"Soldat i Waffen-SS" av Johann Voss

Daniel L · Inlägg av **Daniel L** » 8 december 2004, 21:05

Det kan även påpekas att även Heinz Knoke skrev sin bok kort efter kriget (baserad på dagboksanteckningar?) då kalla kriget präglade Europa. Jag har inte läst boken så noggrannt men att man utifrån boken kan kalla honom "knasnasse" (vad nu det är) är nog att dra lite väl starka slutsatser på en alltför svag grund.

mvh/ Daniel

Lars Gyllenhaal · Inlägg av **Lars Gyllenhaal** » 8 december 2004, 22:43

Hej Muzagga,

Författaren av "Soldat i Waffen-SS" ("Black Edelweiss" på engelska, en bättre titel enligt min åsikt) beskriver inte bara det han tyckte var trevligt med ungdomsåren utan även hur han före och under sin krigstjänstgöring "kände att det fanns en mörk, ondskefull sida av das Reich" (citat från s. 28 ) - exempelvis under ett allvarligt samtal med sin far (på s. 74) då denne även berörde SS verksamhet "av ett slag som jag än mindre vill att du ska vara inblandad i". Läs även kapitlet betitlat "En skymt ner i en avgrund" (s. 101-5). Hoppar man över det missar man en väsentlig del av boken.

Till skillnad från merparten Waffen-SS-veteraner går författaren i avsnitten som utspelar sig efter maj 1945 även in på hela SS delaktighet i Förintelsen och medger en sådan tydligt med orden "Den andra obestridliga sanningen är att strategin och genomförandet av den [denna avskyvärda systematiska plan] var SS verk - det gjordes av män som till största delen bar vår uniform" (s. 193).

Av bokens förord framgår ännu tydligare att inte bara SS-Einsatzgruppen utan även vanliga fältförband ur både Waffen-SS liksom den helt reguljära tyska armén (dvs. Heer inom Wehrmacht) gjorde sig skyldiga till förbrytelser (s. 11).

Om författarens motiv - som tonåring - läs kapitlet "Val" (s. 55-71 samt s. 52-53). Och - sist men inte minst - varför han valde att skriva under pseudonym - se s. 12.

Mvh,

Lars Gyllenhaal

muzagga · Inlägg av **muzagga** » 9 december 2004, 17:10

Det kan även påpekas att även Heinz Knoke skrev sin bok kort efter kriget (baserad på dagboksanteckningar?) då kalla kriget präglade Europa. Jag har inte läst boken så noggrannt men att man utifrån boken kan kalla honom "knasnasse" (vad nu det är) är nog att dra lite väl starka slutsatser på en alltför svag grund.

Han var medlem av partiet även efter kriget.

Har du läst boken, egentligen? Han gick med i W-SS dels för att hans vän redan gjort det, dels för att han ville strida med de elittrupper som W-SS framställdes som. Han framstår i boken som en nationalistiskt sinnad ung man, typisk för Europa under första halvan av förra seklet.

Ja, men är man med i SS är man nog med i partiet. Oavsett varför han gick med måste han ha hört föreläsningar, sett filmer och blivit undervisad i nazi ideologi. Hur ställda han sig till det då - nu? Var det en viktig fråga, eller något han kunde leva med?

?För de som levde på den tiden var Sovjet och kommunismen ett större hot än vad Hitler kunde tänkas få för sig.

Vi skall inte diskutera vem som är värst Hitler eller Stalin. Men är vi överens om att Tyskland anföll? Och att voss inte pratar om att han var på den anfallande sidan? Att han inte nämner det? Att han inte tar upp det?
Men att han däremot framställer sig som "försvarare" av europeisk kutur?

och varifrån har du fått att han var nazist?

Jag är inte säker, men jag tror det var mycket svårt att vara med i SS om man inte var med i partiet. Men det kan vi ju fråga honom. Han har ju som SS man inte missat rasideologin - vad tyckte han om den?

Mest beroende på att boken skrevs av en ung man som inte haft inblick i vad som egentligen hände, eftersom han tjänstgjorde på en front långt från de största förbrytelserna.

Bra poäng- inga etniska rensningar eller suspekta läger i Finland.

