Vad läser du just nu?

[Henrik af Hohenstaufen]

Tack Amund, kul att vara här.
Jag är nu klar med volum 2 och som sagt det är verkligen en bok att rekommendera. Del 2 innehåller dessutom flera skildringar av soldater och officerare inifrån ¨Stalingradkitteln¨ vilket höjer nivån ytterligare. Även högklassiga miljö och situationsbeskrivningar av den allt mer desperata kampen vilket gör boken till ett mästerverk.

[Henrik af Hohenstaufen]

Tack Amund, kul att vara här.
Jag är nu klar med volum 2 och som sagt det är verkligen en bok att rekommendera. Del 2 innehåller dessutom flera skildringar av soldater och officerare inifrån ¨Stalingradkitteln¨ vilket höjer nivån ytterligare. Även högklassiga miljö och situationsbeskrivningar av den allt mer desperata kampen vilket gör boken till ett mästerverk.

[Stefan Lundgren]

”Malmer industriella bergarter och mineraler för ett flertal län och finns en del gruvhistoria i dem, fick dem gratis från SGU eftersom de håller på att avyttra bollagret.

Stefan

[Borussia]

Ubåt.jpg (50.99 KiB) Visad 2311 gånger

Många är dom som skrivit om ubåtskränkningarna i svenska vatten och ännu fler är dom som diskuterat dem, inte minst här på Skalman. Jag minns att jag redan som grabb följde dramat i både Gåsefjärden och Hårsfjärden med stort intresse och det har hängt med sedan dess. Dock så har jag lagt band på mig och nöjer mig med att läsa allehanda böcker som givits ut på svenska. Drivs heller inte av någon övertygelse om att det är den eller den nationen som kränkt oss utan jag gillar att läsa diverse infallsvinklar, teorier och diskurser i ämnet. Just variationen av teorier gör det enligt mig mer intressant medan det driver andra till vansinne varför man inte vill förstå att det är just den nationen som jävlats med oss.

Som bokens titel avslöjar så är det en redovisning av de kränkningar som både Sovjetunionen och Ryssland ägnat sig åt i våra vatten under en lång period och som fortgår. Inte bara under ytan utan även på land för införskaffa information som kan vara bra att ha för ryssen. Det är ingen djupgående analys som författaren lägger fram och någon tvekan om att det Sovjetunionen/Ryssland som ligger bakom kränkningarna råder heller inte, och det verkar heller inte vara något som är intressant för författaren att diskutera, inte i den här boken i alla fall.

I korta stycken med möjliga/sannolika förklaringar läggs den ena kränkningen efter den andra fram, och de är många till antalet, och det är nästan så man undrar hur farkosterna inte lyckades krocka med varandra i våra farleder. Något jag inte begriper är varför de jämt och ständigt ska visa och avslöja sig genom att inta ytläge eller sticka upp periskopet. Ja ja, jag vet att de måste upp till ytan för att ladda batterier och annat, men varför riskera och låta sig upptäckas och allt vad det skulle kunna innebära. Å andra sidan verkar upptäckterna (undantag U137) inte leda till nånting utan de dyker snabbt ner och iväg och är borta med strömmen.

Men det är en lättläst bok, tydlig, förvisso lite kryddat med lite fackspråk som villar bort mig emellanåt. Blandat med intressanta bilder och skisser som kompletterar texten på ett bra sätt. Jag är som sagt neutral i ubåtsfrågan men jag kan mycket väl tänka mig att författaren retar gallfeber på andra som inte köper det sovjetiska/ryska spåret rakt av. Jag förstår också det politiska rävspelet bakom kulisserna som gett upphov till diverse konspirationer som spär på debatten. För min del nöjer jag mig med att stå vid sidan av och titta på när andra käbblar.

[sveahk]

Som alltid, trevligt skriven bokkritik, tack för det Borussia.

I det sammanhanget har jag plockat fram två ubåtsböcker, som bra beskriver vad som hände under kriget i Finska Viken och Östersjön. Med viss tyngdpunkt på ubåtskriget.

