Vad läser du just nu?

[Stefan Lundgren]

Böcker som man lånar på internet archive!!!

Stefan

[sonderling]

Tack för infon sveahk, byggde en Cessna A-37 tidigare i våras. Skulle fixat nordvietnamesiska dekaler på den.

Nästa bok i samma ämne:
The last Battle - The mayaguez incident and the end of the Vietnam war.
Av Ralph Wetterhahn

Det här var en bok som var som tre böcker i en. En del "battlefield archeology" om utgrävningen av krigsskådeplatsen med början endast 20 år efteråt. Här är man så nära i tid att patronhylsor, persedlar och skytte gravar ligger kvar och palmer med skotthål står kvar. De sista utgrävningar sker på 00-talet. Hade ingen aning om att sur djungel jord(sand) gör att i princip allt ben vittrat bort och bara en kroppsformat avtryck kan finnas kvar. Både imponeras och förundras över det jobb man lägger ner i att hitta kvarlevor från MIAs, när man silar havssand i strandsvallet på jakt efter minsta benbit. Vanskligt också när de får upp fosfor som genast tar eld i kontakt med syre.

En del som avhandlade det historiska förloppet med kapningen och den militära insatsen. (och den politiska toppstyrningen).
Här följer vi händelsen från första stund och från besättningens perspektiv, när de kapas. Och inifrån vita huset där man ska komma med lämplig åtgärd. B-52:or planeras, tills en fotograf försynt undrar om det inte blir lite overkill och tänk om detta var ett lokalt beslut av en befälhavare? (Som det var.) Nåväl flygsätts in för att förhindra besättningen tas iland och hangarfartygs flyg sätts in mot hamnanläggningar. Och det räcker ju för att Khmererna tänker släppa besättningen. Under tiden har också själva fartyget bordats av marinkårssoldater, den första bordningen mellan fartyg sedan ACW.
Här hade ju allt kunna vara bra men den militära insatsen är redan igång mot en ö där ingen besättnings finns. Resultatet blir en cluster fuck. Det hedrar författaren att han även intervjuat kambodjaner som var med i striderna. Särskilt befälhavaren som ledde försvaret, som var en veteran med 8 års strids erfarenhet. De flesta marinkårssoldater var gröngölingar, några av befälen etc hade stridserfarenhet från Vietnam.
Helikoptrar skjuts ner och eller skadas och tillslut beslutar man sig för att överge stranden. (Under tiden får man också följa hur det hela toppstyrs av Kissinger från diverse cocktail partyn.)
Det hela håller på att bli som i filmen hotshots när man måste skicka en insatsstyrka för att rädda insatsstyrkan. I viller vallan blir tre marinkårssoldater som sköter en kulspruta och täcker flanken helt enkelt lämnade kvar?! Helt nytt för mig för detta är ju en stor nono i kåren. I detta stycke får man också en kort biografi över dessa soldater.

Den sista delen blir som en deckarroman när författaren försöker ta reda på vad som hände de tre marinkårs soldater som lämnades kvar, eller glömdes kvar. Efter återkommande intervjuer med befälhavaren börjar en bild att klarna. En av soldaterna tas sårad tillfånga tidigt och skjuts i det agiterande tillstånd Khmer soldaterna befinner sig. Befälhavaren som mist en vän i striderna slirar lite sanningen under dessa intervjuer.. Sköt han eller nån annan fången? Eller dog han av sina skador? Under denna tid på 90-talet börjar processer mot f.d röda khmerer som påverkar berättar viljan.
De två andra tas till fånga långt senare, de tas till fastlandet och hålls fångna där ett tag innan de avrättas. Det förvånar författaren och även mig att de aldrig tänkt på lösen eller liknade barganin chip? När frågan ställs är det uppenbart att khmererna själva aldrig tänkt på det. "Vi gjorde som vi alltid gör med fångar, förhör och avrättning?" Är det lakoniska svaret.
En kort analys görs också om varför det blev som det blev:
Styrkorna i området hade efter Vietnam kriget trappats ner så det fanns inte så mycket resurser på plats.
Dåliga underrättelser och att de olika vapenslagen inte pratar med varandra. Man förlitar sig på uppgifter från lon nol regimens dagar om antalet manskap på ön. Men Khmererna hade förstärkt denna då de fruktade Vietnamesiska anfall. Flyget hade tagit up to date flygbilder men ingen i marinkåren fick se dem förens de precis skulle åka iväg. (En erfaren sergeant såg att det går ju åt skogen men det är ingen idé att skrämma upp soldaterna i onödan, det är liksom försent.)
Politisk topp styrning där Kissinger hela tiden lägger sig i. (Det har inte blivit bättre nu och författaren drar en anekdot om Afghanistan 00-tal och där man kan följa strider i realtid via satellit och presidenten undrar varför en soldat inte skjuter lika mycket som de andra, (se till att han skjuter mer!)
5 år senare har inte detta blivit bättre när Operation Eagle Claw ska sättas i verket.
En mycket bra bok måste jag säga och man hajar till när dessa soldater är födda tio år innan mig. Det blir liksom närmare i tid tänker jag. (Ja nu börjar ju 50 år sedan bli nutid?!)
Ännu en historisk händelse som jag undrar varför den inte filmatiserats med soundtrack av Black Sabbath - War pigs? (Ja kan se stridsscenerna framför och sedan snabba klipp till Washington, Kissinger och cocktail partyn.)

