Vad läser du just nu?

[sonderling]

Inte som lamm till slakt - Judiskt motstånd under förintelsen.
Av Kenneth Hermele


I intervjuer jag hörde när denna bok gavs ut så var det författarens önskan att försöka förstå och förklara varför Judarna gick som lamm till slakt, bara för att upptäcka att de inte gjorde det alls. Han menar att det är en myt att judarna inte gjorde motstånd och han säger det inte implicit men jag får tanken att det faktiskt är en antisemitiskt myt.

Man kan nog se boken mer som en sammanställning från olika böcker och källor, inte att han suttit i arkiv och lusläst, inget fel i det skulle jag skriva en bok hade jag nog gott likande till väga.

Först ger författaren olika exempel på motstånd. Allt från passiv till aktivt motstånd. Allt från humor, smuggling och hålla sig vid liv, till att helt enkelt döda Tyskar.
Sedan kommer olika kapitel där de olika typerna avhandlas. I detta läggs också vetskapen när förintelsen blir förintelsen. För i början tror man kanske att man kan härda ut och övervintra, men sedan via rymlingar etc får även judarna information om gaskamrar etc. Så under tidens gång ökar också det aktiva motståndet. Jag fastnar för bilden där judar förs mot gaskammaren eller "duscharna" men svär eder och förbannelser över vakterna, nån kanske har en kniv och går till attack, i ett fall gällande en transport från Warszawa kastas en handgranat. Så om det hela tidigare gått lugnt till så efter 43 går det stökigare till.

Hermele påstår att Judarna t.o.m gjorde mer motstånd än allierade krigsfångar, även de ryska. Jag är inte expert så men nått säger mig att nja det är nog en sanning med modifikation. Dels levde iallafall inte de västallierade krigsfångarna under rent existentiellt hot, dels tycker jag VK2 litteraturen är full av motståndshandlingar i fångläger.
Vid ett tillfälle har han dessutom ett rent fakta fel när han nämner Insatsgrupperna som börjar sina massavrättningar efter operation Barbarossa i maj 1941. Ja ni hajar felet.
Däremot tyckte jag det var ett intressant påpekade för detta kommer under kapitlet som avhandlar när förintelsen börjar och där han radar upp exempel som inträffar innan Wannsee 1942 som brukar räknas som startskottet.

Det förekommer flera inslag av judisk humor en changer som jag uppskattar. Tvingar tyskarna dig att ta av mössan så slutar man bära mössa. Tvingar tyskarna dig att resa på dig när de kommer in i rummet, så ser du till att redan stå när de kommer. Och jag skulle gärna berätta en rolig historia men som vanligt kommer jag bara ihåg poängen ....Moshe ställ inte till en scen! Ja det är skitroligt.

Trots en del brister så tycker jag att boken passar i varje bibliotek för den som är intresserad av WW2 och Förintelsen.

En fråga som väcks hos mig och gäller partisan kriget som också avhandlas är: Hur många Tyska soldater dog bakom fronten? I olika attentat och överfall? Det borde gå att luska reda på men då kanske man måste lusläsa arkiv och se var varje soldat stupade nånstans?

Sonderling

[Borussia]

Sonderkommando.jpg (55.52 KiB) Visad 2352 gånger

Som alltid när jag är i Auschwitz brukar jag se till att få mig något läsbart hem och så även denna gång (se tråden historiska resor 2023). Det finns en uppsjö av böcker, stora som små, tjocka som smala och dyra som billiga, så man behöver inte vara bekymrad för att inte hitta något. Om man nu inte är typen som går in på "bolaget" bland 100 sorter öl men ska givetvis har sort nummer 101. Det jag alltid tittar extra efter (i bokhandeln alltså) är böcker om antingen Auschwitz-SS eller Sonderkommando, framför allt det senare har jag alltid haft ett särskilt intresse för. Redan i begynnelsen av mitt läsande i ämnet för sisådär 30 år sedan har just krematoriernas Sonderkommando varit det som jag funnit mest intressant. Urvalet då var kanske lite skralt, men idag törs jag säga att utbudet är desto mer, inte bara överlevares berättelse, utan också att forskare specifikt tagit sig an denna kategori fångar i Auschwitz.

