Vad läser du just nu?

[Borussia]

Kamikaze.jpg

Jag håller mig kvar i Stilla havet och den "gudomliga vinden" som gjorde entré på krigsscenen på hösten 1944. Som man kan förstå så är det ju inte självmordspiloterna som berättar utan det är deras instruktörer som står för prosan. Boken är inte helt olik den förra boken jag läste, Kamikaze, men med den skillnaden att den senare är en faktabok medan det här är en bok med subjektiva berättelser oberoende av varandra.

Berättelserna känns ocensurerade och ger uttryck av både stolthet och sorg, stolthet över att tjäna kejsaren, sorg över att skicka unga piloter in i döden. Som kriget utvecklade sig med en monumental överlägsenhet för amerikanarna så rättfärdigade japanerna Kamikaze med att det var på så vis de kunde åsamka fienden de störst skada. De insåg det meningslösa med att utmana de mer erfarna amerikanska piloterna. De japanska piloterna var få till antalet och sämre utbildade än sina amerikanska motsvarigheter och chanserna att besegra amerikanarna i luften var liten. Man gick en säker död till mötes utan att få med sig något, men om man kunde få med sig en fiende in i döden genom att krascha in i ett fiendefartyg så var inte döden meningslös. Så var resonemanget.

Instruktörerna uttrycker ingen skuld och det hade jag heller inte förväntat mig. De insåg det nödvändiga med Kamikaze i en tid då något annat inte fanns att tillgå. Den enda skuld de uttrycker är när deras adepter förolyckades utan att träffa sitt mål eller när de av olika skäl tvingades avbryta sitt uppdrag. De tog detta personligt och kände att de svikit piloterna och kejsaren, enda trösten var att de senare i alla fall skulle få en ny chans en annan dag. Å andra sidan visste stoltheten inga gränser när de nåddes av rapporter om framgångsrika attacker.

Det är en lättläst bok utan fallgropar och jag har alltid gillat att läsa böcker skrivna av och om den andra sidan. Den är en hyllning till de som dog och det finns ingen som helst kritik mot den stat och kejsare de tjänade. Mångt och mycket är det en romantisering av Kamikaze, en romantisering som består i dagens Japan, eller i alla fall att låter det vara och inget man vill rota i eller omvärdera.

[sveahk]

Jag läser just nu "The Plot Against America" av den ständigt nobelpris-tippade Philip Roth. Detta är en kontrafaktisk historia, där antisemiten Charles Lindbergh besegrar FDR och blir president. Mästerligt skriven, han gör det så trovärdigt när han börjar med en enkel lägenhet i New Jersey, där barnet Philip Roth växer upp med sin familj, och så breder historien ut sig ut till en internationell nivå; det är anmärkningsvärt hur lite han behöver ändra för att allt ska gå helt annorlunda. Allt är psykologiskt skickligt beskrivet, antisemitismen kommer långsamt, smygande, inget sker under en natt, men tillslut är det försent och kan inget stoppa paranoian och skräcken för det som är främmande.

...Jokke skrev den här bokkritiken för ett tag sedan. Philip Roth lever tyvärr inte längre, dog 2018, men hans böcker är läsvärda - inte minst "The Plot Against America". Kom ut 2004, fortfarande högst aktuell!

IMG_1256.jpeg

Hans K

[Stefan Lundgren]

Jag har tidigare meddelat att det går att hitta böcker på denna sida;

https://archive.org/search?

Har man ett Google-konto (gäller även på YouTube) så man låna böcker eller söka i en bok utan att låna den.

Har hittat många bra böcker (inte bara om fotboll eller sport utan även andra ämnen) som t ex;

https://archive.org/details/liverpoolmi ... l+Football

Som jag håller på att läsa eller titta i nu.

Stefan

[Femtiotrean]

Jag hade läst om torskkrigen, men jag visste inte att i isländsk historieskrivning talar man om fyra krig: tre mot (huvudsakligen) brittiska trålare och fregatter och en - mellan det andra och det tredje - som man har traditionellt kallat "det glömda torskkriget" mot tyskar.

