Vad läser du just nu?

[loop]

Minnen, Willy Brandt och I unga år, Einar Gerardsen håller jag på med. Den senare bättre, men det kan bero på att den första är väldigt tysk.
Nån som vet om Att ta parti för friheten : min väg 1930-1950, Willy Brandt ingår i sin helhet i Minnen?

[Henrik af Hohenstaufen]

Blev klar med denna bok nyligen. Blev intresserad efter att ha sprungit på det mäktiga Sten Sturemonumentet i Uppsala (som dock är över Sten Sture den äldre).

¨Sten Sture den yngre¨ av Lars Ericson Wolke.

Helt enkelt en biografi över Sten Sture den yngre och hans väg till svensk riksföreståndare samt kampen mot Danmark. En ganska stor del av boken handlar dock om hans bakgrund och det politiska spel och maktkamp mot riksrådet och den katolske ärkebiskopen Gustav Trolle.

Detta är ett invecklat spel och i och med att detta inte är någon period i svensk historia som jag normalt är intresserad av blir det ganska tungt att läsa. Den mest intressanta skedet i boken handlar om det danska anfallet på Sverige under Kristian II och hur Sten Sture den yngre uppfattats av eftervärlden. Har tidigare läst flera böcker av Woltke och även lyssnat till honom som föredragshållare på armémuseum i Stockholm, och hans kunskaper är verkligen imponerande inom flera områden. Detta är dock som jag ser det främst en bok för personer som redan har ett genuint intresse för Sverige under det tidiga 1500-talet.

Betyg 2/5

[Borussia]

göring.jpg (88.83 KiB) Visad 1882 gånger

Vet inte vilken bok i ordningen om Göring jag läst men flera är de och de spänner över olika tidperioder. Den här är kanske den första officiella som kom ut efter kriget och den var vänlig nog att översättas till svenska. Varför läser jag då ytterligare en bok om denne narcissistiska bombastiska potentat som lät överdådigheten råda fritt i ett universum där han själv såg sig som dess mittpunkt. Ja, jag har ställt frågan till mig själv, och jag har helt enkelt blivit svag för böcker skrivna närmare historien den tar sig an. Den här boken kom ut 1950 och alla, precis alla, som inte dödades under kriget, fängslades eller avrättades efter kriget är i livet och som författaren träffat och intervjuat. Det gör att det blir förstahandskällor och dessa är alltid intressantare än källor som sträcker sig längre bort.

Författaren har träffat Görings hustru Emmy Göring, lojala nära medarbetare som bl.a. Karl Bodenschatz och Bernd von Brauchitsch, m.fl. som alla på ett eller annat sätt tjänstgjort i Görings närhet. Gemensamt för dem alla är att de pratar gott om Göring, hur snäll och omtänksam han var, hur ansatt han var, hur överhopad av arbete han var, hur utsatt han var, hur väl han ville och som ville undvika krig, men när kriget väl var ett faktum gjorde allt han kunde för att vinna det. Detta är intressanta kapitel, men man märker att författaren inte vill pressa intervjupersonerna för mycket, kanske för att han inte vill förlora deras förtroende genom att ställa obekväma frågor om deras husbonde eller som kan göra dem omedgörliga och direkt anti till författaren.

Men det gör inget anser jag, vi vet idag mer än 70 år senare vem Göring var, men boken är ändå ingen romantisering av Göring, absolut inte, men den törs inte riktigt utmana Göring och de personer som författaren bygger boken på. Det är en lättläst bok, inga djupa nedslag, fokus ligger på vittnena i Görings närhet, där ingen förmår svärta ner honom, och varför skulle de, det var så de upplevde honom. Lite intressanta detaljer ger den ändå, bl.a. om Riksdagshusbranden som ger en, aha, det där låter inte helt ologiskt. Sedan finns det rena felaktigheter, men som är grundade i vad man 1950 trodde, bl.a. att Katyn var ett tyskt krigsbrott och inte ett sovjetiskt. Sedan har vi det där med Görings självmord, hur fick han tillgång till den där giftkapseln, författaren är inne på spåret att Göring hade med sig den hela tiden, att han på något sätt lyckades gömma den i cellen i Nürnberg.

