Vad läser du just nu?

[sonderling]

Moskva 1941 / Braithwaite, Rodric

Detta måste vara en av få om inte Sovjetofila så Ryskofila böcker jag läst på länge och det känns lite uppfriskande. Jag inser också hur sällan det är att jag läser om östfronten ur ryskt perspektiv. Men så har också författaren varit ambassadör i Moskva och den vistelsen har väl färgat av sig. Men som sagt jag ser inget fel i det, påminner om barndomens VK2 böcker.

Boken börjar egentligen inte med slaget om Moskva utan man får en ganska gedigen bakgrunds bild och sedan går det över till operation Barbarossa och hur Tyskarna rycker närmare och närmare. I vanliga fall kanske jag hade blivit irriterad men i detta fall behövdes det för att få det hela i sitt sammanhang. Sedan följer olika kapitel som var och en avhandlar stadier i slaget. Desperata motanfall, frivilliga som kallas in*, flygbombningarna (som höll på lika länge som Blitzen), panik och flykt. Stabilisering och motanfall.

*De ryska massanfallen kommer i ett annat ljus när man inser att det handlar om frivilliga med noll utbildning och ibland inte ens uniformer.

Den är full av levnadsöden och livsbeskrivningar som ger en bild över hur det är att vara klämd mellan två totalitära system men att komma till insikt om att den ena kanske är mindre dålig och dessutom är det fosterlandet som är under attack. (Hade Tyskarna verkligen uppträtt som befriare hade de nog vunnit kriget.)

Den Ryska motoffensiven 5 December får jag dock inget grepp om och jag undrar lite om det är mer som att Tyska offensiven ebbar ut som en våg på en strand och röda armén fyller tomrummet. Om jag inte minns fel så är det lite samma bild Christer Bergström ger i sin bok om Barbarossa.

Slut kapitlet handlar om arvet efter kriget och lite vad hände med de olika huvudpersonerna samt att nu börjar det hela glömmas bort och många veteraner upplevda sorg över detta. Minnes märken måste flyttas för att inte vandaliseras?
Boken är skriven 2010 så ytterligare tio år och mer glömska har gått.
(Tänker på den där Svenska boken om VK1 som jag läste där det beskrevs att när den siste veteraner dött och även deras barn börjar tackla av så försvinner det allmänna minnet av kriget. Som förklaring hur man kunde bygga en motorväg tvärs igenom ett slagfält i Flandern och mölja undan benknotor och järnskrot.)
Det är väl dit vi börjar komma nu.


Sonderling

[Hans]

Tack för att du delar, jag har slutat att försöka läsa böcker från den sidan då det smyger sig in en hel del propaganda.

Jag undrar hur frivilliga de verkligen var.

MVH

Hans

[sveahk]

Ja, återigen tack sonderling för dina personliga bokrecensioner! Alltid intressanta...

Braithwaites Moskva bok kom för övrigt redan ut på engelska år 2007.

Mvh Hans K

[sonderling]

Ja det är möjligt att frivilliga skulle sats inom " tecken. Glömde att ta med en grej som jag undrat över. Hur såg fronten ut? En sammanhängande linje eller befästa stödjepunkter. Det verkar varit den sista, för fronten beskrevs som porös och folk och nyheter kunde transporteras fram och tillbaka. Och ja kanske gillade du inte systemet men får du reda på att din hemby bränts ner av Tyskarna behövs kanske inte så mycket tvång. Här bekräftades också bilden jag fått från en annan bok, hur folk på resa hamnar i limbo avskurna från sin hemort.

Hur som helst fortsätter med "Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj".
Mer om den i den särskilda tråden som finns senare.

Tackar för berömmet.

Sonderling

[sonderling]

Roland Strandberg - Sjöman, Legionär, Legosoldat- Svensksoldat i fem krig, från Jugoslavien till Irak.

Fan, vågar jag säga att boken mest påminner om en "old mans ranting"?
Det hade kunnat vara hur spännande som helst men det är tätt tätskrivna sidor med berättelser i en strid ström men med sidospår utan koppling till första berättelsen och andra berättelser som lämnas oavslutade.
Och hur kan man skriva om krig i vår tid utan att nämna 11 sept? Och vem är hans fru, hur träffade han henne? Och varför verkade hon utsättas för attentat?
Han skulle behövt en redaktör som sållade lite, strykt en del och styrt upp resten. (Han verkade haft en men det verkar inte hjälpt?)
Och för att vart med i fem krig så är det väldigt lite action. Sköt han sitt vapen nån gång i "Anger"? Sen så undrar man ju hur många Svenskar som är där ute och strider i främmande sold.