Läste också Ospreys bokserie Raid om detta men kan inte rekommendera den. Den kändes slarvigt skriven och jag fink ingen överblick alls (vilket var syftet) Upptäckte också en sakfel i den som gjorde att jag tappade förtroende redan för början ( Nej Galaxy planet i operation Babylift blev inte nerskjutet, en lastlucka lossande och planet började brytas sönder enligt Haverikommissionen.) Sedan hade han missat att Bronco planen som sattes in, flög dit mer eller mindre på eget bevåg i frustration, för att styra upp eldledningen.
Men jag har märkt att deras böcker kan vara lite ojämna.

Sonderling

[sonderling]

Last to die - Stephen Harding

Denna författare verkar specialisera sig på lite udda VK2 händelser men inbakat i dessa historier för man mycket på köpet.
Jag har tidigare läst om de första som dog innan Pearl Harbour (ett lastfartyg med virke torpederades) och jag har en annan bok om hur Whermacht och US Army gör gemensam sak mot fanatiska SS trupper i slutet av kriget i Europa.

Denna gång handlar det om den sista Amerikanska förlusten i VK2. En kulsprute skytt på en B-32 Dominator på flygfoto uppdrag över Japan efter eldupphör men innan kapitulationen 2 september. (Jag svär ju mer jag läser om VK2 i stilla havet och slutet, ju mer börjar jag undra om inte den s.k. myten att atombomberna var onödiga i sig är en myt.)

I boken får vi följa en kort biografi över kulsprute skytten och då i förbi farten om den Italienska immigrant gruppen i USA. Hur det går till att utbilda sig till kulspruteskytt (man börjar med lerduve skytte!?) och hur resan sedan går till sin inställelse ort i stilla havet. Båt till Australien och sedan diverse flyg till Manila. Hur B-32 togs fram, att den kom lite försent och hade en del barnsjukdomar men hade längre räckvidd och kunde ta större än B-29:an. Hur man som besättning måste tränas om från B-24 eller A-20 för detta gigantiska flygplan. Vilka bomblaster den tog och de olika sorters bomber som fanns för olika mål. (Hade inte aning att man kunde blanda och välja vilka som skulle kunna släppas?)
Hur det japanska flyg skyddet av hemöarna växte fram. Om detta visste jag ingenting. Hur palatsintrigerna kring japans kapitulation gick till.
Samt en redogörelse hur det gick till när den siste Amerikanska flygaren dödades av en grupp japanska piloter som vägrade hörsamma kapitulationen.

Jag gillar de här böckerna som tar upp det här lite udda händelserna under VK2 och jag ska hålla utkik efter fler av denna författare.

Sonderling

[Hans]

Ursäkta att jag är tjatig men för förtisjuttonde gången tack för att du delar. Eller skall jag förbanna dig? Då jag vill skaffa och läsa.

MVH

Hans

[Battler]

Inga exemplar av en B-32 finns kvar idag. XB-32 (AAF Ser. No. 41-18336) överlevde fram till 1952 som ett markinstruktionsflygplan för brandbekämpningsträning vid McClellan Air Force Base. Andra avskrevs efter att ha drabbats av stora skador i driftolyckor. Överskottslager flögs antingen till Walnut Ridge Army Airfield, Arkansas, för att skrotas av Texas Railway Equipment Company, eller till Kingman Army Airfield, Arizona för att skrotas av Wunderlich Construction Company.

