Vad läser du just nu?

[Markus Holst]

Jag har läst Dick Harrissons bok Tutankhamon. Det boken handlar minst om är Tutankhamon. Istället använder han pojkfaraonen som centrum för att beskriva det egyptiska rikets historia.

Han gör också många paralleller med andra historiska händelser för att visa hur olika väl vi känner till olika historiska händelser. Han jämför med kiviksgraven där några okända tonåringar gravsattes vid samma tid som pojkfaraonen stoppades in i sin blygsamma grav på bara 100 kvadratmeter. Om kivikspojkarna vet vi inget, om Tutankhamon vet vi mycket.

Vid samma tid utkämpades trojanska kriget. Där är det svårt att veta vad som är saga och verklighet men om Tutankhamon har vi samtida texter att studera. Vi kan även studera hans döda kropp, vilket gör honom rätt unik.

Harrison diskuterar också hur egyptologin ända från Napoleons egyptiska expedition har påverkat och påverkats av 18- och 1900-talets samhälle. Utan Tutankhamon hade nog trenden varit död idag mentack vare fyndet av pojkfaraonens grav har denne rätt obetydlige regent blivit en mycket känd representant för sin tid.

Harrison skriver lättsamt och lättfattligt. Jag funderar på vad jag hade velat ha mer eller mindre av. När jag började läsa förväntade jag mig en biografi om Tutankhamon men Harrissons vinkel var mycket bättre och väckte min barndoms intresse för gamla Egypten till liv igen.

[koroshiya]

Jag läste boken Vargatider, som sveahk tipsade om, fast det var en slump att jag såg den på bibban bland återlämnade böcker.

Det var en mycket bra bok som berättar mycket om efterkrigstiden, med allt från uppröjning till kulturstrider.

Kvinnor berättar om livet efter freden. Unga män med massor av pengar beskrivs. Pengarna bestod av lager av cig. och förmögenheten skapades på svarta börsen. VW beskrivs som ett resultat av en driftig brittisk ingenjör.

Och i slutet får man veta att CIA sponsrade konst och författare, utan att de ens fattade. Där fanns en kulturkamp där väst gick mot abstrakt konst och öst mot Sovjetisk realism. Båda dessa konstformer fanns sedan före kriget, men ändå ville man kanske visa att den egna var något nytt.

Som sagt, en mycket bra bok som nämner allt från framväxt av tysk porrindustri till högkultur.

Glömde att säga att Harrisons bok om Tut verkar intressant.

[Borussia]

Alibi.jpg (25.91 KiB) Visad 2141 gånger

För några böcker sedan läste jag, Anatomy of the SS state, vilket gjorde att jag fick en längtan tillbaka där allt egentligen började för mig för ca 30 år sedan. Det var SS, Förintelsen och koncentrationslägren som var startskottet till det beroende jag alltjämt befinner mig i men jag har liksom de senaste åren tappat bort mina historiska läsarrötter. Den här boken har jag länge känt till men inte läst förrän jag hittade den på ett antikvariat i Stockholm. Den är utgiven 1955 och därmed en av de absolut första i ämnet och förbaskat ackurat. Enligt mig är det ett av standardverken i ämnet tillsammans med Eugen Kogons, SS-Staten, nyss nämnda, Anatomy of the SS state, Heinz Höhnes, Hitlers SS och Gestapo, Eduard Crankshaw, Gestapo - Instrument of Tyranny, finns säkert några till men det är dessa som har haft störst intryck på mig.

Den är på sätt ett vis en parallell bok om dels Himmler och dels det SS han styrde över. Visst överlappar de varandra, men de kapitel som handlar om Himmler handlar om Himmler och de som handlar om SS handlar om SS. Det är en välskriven bok och författaren lyckas på ett förträffligt sätt fånga in det essentiella av SS roll i den stat de själva blev en stat i. Här finns SA, Waffen-SS, Gestapo, koncentrationslägren, polisen och dess roll som en parallell myndighet vid sidan av den civila och militära, alltid på jakt efter nya inflytelsesfärer. Jag förvånades över egentligen hur mycket författaren ändå redan visste när boken skrevs, och vilka fällor man bör akta sig för, bl.a. Himmlers massör Felix Kerstens memoarer, som man måste ta med en nypa salt men samtidigt som det är en port till Himmlers leverne och tankar.