Men visst jag blir imponerad av hans levnads öde och allt han hunnit företa sig. Han verkar också tillhöra den typen som har tur som en tokig och klara sig ur otroliga knipor. Så jag tycker det är lite synd att han inte fått lite goda råd eller hjälp med skrivandet.

Sonderling

[Amund]

The Long March av Harrison Salisbury. Har kommit halvvägs och det är en fantastisk skildring hur det gick till under ett avgörande skede i kanske 1900-talets viktigaste inbördeskrig. Skamligt hur lite vi vet i Väst om detta skede. Stalin och Komintern hade naturligtvis ett stort inflytande genom sina agenter och de Moskvautbildade så kallade bolsjevikerna bland kommunisterna. Vidare hade vi många kommunisttoppar som åkte till Frankrike efter VK1, Deng Xiaoping men även Zhou Enlai.* Moskva hade även stort inflytande över Chiang Kai Sheek vilket är ganska okänt. När kommunisterna lyckades kidnappa honom 1936 i Xian var det Stalin som gav order om att släppa honom fri. Likaså ville Stalin att man skulle förhandla med Koumintang 1949 men Mao gick då sin egen väg och krossade Koumintang.

* När Deng åkte som representant till FN 1974 lovade han Zhou att köpa Croissanter för det lilla traktamente han blivit tilldelat. Efter råd från fransmän så väntade han till hemresans mellanlandning i Paris för att få så färska som möjligt med sig hem.

Den långa marschen då - Jo den innehåller allt från militära sammandrabbningar, naturens hinder, kvinnors situation, maktkampen inom Röda armen och politbyrån, maktkampen mellan Mao och Bolsjevikerna etc. etc. Lustigast är hur Röda armén styrdes av Bo Gu och Li De. Bo Gu lydde blint Li De som var utsänd från Moskva av Komintern. Först långt efter VK2 blev det känt att denne Li De egentligen då var den östtyske författaren Otto Braun, en Bayersk kommunist som satt många år i fängelse innan han lyckades fly till Moskva. Trots eventuella studier vid Frunze så dög han inte mycket till som rådgivare, då hade Chiang Kai Sheek en betydligt mer kompetent tysk till sitt förfogande, nämligen Hans von Seekt.

[Borussia]

glömda.jpg

Andra världskriget i Europa är väldokumenterat som få andra händelser och intresset visar inga tecken på att avta, snarare tvärtom, nya böcker om allt och inget fortsätter att publiceras i jämn takt. Inte mig emot som sedan länge är bortom all räddning och djupt nedgången i träsket av böcker om andra världskriget. Därför kan böckerna som vågar sig utanför den europeiska (och till viss del Stilla havet) trygghetszonen vara mer än intressanta då man nödvändigtvis inte känner igen sig omgående.

Andra världskriget har uteslutande törs jag påstå skrivits av vit medel/övre medelklass där fokus också varit på de vita där andra trängts undan till förmån för det västeuropeiska. Den här boken tar upp "de där andra", som också stred mot Hitler, men som snällt fick stå tillbaka när kriget skulle summeras och historiseras. Här finns de koloniala aktörerna vars bidrag till segern än idag inte har erkänts av bl.a. Frankrike, Storbritannien och USA. Här beskrivs hur de utifrån rasmässiga kriterier behandlades av kolonialmakterna, hur de segregerades, hur det bemöttes, hur de förträngdes, hur de förvägrades krigspensioner och ersättning för det de bidragit med till segern över det rasistiska Nazityskland.

Det är i mitt tycke en välskriven bok med lagom långa kapitel där den röda tråden mångt och mycket är en kritik mot de tidigare kolonialmakternas hantering av de tidigare kolonierna. Både politiska och militära ledare kritiseras på ett sätt som man inte är van vid, men inte desto mindre rätt. Kolonierna tömdes på naturresurser, råvaror och manfolk i än större takt än i fredstid för att "bidra" till kolonialmakternas krigsproduktion. Inte undra på att det i flera kolonier fanns en sympati för Hitler och Tyskland. Men den här boken kommer antagligen drunkna i havet av andra böcker, böcker som följer det traditionella, det vi är vana vid och det vi kanske också förväntar oss. Men det gör inte den här boken mindre bra, tvärtom, en av de bättre och mer intressanta jag läst på länge.