Men jag visste ingenting om detta krig:

«Whiskykrigen» slutt etter 50 år
En liten, ubebodd holme har i fem tiår vært gjenstand for krangling mellom Canada og Danmark, der kuler og krutt har vært skiftet ut med brennevinsflasker.

I Kennedykanalen, mellom Grønland og Ellesmere Island, ligger det en liten, avlang og gold øy på omkring 1,3 kvadratkilometer. Øya bærer navn etter den grønlandske guiden Hans Hendriksen Suersvaag, og

Normalt er det bare mulig å komme seg dit med båt, vel å merke hvis sommeren er mild. Med tanke på begrensede ankomstmuligheter og den beskjedne størrelsen, virker kanskje ikke øya som noe å skulle krangle om.

Men i 50 år er det øyas geografiske beliggenhet som har skapt splid mellom Danmark og Canada.

The Whisky War, also known as the Liquor Wars, was an amicable border dispute between the Kingdom of Denmark and Canada over Hans Island.

In 1984, Canadian soldiers visited the island and planted a Canadian flag, also leaving a bottle of Canadian whisky. The Danish Minister of Greenland Affairs came to the island himself later the same year with the Danish flag, a bottle of schnapps, and a letter stating "Welcome to the Danish Island". The two countries proceeded to take turns planting their flags on the island and exchanging alcoholic beverages.

https://www.kristeligt-dagblad.dk/danma ... n-til-hans

https://en.wikipedia.org/wiki/Whisky_War

[Femtiotrean]

Här borde finnas en interjektion som signalerar att någonting gick fel och att man är förbannad på sig själv. "Fan också"?

Av någon mysterisk anledning blev det helt fel tråd, borde ha varit i "Värdelöst vetande".


Just nu läser jag "Den som dödar draken" av Leif G.W. Persson.

För 10-12 är sedan läste jag en av hans romaner där kriminalkommissarie Evert Bäckström är huvudfigur och jag minns att jag storgillade den, men fler har det inte - av någon mysterisk anledning? - till dags dato blivit.

[Borussia]

Yamato.jpg

Kan inte riktigt släppa taget om Okinawa och vattnen därikring och den här gången är det Yamato som hållit mig fängslad. Yamato var den japanska flottans stolthet när hon sattes i tjänst i december 1941, då det dittills största slagskeppet som byggts. Men tyvärr för Yamatos del kan man kanske säga att slagskeppens tid redan då var förbi då slagen till sjöss istället utkämpades i luften snarare än till sjöss. Slagskeppen fick istället åka runt och försöka undvika att bli sänkta av fiendens hangarfartygsstyrkor eller någon lömsk ubåt som låg och lurade nånstans. Det hade visat sig att var det nåt som slagskeppen (och inte bara slagskepp) var sårbara för så var det från luften, det hade japanerna själv visat vid Pearl Harbor. Slagskeppen blev egentligen mer skrytbyggen som det byggdes upp en legend kring och deras viktigaste uppgift för att hålla legenden vid liv var att undvika att bli sänkt. Bästa sättet var då att hålla sig gömd i någon hamn eller någon vik och endast ge sig i kast med mindre obetydliga uppdrag där risken att bli upptäckt, än mindre skadad, var minimal. Det var ungefär så Yamatos insatser i kriget såg ut fram till april 1945.