Han är en stolt veteran från en division som hade ovanligt höga moraliska normer för att vara Waffen-SS, och han anser sig inte personligen ha något att skämmas för.

Och för att återkoppla till mitt första inlägg "Faran är ju att han försöker rättfärdiga allt tyskarna gjorde med att de var ett slags EU+ Nato före sin tid. En europas kultur vs Stalinism. "

Och här har du nog det vi ej kommer överens om - anser du han skall skämmas?

Daniel L · Inlägg av **Daniel L** » 9 december 2004, 17:29

muzagga skrev:Han var medlem av partiet även efter kriget.

Partiet upphörde att existera efter kapitulationen.

muzagga skrev:Ja, men är man med i SS är man nog med i partiet.

[...]

Jag är inte säker, men jag tror det var mycket svårt att vara med i SS om man inte var med i partiet.

Nej, det fanns ingenting som innebar att medlemskap i SS på något sätt skulle innebära medlemskap i partiet.

mvh/ Daniel

Gutekrigaren · Inlägg av **Gutekrigaren** » 9 december 2004, 20:42

Det är dumt att sätta likhetstecken mellan att vara partimedlem och att vara nazist. Både i SSSR och Nazityskland var partimedlemskap något som innebar en karriärmässig fördel och inte ett åsiktsmässigt ställningstagande annat än officiellt.

Mvh Petter

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 9 december 2004, 21:00

Gutekrigaren skrev:Både i SSSR och Nazityskland var partimedlemskap något som innebar en karriärmässig fördel och inte ett åsiktsmässigt ställningstagande annat än officiellt.

Det är mer intressant vilka som inte var med. F ö intressant det som D. Löwenhamn skriver - i östblocket var ju i så fall partitukten betydligt stängare. Eftersom SS (inkl Waffen-SS) var en partianknuten organisation så är det anmärkningsvärt att man beväpnade och utbildade icke-medlemmar.

/ Probstner

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 9 december 2004, 22:35

Det kan även påpekas att även Heinz Knoke skrev sin bok kort efter kriget (baserad på dagboksanteckningar?) då kalla kriget präglade Europa. Jag har inte läst boken så noggrannt men att man utifrån boken kan kalla honom "knasnasse" (vad nu det är) är nog att dra lite väl starka slutsatser på en alltför svag grund.
Han var medlem av partiet även efter kriget.

Ett tysknationalistiskt parti, inte NSDAP.

Har du läst boken, egentligen? Han gick med i W-SS dels för att hans vän redan gjort det, dels för att han ville strida med de elittrupper som W-SS framställdes som. Han framstår i boken som en nationalistiskt sinnad ung man, typisk för Europa under första halvan av förra seklet.
Ja, men är man med i SS är man nog med i partiet. Oavsett varför han gick med måste han ha hört föreläsningar, sett filmer och blivit undervisad i nazi ideologi. Hur ställda han sig till det då - nu? Var det en viktig fråga, eller något han kunde leva med?

Enligt honom så utsattes de inte för en massa propaganda, men det verkar inte stämma. Jag tror att han och hans generationskamrater var så vana vid propagandan, att de inte tänkte på vad det var som egentligen sades. Jämför med hur många svenskar som anammat den socialdemokratiska synen på samhället; vistas man tillräckligt länge i en viss ideologisk miljö, reflekterar man inte över alternativen.

?För de som levde på den tiden var Sovjet och kommunismen ett större hot än vad Hitler kunde tänkas få för sig.
Vi skall inte diskutera vem som är värst Hitler eller Stalin. Men är vi överens om att Tyskland anföll? Och att voss inte pratar om att han var på den anfallande sidan? Att han inte nämner det? Att han inte tar upp det?
Men att han däremot framställer sig som "försvarare" av europeisk kutur?

Det är alltid lätt att fördöma i efterhand. Kriget började när Voss var 13 år, och på den tiden kunde man inte få reda på annat än regimens officiella propaganda. Under kriget var det straffbart att lyssna på BBC:s nyhetssändningar, och det fanns ingen fri press, etc. Jämför med hur många amerikaner som på fullt allvar trodde på att Irak låg bakom 9/11, och detta i en tid med betydligt friare medier, internet, etc.