Den här boken är mig veterligen den enda i sitt slag, i den bemärkelse att den inte handlar om en specifik individ eller händelse. Här får läsaren följa hur Sonderkommandos var uppbyggda från start till mål, dvs mitten på augusti 1940 till dagarna innan befrielsen i januari 1945 då de sista medlemmarna i Sonderkommando evakueras och slutligen hamnar i Mauthausen. Författaren har på ett gediget sätt grottat ner sig i de källor som faktiskt är betydligt fler och uttömmande än vad jag hade föreställt mig. Sammanställt det i kronologisk ordning där i alla fall inte jag kände att det saknades något.

Det ges dessutom intressanta detaljer kring vissa händelser som jag absolut inte trodde gick att till största del bekräfta, bl.a. vem som tog de där tre bilderna från krematorium 5 som visar kroppar som bränns och kvinnor som är på väg till gaskammaren. Författaren har t.o.m. lyckats luska ut vart kameran kom ifrån och vad som sedan hände med den. En annan sak jag inte visste var att när upproret i krematorium 4 tog sin början i oktober 1944 var krematoriet sedan en längre tid tillbaka "ur funktion" av tekniska orsaker. Har alltid trott att krematoriet var i drift fram till upproret och att det förstördes i samband med detta, men så var alltså inte fallet, men att upproret på sätt och vis säkerställde att det aldrig mer blev aktuellt att ta det drift igen.

Boken är förvisso ganska ryckig, korta meningar som snabbt letar sig vidare till nästa källa. Lite som att man ibland ber författaren att lugna sig lite. Fotnoterna står också som spön i backen, både på gott och ont. Namn, namn och återigen namn på medlemmar i Sonderkommando, är med i hela boken, så även namn på enskilda SS vakter/officerare, bl.a. de som dog vid upproret. Likaså varje barack som Sonderkommando satte sin fot i, om än bara för en natt så finns den med, vilket är något jag fann intressant. Boken är förvisso inte lång ca 110 sidor, men till detta finns det också ungefär lika många sidor med dokument som är riktigt intressanta. Men för att finna den intressant och givande så måste man nog som jag ha ett intresse för detaljer som sträcker långt bortom normalitetshorisonten.

[sveahk]

Sonderkommando.jpg

Det ges dessutom intressanta detaljer kring vissa händelser som jag absolut inte trodde gick att till största del bekräfta, bl.a. vem som tog de där tre bilderna från krematorium 5 som visar kroppar som bränns och kvinnor som är på väg till gaskammaren. Författaren har t.o.m. lyckats luska ut vart kameran kom ifrån och vad som sedan hände med den.

Bara på tyska tyvärr, men här står det utförligt hur bilderna togs...
https://de.wikibrief.org/wiki/Sonderkom ... hotographs

Hans K

[Borussia]

Bara på tyska tyvärr, men här står det utförligt hur bilderna togs...
https://de.wikibrief.org/wiki/Sonderkom ... hotographs

Google translate löser det galant Skulle vilja påstå att boken är mer utförlig gällande fotografierna än länken. Bl.a. så finns en skiss som visar varifrån bilderna togs och i vilken riktning de togs.

[sonderling]

Det är mycket nu (jobb och privat) men jag hinner läsa lite innan jag somnar, så det får bli två snabba.

