.

En intressant reflektion han gör i boken är att Ryssland, Kina och Iran på sikt skulle kunna bilda en "antihegemonisk koalition" mot USA, vilket är precis vad som hänt på senare år. Brzezinski konstaterar att en sådan koalition endast kommer att uppstå om USA "är så kortsiktigt att det lyckas förarga både Kina och Iran samtidigt". Han anser dock inte att koalitionen skulle vara fördelaktig för Ryssland på samma sätt som den sovjetisk-kinesiska koalitionen en gång var, för denna gång skulle Ryssland bli en junior partner åt ett starkare Kina. Ryssland skulle därmed förvandlas till en buffertstat mellan ett expanderande Europa och ett expansionistiskt Kina. Det senare landet kommer på sikt kanske att göra en del territoriella anspråk på ryska områden i öst, spekulerar Brzezinski. Vad gäller Kina rekommenderar han annars samarbete med Kina så långt det går och att USA undanröjer alla tvivel om att det stöder "ett Kina-policyn" när det gäller Taiwan. Att Kina blir mäktigare är oundvikligt, men målet bör vara att försöka styra landet mot att bli en regional stormakt snarare än en global utmanare. Det sker bäst genom samarbete.

Boken innehåller mycket mer, inte minst en djuplodande analys av Centralasien, som Brzezinski kallar "det eurasiska Balkan" på grund av de etniska konflikter och stormaktsstrider som hägrar där. Men det här var i alla fall ett litet smakprov. Allt som allt är det väldigt intressant läsning för den som gillar historia, strategi och geopolitik. Brzezinski skriver koncist och initierat och har personlig erfarenhet av "spelet" så som det spelas. Boken ger även en del aha-upplevelser för den som vill förstå varför det blev som det blev i Ukraina. Rekommenderas!

[Hans]

https://www.bokus.com/bok/9789127170780 ... befrielse/

Wow. Länge sedan jag blev så tagen av en bok. Jag läser mest när jag är på resa. Jag började med boken för ganska länge sedan och lade den ifrån mig, på tok för akademisk (läs träig) i början, de kunde sparat det till en bilaga och startat lite lättare.

Men i dryga 30 grader orkade jag inte annat än att läsa. Så jag gav den en andra chans. Jag ångrar inte det beslutet. Helt fantastiska berättelser från samtiden parat med en översikt. Rörande. Vad jag saknar är lite mer kartor. Så man har en lite bättre överblick. Såsom många kan jag inte Baltikums geografi perfekt.

Läs den.

MVH

Hans

[sveahk]

...Hur som helst plockade upp Eino Hanskis Brödrabataljonen i en boklåda för en 5:a. Ingen historiskbok men väl en roman baserad på sanna händelser om Ingermanlänningar som tillfångatogs av finnar (och tyskar) och sattes i finsktjänst under VK2 och sedan lämnades över vid krigsslutet med Sovjet. Hela 2/3 avhandlar fångenskapen i Finland som inte var nån dans på rosor. Sår från inbördeskriget 1918 lever också kvar förstår man. Både gällande hatet mot de röda men också civila finnar som hjälper fångar med mat.

Sonderling

En kort kommentar...

Hittade Hanskis bok, på tyska, "Das Brüderbataillon". Kom ut 2014, på BaltArt-Verlag här i Schweiz - med Svenska Kulturrådets goda minne, plus några kronor?
Anyway, i den tyska översättningen finns ett Efterord skrivet 2014 av Dr Henrik Meinander, där han rekommenderar boken, men samtidigt skriver:
"Ändå är det en vilseledande förenkling, när Hanski påstår, att Finland köpte sin självständighet på det ingermanländska folkets kostnad." (min översättning).
Han beskriver kort de olika koncessionerna som ingick i det finsk-ryska fredsavtalet, och avslutar med:
"Återförandet av Ingermanländarna var en av dessa koncessioner, men tyvärr inte de enda eller de mest tungt vägande." (min översättning)

...och nu, med Meinanders och Sonderlings rekommendation...ska jag läsa boken!

Hans K

[sveahk]

...och nu, med Meinanders och Sonderlings rekommendation...ska jag läsa boken!