Jag gillade boken, medveten om dess brister och felaktigheter, och den ska därför förstås utifrån den tid den är författad i. Författaren skrev några år senare en bok Himmler som jag nu fått en låsning på och vill läsa. Problemet är att om Görings bok finns att få tag på för ca hundralappen så kostar boken om Himmler runt en femhundring, inbunden och med omslag, plus en dryg tvåhundring för frakt. Runt 700 landar det på till slut, men jag tror banne mig att jag själv ska ge mig en sådan julklapp, det är jag värd tycker jag och då får jag en julklapp som jag dessutom vill ha.

[sveahk]

Om jag i den här tråden får lov att peta in den här undersökningen..."Reading print improves comprehension far more than looking at digital text, say researchers."
https://www.theguardian.com/books/2023/ ... esearchers

...som jag, som äldre medborgare och mångårig läsare av det tryckta ordet bara kan kommentera med - ja visst f-n, så är det...!

" “linguistic quality of digital texts tends to be lower than that traditionally found in printed texts”... Text on social media, for example, may be conversational and lack complex syntax and reasoning..."

Hans K

[hilbert]

“linguistic quality of digital texts tends to be lower than that traditionally found in printed texts”... Text on social media, for example, may be conversational and lack complex syntax and reasoning..."

Fast inte på skalman .

[sonderling]

Volker Ullrich - Germany 1923

Boken avhandlar året 1923 i Tyskland även kallat "The year of lunacy".
Författaren delar upp året i efter olika händelser snarare än månadsvis.
Det blir då händelser eller fenomen som:
1 The battle of the Ruhr valley (Frankrikes ockupation av Rhur.)

2 From inflation to hyperinflation (Hur det gick till när pengarna totalt tappar sitt värde.)

3 An attempt to crisis management (Försöken att stabilisera läget.)

4 The german october (minns inte? En allmän stökighet kanske)

5 The call for dictatorship (Olika aspiranter och önskan på diktatur)

Ska ta tag i detta:
6 Freedom from Berlin - Separatist movements in Rhineland- Pfaltz
7 Stabilization from Stresemann to Marx
8 Culture in a time of crisis
9 After 1923 - a new period i German history

Ska ta tag i säger jag för boken är tyvärr väldigt svårläst? Jag vet inte om det beror på att den är tysk från början eller om jag börjar bli senil och/ eller glömt min Engelska men det går trögt. När jag kommit halvvägs så börjar jag tidvis skumläsa den.
Ämnena är ju endå intressanta. Den Franska ockupationen som jag glömt och trodde hände senare på 30-talet, hur det gick till när D-marken blev värdelös och kommunistiska uppror i Saxen och Hamburg. Allt är ju jätte intressant men jag får svårt att ta till mig detta. Mycket möjligt att den vinner på att läsas kapitelvis under ett helt år? Jag kommer nu göra nått jag gör väldigt sällan. Jag ger nu upp efter kapitel 3
Och det är mycket möjligt att jag avslutar den senare men jag har rätt många böcker i pipen och jag känner att den stoppar upp flödet.
Hade boken inte varit så snygg (jo jag kan köpa böcker efter utseende), kolla omslaget som för tankarna till en armbindel på en SA-man, så hade jag gett bort den till Borussia som kunnat läsa den och sedan förklara för mig vad den handlade om.

Författaren har gett ut en annan bok som avhandlar krigets sista 8 dagar i maj, den låter också intressant men man blir ju tveksam.

Sonderling

PS. Skrev detta för ett tag sedan har kommit på att det är enklare att läsa boken kapitelvis och sedan låta den vila och ta lättsammare litteratur emellan. Ska nu ge mig i kast med självständighets rörelsen i Rhenlandet (!?) Nått jag ta mig fan aldrig hört talas om. Det blir att kämpa vidare!

PS Som lättläst litteratur kan man läsa Nattavara- Thomas Engström, Margit Richert en svensk dystopi i framtiden. Inte helt tokig faktiskt.