[Hans]

Synd.


https://en.wikipedia.org/wiki/Consolida ... _Dominator

MVH

Hans

[sveahk]

Inte direkt snygg, men väldigt speciell med Kardashian-stjärten!

Hans K

[Battler]

Inte direkt snygg, men väldigt speciell med Kardashian-stjärten!

Var ursprungligen tänkt med twin-tail, men stabiliseringsproblem ledde till "jättefenan".

En twin tail är en typ av vertikalt stabilisatorarrangemang som finns på vissa flygplan. Två vertikala stabilisatorer - ofta mindre på egen hand än en enda konventionell akter skulle vara - är monterade på utsidan av flygplanets horisontella stabilisator. Detta arrangemang är också känt som en H-svans, eftersom det liknar ett stort "H" sett bakifrån.

[Zizka]

Nördar just nu 1600-tal och denna påbörjades idag.

//Z

[Borussia]

Globocnik.jpg (6.18 KiB) Visad 8461 gånger

Har inte motivationen att skriva om alla böcker jag läser men den här måste jag bara vädra som en brakskit efter ett biobesök (ursäkta). All sedan i mitten på nittiotalet när jag upptäckte ett lokalt antikvariat har det varit Förintelsen och i synnerhet Belzec, Sobibor och Treblinka som hållit mig slav de senaste trettio åren och böckerna jag läst om dem varit många, om än med skiftande kvalitet. Men märkligt nog har jag aldrig tagit mig an en biografi om den man som allt egentligen kretsar kring när ovannämnda läger kommer på tal. Men strax före sommaren införskaffade jag denna minst sagt bastanta bok som hållit mig sällskap i trädgården under sommaren.

Globocnik, nej, jag tänker inte förklara vem han var för det utgår jag ifrån att ni alla vet utan jag går rakt på boken. Den följer inte biografins logik eftersom boken lika mycket är en bok om den tyska eutanasin, operation Reinhardt och Adriatisches Küstenland med Globocnik som den gemensamma nämnaren, ja, kanske inte inom eutanasin, men kopplingen mellan eutanasin och Reinhardt finns ju där i öppen dager, om än slumpmässig. Kapitlen om eutanasin, Reinhardt och Küstenland är utförliga på ett sätt som kanske inte hör hemma i en biografi, men här blir det förbaskat bra och kapitlen om eutanasin och Reinhardt är banne mig bland de bästa jag läst på länge. Som om inte det vore nog så nagelfars Globocniks privatliv och leverne på ett alldeles förträffligt sätt.

Något annat förbaskat bra med boken är att personerna kring eutanasin och Reinhardt får en uppmärksamhet som jag inte sett tidigare, Brack, Widman, Rauff, Eberl, Bouhler, Brandt, Conti, Becker, Bolender, Oberhauser, Schwarz, Wagner, Reichsleitner, Höfle, Hackenholt, Novak, Hering, Demjanjuk m.fl. och inte minst Christian Wirth som definitivt förtjänar en egen bok för sin roll inom eutanasin och Reinhardt. Boken följer liksom två parallella spår där boken gör snyggt avvägda avsteg från biografin för att sedan väva samma det igen på ett sätt gör att den aldrig tappar tråden, vilket annars kan vara lätt när en författare vill lite för mycket.

Boken innehåller dessutom en alldeles enastående fotobank med bilder jag aldrig sett tidigare, och vi pratar inte om ett tiotal bilder, utan snarare uppåt hundra bilder som författaren lyckats letat rätt på. Det är m.a.o. en bok som vet vad den levererar till den redan initierade och den gör det på ett utmärkt sätt. Författaren vet vad han skriver om, och han vet också hur man skriver, en kombination som få bemästrar, det ska gudarna veta. Finns det då inget dåligt med den? Jo, den är förbaskat otymplig, nästan två väger kilo den och inte helt lätt ratta runt. Men det må vara hänt, det fråntar ändå inte det faktum att den är bland de mest intressanta jag läst, och då har det runnit en och annan bok under broarna de senaste 30 åren.