[hilbert]

Folke Schimanski är ju intressant i sig själv också.
https://www.expressen.se/nyheter/qs/ver ... lyktingar/

[sonderling]

Ja verkligen och jag hade ingen aning om släktskapet innan. (Jag läste om Schimanski första gången i tidningen VI tror jag.)
Har också läst boken och det var mycket som man inte haft en aning om.

Sonderling

[Amund]

Ja tack Borussia för tipset om den boken.

Fortsättning om boken: Den långa marschen

Författaren reser med partitoppar 1984 (50 år efter Den långa marschen) ungefär samma sträcka. Ibland när en skildring innehåller många vittnesmål från de som var med kan det bli lite för mycket. Man kan tänka sig att någon som var mellan 15-20 år gammal när den ärorika marschen begav sig kanske har en lite väl tillrättalagd bild av hur det egentligen var - självklart omedvetet. Detta gäller nog särskilt i en diktatur där det bara finns en ärofull version av all historia. Får ofta samma känsla när ryska soldater intervjuas - fascisterna var otroligt grymma och militärt överlägsna, medan de själva bara led, kämpade och utförde ofattbara prestationer.

Jag tror jag tycker att moderna militära skildringar innehåller alldeles för mycket av dessa personliga vittnesmål som alltid bekräftar den allmänna bilden. Tror det var Antony Beevor som började med detta?

En allmän undran - något som verkar ha plågat de flyende kommunistsoldaterna ordentligt verkar enligt vittnesmålen ha varit Kuomintangs "bombflyg" - men det har ju aldrig handlat om mer än att man kastar ut bomber från ett propellerplan. Och vidare kan väl Chiang Kai Shek knappast ha haft fler än några hundra plan till sitt förfogande för att hitta de olika Röda-armé echelongerna i ett gigantiskt område som södra Kina. Kan verkligen den närmast gerillaliknande flyende Röda armén ha varit så drabbad av flygattacker..? Nä - jag tror mer det handlar om någon sorts demonisering av fienden.

Vet någon mer om Kuomintangs flygvapen under 30-talet?

Kan ni tänka er att när Röda armén här stormar över Ludingbron i juni 1935

Stormpluton över Ludingbron.jpg

så lyckas 18 soldater av totalt 22 stycken ta sig över i oskadda innan Kuomintangsoldaterna lägger benen på ryggen.


Lite svårt att tänka sig när försvararnas styrka är större och handlar om bataljonstorlek med både granatkastare och lätt artilleri.
Så här ser det ut idag:

Dagens Luding bridge.jpg

Fast kommunistsoldaterna var tydligen något alldeles extra...

[Borussia]

tvillingarna.jpg

Det här skulle jag vilja säga var en s.k. Quick read som lästes ur på ett par-tre dagar, men som lätt hade kunnat läsas ut en dag på stranden eller i trädgården. Inget negativt med det, det kan ibland vara skönt med något lättläst, inte för att ämnet som sådant skulle vara lättsamt, utan mer för att den skriven med enkel snabb prosa i jag form. Anledningen till att jag läste denna var inte så mycket för att jag ville läsa om hennes upplevelser, utan mer för att själv kunna känna igen mig på de platser hon nämner i boken, eller få nya uppslag på nya platser jag tidigare missat vid mina besök i Auschwitz. I flera böcker nämner författarna vilka block, baracker och rum de befinner sig i vilket gör att jag på så vis kommer närmare historien, antingen genom att jag faktiskt varit där eller få inspiration till att resa tillbaka och placera mig själv på platsen. Tyvärr så nämns inga sådana konkreta detaljer i denna bok. Det gör den nödvändigtvis inte till en sämre bok, men den tappar en dimension utifrån de förhoppningar jag har.

Eva, hennes tvillingsyster Miriam, två äldre syskon, mor och far deporteras till Auschwitz från Rumänien på sommaren 1944 (de är då tio år). Direkt vid ankomst ser hon sina äldre systrar och föräldrar för sista gången. Hon och hennes syster överlever pga. att de är tvillingar och hamnar som försökskaniner i Dr Mengeles pseudo forskning. Eva är den tuffare och stönigare av de två och blir den som får ta hand om sin syster. Under tiden fram till befrielsen är de en del utav Mengeles forskning och blir utsatta för diverse experiment. På sätt och vis har de blivit de mest kända ansiktena från Auschwitz, detta eftersom de medverkar i den filmsnutt som ryssarna filmade/arrangerade där man kan se dem gå längst fram mot kameran.