[sveahk]

Volker Ullrich - en av mina favoritförfattare i historiska ämnen! Skriver ofta i tyska veckomagasinet Die Zeit. Inte alltid lätt, men drar ur källorna det som är viktigt och riktigt, och bjuder på funderade funderingar över de historiska figurernas irrvandringar! Tycker jag!

Men som Du säger, ta ett kapitel åt gången, pausa och smält det givna...innan nästa ansats!

Och, ett råd från en läsare till en annan, akta Dig för förutfattade meningar...

Jag vet inte om det beror på att den är tysk från början eller om jag börjar bli senil och/ eller glömt min Engelska men det går trögt.

Hans K

[sonderling]

Men Hans K jag tänkte att det kanske hade förlorats nått i översättningen.
Förlåt det blev dåligt formulerat det där.

Ibland när jag inte fattar en bok som är översatt från Engelska till Svenska har det funkat bättre om jag sedan köpt den på Engelska men i detta fallet funkar ju inte det för jag kan tyvärr inte Tyska.
(Det skulle vara om jag köper den på Tyska till farsan som får läsa den och sedan berätta den för mig?)

Sonderling

[sveahk]

No problemo, my dear !

Tror knappast att den engelska versionen förlorat något väsentligt. I TLS (Times Literary Supplement) från slutet av juli 2023, får den engelska översättningen mest positiv kritik...där det bl.a. står:
"The Munich fiasco provides a backdrop for Volker Ullrich’s Germany 1923:
The crisis of German democracy in the year of Hitler’s coup. Ullrich is best known for his impressive three-volume biography of Hitler, which established his reputation as an evocative writer with sound political judgement. Relying on the observations of journalists, novelists and memoirists, his account of the events of 1923 is compelling and concise."

mvh Hans K

[Borussia]

Hade boken inte varit så snygg (jo jag kan köpa böcker efter utseende), kolla omslaget som för tankarna till en armbindel på en SA-man, så hade jag gett bort den till Borussia som kunnat läsa den och sedan förklara för mig vad den handlade om.

Haha, ja det vet du att du kan skicka den till mig så ska jag nagelfara den och ge dig (och andra) en recension av sällan skådat slag

[sonderling]

Det vet jag väl. Håller på och tragglar kapitlet om separatisterna i Rhen dalen nu.

Men emellan läste jag denna:


Rick Atkinson - The day of Battle : The war in Sicily and Italy 1943-44

Andra delen i trilogin över den Amerikanska arméns utveckling under VK2. Börjar med lite lata dagar i Nordafrika innan det blir dags att ge sig på Sicilien.

Här får massakern (Biscari) på främst italienska fångar mera utrymme än i Hollands bok. Även om jag också här hade velat ha lite mer kött på benen. Förövarna är namngivna, och eftersom divisionen är en f.d. National gardes division är de över 30 års åldern. (Så gamla? Blir lite förvånat samt att det verkar helt omotiverat? Dvs inte föregåtts av hårda strider eller annat, som kan få folk att flippa. Rasism? Många Amerikanska soldater är ju just Italienare?) Befälet blir åtalat men får malaria och det är väl där jag hade velat veta hur det slutar men det är möjligt att inte författaren heller fått fram info? (Jo men har googlat och han dör i strid senare, Synden straffar sig själv typ.) Det hela uppdagas i alla fall när andra soldater som blivit åskådare, klagar hos sina befäl och/ eller till sin fältpastor.

En annan incident som man får veta mer om är Friendly fire incidenten mot sina egna fallskärmsjägare. Det som sedan ledde till att man målar sina flygplan med svartvit randiga fält innan Normandie. Nåväl man blir lätt bestört över denna själv förvållade massaker på fallskärmsjägare. Det känns som ett under att de inte la ner vapengrenen.

Den tyska reträtten över sundet får visst utrymme och ja det är ju en stor bragd egentligen som det inte skrivits så mycket om. Väl värt en bok i sig tänker jag. (Upprepades senare när axelmakterna utrymde Sardinien och Korsika.)

Under tiden störtas Mussolini och jag förvånas över att de allierade inte riktigt verkar ha en plan fast ett av syftena med invasionen av Sicilien är att knuffa Italien ur kriget? Montgomerys landstigning i södra Italien verkar ske lite på måfå. Men Tyskarna har ju en plan hela tiden för om Italien skulle kapitulera så de sätter igång Operation Achse.