I synnerhet rapporten från den dåvarande svenska marinattachén i Helsingfors, Ragnar Thorén, är läsvärd. Häftet (59 sidor) kom ut redan 1949, men trycktes oförändrad 2004! Inte alltid ett kvalitetsbevis, här däremot stämmer det!
Det som gör intryck är hans beskrivningar av den sovjetiska/ryska ubåtsstrategin under andra världskriget, som..."Händelserna visa också, att man alltid måste vara beredd på överraskningar ifråga om ryska ubåtars uppträdande. Väntar man till exempel att möta båtar utanför ett visst skärgårdsområde, kanske man i stället finner dem lurpassande inne i skärgården på välskyddade fjärdar, dit de kommit ålande på botten mellan stenar och grund."

Hmm, låter bekant...

Hans K

[sonderling]

"Den perfekta konflikten" av Johan Berggren.

Läste ut denna lite snabbt eftersom ämnet var aktuell, hade köpt den på årets bokrea som ett spontan köp, då denna konflikt egentligen inte intresserat mig annat än jag kan fascineras av att många kan ha så starka åsikter om den. Så när konflikten åter blossade upp, tog jag tillfället i akt att stoppa in den i högen av: "Att läsa böcker" på nattduksbordet..
Tänker inte gå in i det allt förmycket då det är en tämlig rörig konflikt med rätt många parametrar. Och jag tror det är därför det är så lätt att gå bort sig i den som Greta gjorde. Tycker att författaren skriver bra och nyanserat, "trots" att han tillhör det borgerliga lägret.

Han tar upp Israels ståndpunkt och han tar upp Palestiniernas ståndpunkt och det fascinerade mig just detta att det är helt två olika narrativ frikopplade från varandra. en sådan aspekt som kan vara bra att veta även om man inte håller med.
Jag fann de bitar som rörde Nakba, USAs roll och också Sveriges roll mest intressanta.
Om Nakba vet man ju i princip inget, kan dock inte låta bli att tänka att om flyktingarna räknas i hundratusental 1948 och dagens palestinska diaspora räknas i miljontal är det inte ens fysiskt möjligt att de skulle kunna återvända på den jordplätten. Inte ens om Israel skulle tömmas på judar.
USA återigen bekräftelse på vad jag läst innan att de dagas en ändring i policy när väljarkåren med rötter i regionen börjar bli större än den judiska. Något som också börjat märkas i den aktuella konflikten som vi har sett i nyheterna.
Sveriges roll i Israels tillblivelse var större än jag tror vi vet om. Jag hade aldrig hört talas om svensken Paul Mohn som var med och ritade upp Israels gränser 1947.
Mot slutet blir författaren lite positiv och ser en ljusning i tunneln, han talar om att man måste vänta ut en massa gamla politiker som sitter på toppen och att även Berlin-muren föll över en natt men med facit i hand så kanske ljuset i tunneln var lyktorna på ett ankommande snälltåg. Eller så är det den berömda droppen men fan trott, just nu verkar det långt till fred i regionen.

Sonderling

[hilbert]

Om Nakba vet man ju i princip inget, kan dock inte låta bli att tänka att om flyktingarna räknas i hundratusental 1948 och dagens palestinska diaspora räknas i miljontal är det inte ens fysiskt möjligt att de skulle kunna återvända på den jordplätten. Inte ens om Israel skulle tömmas på judar.

Iofs bor det 2 miljoner på gazaremsan som är mindre än 2% av Israels yta.

[sonderling]

Ja Hilbert det är sant, och bara i London bor det ca 9 miljoner läser jag men endå.

Jo man hade höst ledigt och det regnade hela tiden så man fick lite läst. Nästa bok blev:

Adolf Hitler - BengtLiljegren

Jag har tidigare läst Bullocks biografi (90-talet), Stalins Dossier och boken om hans militärtjänst samt ett par om bunkerns sista dagar.
Men det finns alltid plats för en till tänker jag och denna köpte jag för flera år sedan. Tänkte jag skulle läsa på lite lagom till 100år sedan Hitlers ölkällarkupp.
På det hela taget är det en ganska lättsmält biografi över Adolf Hitler. Tycker att den uppehåller sig en större den vid hans yngre år än de senare krigsåren. Men inte för att det gör mig nått. De är de yngre åren som intresserar tycker jag. För man vill ju veta hur han blev som han blev. Även om man inte heller här får ett direkt svar på frågan. Och ska jag ha nån kritik så är det just det att många frågor liksom lämnas att hänga i luften? Var kom tex judehatet ifrån? Det fanns inget sånt innan kriget enligt vänner och bekanta? Var det då nått under VK1 som ledde till det? Frågan lämnas obesvarad.