Vidare så verkar du sakna förståelse för hur man trodde och tänkte förr. Försök sätta dig in i hur en någorlunda konservativ europé uppfattade världsläget 1938. Från Sovjet kom rykten om utrensningar och förtryck, och tidens kommunistiska partier var i mångt och mycket Moskvatrogna. Det hotade den bestående ordningen. Tyskland däremot hade på ett imponerande sätt rest sig ur askan - från konkursbo med massarbetslöshet till en nation som återupprättat sin ära. Ingen, eller mycket få, trodde att Hitler skulle dra igång ett nytt världskrig. Så sent som i april 1939 såg den svenske försvarsministern inte någon anledning till att snabba på upprustningen av försvaret. Många upplevde att Stalin utgjorde det större hotet, vilket i Sverige förstärktes när Sovjet anföll Finland vintern 1939.

Mest beroende på att boken skrevs av en ung man som inte haft inblick i vad som egentligen hände, eftersom han tjänstgjorde på en front långt från de största förbrytelserna.
Bra poäng- inga etniska rensningar eller suspekta läger i Finland.

6:e SS var som bekant även med i Operation Nordwind, där man slogs mot amerikanska styrkor. Än idag träffas amerikanska och tyska veteraner från slaget i bästa vänskap - respekten sitter i fortfarande!

Han är en stolt veteran från en division som hade ovanligt höga moraliska normer för att vara Waffen-SS, och han anser sig inte personligen ha något att skämmas för.
Och för att återkoppla till mitt första inlägg "Faran är ju att han försöker rättfärdiga allt tyskarna gjorde med att de var ett slags EU+ Nato före sin tid. En europas kultur vs Stalinism. "

Och här har du nog det vi ej kommer överens om - anser du han skall skämmas?

Han rättfärdigar inget, utan beskriver det så som han uppfattade det. På den tiden framställdes kriget mot Sovjet som ett paneuropeiskt projekt, i varje fall i W-SS värvningspropaganda (vilket var behändigt, då ju W-SS fick snål tilldelning av tyska rekryter, och därmed mer eller mindre tvingades vända sig till utländska frivilliga). Han är en stor EU-vän, och tycker givetvis att fred och välstånd är bättre än ett Europa förenat under en diktatur. Han har inget att skämmas för. Om man ändå tycker det, ska man ställa sig frågan: hade jag gjort annorlunda om jag varit i hans kläder?

Lars Gyllenhaal · Inlägg av **Lars Gyllenhaal** » 10 december 2004, 12:45

Hej,

Vad gäller var på skalan mellan skam och stolthet över sin krigstjänstgöring som Voss befann sig då han skrev boken tycker jag det framgår exempelvis av att han beskriver den sak för vilken hans stridskamrater dog (och därmed det han själv just stridit för) som "moraliskt förkastlig" (s. 277). Om det inte var ett uttryck för skam så var det väl ändå djup bedrövelse? Se även s. 193.

Författaren skriver också i en nutida anmärkning - andra noten på s. 283 - att hans regementes namn "inte [var] något att vara stolt över".

F.ö. behandlar han på s. 247-274 sin tid som soldat på västfronten. Han tjänstgjorde alltså inte enbart på sovjetiskt territorium, i Finland och i Norge.

Kort sagt vill jag rekommendera denna bok, men inte för snabbläsning. Denna bok förtjänar att läsas långsamt, så man hinner fundera mellan varven. Den är en riktig läsupplevelse, vill jag hävda.

Mvh,

Lars

muzagga · Inlägg av **muzagga** » 10 december 2004, 13:26

Man får läsa boken noga, då han inte brer på med Janne Josefsson-indignation, utan är mer subtil

Och därmed finns det utrymme för tolkning av hans bok, och vad han egentligen säger. Jag tycker mig mellan raderna läsa att han är stolt, som du också gör. Stolt över vad? Att varit en kugge i världens sjukaste maskineri?

Enligt honom så utsattes de inte för en massa propaganda, men det verkar inte stämma.

Nej- det verkar inte stämma. Så alltså duckar han.

Nej, det fanns ingenting som innebar att medlemskap i SS på något sätt skulle innebära medlemskap i partiet.