Och en anglo-amerikansk styrka landstiger i Salerno. Under överfarten kapitulerar Italien och man börjar (av nån anledning?) tro att kriget ska ta slut bland manskapet. De möts av Tyskar som anställer rena massakern.
Författaren tar upp flera missade tillfällen eller misslyckanden som de allierade gör sig skyldiga till.

Även Tyskarna gör misstag i det att man sätter in förstärkningarna pö om pö och inte får till den kraftsamling som behövs. Det håller på och går åt pipan innan Montgomery masar sig fram.

Vid Salerno används Fritz X eller "Smokey Joe" radio styrda smarta bomber för första gången. Jag var nog inte medveten om att detta Wunderwaffen användes så mycket under VK2 så även denna utvikning är intressant. (Ganska snabbt tas dock elektroniska motmedel fram.)

Senaps gasen vid Bari, ja efter ett lyckat bombanfall av Luftwaffe så läcker senapsgas ut. . Ingen fattar först de märkliga skadorna och dödsfallen som uppstår. Tillslut är det läkare men erfarenhet från VK1 som anar ugglor i mossen. Men det hela förvärras av hemligstämpel. Författaren tar med den post vk-2 diskussion som uppstått och att det inte verkar helt klarlagt varför senapsgas fanns där överhuvudtaget? Utifall att Tyskarna blir desperata? (Här får jag en "känsla" tänk om det var ett misstag? För längre fram i boken nämner han att en order går ut till alla artillerister att dubbelkolla att de inte har senapsgas-granater i sina lager?)

När Tyskarna retirerar i Italien så utövas en brända jordens taktik på ett sätt som jag bara trodde de gjorde på Östfronten. Många kulturskatter som historiska bibliotek läggs i aska och de använder den där "stora klon" för att riva upp järnvägslipers som jag sett i dokumentär filmer. (den har ett namn som jag nu inte kommer på!) Samt all boskap tas med, vilket leder till hungersnöd. Tyskarna placerar också ut tidsinställda bomber i tex Neapel som briserar långt efter att staden befriats. Och minor skördar offer decennier efter kriget. Ingen under att Italienarna hatar "Tedesco" .

Så det är alltså slut på det gentlemanna krig som tidigare förts i Nordafrika, nu när nya tyska styrkor kommer direkt från Östfronten som är vana vid en helt annan typ av krigföring.

Vinter i Italien. Allt kör fast i lera och regn. Vinterkläderna är fast i Nordafrika. Och minkriget, tyskarnas specialitet verkar det som, det står för 40% av de allierade förlusterna. Artilleri är annars den Amerikanska specialitet som står för 1/4 av de tyska förlusterna.
Återigen slås jag över att soldaterna är så unga och leds av befäl i 20-års åldern. (De 20-åringar som kommer till jobbet verkar knappt kunna leda sig själva?)

The Tuskegee airmen a.k.a Redtails kommer med på ett hörn. De gör bra i från sig ovanför Anzio. Det blir också en liten utvikning och segregeringen i Amerikanska försvarsmakten vid den här tiden och de arbeten som pågår för att ta bort detta. Mycket motstånd från de förband som kommer från södern eller som en officer sade: "Vi har inget emot svarta vi vill bara inte äta vid samma bord som dem."

Anzio landstigningen är det ett försuttet tillfälle då de först inte möts av något motstånd eller så kunde de allierade inte göra annat med de för få förband som landsattes. Författaren utvecklar denna post VK-2 diskussion.
Klart är att det blir en soppa av landstigningen, de sitter där i sitt brohuvud och kommer ingen vart och de allierade är nära att kastas i havet. Debaclet kan också härledas till en äldre befälskår med rötterna i VK1 och främst Lucas(?) beskrivs som för gammal och sjuklig (56? Va men det är ju jag? Nä jag hade nog inte heller klarat av att föra en här i strid.)
Darbys rangers som man fått följa sedan den första boken i Nordafrika utplånas mer eller mindre här i en attack mot mångdubbla styrkor, återigen en underrättelse miss. De som överlever fördelas på andra styrkor eller skeppas hem för att utbilda nya rangers inför Normandie.