Efter kriget återvände de till Rumänien men där hade de inget kvar, hamnar till slut i Israel och sedermera USA. Miriam dog 1993, enligt Eva till följd av experimenten hon utsattes för. Eva grundade ett förintelsemuseum, föreläste, deltog i resor och gjorde sig lite kontroversiell eftersom hon förlät förövarna. Detta gjorde henne inom vissa judiska kretsar impopulär. Boken är som sagt lättläst, indelad i tiden före, under och efter Auschwitz. Mengele finns med som en central figur, även om hon inte träffade honom så ofta. Som med de flesta överlevares böcker finns lite faktafel här och där, men på det hela så håller det sig inom ramen för hennes egna berättelse. Risken är ibland att överlevare vill berätta en större historia som sträcker sig långt utanför deras egna upplevelser. Hon gör det bra den lilla Eva, 148 cm över havet, ända fram till sin död 2019.

[sonderling]

Verkar vara lite av en trend just nu. Både sanna och fiktiva berättelser från lägren och bok-omslag* med barn eller kvinnor som står eller går med ryggen mot läsaren. Har börjat samla på dem. Så här är en till jag måste skaffa.
Tror jag såg det först med boken, den tyska flickan.

Sonderling


* Behöver inte vara just från KZ-läger men alltid VK2 relaterat.

[sonderling]

Hedy´s Folly- the life and breakthrough inventions of Hedy Lamarr the most Beautiful woman in the world

Richard Rhodes

En bok om Hedy Lamarr eller Hedvig Keisler Österrikisk Judinna som vill bli skådis och sticker till Hollywood och sen uppfinner saker.
Fast det börjar med unge Hedvig som växer uppi en tämligen välbärgad familj i Wien och som har skådespelar ambitioner. Gör en roll i en skandal film med naken scener och blir uppvaktad av en rik vapenfabrikör som också är mosaisk. Till slut gifter de sig och
där får Hedy vara kuttersmycke på diverse tillställningar,

Samtidigt får vi följa hennes framtida uppfinnar parter, den avantgardistiske kompositören George Antheil.
Rhodes berättar snabbt och ledigt men har lätt för utvikningar och som jag tolkar det förklaringar för den Amerikanske läsaren som att Pustan förstår ni är den Ungerska motsvarigheten till prärien. Utvikningarna är intressanta i sig om självspelande pianon och vätesuperoxid, en annan är det faktum att Georges bror är den Amerikanska diplomat som skjuts ner i ett finskt kurirplan, fast författaren får för sig att det är Nordsjön, vid ett tillfälle.
https://en.wikipedia.org/wiki/Kaleva_(airplane)

Ibland sägs nått bara i förbi gående som att Hedy sommaren 1941 flyger till franska Rivieran (Va vänta nu, förekommer det reguljär flyg, för jetsetare, mitt under brinnande krig?)
Sedan verkar han säga emot sig själv för just om jag själv undrar om inte Hedy får sina idéer genom att lyssna uppmärksamt under de middags bjudningar hon var värdinna på, som hennes man vapenfabrikören höll i. Så avfärdas detta som misogynt struntprat för att han senare själv längre fram undrar om det inte lite kunde va så.

Hedy som kanske inte direkt flyr från Europa, utan kanske mer från sitt tråkiga äktenskap och chansen att bli skådis på riktigt. Vill göra nått för the war effort och börjar tillsammans med kompositören spåna på radio styrda torpeder. Krig ligger i luften för USA och de börjar evakuera sina besittningar på Guam, Midway och Wake på all onödig personal (Va men hur mycket visste man eller anade att en japansk attack var pågång?)

Sedan är det massa bla bla bla om radio styrning och kanske hade Hedy redan hört nått Fritz X försök eller likande spekulerar författaren.

Uppfinningen i sig patenteras men hamnar i ett skåp och tas fram först på 50-talet som jag uppfattar det. Hedy i sig uppfinner ju annat. B.l.a en coka cola i kub form som man bara tillsätter vatten till. (Spännande som det där whiskyn i Alien 4.)

Ja sedan tog det rätt snart slut. Saknade lite mer bio om Hedy och tyckte att George fick lite för mycket plats.