Något annat som jag gillar med böcker skrivna tätt in på krigsslutet är att många av de personer som nämns fortfarande var i livet eller vars öden var okända. 1955 var ju också året då Sovjetunionen släppte ett stort antal fångar som därmed blev tillgängliga för författaren. Men här finns också Eichmann som "varit försvunnen" sedan han avvek från amerikanskt fångenskap, här finns Mengele som sedan krigsslutet varit försvunnen och här finns den och den SS-officeraren som "numera" arbetar inom den eller den myndigheten i Västtyskland. Den är ju också skriven under Adenauer eran då det var locket på från tysk sida, allt skulle glömmas och man skulle lämna det gamla bakom sig, flera som satt fängslade släpptes och återgick till samhället som fria och rehabiliterade. De skyldiga var redan dömda eller döda och det var ändå SS som var skyldiga till allt som därmed fick bli det perfekta alibit.

Det är en förträfflig bok, mindre detaljerad än anatomiboken, vilket gör den mer lätthanterlig utan att den tummar på innehållet. Källangivelserna finns där för den läsare som vill dubbelkolla och de gånger författaren har reservationer eller om det är en kvalificerad gissning så är han tydlig med det. Dessutom lagom lång, knappa 500 sidor. Jag har också uppfattningen att författaren, Gerald Reitlinger, var en pionjär inom området, han har dessutom skrivit en av de första böckerna om Förintelsen, The final solution: The attempt to exterminate the Jews of Europe, 1939-1945, som skrevs några år innan Alibit. Kan nog bli att jag får leta upp den boken, men innan dess ska jag nog ge mig ut till havs.

[sonderling]

Operation mincemeat av Ben Macintyre

En spännande historia om hur man lurade tyska underrättelsetjänsten (eller ville Abwehr kanske bli lurade? för att lura Hitler?) med hjälp av ett lik och en dokument väska. Historien har man ju hört förr men insåg att jag blandat ihop det med fel D-dag och trott att det var Normandie. Alltså detta känns som det är nått som bara den Brittiska underrättelsetjänsten kan komma på. Och hela historien är fylld av udda karaktärer och typer.

En intressant grej som nämns är att detta med att dumpa en packe dokument som fi hittar, endå är ett gammalt trick, där av denna ganska utarbetade plan. Detta förklarar också för mig de fall när dokument på riktigt hamnat i fiende händer och man har valt att ignorera dem med ödesdigra konsekvenser. (hamnade inte "fall gul" i fransmännens händer innan invasionen 1940?)
En gammal bekant dyker upp och det är ubåten Seraph som jag läste om innan i boken "Army at dawn". Där den farkost som levererar liket utanför Portugals kust. Alltså nån borde göra en film på detta, typ en Engelsk "Das boot".

Det finns en sak som bekymrar mig med boken i det att jag tyckte den var lite seg och kanske pratig. Texten flöt liksom inte men det kan bero på att det är mycket i jobbet nu. Vi får se, jag har köpt på mig några till av samma författare.

Boken eller Operationen har blivit film vilken jag hoppas kunna få tag i framöver.

Ja detta blir ett litet andefattigt inlägg men det är mycket nu, man får popcorn hjärna.

Just nu försöker jag läsa "Dumhets paradoxen" (för att försöka förstå det bristande ledarskapet i offentlig förvaltning b.la.)
Men därefter och lagom till semester ska jag hoppa på James Hollands bok om Operation Husky.

Sonderling

[Borussia]

Scharnhorst.jpg (41.31 KiB) Visad 2094 gånger

Ja, då var jag tillbaks i land efter ca två veckor till havs, närmare bestämt Barents hav och Scharnhorst. De tyska flytetygen hade inget bra krig och hamnade i blåsväder i stort sett varje gång de försökte sig på något och kritiken från Hitler var inte nådig när det ena efter det andra "flaggskeppet" sänktes och Scharnhorst var inget undantag när hon sänktes annandag jul 1943. Scharnhorst hade av britterna lurats ut på öppet hav genom att fresta med en konvoj på väg mot Murmansk, men istället för konvoj fick hon se sig attackerad av ett flertal brittiska fartyg som med både torpeder och kanoner skickade henne till botten där hon blev oupptäckt fram till 2000 då bl.a. författaren var med och hittade henne på knappa 300 meters djup.