Området mellan Anzio och Nettuno förresten, det var ett malaria infesterat träskområdet som Mussolini lät göra till ett fascistiskt nybyggar projekt. Man dikar ut, odlar upp och bygger fascistiska modell städer. Tyskarna "återväter" som det numera heter och malariamyggorna frodas att en del historiker menar att det handlar om ett exempel på biologisk krigföring. Själv tänker jag mest att det är en bonus.
Axis Sally kallar förresten Anzio brohuvudet för världens största självförsörjande fångläger. Det är lite roligt faktiskt.

Boken slutar med operation Diadem, den synkade utbrytningen från Anzion och offensiven vid Monte cassino.
Bombningen av klostret. Inte bara USA´s fel som man fått lära sig utan det trycktes på från övriga allierade också. Och debatten om varför och om det var nödvändigt började redan när sista bomben fallit.
Det väl också en sak jag uppskattar med boken att han hinner inflika efterkrigsdebatter gällande olika händelser. En svaghet med de allierades styrkor vid Cassion är att de inte har vana av att kriga i berg. Först på slutet i Italien sätts den 10th Mountain division in 44-45. De som är någorlunda om jag tolkar det rätt är de Polska styrkorna och de Franska Goums från Nordafrika. De senare har tyvärr en vana att våldta allt som rör sig, vilket avhandlas på några sidor.

Det finns mycket annat man vill veta mer om som "Venus fixers" tex. En särskild Amerikansk styrka som skulle försöka skydda, rädda och säkra antika föremål. Lite som filmen monuments men. Och kanske lite bokens svaghet i det att han försöker få med så mycket som möjligt så vissa grejer bara nämns i förbi gående. De här hade man velat veta mer om.

Även min nya intresse om Amerikas upprustning tas upp igen. Nu är det i full sving vilket också leder till ett överflöd vilket i sin tur leder till att mycket stjäls och hamnar på svarta marknaden, ungefär motsvarande lasten av en av fem Liberty skepp försnillas på vägen.

Sedan följer genom brottet till Rom och Axelmakternas panikartade flykt. Trodde det var mera planerat i och med att Rom förklarades öppen stad. Tydligen på beslut från Hitler?!

Jag uppskattade denna bok mycket. kriget i Italien under VK2 är något som flugit under min radar länge. Hade hittills bara läst Marco Smedbergs bok samt en annan bok om som specifikt handlade om Monte Cassino striderna (kommer inte ihåg författaren nu.). Tyvärr slutar de flesta med inmarschen i Rom 4 juni -44 så även denna bok fast det blir några sidors epilog. Fast nu har jag säkrat en bok av James Holland som tar vid 44 till krigslutet som jag ska läsa senare.

Sonderling

[Amund]

Tack för som vanligt bra och intressanta recensioner
Älskar att läsa om den där känslan man har av någonting men som ibland kan vara svår att beskriva, en känsla jag känner igen.

de använder den där "stora klon" för att riva upp järnvägslipers som jag sett i dokumentär filmer. (den har ett namn som jag nu inte kommer på!)

Schienenwolf
viewtopic.php?f=26&t=10656&p=678851&hilit=wolf#p678851

[sonderling]

Tack för som vanligt bra och intressanta recensioner
Älskar att läsa om den där känslan man har av någonting men som ibland kan vara svår att beskriva, en känsla jag känner igen.

de använder den där "stora klon" för att riva upp järnvägslipers som jag sett i dokumentär filmer. (den har ett namn som jag nu inte kommer på!)

Schienenwolf
viewtopic.php?f=26&t=10656&p=678851&hilit=wolf#p678851

Tack!

Just precis den är det! Trodde den bara användes i Öst.

Nu läser jag svensk postapokalyps fortsättningen på Nattavaara, nämligen Armasjärvi.

Sonderling

[cats]

Jag har precis läst, eller rättare sagt, lyssnat igenom boken Flyktinglina Sverige - Nazisternas väg undan rättvisan, av Lars T Larsson och Simon Olsson. Intressant bok men boken lider av samma problem som de flesta andra som behandlar samma ämnen. Brist på material.