Så Voss var ej medlem? Varför säger han inte det (duck). Eller var han medlem? Varför duckar han det?

Det är en bra bok - men den lämnar för mycket utrymme för diskussion, eftersom Voss går som katten kring het gröt vad gäller den nazistiska ideologin, med herrefolk, untermensch och lebensraum. Varför skall vi här undra om han var meldem/fortfarande är nazist? Det kunde han väl berätta i sin "subtila" bok om östfronten.

På den tiden framställdes kriget mot Sovjet som ett paneuropeiskt projekt, i varje fall i W-SS värvningspropaganda (vilket var behändigt, då ju W-SS fick snål tilldelning av tyska rekryter, och därmed mer eller mindre tvingades vända sig till utländska frivilliga) .

Jag hävdar att han "subtilt" fortfarande anser just detta.

Angående skam/tolkningsmöjligheter:

B Hellqvist säger: Han rättfärdigar inget, utan beskriver det så som han uppfattade det. (…)Han har inget att skämmas för.

äh, lägg av! Visst fan f-n bör han skämmas.

Lars Gyllenhaal : Författaren skriver också i en nutida anmärkning - andra noten på s. 283 - att hans regementes namn "inte [var] något att vara stolt över".

Att vi tre läst samma bok och inte kommer överens bevisar väl min tes att han duckar vad han tyckte då och tycker nu. Om Naziideologin. Om herrefolket. Om rätten att anfalla Sovjet.

hade jag gjort annorlunda om jag varit i hans kläder?

Hoppas jag verkligen. Hoppas jag hade varit del av tyska motståndsrörelsen.

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 10 december 2004, 15:15

muzagga skrev:
Man får läsa boken noga, då han inte brer på med Janne Josefsson-indignation, utan är mer subtil
Och därmed finns det utrymme för tolkning av hans bok, och vad han egentligen säger. Jag tycker mig mellan raderna läsa att han är stolt, som du också gör. Stolt över vad? Att varit en kugge i världens sjukaste maskineri?

Hur är det egentligen med din läsförståelse? Både boken och inte minst Lars inlägg? Det ges ju flera exempel på hur han skäms över de dåd som begåtts i SS namn, och att han inte tycker att regementsnamnet "Reinhard Heydrich" var något att yvas över efteråt (ingen i hans ställning kände till RH:s öknamn "Tjeckoslovakiens bödel" förrän efter krigsslutet).

Enligt honom så utsattes de inte för en massa propaganda, men det verkar inte stämma.
Nej- det verkar inte stämma. Så alltså duckar han.

Duckar gör man om man vet med sig att man utsatts för propaganda. Han upplever det inte som det, så man kan möjligen kalla det en blind fläck, men inte att han medvetet förnekar att propaganda fanns och påverkade dem til den grad det bör ha gjort.

Nej, det fanns ingenting som innebar att medlemskap i SS på något sätt skulle innebära medlemskap i partiet.
Så Voss var ej medlem? Varför säger han inte det (duck). Eller var han medlem? Varför duckar han det?

Om jag inte misstar mig helt, var åldersgränsen för medlemskap i NSDAP 21 år (i undantagsfall 18 år). Detta innebär att Voss kunde blivit medlem 1947...

Det är en bra bok - men den lämnar för mycket utrymme för diskussion, eftersom Voss går som katten kring het gröt vad gäller den nazistiska ideologin, med herrefolk, untermensch och lebensraum. Varför skall vi här undra om han var meldem/fortfarande är nazist? Det kunde han väl berätta i sin "subtila" bok om östfronten.

Angående hans eventuella medlemskap: 1) det krävdes inte för att ta värvning i Waffen-SS; 2) han var för ung för att kunna gå med.

Vid tidpunkten för hans tjänstgöring i Waffen-SS hade krigslyckan vänt. Frågan var knappast längre om tysk expansion i öster, utan snarare att stoppa den sovjetiska offensiven västerut. Lebensraumfrågan hade i praktiken blivit teoretisk. Något år tidigare, 1942, uppvisar han bara rudimentär förståelse för de större strategiska målen. Angående synen på ryssarna: 1) läs s. 75, nedre halvan; 2) när han vid en genomgång kallade ryssarna för "fienden", blev han tillrättavisad av sitt befäl; termen som skulle användas var "Ivan". Angående ideologin: läs kapitel 9 igen; där förs dels en inre dialog, dels ett filosofiskt resonemang med vännerna, om frågan om plikt och skuld.