Författaren ja, han har skrivit ett flertal böcker om Norge under kriget och han gör det med en journalists pennfattning. Det innebär att hans böcker är tempofyllda och inte snårar in sig in något träsk av detaljer som diskuteras och analyseras tills det slår knut på sig självt. I denna bok är just fokus på sänkningen av Scharnhorst, inte så mycket om hennes tidigare tjänstgöring, eller ingenting alls skulle jag säga. Det är en intressant redogörelse där både historiker och vittnen från båda sidor fått kommit till tals. En del enade, andra motstridiga, men alla äger sin egen sanning eller är formade utifrån den miljö och kontext de befanns eller/och befinner sig i.

Intressanta sidospår är författarens egen berättelse hur Scharnhorst upptäcktes, hur det gäckade honom, hur "många" positioner hon sades sjunka vid, men allt eftersom smalnar sökområdet av tills hon efter knappa sextio år i lugn och ro hittas. Ett annat intressant sidospår är agenterna som arbetade i Nordnorge med att förse britterna med underrättelser om den tyska marina aktiviteten. Vilka var de? Hur viktiga var? Vad bidrog de med? Eller var det helt enkelt så att de var ett lockbete för att skydda den egentliga underrättelseverksamheten? Hur som helst en välskriven snabb lektyr som går snabbt att ta sig igenom. Inget negativt med det, skönt att ibland varva ner med något mindre tungt om ett ämne som jag först på senare år har lärt mig att uppskatta.

[Borussia]

Samuari.jpg (30.47 KiB) Visad 2078 gånger

Det här är faktiskt en bok jag haft i hyllan i 39 år, ja du läste rätt, 39 år, men inte läst förrän nu. Som den militärromantiker jag var 1984 var Waffen-SS de stora idolerna och jag beställde den för surt förtjänade pengar jag intjänat genom att rensa rabatter på sommaren. Kommer även ihåg att jag beställde den från ett postorderföretag som hette Hobby Heaven som jag är övertygad om fler än jag på forumet stiftat bekantskap med på åttiotalet. De sålde ju inte bara böcker utan också modeller och det var rena julafton när en ny katalog damp ner i brevlådan. Och faktum är att detta är den första bok jag köpte inom ämnet WW2 och glädjen visste inga gränser när det dök upp. Och det var ju bilderna jag var ute efter i en tid då Internet var lika känt som kärnkraft på Jesus tid. Varför kom jag då på att läsa den just nu? Ja bra fråga, men det har troligtvis med mitt nyfunna intresse för SS att göra som gjorde att jag dammade av den och tog med den ut i trädgården.

Boken då? Ja, det är ju inget standardverk inom ämnet, långt därifrån, författaren är lite väl insnöad på kaliber, dimensioner förteckningar, benämningar och numreringar. Känns lite som ett skolarbete som gått överstyr där detaljer och namn på divisioner och förband är det väsentliga. Just på det senare är det mycket fokus, kanske inte i detalj, men mycket korvstoppning blir det, men betydligt mindre analyser och förklaringar. Det gör att boken kanske inte kräver så mycket tankeverksamhet, vilket kanske var bra när man försöker läsa en bok i 25-30 grader, i solen dessutom (får skylla mig själv). Men bokens enkelhet gör den också lättläst, knappa 200 sidor, inklusive bilder. Skulle inte bilderna vara med så hade den nog varit lite mer tungrodd. Men samtidigt var det just för bilderna jag en gång i tiden köpte den för, och de håller mer klass än texten.

[sonderling]

Ha jag köpte mitt ex på Margiebookshop i sthlm (Surbrunnsgatan?) i slutet av 80-talet. Jag använder den mest som referensmaterial när jag bygger modeller. För bilderna och vilken utrustning de hade och var vilken division stred nånstans. Men jag läste den då och jag minns att jag irriterade mig på den oförställda harm författaren utryckte över att W-SS soldater blev så illa behandlade av de allierade. Amerikanska GI´s som snor deras medaljer och sånt. Ja "shit happens" som jag brukar säga.

Jag har nog oxå böcker som jag inte heller läst sedan jag köpte dem för ca 40 år sedan.

Sonderling

[koroshiya]

"Kampen om Sveriges västra kust" - av Bertil Holmström - har lästs här, liksom "Vikingatidens härskare" av Anna Lihammer och "Hemsöborna" av Strindberg.