Bokens å fan var väl det att hans halvbror Alois Hitler driver en restaurang i Berlin. Som är ett populärt tillhåll bland SS män. Författaren dödar en del myter som påstådd homosexualitet (Vi vet inte) eller att han var absolutist (det slinker ner ett glas då och då). Och hade Hitler en son i Frankrike, nej så var det inte (har kvar artikeln från aftonbladet som påstod detta.) Även detta med att han egentligen inte kände till förintelsen eller beordrat det torpederas.

Men en sak som jag fått för mig var att Hitler i sin tjänst inom den tyska (eller var det Bayerns?) arméns underrättelsetjänst, också infiltrerade de röda men enligt boken verkar han varit där först av fri vilja? När han väl sedan kommer till det som blir NSDAP så var det mer embryotiskt än vad jag trodde? Det verkar ju trots allt som att han skapar det som blir Nazistpartiet? Men återigen boken är ganska svepande och hux flux har han försökt göra en kupp och hamnar i Landsberg. Ja så sveper det på men jag måste ge ett plus för de olika fakta rutorna som i förbi gående förklarar olika sidospår, som Geli Raubal. Även systrarna Mitford kommer med på ett hörn.
Jag slås av känslan att Hitlers makttillträde innan 1933 inte känns alls all om givet. Att det endå hänger lite i luften men sedan är det så klart försent. Men även här är det mycket som inte sägs, för det måste ju uppstå ett helt maskineri runt det, med andra aktörer som planerar och organiserar. Här finns mer att berätta tänker jag.

Vissa drag i Hitlers personlighet får mig att tänka på nått i autism spektrat, ja det är inget jag bara kastar ur mig i nått slags nedsättande syfte, men eftersom jag har en i min närhet som har den diagnosen så kan jag i bland känna igen vissa beteenden.
I stort en bra bok för nybörjaren men jag får intrycket att författaren har haft högre ambitioner i början men sedan tappar lite intresse. För som jag sa innan så är det mer om Hitlers barndom och ungdom än om krigsåren.

Sonderling

[hilbert]

Bokens å fan var väl det att hans halvbror Alois Hitler driver en restaurang i Berlin.

Det kunde man läsa om redan i Schirers bok om tredje riket.

[Borussia]

Murder.jpg (59.51 KiB) Visad 1794 gånger

Det här var en av de första böckerna jag läste när jag någonstans i början/mitten nittiotalet började "punda" WW2 böcker i allt större omfattning. Det var även då som jag i Internets frånvaro sprang på bibliotek och letade böcker och det var där jag fann den. Vill minnas att jag läste den med stor behållning, men så kanske det var i en tid då allt kändes nytt och spännande. Brukar egentligen inte läsa böcker mer än en gång, men när jag besökte Tradera härom månaden, förvisso i ett annat ärende, snubblade jag på denna och kunde inte låta bli att köpa den för en hundring.

Det som lockade var att den är skriven 1966 (utgiven 1967), alltså en tid då många av Wiesenthals "klienter" fortfarande var hyfsat unga och på fri fot lite varstans i världen utan att man nödvändigtvis visste var de befann sig. Här finns kända personer som Eichmann, Mengele, Stangl och Bormann varvat med betydligt mindre kända personer som utmärkte så att säga på lokal nivå och inte alltid i lika stor omfattning som de nyss nämnda. Sammanlagt tar väl boken upp ett tjugotal nazister på flykt, tidigare på flykt, dömda eller t.o.m. döda.