Eftersom händelserna till sin natur är hemliga blir det mycket spekulerande. Källmaterialet är nästan helt och hållet beroende av säkerhetspolisens material och gamla tidningsartiklar från den tiden. De flesta artiklarna är av typ skandalpress nivå. Många namn är upptagna i boken. I början var det rätt överväldigande med namn, men snart märkte jag att det var samma namn som helst tiden kom igen.

Skötseln av flyktlinorna framställs som inkompetent och amatörmässig av alla ansvariga. Vilket till stora delar säkert stämmer. Samtidigt fanns det tusentals som fick hjälp av dem att ta sig till Sydamerika. Så riktigt inkompetent kan de inte ha varit. Misstänker att man ofta gjorde sig dummare i förhöret med säkerhetspolisens representanter än man verkligen var. Så var det i varje fall i Finland, när det blev förhör med de som hade om hand flyktlinorna här.

Att boken inte kopplade ihop flyktinlinorna i Finland med de i Sverige, irriterade mig mig. Finländska SS-mäns och tyskars flykt gick över Sverige från Finland. Vilket författarna bara omnämner i någon enstaka bisats. Däremot landade de för det mesta från Finland i Venezuela, inte i Argentina. Tydligen har inte språkkunskaperna räckt till för författaren så att man kunnat sammankoppla de olika flyktvägarna med det östra grannlandets flyktlina. I Finland fanns ju Sonderkommando Nord som arbetade med samma sak. Också de höll på med sin verksamhet ännu 1947, precis som i Sverige. Svårt att tro att de inte samarbetade mer än boken ger sken av. Men och andra sidan handlade boken enbart om flyktingar som kom från Norge, Danmark och till en del Estland. Baltutlämningen figurerar i ett kapitel. Jag hade gärna velat veta varifrån pengarna till verksamheten kom. De brände en hel del ekonomiska resurser.

Boken koncentrerar sig främst på två flyktinor. En med navet i Stockholm och den andra i Malmö. Argentina verkar vara slutdestinationen i alla fall som nämns. Att Argentinska staten var så pass aktiv som den verkar ha varit enligt boken var en nyhet för mig och en intressant aspekt.

[sonderling]

Har blivit en tradition av mig att läsa böcker kopplat till förintelsen vid den här tiden på året. Dessa har jag plöjt i januari.

Kvinnorna i Ravensbruck: Vittnen berättar.
- Rolf Tardell

Tror jag plockade upp boken på en bokrea för jag har alltid varit nyfiken på detta kvinnoläger. Men det är inte så mycket en bok om lägret som en bok om rättegången efter kriget.
Men även som en rättegångsbok så tycker jag den spretar lite och att den inte håller en rät linje. Och jag får analysera så tror jag det kan bli så här när "amatörer" skriver böcker. Förlåt författaren är journalist i grunden men ja inte historiker, tänker jag och jag tycker mig läst likande böcker skrivna på samma sätt. Speciellt i vittnes changern och det vare sig det handlar om förintelsen eller andra konflikter. Men vem är jag att döma jag har bara gått en skrivarkurs på folkhögskola.

Det är också en berättelse om den polska organisation som åkte runt i olika uppsamlings läger i Sverige och samlade vittnes berättelser.
Insprängt i boken är dessa vittnesberättelser som man samlade upp.

En kort redogörelse för de medicinska experiment som förekom i lägret. Man infekterade med flit kvinnors ben för att sedan se hur man bäst kunde läka dem. Detta var ju före penicillinets genombrott (kom precis till de allierade) och man ville testa olika sulfa preparat. De kvinnor som överlevde blev vanställda för livet (jag är förvånad att nån överlevde?)

Ravensbruck verkar mer vara ett läger för oliktänkande och motståndskvinnor (Varav författarens mamma var en) inte så många judiska fångar. Även allierade agenter sattes där och jag tror, även om det inte sägs rakt ut, att detta är orsaken till rättegångarna som Britterna håller i. Det var ju deras agenter.