[sveahk]

Tack Borussia för en bra och personlig kritik. Ger lust att läsa!

Har du läst någon av Max Williams andra böcker?

Hans K

[sonderling]

Kul att du är tillbaka Borussia. Usch Globocnik usch vilken typ. Själv köpte jag på mig en hel del böcker om VK 2 och stilla havskriget men fick dessa lästa:
(Kvar blev en tegelsten om tokyo rättegångarna och en som fokuserar på Brittiska imperiets krig men de tar jag senare. Blev lite mätt)

Ospreys förlag - Tanks in the Manchurian campaign - William Hiestand

T-34/85och SU-100 tillsammans med lend lease Sherman och Valentine samt med gamla t-26 och BT-7. Japan har ju inget pansarvärn och knapp några tanks att tala om. Så de senare obsoleta stridsvagnarna kan fortfarande göra nytta.
Stridsvagns personal drogs bort från västfronten redan i april 45. Företrädesvis de med vana från strider i träsk och berg, de får lämna sina fordon för de får nya på plats. Funderade då på det jag hört att mycket Tyska transport fordon användes i denna offensiv. Det är inget som nämns i boken men ett foto finns med som sägs visa detta.
Ja menar om alla fick ny materiel på plats, varför släpa med sig tyska lastbilar? https://www.gettyimages.com/detail/news ... /183975788 Detta är fotot jag talar om.

Boken är tunn som en pamflett och striderna beskrivs rätt svepande. Jag antar att det är svårt att få fram information om vad som hände egentligen. Själva invasions fasen beskrivs enligt den nya Sovjetiska doktrinen där man infiltrerar fiendens linjer utan spärr eld. Själva offensiven går snabbt och det är mest vädret och naturförhållanden i väglöst myrmarksland som fördröjer.
Lite färgplanscher på tanks för modellbyggaren och lite fakta rutor om diverse illustrerade händelser som när japanska trupper anfaller tanks med sprängmedel på kroppen. Gick väl så där.
Efteråt så lämnades mycket material kvar till det nya Nord-Korea.

Escape from Manchurica - Paul K Maruyama

Boken avhandlar tre japaners flykt från det Sovjet ockuperade Manchuriet. För att uppmärksamma västmakterna på deras lidande och i förlängningen organisera en evakuering av 1.7 miljoner japaner därifrån. Med hjälp av japanska fiske båtar och US Navy.

Själva boken som dök upp som förslag av adlibris har karaktären av att vara tryckt på eget förlag. Det är nått med pappers kvalitén. (Har köpt poesi böcker av bekanta som gett ut på eget förlag och de känns precis så här.) Sedan kan den vara lite svamlig emellanåt med diverse utvikningar. Mycket tragiska vittnes berättelser från flyktingar som författaren återger. Men det blir ju endå tredje hands uppgifter. Det är också mycket betoning på författarens katolska tro.
Men det finns så lite skrivet i ämnet så det är ju endå intressant.

Själva krigshandlingar avhandlas snabbt på ungefär två kapitel, livet i Manchuriet är ju bra tills sista krigs året när B-29:or börjar hälsa på. Sedan är sovjet trupperna bara där en dag, ja när huvudpersonen ska ta tåget en morgon. Deras offensiv är verkligen ett blixtkrig och dessutom lever man i Manchuriet lite i en egen bubbla där ingen information kommit utifrån, japansk propaganda har ju bara talat om japanska segrar.
Sovjet soldater beskrivs som trashankar i trasiga uniformer? (Jag vet inte vad jag ska tro om detta, jag hade ju trott att Sovjet armén var på topp 45? Även tyg och andra råvaror ingick i lend lease?)
Sedvanlig plundring och våldtäkter som vanligt när röda armén drar fram, även Kinesiska röda armén tar sin hämnd och Kinesiska civila och banditgäng härjar, men jag förvånas endå över att den japanska befolkningen får röra sig fritt. De är visserligen helt utplundrade men ingen stoppar dem från att röra sig runt i den Sovjet ockuperade zonen. Fast japanerna är ju i viss mån viktiga när alla fabriker ska monteras ner och tas hem till moder Ryssland. Det är främst i flyktfasen som de värsta övergreppen sker. Den japanska befolkningen söker skydd med de sina och söker sig tillsammans in i städerna. (Det fanns en nybyggar anda som uppmuntrades av japan, så många på landet var ju plötsligt utan skydd när Kwantung armén kollapsade.)