Hans K

Och där ansluter jag mig! Eino Hanskis "Brödrabataljonen" - en roman visst, men så pass mycket "facts" att den är mycket trovärdig - bra bok, rekommenderas!

Läste vad svenska Wiki skrev om Ingermanland, och då särskilt vad som hände efter det finsk/ryska fredsslutet 1944 -
"Under fortsättningskrigets slutskede åren 1942-43 tömdes Ingermanland helt på sin finska befolkning. Många flyttades till det inre av Sovjetunionen, medan uppskattningsvis 63 000 ingermanländare som bodde på av tyskarna ockuperat område evakuerades till Finland (andelen ingermanlandsfinnar är okänd) och i en del fall vidare till Sverige[13]. Enligt fortsättningskrigets stilleståndsavtal blev Finland ålagt att återbörda alla ingermanländare till Sovjetunionen. Ingermanländarna tvingades dock inte ut ur Finland med våld, utan fick välja om de ville återvända eller inte."

...Stämmer det?!
Vad sägs - ni som vet mer?

Hans K

[Schwemppa]

Ingermanländarna tvingades dock inte ut ur Finland med våld, utan fick välja om de ville återvända eller inte."

...Stämmer det?!
Vad sägs - ni som vet mer?

Hans K

I princip ja, men i praktiken nja. De utsattes för påtryckningar av Kontrollkommissionen (som ju dominerades av den sovjetiska parten) och de myndigheter som strävade att vara följsamma. Det förekom att arbetsgivare eller lokala myndigheter skyddade dem, om inte annat så i den mån att man inte anmälde dem eller aktivt eftersökte dem. Man kunde tex. på lokalnivå ge uppgifter om hur man lättast kunde ta sig till Sverige, och låta förstå att man såg åt ett annat håll tills dess och dylikt.

Dessutom gavs det löften om att de skulle få återvända till sina hem i Ingermanland, vilket inte sedan visade sig vara sant.

Så; flertalet valde att återvända mer eller mindre frivilligt, en del valde att fly främst till Sverige, och ytterst få (ingen aning hur många) lyckades bli kvar i Finland, och de fick inte fullvärdigt medborgerskap förrän långt in på 1950-talet.

Det var väl främst det dåliga samvetet så att säga som ledde till att president Mauno Koivisto sedan initierade att de skulle få återflytta till Finland efter Sovjets kollaps.

[cats]

Det mest gruvliga ödet var att kontrollkommissionen krävde att 1-16 åringar också skulle skickas tillbaks till Sovjetunionen. Något som berörde ca. 700 föräldralösa barn som fått nya fosterfamiljer i Finland.

[sveahk]

Tack för kommentarerna! I vilket fall...ett sorgligt kapitel...

Men, som Henrik Meinander skriver i bokens efterord (februari 2014) om de finska koncessionerna vid fredsslutet:

"Die Rückschaffung der Ingermanländer war eine dieser Koncessionen, aber leider weder die einzige noch die schwerwiegendste" - som jag översätter med "Tillbakaförandet av ingermanländarna var en av dessa koncessioner, men tyvärr varken den enda eller den mest tungt vägande."

Hans K

[Hans]

Kanske borde 'Vad lyssnar du på' vara rätt tråd.


https://www.storytel.com/se/books/ryssl ... ps-2761722
https://www.adlibris.com/se/bok/rysslan ... 9189750944

Imponerad. De har bra koll. Då eftersom jag rekommenderar den. Hörde bara två marginella fel i hela podden eller vad det nu är. Fick lite problem då jag i min i min naivitet, eller snarare senilitet, trott att man skulle kunna lyssna på datorn. Första gången sedan länge jag lyssnat på en 'bok'.

MVH

Hans

[sonderling]

Jag råkade kritisera bokens titel på fejjan, jag vill minnas att jag kallade den "Puril" , minns inte vilket bokförlag eller nätbokhandel som hade lagt ut den. (Har inte lyckats hitta igen det.)
För jag hade inte fattat att den baserades på en podd. Jag fick nämligen svar från en av upphovsmännen. Nu har jag lyssnat på ett par poddavsnitt, de är ju endå helt okej och underhållande även om jag ibland tycker de tramsar iväg så jag glömmer att lyssna.