Treblinka - Revolt i ett utrotningsläger Jean-Francois Steiner
Vid vår återvinningscentral finns en hörna *där man kan lämna och hämta grejer. De brukar finnas en hyfsad bokavdelning, mest tantsnusk inköpta av kvinnor på 80-talet som förmodligen nu lämnat in. Men då och då hittar jag några intressanta guldkorn som denna bok som jag läser nu och som också fanns i litteraturförteckningen i Hermeles bok om Judiskt motstånd.
Denna bok är skriven i roman form och baseras på vittnes uppgifter och anteckningar från medverkade. Att den är skriven som en roman, gör att det historiska faller ifrån lite grann, det saknas datum och jag får hela tiden gå till Wikipedia för att kolla upp fakta och personer främst vilka de inom SS som arbetade där.
Den har också ett märklig stil där koncentrations personalen beskrivs som "väktare" eller "tekniker" minst ett fakta fel förekommer när man menar att Svavel strös över liken, jag vågar nog påstå att det är osläckt kalk. Detta är lite olyckligt tycker jag men jag tror också att det hör tiden till då boken skrevs på 60-talet. Och kommer att tänka på boken "förintelsen" som jag tyckte var lite barnsligt skriven.
Tycker också att den saggar lite i början och man undrar när revolten ska komma till, vilket inträffar först mot slutet när det är 50-tal sidor kvar.
Har läst flera böcker i ämnet och slås alltid av hur bisarrt hela upplägget med förintelsen är (ja jag är lite cyniskt distanserad till ämnet). Men i denna har jag lärt mig hur och vilka lik som brinner bäst och i vilken ordning man ska stapla dem, för när krigslyckan vänder inleds operation Sonderaktion 1005 och det är blir att gräva upp alla de döda och bränna dem, och man får ta in en expert för att få till det.
En episod i boken fäster jag mig särskilt vid och det är den tyska officers hustrun med sina två söner som råkar stiga på fel tåg och hamnar i Treblinka och ja hon processas som alla de andra. Detta händer när de sista tyska judarna oftast krigsveteraner från VK1 som hittills klarat sig. De får åka persontåg och vid ett tillfälle råkar tågsättet stoppa vid en Tysk station där kvinnan kliver på av misstag. (Västjudar fick ofta åka persontåg, östjudar boskapsvagn.) Jag har funderat i några dagar, vad tänkte hennes man eller släkt att hon tog vägen?

* efter jag skrev detta hittade jag i helgen 6 titlar av SMB! En veritabelskatt med böcker om Tigerstridsvagnen, Königsberg, och ubåtar. Min fru blev inte lika glad som jag när jag släpar hem grejer från ÅVC:n.


Jag har också hunnit med att beta av
Attacken mot Tirpitz - Thomas Gallagher
Kände till detta om X-craft ubåtarnas attack mot Tirpitz men visste inte några detaljer eller hur omfattande skador fartyget fick av denna räd. Nytt för mig var också Tirpitz räd mot Spetsbergen (Operation Zitronella) och att man landsteg med trupp som ödelade stället och tog Norska krigsfångar. (måste få tag i en bok som avhandlar detta, det var så många "Hade ingen aning om".)
Nåväl denna bok är också tidstypiskt, även denna lite i roman form fast med datum och fakta insprängt. Den har också karaktären av en pojkbok eller äventyrs roman som jag tycker är typiskt för tiden. Här är det bara det engelska och norska perspektivet och
Själv kan jag inte fatta hur de stod ut med att sitta i den där sardinburken i mer än tio minuter. Och scenen där en ubåt sjunker och man måste vänta tills den blir vattenfylld och trycket utjämnats för att öppna luckan och dyka ut med sina primitiva andnings apparater. Ja gisses man var nog av annat virke förr.

Nu Marco Smedbergs bok om Israelskrig och det är allt jag hinner med just nu.

Sonderling

[Borussia]

Steiners semifiktiva bok är kontroversiell eftersom han i tredje person försöker sig på att förklara Förintelsens dynamik med en blandning av fiktiva och reella individer som interagerar i en lika fiktiv och reell miljö den utspelas i. Boken har därför av både historiker och överlevande fått utstå kritik för denna blandning där han inte är tydlig nog med vad som är fiktivt och vad som är sant.

[sonderling]

Tack Borussia du förklarar det bättre. Det fiktiva och reella, kändes inte som en lyckad kombo.