Flera av de person karaktärer som beskrivs i boken har studerat i USA och en del av dem är dessutom Amerikanska medborgare. De hade studerat och levt där på 20-talet och flyttat hem till en militär regim som tog över på 30-talet. Men hade ju en idé om demokrati och att ett annat liv var möjligt. Är Manchuriet en slags landsförvisning? Är inget som sägs rakt ut men jag undrar endå.

Läsning pågår i skrivande stund. Men den rekommendationen jag kan ge att denna bok är mer för nörden eller en forskaren som vill samla fakta i ett ämne. Har läst likande böcker (Tex memoarböcker om Vietnam-kriget) som hur ska man säga. Man får sålla lite. Nej nu när den går in i 1946, ja jag lägger den åt sidan nu för nästa bok och tar upp den senare.

When the shooting stops - Barret Tillman

Förlaget Osprey har börjat ge ut, hur ska jag säga, hårdbunda böcker i krigshistoria. Jag har sett flera som intresserar mig, som den om luftbron till Stalingrad eller Dunkirchen om Dunkirk ur tysk synvinkel men just nu blev det denna som avhandlar den sista krigsmånaden (Augusti) mot japan som innehöll mer strider än vad jag trodde. Speciellt sjö och flygstrider utanför de japanska öarna som pågår för fullt. Nytt för mig är att slagskepp seglar in och beskjuter kuststäder. Hade ingen aning. Jag hade också glömt eller fattat fel men Churchill är ju inte ledare för Stor Britannien längre, det är Clement Attle. Jag visste att han förlorade valet efter krigsslutet men tog fel på krigsslut. VE-day och inte VJ-day.

Formatet ger inga djupdykningar, sänkningen av USS Indianapolis och atombomberna får några sidor var. Men det är ju mycket som ska med. En tredje atom bombning börjar planeras, för Japan är ju sega att ge sig. ( I den debatt som tas upp varje årsdag så verkar detta faktum liksom förbises?)

Stalins sista offensiv "August storm" får flera kapitel. Jag tycker denna offensiv är väldigt intressant just för att så lite är skrivet om det. Striderna på Kurilerna pågick till 4 september. På dessa öar gav Japanerna bra ifrån sig men så var det också deras hemma plan.

Rätt intressant rent logistisk och som han kunnat utveckla mer är själva ockupationen av Japan. Där man till en början flyger in personal med C-54:or. Men många jaktpiloter busflyger in och landar för att vara den första!

På slutet är det lite diskussion om det postkoloniala kampen som börjar direkt. Nytt för mig var att USA på allmän begäran trappar ner på trupp, eller ja det visste jag, men att Sovjet tvärtom fördubblar sin armé, det var det nya. En del menar att USA fick betala för detta senare i Korea. (Här bekräftas återigen att det är f.d. Kinesiska Nationalist trupper som offras i det kriget.)
Även debatten om atombomben kommer med. Nu säger han kanske inte att den var nödvändig men han punkterar flera myter. Som att Japan endå var på väg att ge upp. Så var inte fallet.
Skrämma Sovjet, tja lend lease fortsatte månaden september ut. Mycket intressant då jag såg i media, under årsdagarna, just dessa argument mot bomben(erna).

Ja det var en angenäm läsning och intressant. Man inser att stilla havskriget till stor del glömts bort i Europa. Jag var nog av den uppfattningen innan att inte mycket hände under de sista sommarmånaderna fram till slutet på andra världskriget. Och mitt sönderlästa och utslita exemplar av "Andra världskriget dag för dag på alla fronter" (julklapp när jag fyllde tolv tror jag) som jag brukar glutta i säger inte heller mycket under dessa månader. Så jag förstår varför man "fått för sig" detta.

Nu blir det paus från vk2 ett tag för lite roman läsning. (Vi börjar med The sympathizer av Viet Thanh Nguyen.)


Sonderling

Edit: Glömde fetstila boktitlarna

[Hans]

Tack återigen för dina välskrivna recensioner. USS Indianapolis är ju extra intressant då ur japansk synvinkel den sänktes lite för sent. De hade ju redan lastat av.