I april 1945 hade USA invaderat Okinawa, japanska Kamikaze förband utförde attacker mot amerikanska örlogsfartyg utanför Okinawa. Yamato låg däremot i hamn med ett allt annat än imponerande CV, men nu var det dags att ändra på det. Den 6 april löpte Yamato ut med en eskort av 9 skepp, dock utan flygunderstöd, mot Okinawa. Där var det tänkt att de allihop skulle tillfoga den amerikanska flottan stora skador och sedan strandsätta fartygen och fortsätta att bombardera fiendens fartyg medan övertaliga besättningsmän skulle ansluta till de japanska markförbanden och fortsätta kampen. Det var ett one way uppdrag dömt på förhand att misslyckas, men skulle i alla fall ge nån form av heder till Yamato. Men av detta blev det inget, Yamato och hennes eskort hade knappt lämnat hamn innan de upptäcktes av amerikanska ubåtar. När det stod klart att de var på väg mot Okinawa skickade amerikanarna en hangarfartygsstyrka som under massiva bomb och torpedanfall sänkte Yamato och hälften av eskorterna innan de ens var i närheten av Okinawa.

Författaren till denna bok (utgiven 1981) deltog själv i de brittiska styrkor som stred i Burma, men kom efter kriget att tjänstgöra/arbeta (minns inte vilket) i Japan och blev då fascinerad av den myt och legend som byggts upp kring Yamato. Författaren har sökt upp överlevande från båda sidor och bakat in deras berättelser med egen forskning och fått ihop något riktigt bra. Det är en faktabok, men med en prosa åt det skönlitterära hållet där man som läsare inte riktigt vet vem man ska sympatisera med. Språket är okomplicerat och även om det är oundvikligt med detaljer så håller författaren detaljerna på rätt plats så det inte stör berättelsen. Jag gillar också epilogen där författaren diskuterar eftermälet av Yamato och hur myten bevarats och bevaras, trots utan att egentligen ha åstadkommit något av värde under kriget, mer än att ha blivit sänkt.

[Hans]

Tack, extra, då jag verkar hamna på just Okinawa snart.

MVH

Hans

[Hans]

Och 'Whiskykrigen' förstår jag inte, det är ju min ö.

MVH

Hans

[sveahk]

Det är en faktabok, men med en prosa åt det skönlitterära hållet där man som läsare inte riktigt vet vem man ska sympatisera med. Språket är okomplicerat och även om det är oundvikligt med detaljer så håller författaren detaljerna på rätt plats så det inte stör berättelsen.

Som alltid hjärtligt tack för en trevlig bokkritik! Bra skrivet. Även om kanske inte alla som läst boken vore överens me dig om hur man ska bedöma den...

"...Overall, Russell Spurr’s A Glorious Way to Die was a pretty mediocre read and was let down by Spurr’s writing style and lack of either footnotes or end notes..." https://thetidesofhistory.com/2021/01/0 ... ell-spurr/

Hans K

[Stefan Lundgren]

Dags på allvar att läsa om ångloken på Sveriges enskilda järnvägar.

Stefan

[sonderling]

Haveriet: Flygvapnet och kalla krigets offer - Ulf Enerot

Det var nog ett tag sen sist, har blivit deckare om Evert Truut och annat. Annars är jag extremt vintertrött just nu så jag kommer nog hålla det lite kort.
En bok om flyghaveriet i Vikbo i synnerhet och lite om flyghaverier i allmänhet under kalla kriget. På köpet får man också en redgöelse för flygvapnets historia.

Det som förvånade mig i boken är den tillsynnes likgiltighet som flygvapnet uppvisar gällande haverierna. Okej att att man skiter i folk som dör men maskinerna kostar ju pengar? Och ekonomi brukar ju slå högre?

Och utplåningen av bostadshuset med 7 pers förvånade mig med, eller nej jag menar efterspelet. Och att det överlevande knappt kompenserades. Man hade sett framför sig att män in black bara kommer och snickrar upp ett nytt hus. Och detta med att allmänheten bara åker dit och plundrar från bostället? Helt sjukt men nog ganska vanligt tror jag. Minns själv när en kiosk brann på vägen i skolan och hur man letade efter grejer i ruinerna.

I slutet är det listat några flyghaverier under Torsten Rapps tid som flygvapenchef. Men jag skippade de i nuläget.

Tycker det var en bra bok som gav mig inspriation att bygga Hellers version av S32 Lansen från F11 i Nyköping.

Sonderling