Sonderling

[Hans]

Håller med. Det tramsar ibland men så är det väl med ungdomen idag, kan vi bägge gnällgubbar konstatera. Men som sagt, jag var positivt förvånad av resten.

MVH

Hans

[Rick von Sloneker]

Jag gav podden ett försök för några månader sedan men stängde av efter tio minuter eftersom jag inte pallade med programledarnas stil. På tok för mycket trams och hurtighet. Likadant med Historiepodden, som också är väldigt populär. "Men jag är inte bitter...", för att citera Tony Rickardsson.

[Artur Szulc]

Warzawa upproret 1944
av Artur Szulc

Läste ut denna på 4 dagar och det kunde vara ett dåligt betyg, men jag fann den mycket fängslande och kunde inte riktigt släppa i från mig den. Dessutom är det nått OS på tv och frun som är sportfåne har då lagt beslag på apparaten. Boken är också lite tunn eller inte så tjock och det oroade mig lite men Artur har kokat ner det essentiella i slaget och tragedin kring detta. Förutom bakgrund, uppladdningen och genomförandet. Stridernas gång med trupprörelser, varvas det med vittnesberättelser. Sedan har vi Kaminski och Dirlewanger brigadernas fruktansvärda övergrepp, svårt att fatta hur såna är funtade.. Till och med Tyskarna själva klagar. Känner mest till dem från "Hasselböckerna" så dem skulle man vilja läsa mer om.
Nytt för mig var detta att andra tyska enheter som inte ingick i själva upprors bekämpandet fick slå sig igenom staden på väg till själva östfronten. Ja men så klart Warszawa, var ju en en genomfarts led, tänkte inte på det. Jag var inte heller medveten om eller hade glömt, de polsk-sovjetiska styrkornas (Berlings arme´) försök att korsa floden Wisla.
De politiska turerna mellan Stalin och de västallierade kommer också med ,samt det lilla man kunde göra från väst i form av fällningar av förnödenheter. På slutet blir det som en liten epilog om Warszawa des förstörelse och dess kulturarv som fick pusslas ihop.

Detta är en perfekt bok för den som vill börja förkovra sig i upproret och jag önskar att jag läste den före Norman Davies tegelsten.
Går igenom litteratur listan och ska försöka få tag i eller läsa boken om Dirlewanger och en bok som avhandlar själva pansaret som användes. Det sista lockar alltid en modellbyggare, har ett diorama om upproret i skallen som vill ut..

Sonderling

Tack så mycket för detta!

(Och så kan jag avslöja att jag nästa år utkommer med en ny bok...men det är en slags biografi, över en naziledare som fått alldeles för lite uppmärksamhet i Sverige.)

[sonderling]

Varsegod, och det låter spännande. Vem kan det vara som fått för lite uppmärksamhet. Nu blir man nyfiken!

Nåväl nu har jag läst ut följande:

Rick Atkinson - The Guns at last light


Den sista boken i "The Liberation trilogy". Börjar med landstigningen i Normandie och börjar redan vid ilastning och överfart och rätt mycket fokus på det maritima vilket man inte läst så mycket om innan. De flesta böcker om Normandie börjar ju med att rampen fälls. Men här tar han upp cruxet med att samla alla dessa fartyg som dessutom måste vänta ett dygn extra pga storm.

SS divisioner som skickas till Normandie är ovana vid krig på västfronten. Rommel försöker förklara för dem vad totalt allierat luftherravälde betyder. De fattar inte och kör på som vanligt och mejas ner av Jabos. Frustrationen tar de ut på civila och krigsfångar som de är vana från östfronten?) . Amerikanerna och Kanadensarna slutar ta SS fångar.

Logistik fortfarande ett problem. Att få fram rätt grejer till fronten. Fartyg har problem att urlastas och får ibland åka hem igen?! Behöver man granater kan du vara säker på att en leverans kvastskaft kommer istället. Små plan av piper typ får flyga fram granater till fronten.
Intressant här tycker jag är att USA börjar skapa fabriker i Frankrike för tillverkning av vissa produkter.