Hemsöborna var en positiv överraskning. Språket är ganska modernt, och handlingen är inte väldigt föråldrad. Bitvis är det en mycket rolig bok. Höjdpunkten är ett bröllop med en tysk som pratar dålig svenska och en stupfull präst som de slänger ut i sjön.

En gång läste jag en bok skriven av Heidenstam, och den var hopplöst föråldrad i jämförelse med Hemsöborna.

Boken om strider i Västra Götaland var en bok där författaren utnyttjade sin frihet till att skapa en berättelse med skönlitterära ambitioner. Det finns inga direkta noter, men ett förklarande kapitel i slutet, och det verkar som informationen är korrekt.

Ett slag som tas upp är Valbo-Ryr, och vi får veta att svenskarna på något sätt verkar ha lyckats rafsa ihop ett kompani ryttare av veteraner.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Valbo-Ryr

http://www.warne.se/docs/Roskildefreden_1.pdf/

Lihammers bok var mycket bra och handlade delvis om den hallmiljö som Davian är intresserad av. Lihammer menar att eliten på sina centralplatser försökte återskapa versioner av "Asgård", och kanske också lajvade gudarna. Något annat mycket intressant hon skriver om är att det har funnits kvinnor med reell makt, och kanske genom en position som "officiella sierskor och prästinnor". Dessa völvor har ibland/ofta begravts med sina stavar.

För alla intresserade av den tiden är det en bra bok som redogör för nutida forskares tankar.

[sonderling]

Söndagsvägen av Peter Englund

En svenska "true crime"* historia om mordet på en ungkvinna i juli 1965. Som jag fann riktigt trivsamt att läsa så här på semestern. Men jag har alltid gillat Englunds lite resonerande stil i skrivandet. Som att det här med att verklighet och dikt samverkar med varandra, då gärningsmannen använder kloroform i syfte att söva sitt offer, för vem har inte sett det i äldre populärkultur. Vilket han ju hade men att man kunde dö sägs ju aldrig. Eller att denna gärningsman är som en modern incelman flera år före sin tid. Modern deckare litteratur får sig också en känga med dess ubersmarta mördare, verkligheten är ju långt ifrån detta. Är du en galen mördare är du inte särskilt smart, eftersom du är galen. (En av anledningar till att jag sällan läser deckare nuförtiden. Sjöwall/ Wahlöö deckare satte standarden, förövrigt flitigt referat till i boken.)
Boken blir också ett stycke nutids historia över tiden kring mitten av 60-talet. Den framåt anda och social ingenjörskonst som fanns då och som numera är ett minne blott. Övriga nyheter och händelser kring denna tid vävs in i handlingen. Andra saker tas upp som hur Sverige stämplades med den svenska synden etc. Och hur porren släpptes lös eller det var väl mer att frikärlek kidnappades av porrkungar.

Men en sak som jag inte förstår är varför alla bilder är på vahetere "the inner sleeve" heter det försättsbladet? I form av ett kollage, jag tycker det är synd att han inte har dom på några sidor för sig så man kan se dem ordentligt. Det är vad jag kan förstå är brottsplats foton eller på de medverkade.

Själv funderar jag om jag inte varit där på Söndagsvägen, platsen känns vagt bekant. När jag studerade på SLU Alnarp hade vi lite olika resor runt i landet för att titta på landskapsarkitektoniska intressanta platser. Speciellt från olika tidsepoker, det här känns som 50-tals området vi var i.

Sonderling




*Enligt författaren finns ingen svensk term.

[sonderling]

James Holland Sicily 1943- the first assault on fortress europa

I inledningen fick jag äntligen förklaring till hus USA kunde vara på krigsfot när de kom in i kriget. 1940 bestämdes det för att dra igång krigsmaskinieriet och man bedömde att det skulle ta 6 månader att ta fram rätt maskiner och utrustning, 6 månader att ta fram och utbilda personal, ytterligare 6 månader att trimma igång allt, och som av en händelse blev det klart i senhöst 1941. Precis lagom till Pearl Harbour. (Får mig att fundera var vi är nåstans efter Ukraina?)

Jag gillar Hollands böcker man får direkt en närvaro känsla. Tack vare tror jag för att det är mycket vittnes berättelser. I den här boken få också Italienare komma till tals. Dels civila och dels soldater. Det sista tycker jag är intressant som på senare tid börjat intressera mig för den Italienska krigsmakten under vk2. Här får man reda på att de kanske var mer av VK1 standard och de som kom Sicilien hade noll lust att kämpa för Mussolini. Och förresten hade jag nog glömt att Musse blev störtad redan den 25 juli? Trodde att den händelsen låg närmare deras uträdde ur kriget senare i september.