På den tiden framställdes kriget mot Sovjet som ett paneuropeiskt projekt, i varje fall i W-SS värvningspropaganda (vilket var behändigt, då ju W-SS fick snål tilldelning av tyska rekryter, och därmed mer eller mindre tvingades vända sig till utländska frivilliga) .
Jag hävdar att han "subtilt" fortfarande anser just detta.

Hävdar du att Stalins styre medförde enbart gott för de länder som hamnade under dess inflytande? Kan man inte i efterhand hävda att en del av farhågorna, trots att de uttalades av nazister, faktiskt besannades?

[/quote]Angående skam/tolkningsmöjligheter:

B Hellqvist säger: Han rättfärdigar inget, utan beskriver det så som han uppfattade det. (…)Han har inget att skämmas för.

äh, lägg av! Visst fan f-n bör han skämmas.[/quote]

För vad? Exempel, tack.

Lars Gyllenhaal : Författaren skriver också i en nutida anmärkning - andra noten på s. 283 - att hans regementes namn "inte [var] något att vara stolt över".
Att vi tre läst samma bok och inte kommer överens bevisar väl min tes att han duckar vad han tyckte då och tycker nu. Om Naziideologin. Om herrefolket. Om rätten att anfalla Sovjet.

Om rätten att anfalla Sovjet, så som den uttalades av vännen Philipp, redogörs för på sidorna 51-52. Så uppfattades det då för de som inte hört något annat sedan barnsben. Andra tyska veteraner brukar beskriva förvirringen när det förkunnandes att länderna hade ingått ett icke-angreppsavtal; det är svårt att föreställa sig hur man uppfattade saker och ting då, men det är bara personer med en naiv arrogans som moraliserar över ställningstaganden som gjordes i en anna tid, när de själva kan sitta med facit i hand och känna sig moraliskt överlägsna (jfr Maria-Pia Boëthius).

hade jag gjort annorlunda om jag varit i hans kläder?
Hoppas jag verkligen. Hoppas jag hade varit del av tyska motståndsrörelsen.

[/quote]

Så lätt i teorin! Så svårt i praktiken!

muzagga · Inlägg av **muzagga** » 10 december 2004, 17:56

Han har inget att skämmas för.

vs

Det ges ju flera exempel på hur han skäms över de dåd som begåtts i SS namn,

Hur vill du ha det?

Som jag tolkar detta just nu ligger det enligt dig till på det sätt att Voss skäms. Och du tycker inte han skall det. "

Har jag förstått dig rätt?

Och att du ursäktar detta med att Voss var slentriannazist, ungefär som det idag finns slentriansossar i Sverige.

Jag tror inte på slentrainnazister i SS. Och jag tror att Voss minnen är "tvättade" och att han använder sina dialoger för att låta andra uttrycka vad han tycker.

För er som ej läst boken- gör det. men ha i åtanke- för vem och i vilket syfte skrev Voss den?

Jag tycker han försöker rättfärdiga sig själv, genom att hävda att SS egentligen var en samling muntra gossar med stark pliktkänsla etc som ville göra det bästa för sitt land i en svår stund. Att det var frivillga från hela världen som slogs sida vid sida för att hålla Sovjet stången - och att det enda bittra är att de förlorade och blev lurade av sitt parti.

muzaga :äh, lägg av! Visst fan f-n bör han skämmas.

Hellkvist:För vad? Exempel, tack

Sure - SS soldat blev man inte av en slump. De hatade judar. De ville skjuta alla bolsheviker. De ansåg sig med herrefolkets rätt kunna ta för sig av Sovjet.

Eller så protesterade man mot allmän jargong och rådande värlsduppfattning. (men då fick man knappast vara kvar i SS)

Då teg man som en medlöpare.

Vilket av dessa fack placerar Voss sig i? Medlöpare eller nasist?

Finns det anledning att skämmas över endera etiketten?

En SS genomsyrades av fanatism som Voss bara snuddar i sin bok (?!) men som han måste levt med av och till under kaserntid och i bunkrar.