Ravensbruck blir en utbildningscenter för .alla Aufseherin (även kallat "fladdermöss" av de skandinaviska fångarna) dessa var civilanställda och 3500 vilket var ca 10% av de manliga fångvakterna. Det skulle betyda att allt som allt jobbade 35000 vakter i koncentrationsläger systemet. Flera av dessa "fladdermöss" dömdes till döden vid rättegången.

Många fångar räddades härifrån av de vita bussarna och som sagt många var från Skandinavien och Väst Europa eller Polen, Judiska fångar finns också här och både i lägret och senare i Sverige uppstod konflikter mellan Polacker och Judiska fångar och senare f.d fångar, antisemitismen fortsatte ju som vi vet även efter kriget.



I förintelsens tjänst- Koncentrationsläger vakterna och dess fritidssysselsättningar 1933 - 1945.
Fabrice d´Almeida

Hade läst om den här boken innan och att den baserades på ett foto album som en gammal amerikansk soldat lämnade till förintelse museet. Trodde också att det skulle innehålla foton men så är inte fallet även om de referats till ständigt? (Du får skylla dig själv när du köper böcker på nätet. har jag sagt till mig själv. )

Boken är ganska tunn endå och jag tycker att det känns som om författaren bara rabblar one liners sida upp och sida ner. Det är rätt svepande och jag börjar bli irriterad. Även här börjar jag undra om nått försvinner i översättningen? Det är liksom som att han kommer med det ena påståendet efter det andra? Som vadå tänker ni? Ja som typ "Läkarna utförde onödiga experiment i syfte att imponera på sina kollegor". Det är allt och inget mer, du har att säga i ämnet? Eller trumpet och likande blåsinstrument var förbjudna för de ansågs kommunistiska? Meh? Nog fan har jag sett Göring med fjanta runt med ett Jakthorn och Hitlerjugend pojkar blåsa fanfar?
Men det blir värre "Man tvingade fångar att tatuera sig i syfte att göra souvenirer av deras hud" noä det vette fan men gärna källa på det. Och direkt fel när han påstår att Aktion T4 var Nazisternas stora utrotnings aktion mot judarna, nej inte alls och jag fick dubbel kolla med Wikipedia men aktion T4 är när man skulle utrota alla handikappade och mentalt sjuka patienter i Tyskland.

Men va fan han är ju professor, författare och programledare för tv-kanalen France 5:s historiedokume.....jaha då fattar jag. Ja jag vet inte vad ni tycker men är det något som irriterat mig på sistone är det Franska dokumentärer. Det är så jag numera kollar först var den kommer ifrån innan jag tittar. Är dokumenteraren producerad i Frankrike hamnar den på kanske listan. Det är just det svepande och att det slirar lite med faktan som stör mig.

Nåväl kapitlet om biblioteken för personalen i lägret var intressant. Stycket om begravnings ritualer blir lite konstigt när han skriver att trots att det var få dödsfall så hade man anordnade ritualer kring begravningar. Jag tänkte det skulle varit konstigare om man sket i det, när det var få? Denna bit var mest intressant för man fick reda på att lägervakter mördades då och då, av fångar.
Jo så verkar han samman blanda Allmänna SS med Waffen-SS, och skillnaden kanske är hårfin tänker ni men han gör det på ett sätt att jag faktiskt tolkar det som att han inte vet att det finns en skillnad?

På slutet avhandlas andra läger i historien, Engelska koncentrationsläger i Boerkriget som användes för att svälta ut befolkningen i syfte att tvinga Boerna på knä (nje var väl mest en bieffekt eller?) Och Gulag systemet som avhandlades ganska länge och kändes som det var värt en bok i sig men poängen här var att det inte fanns nån personalvård? (Bara gratis Vodka...)
Och så Gitmo som jag undrade om det verkligen platsade in men som inte heller hade nån liknade personal vård och jag undrade om författaren verkligen sett eller läst om Amerikanska militärbaser som är som en Amerika i miniatyr med alla bekvämligheter så även Gitmo såhär skulle jag också säga att han snackar skit.

Boken var en av de sämre jag läst i changern om Nazismen och deras läger.

Sonderling