MVH

Hans

[koroshiya]

Inte just nu då, men jag har alltså läst Gustaf Bolinders bok, "Underliga folk i Europas mitt".

Det var längesedan, men han reste alltså runt i vad som då var den östra delen av Tjeckoslovakien och skrev om de olika folken där. Som jag minns det skrev han inte att några av dem var ukrainare. Kanske var det något man då ännu inte hade kommit på, eller ville komma på, även om en del av folken talade liknande språk.

Men så han raddar upp ett antal olika grupper och skriver om deras städer, och om kriget, I boken finns faktiskt några bilder på det som fanns kvar uppe bland bergen efter lite mer än tio år.

Något som var intressant för mig, och väl det som fastnade mest, var att Tjeckoslovakien verkar ha satsat en hel del på att göra området modernt. Det investerades både i infrastruktur och i folkutbildning. Kanske var det landets sätt att visa att de var värdiga att ha kontrollen över området.

Men, så det skulle inte förvåna mig om det finns någon uråldrig där nu, som kanske lärde sig tjeckiska i skolan någon gång på 30-talet.

En bok som kanske är mer intressant för er är Ben Macintyres bok, "SAS, rouge heroes": läste den i vintras.

Den skriver om början på SAS och SAS under 2vk.

Boken tar upp det mesta, från fiaskon till framgångsrika räder. Källmaterialet tycks vara en bok som en tidig SASare skrev, och som SAS verkar ha i sin ägo. Där finns många bilder från när det begav sig, och man lär sig en hel del.

Ty läser man att Gröna bergen visst bara kallades the jebel eller något sådant. Gröna bergen är annars Jebel Akhdar. Någon av er kan kanske ha stött på konserver från Levanten där det står Akhdar. Det betyder grönt men kan lika gärna komma från Libanon.

Gröna bergen, liksom ställen i Marocko och Algeriet är ställen som jag gärna hade besökt. Vem vill inte gå runt bland ruiner i Cyrene och samtidigt njuta av den skog och de berg som finns i Libyen, men som det är nu vågar jag inte åka.

https://en.wikipedia.org/wiki/Jebel_Akhdar_(Libya)

En episod handlade om hur de fångade en adelsman, som efter en lång tid en natt sade adjö, och menade det. Samma natt stack han och gick tillbaka till tyskarna.

Han hade ett sedvanligt namn, Baron Markus von Lutterotti zu Gazzolis und Langenthal. Jag ger mig fan på att han hade kunnat prestera ett längre namn om man hade velat. Han hade förresten en framgångsrik karriär som läkare, och var viktig för skapandet av hospisar.

Den natten han stack gick han helt enkelt iväg och gömde sig. SAS hittade honom inte och stack efter några timmar och då gick han hem, vilket tog honom några dagar, och fick höra av Rommel vad denne tyckte.

Det där med att gå långt är också något som SASarna gjorde. Fler än en blev strandad, både i övningar och i krig, och mer eller mindre nötte ut sina fötter, och led av en väldig vätskebrist, men fixade att ta sig i hamn i åtminstone några fall.

Där finns också berättelser om SAS i Italien och Frankrike, om hur soldater flyr från fängelse och till sist lyckas knata sig till de allierades linjer.

Och ledarna beskrivs rätt väl.

En ledare beskrivs som en våldsam homosexuell bråkstake, som fungerade utmärkt på uppdrag. Denne utförde hjältedåd som boken menar att han skulle ha fått de högsta medaljer för, men att han var en så knepig figur att det inte blev så. Han söp också en hel del.

Sammantaget skulle jag säga att boken plus Popskis Privatarmé är viktig läsning för de som är intresserade av ökenkriget om man tänker på samväldets specialförband.

För något år sedan läste jag förresten en svensk bok om LRDG, men kommer inte ihåg titeln nu. Men det var ett gäng svenskar med hobby att köra runt i öknen i västra Egypten, och besöka ställen där LRDG, SAS, Popski och u nejm it hade varit. Det var också en helt ok bok.

Slänger in en bild.

Det är väldigt fint på flera ställen i Maghreb, även om väl Cyrenaika kanske inte räknas dit.

Men men, det är verkligen inte bara öken.

[Hans]

Tack.

Du tänker kanske på:

https://www.bokus.com/bok/9789186597290 ... AK7tIwpOHI

MVH

Hans