Hedy skådespelar karriär nämns också lite i förbigående och jag tänker att hon endå måste haft en spikrak karriär uppåt. Som sedan dör när hon når sin "last fuckable day" och TV kommer in i bilden.

Sonderling

[sonderling]

Stephen Harding
Dawn of infamy - a sunken ship a vanished crew and the final mystery of Pearl Harbor.

Historien börjar med byggandet av det aktuella fartyget på slutet av 1910-talet en fartygs typ kallat "Lakers" som skulle tjänstgöra i VK1 men nu tog kriget slut innan det fick tjänstgöra.
Byggdes på varvet i Manitowoc, Wisconsin
Fick läsa på lite om dem på Wikipedia och Lakers står tydligen för fartyg byggda vid stora sjöarna i USA och oftast att de trafikerar dem också. (Fartygs nördarna får ursäkta om jag fick det fel. )
Ja det blir lite allmän fartygs historia om vilket jag vet väldigt lite. Nåväl fartyget genom lite krokiga vägar hamnar hos familje företaget Olson och döps till Cynthia Olson. Dess uppgift blir att transportera timmer längs den Amerikanska västkusten. Virkes industrin är något som tar fart i och med kriget, bara insticket att allt emballage på denna tid är gjort av trä förklarar en del. Samt att USA börjar upprusta vid denna tid och militär baracker måste byggas. Där av börjar man transportera timmer till Hawaii.
Mycket skandinaver i denna branch och flera av huvud personerna är första eller andra generationens invandrare från Norge, Danmark och Sverige.
Nåväl jag ska inte dra hela historien men även här bekräftas uppfattningen att USA visste att nått är på gång och en av de fartyg som hörde Cynthia Olson nödrop var på väg till fastlands USA med evakuerade från Hawaii. (Men att man visste att nått var på gång och att man lät örlogs basen bli attackerad med flit, är en konspirations teori som författaren å det bestämdaste vill dementera.)

Intressant men kort inblick i Japanska marinen och deras ubåtsvapen. Lakerns baneman är ubåten I-26 med ett litet flygplan ombord ( undrar om jag inte byggt denna som revell byggsats som barn.)
Ett sånt här, det hade jag ingen aning om, var att Japanska örlogsfartyg fick tjänstgöra som passagerarfartyg efter VK2. Man kapade kanonerna och byggde ett extra tillfällig överstruktur med hytter. Sedan fick de seglar runt och hämta tillbaka japanska soldater som strandsatts runt omkring Asien och stilla havet när japan kapitulerade. (Ja det är klart att man inte tänkt på det innan?)

I förbi gående nämns också den andra ( misslyckade) attacken mot Pearl Harbor (flygbåtar) och mot Amerikanska västkusten (Ubåtar som beskjuter med däckkanon.).

Ska jag ha nån kritik är det nog att boken är för tunn men att man försökt klämma in så mycket fakta som möjligt så en del blir liksom outtalat. eller man förutses nog veta en del. Författaren har svenskt påbrå så han verkar väl bekant med den skandinaviska geografin och historiken.
Möjligtvis att de sita kapitlen som avhandlar de anhörigas jakt efter sanningen samt olika journalister och historikers försök att få reda på vad som hände. Var en aning träigt, här tröttnade jag.
Författaren ville hitta svaren på de tre frågorna:
Sänktes fartygen innan attacken mot Pearl Harbor? Kunde vetskapen om sänkningen hindrat attacken? Och vad hände med besättningen?
Jag ska inte spoila.

Harding har skrivit flera böcker om udda andra världskrigs händelser som jag är intresserad av och tänker införskaffa. The Last Battle som handlar om när en grupp Wehrmacht soldater och allierade soldater gjorde gemensam sak mot en grupp SS-soldater i kriget slut skede. Och the last casualty som handlar om de sista Amerikanska soldaterna som dog i VK2 när deras bombplan sköts ner i stilla havet.

Sonderling

[Hans]

Tack för att du delar.

I förbi gående nämns också den andra ( misslyckade) attacken mot Pearl Harbor (flygbåtar) och mot Amerikanska västkusten (Ubåtar som beskjuter med däckkanon.).

Har du läst: https://www.amazon.com/Second-Attack-Pe ... 1591143888 ?

Några år sedan jag läste den men vill minnas att den var bra.

MVH

Hans