Men ibland undrar jag om Holland börjar bli lite trött, mycket går bara svepande förbi, saker man skulle vilja veta mer om eller händelser som man känner till sedan innan men som bara nämns i förbi farten. Tex i det första fallet nämns att Amerikanska soldater skött fångar och då inte ens i affect. Det låter han bara hänga i luften. Antyder att en kommentar från Patton tas för bokstavligt. Ja beskrivs på typ 4 rader jag hade velat veta mer om det. (kommer igen på slutet med ytterligare några rader att två åtalades för detta och att de skyllde just på Patton.)
i det andra friendly fire incidenten där en massa glidflygplan sköts ner. Får en halvsida kanske? Men ja boken är ju tjock så han kanske blev tillsagd att skala ner lite?

Den tyska uppladdningen förvånar mig, särskilt som om de inte fanns på plats i större skala utan tillförs, när väl invasionen drar igång. Detta trots att man visste att man skulle behöva överge ön.(men så klart det är ju Hitler igen?!) Tyska fallskärmsjägare landsätts medelst traditionell luftlandsättning. Har alltid trott att de bara användes som vanligt infanteri efter Kreta. Och detta trots allierat luftherravälde. Tyskarna hade nämnligen upptäckt luckor i denna, (Tar de teatime undrar jag?) Efter palatskuppen mot Mussolini börjar man planera återtåget som blir en Tysk Dunkirk. Och trots allierat luftherravälde lyckas man gör en ordnat reträtt över messina sundet.

Maffian får ett litet utrymme och det förvånar mig att den tillkom på 1800-talets andra häft. Jag trodde den var äldre? (källa seriemagasinet från 80-talets början.) Och förklaringen till att den spridds till USA är att Facister har helt andra bekämpnings metoder än en demokrati och de mer eller mindre får fly dit. Att man tog hjälp av Maffia i Sicilien ska alltså ha en marginell betydelse då inte så många fanns kvar där. De kom dock tillbaka i kölvattnet av de allierade och kanske just tack vare dem.

Lite historia över Sicilien också och om hur extremt fattigt det var. På en nivå som kunde chocka både tyskar och allierade.

I slutet av boken har Holland ett litet resonerande bokslut, Sicilien har fått lite utrymme bland krigshistoriker och litet är skrivet om det. (ja det stämmer nog.) Han menar också att de allierade styrkorna fått lite orättvis kritik bland historiker, att de allierade var långsamma han menar att de inte tagit hänsyn till den svåra terrängen och där många vägar varit smala och krokiga, och därmed lätta att stoppa upp för en beslutsam fiende. Även detta att de allierade var demokratier och alltså inte kunnat offra så många soldater som de totalitära staterna Hitler-Tyskland (eller Sovjet). Nu är jag sifferdyslektiker så jag har redan glömt det men jag tror han nämner 20% förluster i de allierade men närmare 50% förluster i en Tyskenhet innan den tas ur linjen.

Kommer återkomma till denna front senare i höst. Nu ska jag läsa om Ryska växtjägare och Lysenkos blindspår.

Sonderling

[Borussia]

Buchenwald.jpg (48.25 KiB) Visad 1982 gånger

Om den förra boken fick vänta på mig i 39 år så behövde den här bara vänta i 24 år innan jag gav den en välförtjänt uppmärksamhet. Kommer ihåg att jag köpte den när jag besökte museet i Buchenwald '99 och den har sedan dess legat inklämd i bokhyllan. Till skillnad från den förra har denna inga bilder som jag kunnat roat mig med under åren så den har mig veterligen aldrig ens blivit rastad, förutom vid de två tillfällen jag flyttat sedan '99. Varför det blivit så har jag inget bra svar på, varit väl medveten om dess existens i alla år, andra bokhyllan från vänster, andra hyllan, femte boken från vänster, men ändå alltför för länge förpassad till den lilla skara böcker jag faktiskt har som jag ännu inte läst.