Som sagt Marco Smedbergs bok om Israelskrig. Väldigt lättsmält och snart klar efter två dagar. Verkar tillhöra en serie Krigens Historia. Som jag börjar undra om det är omarbetat för att fånga läsare. De har Vietnamkriget ser jag men den har läst och den var betydligt tjockare och genomarbetad än denna är. Som känns om en light version och jag börjar undra om det finns en annan nånstans?

Dock finner jag den intressant för det enda jag vet om Israels krig är de man sett på nyheterna (så länga man kan minnas så det är iallafall 70-talet.) Hade ingen aning om PLO var så ungt, började 1964, jag hade trott äldre om det var frågesport. Striderna var betydligt hårdare och inte så ensidiga som jag trott. Flygstriderna var också mer omfattande än vad jag trodde och emellan krigen så förekom räder och artilleri beskjutning. Kommer nu in på Libanon.
Bra kartor men saknar foton? Ska det vara svårt att få in lite foton från de olika tanksen och planen. Nu vet jag ju vad en M60 eller Centurion är men för andra tänker jag.

Sonderling

[Henrik af Hohenstaufen]

Läser Christer Bergströms ”Stalingrad - Nya perspektiv på ett episkt slag. Volym 2 -Dödens stad”.
Otroligt initierad skildring om slaget om Stalingrad. Del 1 fokuserade på händelserna från våren 1942 fram till att tyskarna når staden i augusti, och framför allt på den tyska framryckningen från Don till Volga. Perspektivet växlar mellan tyskt och ryskt. Bergström lyckas även få med såväl de breda strategiska perspektiven som den enskilde soldatens upplevelser.

Har hunnit ca 100 sidor i volym 2 som således handlar om striderna om själva staden. Utöver dessa stridsskildringar berättar Bergström även om stadens mycket säregna geografi samt om vissa särskilt strategiskt viktiga punkter i Stalingrad som Pavlovs hus, Spannmålssilon och gravhöjden.

I volym 2 förekommer även rikligt med soldatskildringar vilket enligt min mening höjer läsvärdet ytterligare. Detta är det bästa jag läst om Stalingrad inklusive Beevors bok. Kanske är Beevor den något vassare berättaren men det är samtidigt en smaksak. Rekommenderas!

[Borussia]

Bormann.jpg (47.89 KiB) Visad 2220 gånger

Den här boken var nog en av de första jag köpte på Internet någon gång i mitten/slutet på nittiotalet, och då menar jag från utlandet. Fram till dess hade jag varit begränsad till vad de lokala antikvariaten hade att erbjuda, men sen kom internet in i bilden och det var rena himmelriket med alla böcker som fick mig att dregla som om det vore klassisk internet porr jag tillbringade timmarna på internet med att surfa runt bland. Men den blev stående i hyllan, vill minnas att jag trodde att det var en biografi när köpte den, men det var det ju inte, istället var det en bok som mycket väl skulle kunna ha varit den som gav inspiration till "freakshowen" Hunting Hitler.

Men lugn nu, den är skriven 1973, faktiskt i en tid då kanske de resonemang som författaren för sågs som trovärdiga, eller i alla fall inte gick att vifta bort som rent nonsens, med det vi faktiskt vet idag. Ok, det finns ren smörja också, det där med att Hitler tuggade fradga, låg på mattan i Rikskansliet och bad skådespelerskan Renate Muller att urinera på honom, att han hade ett sexuellt förhållande med sin systerdotter Geli Raubal, att han skulle vara en mänsklig koprofag, homosexuella böjelser och annat avvikande som framställer honom som pervers och avvikande på alla möjliga plan, men som vi idag vet inte stämmer utan vara bara en del av samtidens demonisering av Hitler. Men samtidigt är det intressant att läsa om Hitler så som han uppfattades i tiden boken skrevs, det finns helt klart ett värde i detta.