Jahapp - trevlig helg.

Daniel L · Inlägg av **Daniel L** » 10 december 2004, 18:25

muzagga skrev:Sure - SS soldat blev man inte av en slump. De hatade judar. De ville skjuta alla bolsheviker. De ansåg sig med herrefolkets rätt kunna ta för sig av Sovjet.

Sluta tramsa nu. Det finns gott om exempel på människor som blev medlemmar i SS av en slump. Vissa blev lurade, andra tvingade. En del helt sonika överförda från andra förband. Bevekelsegrunderna för de som anslöt sig frivilligt omspänner många olika skäl. Jag känner exempelvis till en nederländsk frivillig som enrollerade sig som frivillig i Waffen-SS för att avleda misstänksamhet mot släktningar som sysslade med illegala aktiviteter men också för att skydda en judisk släkting.

mvh/ Daniel

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 10 december 2004, 20:05

Muzagga, det är ingen idé att diskutera med dig. Du har svalt "100%-nazist-SS"-myten, och tycks besvärad av allt som utmanar dina förutfattade meningar. I din värld är alla SS-soldater judehatande, kommunistdödande lebensraumutvidgare. Visst, Voss trodde på nazismen, men hade inte fullt klart för sig om dess mörka sidor (i boken berör han ju när han börja märka att något är ruttet i den tyska staten). Som tonåring och med nazistiska värderingar itutade sig sedan barnsben, så var det svårt att inte vara det; nazisterna hade ju några år på sig att korrumpera en hel uppväxande generation. Men när något som komplicerar din bild dyker upp, utgår du automatiskt från att de har något att dölja. Att en i grunden tvivelaktig organisation som SS kunde innehålla även anständiga människor tycks övergå dina fattningsgåvor. Hört talas om Kurt Gerstein? En del människor vill ha en enkel manikeistisk värld, för att de då slipper tänka på de gråzoner som de skulle kunna tänkas hamna i så länge de är övertygade om att de är på den goda sidan.

muzagga · Inlägg av **muzagga** » 11 december 2004, 21:59

“Bevekelsegrunderna för de som anslöt sig frivilligt omspänner många olika skäl. Jag känner exempelvis till en nederländsk frivillig som enrollerade sig som frivillig i Waffen-SS för att avleda misstänksamhet mot släktningar som sysslade med illegala aktiviteter men också för att skydda en judisk släkting.”

Gråzoner finns det gott om. Men vad det ej är “gott om” är SS soldater utan åsikt om/ställningstagande till nazistpartiet, judar eller rasideologi. Att gå med i SS för att skydda en judisk släkting (ingift då eller?) är också ett ställningstagande. Holländarn visste vad nazisterna ville med judar antar jag? Eller varför gick han med i just SS? Varför inte bli sjukvårdare i Vermacht?? Jo, för att SS var den politiska elitens eget förband?

(eller, jag missar din poäng – Voss gick med för att skydda judar?pfahaha)

Det var en uppsjö av folk i SS, speciellt mot slutet. Eller vad skall man annars tro när man får veta att de fanns SS-Imamer för muslimska SS soldater.

(Apropå den internationella rekryteringen av SS män så var den mest framgångsrik i de ockuperade ländernas egna nassepartier. Läs boken “Under hagekors och dannebrog” – en utmärkt undersökning av Danskar i Waffen SS, vad som drev dem, vilka strider de deltog i och varför anslöt sig till SS. Där hittar ni även intervjuer med folk som inte duckar vad de gjorde- iofs kanske tack vare den som ställer frågorna)

Hellqvist: Muzagga, det är ingen idé att diskutera med dig. Du har svalt "100%-nazist-SS"-myten, och tycks besvärad av allt som utmanar dina förutfattade meningar. I din värld är alla SS-soldater judehatande, kommunistdödande lebensraumutvidgare.( … ). Men när något som komplicerar din bild dyker upp, utgår du automatiskt från att de har något att dölja”

? - medans du å andra sidan tror på allt du läser? Håll dig till uppslagsböcker eller förhåll dig kritisk unge man.

