Stefan Lundgren skrev: ↑06 jan 2025 14:55
Historiska institutionen godtar eller godtog (det var 15-20 år sedan) bara skriftliga källor och inte de muntliga, det var så när jag var där. Nu vet man aldrig vad som är på universistetet, det kanske är mer eller mindre ändrad. Men jag kan bara ta hänsyn till vad jag lärde mig där.
Stefan
Jag tycker att här ges en väl förenklad bild av hur man ser på muntliga källor.
Vilken källa som helst kan användas i historisk forskning. Allt är beroende på hur den behandlas. Det finns skriftliga, arkeologiska källor, men också berättad historia och vittnesuppgifter. Biografier kan också vara en form av personliga upplevelser av historiska händelser.
Den här typen av historiska beskrivningar kan vara ovärderliga, särskilt när det gäller att belysa perspektiv, erfarenheter och berättelser som annars inte dokumenterats i skriftliga källor. Men muntliga källor har både styrkor och svagheter.
Styrkorna med muntliga källor är att de ger tillgång till outtalade berättelser. Muntliga källor kan ge röst åt marginaliserade grupper och individer som ofta inte är representerade i skriftliga dokument, såsom arbetarklass, kvinnor, minoriteter eller urfolk. Som exempel kan man nämnda, som Hans var inne på, berättelser från överlevare av förföljelse, eller de som varit med om immigration eller andra stora händelser.
Värdet med sådana berättelse är att de kan ge insikt i subjektiva erfarenheter, fångar individers minnen, känslor och perspektiv, vilket kan ge historien en mer mänsklig dimension. En soldats personliga erfarenheter av ett slag kan till exempel ge djupare förståelse än en militär rapport.
De muntliga källorna samlas ofta in genom intervjuer, och då kan forskare ställa specifika frågor och följa upp intressanta svar. På så sätt kan de fungera som komplettering av skriftliga källor. Muntliga berättelser kan fylla i luckor där skriftliga dokument saknas eller är begränsade.
Det finns naturligtvis utmaningar och svagheter med muntliga källor, och tar man inte hänsyn till dem kan de muntliga källorna bli utan värde
En sådan utmaning är minnets tillförlitlighet. Människors minnen kan vara fragmentariska, förvrängda av tid, emotionella upplevelser eller påverkan från andra berättelser. En händelse som inträffade för 50 år sedan kan minnas annorlunda beroende på senare erfarenheter eller berättelser i samhället.
En annan rör subjektivitet i källmaterialet. Muntliga källor är per definition subjektiva och speglar den intervjuades perspektiv, värderingar och prioriteringar. Det finnns också risk för efterhandskonstruktioner. Individer kan omtolka sina erfarenheter utifrån nya kunskaper eller förändrade samhällsförhållanden. Det är upp till forskaren att ta hänsyn till de här riskerna med att använda muntliga källorna. Samtidigt finns samma faror med skriftliga källor. Ingen källa är helt objektivt. Eller kan vi föreställa oss att alla nazistiska tjänstemän var helt objektiva när de sammanställde sina rapporter om förintelsen? För att ta ett extremt exempel.
Det finns också praktiska och etiska aspekter. Insamlingen av muntliga källor kräver noggrann förberedelse och metodik för att undvika ledande frågor eller påverkan från intervjuaren. Etiska frågor kan uppstå kring anonymitet, tolkning och representation.
Svaret på om man kan eller inte kan använda muntliga upplevelser i forskning är; att de har begränsat källvärde. Muntliga källor kan ge mycket omedelbara och personliga inblickar, men de behöver sättas i kontext med andra källor för att ge en balanserad bild.
Metoder för att hantera de här utmaningarna är att man behandlar muntliga källor med samma kritiska metodik som skriftliga källor. Forskaren måste analysera inte bara innehållet, utan också kontexten, syftet och den intervjuades position.
Triangulering är också viktig. Att man kombinerar muntliga källor med andra typer av källor (skriftliga, visuella eller materiella) för att verifiera eller komplettera uppgifter.
Metodiken i insamlingen är avgörande om de är godtagbara eller ej. Man måste dokumentera och arkivera intervjuer noggrant för framtida forskning och transparens.
Behandling av muntliga källor inom historieforskning, antropologisk forskning och etnologi skiljer sig egentligen inte så mycket.
Muntliga källor är mycket värdefulla för att komplettera och nyansera skriftliga och materiella källor, särskilt när det gäller att få fram perspektiv från grupper som annars kan vara osynliga i historieskrivningen. Källornas subjektiva och personliga natur är både en styrka och en svaghet som kräver att forskaren tillämpar kritisk analys och metodisk noggrannhet. Samma principer som för övrigt också gäller vid användande av skriftliga källor.