Sen har vi det här med Bormann, enligt författaren så är Bormann's Brotherhood en inflytelserik sammansättning av f.d. nazister och nazisympatisörer som lurar i bakgrunden med ett fjärde rike i sikte. Bormann hade redan under kriget stoppat undan stora rikedomar som skulle användas för att upprätta ett nytt rike som helt klart skulle skönja större framgångar än det rike som Hitler försökte sig på. Skorzeny finns med på ett hörn med inflytande lite överallt, Gehlen organisationen finns också där.

Här finns teorierna om att Hitler kan ha flytt, likaså Bormann, kanske inte så att författaren tror det, men lämnar ändå en liten öppning att så kunde skett. Alltför många ubåtar lämnade hamnarna i krigets slutskede där det inte går att bevisa att Hitler och Bormann INTE var med på någon av dessa med destination Sydamerika, Spanien eller något annat land (som om bevisbördan ligger på dem som hävdar att Hitler/Bormann INTE flydde). Det är också långsökt att det vid tidpunkten verkligen skulle ha funnits något land villig att ta emot Hitler som antagligen sågs som paria av allt och alla då. Än mer troligt att de skulle tillåta honom, eller någon annan nazist, att bygga upp ett fjärde rike.

Men författaren är inne på att Bormanns brödraskap var starka och inflytelserika i de länder de befann sig i, och de verkar ha infiltrerat allt och alla. Han lyfter också fram de mytomspunna organisationerna ODESSA och Die Spinne vars tentakler når ut över allt, redo att rycka ut så fort en nazist befinner sig i nöd. Om ODESSA och Die Spinne verkligen funnits är en annan sak, Simon Wiesental anser det, medan Gitta Sereny säger att de aldrig existerat.

Men bara det att boken är skriven 1973 gör den intressant, författaren vill med boken visa att nazismen och Bormann lurar i bakgrunden och att fjärde riket, kanske inte står för dörren, men finns där och denna gång är Bormann och hans lakejer beslutna om att det ska bli fjärde gången gillt. Den är därmed skriven som en faktabok, även om jag med mina 2023 års glasögon, mångt och mycket måste stanna upp och fundera över om det ändå inte är fiktion, men det är det inte, det är en bok av sin egen tid och för det måste man faktiskt acceptera den, och det är i detta som värdet ligger.

[Amund]

Tack för de senaste recensionerna!
Och mycket välkommen till forumet Henrik af Hohenstaufen! Ditt första inlägg är en välskriven recension som skapar nyfikenhet kring boken.

@Borussia - Martin Bormann har jag alltid uppfattat som den intelligente ränksmidaren som arbetar i det fördolda. Han sägs ju ha styrt helt och hållet över vem som fick träffa Hitler. Kanske lite av Nazistpartiets Stalin som i bakgrunden kan bereda vägen för sitt eget maktövertagande? Samtidigt känns Bormann som alltför färglös för att axla en ledarroll? Läste i något sammanhang (men minns inte var) att Bormann var en kvinnokarl som låg med de flesta kvinnor som kom i hans väg, även kollegors fruar vill jag minnas. Minns jag fel och har jag fel bild av honom?

[Borussia]

.....Samtidigt känns Bormann som alltför färglös för att axla en ledarroll? Läste i något sammanhang (men minns inte var) att Bormann var en kvinnokarl som låg med de flesta kvinnor som kom i hans väg, även kollegors fruar vill jag minnas. Minns jag fel och har jag fel bild av honom?

Bormann var ungefär lika beroende av Hitler som en fisk är av vattnet. Faktum är att jag ger fisken större chans att överleva på land än Bormanns chans att överleva utan Hitlers beskyddande vingar. Bormann, som var minst lika avskydd som Ribbentrop i kretsen kring Hitler, må ha varit en konspiratör och ränksmidare av yttersta rang, men någon karismatisk ledare med egenskaper att leda ett fjärde rike var han sannerligen inte.