Sådana som Kurt Gerstein är UNDANTAG. Precis som den nederländske frivillige som Löwenhamn känner till. Båda dessa män har garanterat ett ställningstagande till den bakomliggande ideologin i SS. Och Voss med. Men den redovisar han inte på ett för mig tillfredställande sätt.

(Och VAD har Voss gjort som gör att han förtjänar nämnas i samma mening som Gerstein? Gerstein -INFILTRERADE SS- det kan du ju inte referera till som exempel på humanister inom SS. Gerstein var på kristna grunder emot systemet. Voss är i bästa fall medlöpare till nazismen.)

Hellqvist“Visst, Voss trodde på nazismen, men hade inte fullt klart för sig om dess mörka sidor (i boken berör han ju när han börja märka att något är ruttet i den tyska staten)”

Ja- det där hade han gärna fått diskutera mer för att ge en bättre bild av hur det verkligen var. Den där fångtransporten han såg- diskuterade han det med någon? SS soldater från andra förband som blev förflyttade till hans – vad hade de att berätta? Sådana frågor är viktiga så att vi i eftervärlden kan förstå vad som hände.

Inte minst för sådana som VILL tro på en romantiserad version om Nazi-Tyskland och tyska soldater osv. Voss är inget offer, det är inte synd om honom. Han är förövare, i historiens vidrigaste uniform kämpandes för historiens vidrigaste ideologi. (eller det tycker inte du?). Man kan trots detta förlåta honom... men det minsta man kan begära är en ärlig bikt.

“Att en i grunden tvivelaktig organisation som SS kunde innehålla även anständiga människor tycks övergå dina fattningsgåvor.”

Nejdå. Motståndet mot Hitler fanns överallt, men Voss tillhörde inte dem – så varför tar du upp det? För att Voss är en “God nazist”? Det vet vi ju inte säkert eftersom han inte ens berättar om han var nazist. Att han är vad du kallar “anständig” väljer jag att tro på – desto viktigare med hans nazism.(Hur kan en SS man skriva sina memoarer utan att ta upp sitt förhållande till partiet, Hitler, rasideologin och tysklands rätt att anfalla Sovjet?)

Vad tyckte Voss om Staufenbergs misslyckade bomb mot Hitler/motståndet som fanns mot hitler? Vad tyckte han då och vad tycker han nu (här kan man gissa sig till att han idag hade önskat att kuppen lyckades – men då?). Sådana frågor är viktiga men.. Voss tar inte upp det.

Min “enögdhet” får mig att fundera på om Voss har berättat sanningen, hela sanningen och inget annat är sanningen? Mitt svar är nej – det är en “tvättad” historia vi får. (Men det är en bra bok – köp den- och träna kritiskt tänkande)

Det Hellqvist och Löwenhamn har gjort är att läsa Voss bok utan att resa ett enda frågetecken kring hans berättelse. Så nyanserad världsbild har de.

Hellqvist är så övertygad om att Voss berättat allt så att han inte ens anser att Voss skall skämmas över vad SS gjorde (trots att Voss själv gör det).

Whats next? Skall vi beklaga att denne tappre man Voss inte fick vinna kriget? Ni vill ha honom till att vara en hjälte – jag vill bara att han skall vara ärlig och uttömmande i ett viktigt ämne. (Som jag tycker böckerna om Speer och Traudl Junge är)

Muzagga: “Faran är ju att han försöker rättfärdiga allt tyskarna gjorde med att de var ett slags EU+ Nato före sin tid. En europas kultur vs Stalinism. Men att det var tyskarna som startade kriget, och att de gjorde det med rasistiska undertoner, det tar han inte ens upp..”

Detta var mitt första inlägg och ert hyllande av Voss har stärkt mig i denna åsikt. Denna bok i fel händer är farlig.

Sådär – nu skall jag ta mig en Juleøl.. hej hej så länge.

MD650 · Inlägg av **MD650** » 11 december 2004, 22:03

muzagga skrev:
Min “enögdhet” får mig att fundera på om Voss har berättat sanningen, hela sanningen och inget annat är sanningen? Mitt svar är nej – det är en “tvättad” historia vi får. (Men det är en bra bok – köp den- och träna kritiskt tänkande)
.

Har Du några källor som kan styrka dina påståenden?
Eller är det Din uppfattning att det är så?