Wiesenthal berättar hur han kom sina "klienter" på spåren och hur han jagar dem för att ställa dem inför domstol, det handlar om rättvisa, inte hämnd. Det är ett tungrott arbete, med många telefonsamtal, brev och möten, som inte alltid blir besvarade eller ger de svar han önskar. Det är svårt att få åklagare att ta sig an de fall Wiesenthal lägger fram, ty hans klienter är skyddade av mäktiga organisationer som Die Spinne och ODESSA som alla har inflytande och pengar att bekosta jagade nazisters flykt till framför allt Sydamerika. I Sydamerika lever de sedan ett skyddat liv bakom murar och beväpnade "gorillor", inte minst Mengele.

Hur det var med den saken kan diskuteras med vad vi vet idag, någon glamorös tillvaro hade de nazister som var på flykt knappast, och om ens Die Spinne och ODESSA existerade är inte säkert, i alla fall inte i den omfattning som Wiesenthal gör gällande. Men det var det man trodde i mitten på sextiotalet och det är just det som man trodde vid den här tidpunkten som gör boken intressant. Bokens Crescendo blir kapitlet om Bormann, för Wiesenthal leder spåren till Paraguay där Bormann lever och har inflytande på både inhemsk politik och tyska kolonier som lurar i vassen med ett fjärde rike.

Jag läste boken också fullt medveten om att Wiesenthal avslöjats som lögnare, han är en god berättare, kanske lite för god eftersom han placerar sig på platser som det visat sig att han inte alls varit på, eller att han sett mer än vad som egentligen fanns att se. Han har också förstärkt sin roll som "nazistjägare" och bl.a. tagit på sig äran att ha lett till upptäckten av bl.a. Eichmann, något som den israeliska säkerhetstjänsten bestämt dementerar. Hans faktiska fångst är heller kanske inte så imponerande som han vill göra gällande. Men hans berättaregenskaper har ändå lett till en medveten om att det faktiskt fanns en drös av mördare mitt ibland oss.

[hilbert]

I Cornelius Ryans bok "slutstriden" hävdas att Bormann dog när han försökte lämna Berlin under de sista dagarnas strider.

[Borussia]

I Cornelius Ryans bok "slutstriden" hävdas att Bormann dog när han försökte lämna Berlin under de sista dagarnas strider.

Ja, det stämmer, han ingick en grupp som försökte bryta sig ur Berlin på kvällen den 1 maj. Men någon gång den 2 maj dödades han när gruppen (som då hade splittrats) råkade ut för rysk eldgivning. Dock så hittades inte hans kvarlevor förrän i december 1972, vilket ledde till rykten att han flytt än dit och än hit och setts både här och där, främst i Sydamerika. Men allt visade sig vara felaktigt, trots att Wiesenthal ansåg sig ha tillförlitliga bevis på att han levde ett gott liv i Paraguay.

[Markus Holst]

Hur hittades och identifierades hans kvarlevor?

[sonderling]

Hur hittades och identifierades hans kvarlevor?

The remains were conclusively identified as Bormann's in 1998 when German authorities ordered genetic testing on fragments of the skull. The testing was led by Wolfgang Eisenmenger, Professor of Forensic Science at Ludwig Maximilian University of Munich.[126] Tests using DNA from one of his relatives identified the skull as that of Bormann.[126][127] Bormann's remains were cremated and his ashes were scattered over the Baltic Sea on 16 August 1999.[126]

https://en.wikipedia.org/wiki/Martin_Bo ... of_remains

Som jag minns det så har det alltid varit lite tveksamt om Bormann var död eller inte, alltså före 98 men jag minns tydligt när det blev helst fastställt på 90-talet. Även att Mengele var död. Vilket nästan kändes som att en del var besvikna, detta men nått slags hemligt nätverk som planerar fjärde riket har väl alltid varit kittlande.

Sonderling - som inte vill hobby moderera men ska vi diskutera frågan ytterligare önskar att den kunde brytas ut.

[Borussia]

Hur hittades och identifierades hans kvarlevor?

De hittades av byggnadsarbetare i närheten av Lehrter stationen och kvarlevorna identifierades med hjälp av tandkort. 1998 bekräftades detta med hjälp av modern teknik genom att jämföra hans kvarlevor med då levande släktingar. Hur som helst har Bormann varit j****t död sedan maj 1945.