Hurtgen skogen det kapitlet får jag inte kläm på. Blev det en sån där prestige grej? Eller varför anföll de gång på gång? Kan tänka mig att införskaffa en bok typ Osprey som avhandlar det slaget. Den tyska underrättelse tjänsten konstaterar att den amerikanska soldaten är dåliga på att slåss i skogsterräng. (De kanske alla kom från mellanvästern?) Som en ödes ironi skickas dessa manglade divisioner till ardennerna för att vila.
Utöver Normandie så är det ett stort stycke som avhandlar just slaget om bulgen.

Att man funderade på att göra en strategisk reträtt vintern 44-45 och utrymma Strasbourg och dra sig tillbaka till Vogeserna var en nyhet för mig? Fransmännen och även en del amerikanska befäl satte sig på tvären så det blev inget. Eller den här task force Baum som Patton skickar iväg för att rädda sin svärson som sitter i tyskt fångläger, aldrig hört talas om.(Ibland när jag läser böcker och läser sånt här som jag aldrig hört talas om, så börjar jag nästan undra om man hittar på historia i efterhand? Ja menar man har ju läst ett antal hyllmeter nu.)

Fransmännen förresten verkar ha rätt usla soldater men kan förklaras med att man verkar trycka in f.d. motståndsmän i uniform utan tillhörande utbildning och dels att man kan sätta f.d. Vichy förband bland dem. Det blir lite slitningar. Vilket gör att det går trögt att rycka fram i Colmar fickan. (Skulle kunna läsa en bok om bara detta.)

Ett par kapitel avhandlar grälet eller tjafset mellan Amerikanerna (Eisenhower, Bradley mfl) och Montgomery. Jag antar att boken är partisk men nog har jag alltid tyckt att den där Montgomery varit överreklamerad.

Efter en trög vinter där författaren konstaterat att US army inte lärt sig nått de tidigare krigsvintrarna* så kommer de äntligen loss i mars 45.
(* Läst att Rommel har sagt att: amerikanerna lär sig snabbt men glömmer lika fort.) Sedan går det ju med världens fart fram till Remagen i söder och Operation Plunder och Varsity i norr.

Därefter vidare in i Tyskland. Inser att jag mest läst böcker där VK2 slutar med inmarschen i Berlin så det var lite intressant att se hur det slutade i väst.

Sist en epilog med lite statistik, om hur de döda togs om hand, att man letar upp tillfälliga krigs gravar (ni vet den med ett gevär nedstucket men en hjälm ovanpå) och återbördar dem. Antingen hem eller till organiserade gravplatser.

Jag har verkligen uppskattat denna trilogi som gått på djupet om hur den amerikanska försvarsmakten växte fram. Nackdelen är väl att det bara handlar om ETO och att man undrar hur det gick i stilla havet? Sedan har han väl en önskan att klämma in så mycket info som möjligt så det kan bli one liners som: Kanada ökade snabbt sin arme på bekostnad av kvalitén. Okej, förvisso handlade inte boken om Kanadas krigsmakt men på vilket sätt undrade man? Eller i samband med tyskt pansar och Michael Wittman i Normandie så fanns det engelsmän som var minst lika bra: En Sherman firefly slår ut 5 panthers med 5 skott. Och jaha okej det hade man velat veta mer om?
Men det förtar inte helhets intrycket av en mycket bra trilogi om USA och VK2 ( i Europa).

Näst på tur stod Stephen Ambrose - Citizen Soldiers men jag känner en viss mättnad på US army. Tänkte grotta ner mig i detta ämne och har flera böcker på lut men den boken kanske får vänta ett decennium till (2034?). Det får bli nån deckare och kanske senare nått ämnes specifikt. Hittade tex en bok Nisei soldaterna på bokrean och en annan om 45th div, eller så får det bli Beevors bok om ardennerna. Ja jag vet inte just nu. Jag hade ju JD Vance biografi "Hillbilly Elegy" också att ta tag i.

Sonderling