[Borussia]

Bartosik.jpg (81.63 KiB) Visad 2167 gånger

Innan jag hann påbörja läsandet av den bok jag läser för tillfället hann jag sticka emellan med de här två godbitarna. Två små häften på ca 25 respektive 35 sidor som beskriver och förklarar i både text och bild historiken bakom Bunker II och Sonderkommando revolten. Förvånansvärt detaljerade måste jag säga och bilderna (både dåtida och nutida) ger ett bra komplement till texten. Bunker II (och Bunker I också för den delen) hamnar i skymundan av de större gaskamrarna, men som jag finner minst lika intressanta. Det var dessa två små hus (små kanske är fel eftersom de var dryga 100 kvadratmeter var) som satte tonen för de sedermera större gaskamrarna/krematorierna i Birkenau. Revolten är ju desto mer känd men nog fanns det mycket om den som jag inte kände till och som kom upp till ytan i detta häfte. Små detaljer i det stora och framförallt flyktvägen för de som ändå tog lyckades fly, om än för bara några timmar, eller mindre. Måste säga att jag med dessa små häften fick nya skäl till att besöka Auschwitz och leta upp platser som få besökare känner till, än mindre besökt.

[sveahk]

Apropå Igor Bartosik och Auschwitz.
Kanske inte alla känner till den här...




Hans K

[loop]

Ljuset i Rojava, Anton Nilsson, Henrik Bromander
Om en svensk frivillig i YPG.

[sonderling]

Sundets röda nejlikor av Conny Palmkvist
Boken handlar om flykting trafiken över sundet mellan Danmark och Sverige från hösten 1943 och framåt. Insåg att jag haft fel och fått för mig att räddningen av Danmarks judar skedde över en natt men så var det ju inte. Det skedde ju över en längre tid. Blev förvånad också över att Svensk underrättelsetjänst var så inblandad och att vi även skickade vapen och ammunition till dansk motståndsrörelse.
Fram till 43 var Sverige rätt kallsinniga till flyktingar som kom över, ska man va elak kanske man vill säga att det var först när krigslyckan vände som vi började släppa in folk men en sak som det sällan talas om är att Sverige är ju en av de första länderna som får kännedom om förintelsen. Vilket jag tror spelar in, även om det inte sägs rakt ut i boken. I det här fallet spelar ju det ju också in att Danmark och Skåne ligger nära varandra och man vill hjälpa sina grannar och även släktningar. Det blir betydligt kyligare när man skickar flyktingar norrut till Sthlm förstår jag.
Det hela blir också en kronologisk historia om ockupationen av Danmark om vilken jag visste väldigt lite. Speciellt slutet när den Danske Brigaden skeppas in från Sverige.
Det är stort persongalleri som ibland kan vara svårt att hålla redan på. Även de ökända motståndskämparna Flamman och Citronen är med på ett hörn.
Jag gillar författarens sätt att berätta, det är som att vi sitter vid ett köksbord där han drar sin historia och visar på foton i album och dokument. Det ger ett levande berättande och i denna historia ingår, som det skulle gjort vi ett köksbordssamtal, sidospår och saker som får sväva ut i det blå, för att sedan växla spår till en annan tråd.
Det är mycket bilder vilket jag alltid uppskattar.

Enda nackdelen är väl att boken har svårt att ta slut och jag tycker det blir väl mycket epiloger. Så de sista sidorna skummande jag mest förbi. Sedan hade jag gärna sett en sammanställning på hur ånga som klarade överresan och hur många som dog. Då det nämns att man hittar förolyckade människor längs stränderna så förstår man att det hela var ju inte helt riskfritt (också nått jag fått för mig att alla klarade sig) , även olyckor beskrivs med båtar som krockar och eller slås sönder mot klippor. jag tror jag räknar bara till ett 20-tal i boken men det var antagligen fler. Men som sagt det är mer av en berättande historia än en faktabok för kalenderbitaren.


Hade börjat i helgen med en biografi om Hitler men med tanke på de aktuella händelserna växlade jag snabbt bok till "Den perfekta konflikten" av Johan Berggren.

Sonderling