Det är en bok uppdelad i två delar, dels som titeln avslöjar så är det en rapport som de allierade sammanställde i kölvattnet av att lägret befriades den 11 april 1945. Amerikanarna sammansatte en kommission där fångar intervjuades innan de förflyttades vidare. Vad hade hänt i Buchenwald? Vilka var de? Vad kunde de berätta om sina upplevelser? Allt i en tid då allt inte låg längre bort än några veckor eller ännu mindre. Koncentrationslägren var nyss upptäckta och historierna kunde vare sig verifieras eller förkastas utan det har andra fått ta sig an i en senare tid (bl.a. f.d. fången Eugen Kogons eminenta bok SS-Staten). Det är ganska korta redogörelser, fyllda av trauman som ännu ej bearbetats, fyllda av hat mot alla de som orsakat dem den smärta de utsatts för under deras vistelse i Buchenwald.

Den andra delen som också är den längre delen är en publicering av de intervjuer i sin helhet och som låg till grund för rapporten. Här finns den oredigerade och ocensurerde versionen, rakt på sak, ibland sakligt, ibland inte, inte sällan lyser hatet igenom, inte bara mot SS utan minst lika mycket mot Kapos och andra medfångar, fångar som gick SS ärenden, söndra och härska, fångar som stal för att själva överleva, den som vill överleva måste överge det mänskliga och kompromissa med sin egen moraliska måttstock.

Gemensamt för de alla verkar ändå vara diskussionen och upplevelsen av de olika kategorier fångar som fanns i lägret. Hatet mot de "gröna" fångarna (kriminella med grön triangel) visste knappast några gränser, dessa gick tyskarnas ärenden och hade så gott som fria tyglar. Korruptionen var också allestädes dygnet runt alla dagar i veckan, För SS del var den en del av vardagen och det som i stort sett genomsyrade lägret på alla nivåer, ända upp till kommendanten ner till den enskilde fången. Alla var en del utav den, antingen av girighet eller helt enkelt för att överleva. Självklart finns vakternas grymhet beskrivet och dess metoder de använde, vissa namn förekommer mer än andra, men gott om "svin" fanns det.

Det är intressant läsning, men jag vill inte kalla det en bok om Buchenwald. Vittnesmålens känslor ligger som oftast med som en hinna i texten. En bok om Buchenwald behöver skrivas mer övergripande och av utomstående där källor och vittnesmål ställs och jämförs med varandra och helst med lite distans till när det begav sig. Men både kapitel och stycken är korta vilket gör att det blir ett driv i texten, inte nödvändigtvis att de hänger ihop, bara att de upplevts på samma plats men av olika personer i olika miljöer i den miljö de alla var en del utav.

[Gerrgul]

Tack för den recensionen! Känner att jag måste skaffa boken.
Två böcker i ämnet som fastnat i minnet hos mig är Kogons, som du nämnde, men också "ärkerevisionisten" Rassiniers Les Mensonges d´ Ulysses. Rassinier blev var mans niding efter publiceringen. Som du nämner lät SS fångarna vakta och förtrycka varandra. Det obehagliga i Rassiniers berättelse är att det var inte enbart kriminella som fick förtroendet utan efterhand som lägret växte så tillsattes administrativt kompetenta politiska fångar, enkannerligen kadrerna i kommunist-och socialistpartierna. Dessa utnyttjade systemet för att stärka sin position inför kommande politiska uppgörelser.

[sonderling]

Den stora fröstölden: Svält, plundring och mord i växtförädlingens århundrande
- Jens Nordqvist

Den handlar om:
Sommaren 1943. På uppdrag av Heinrich Himmler plundrar ett SS-kommando en rad odlingsanläggningar i Ukraina och södra Ryssland. Gruppen är på jakt efter fröerna i världens första genbank en enorm samling av växtmaterial från jordens alla hörn som skapats av den berömde sovjetiske växtförädlaren Nikolaj Vavilov. Med bytet hoppas man kunna lägga grunden till det jordbruk som ska livnära nazisternas tusenårsrike.

Eller nej det vet jag inte alls om den gör.
Den handlar mer om hur man upptäckte genetiken och alla dess turer och blindspår som utvecklades längs vägen fram till idag.
Vilket får mig att undra och vill fråga forums medlemmar som är författare om det händer att förlagen bestämmer vad boken ska handla om? Ja alltså vad det ska stå på baksidan?

Iallafall man får följa denna vetenskaps första steg från upptäckten och återupptäckten av Mendels ärftlighets lära, och främsta huvudpersonen är nog ryssen Vavilov som börjar forska under tsartiden. Där han vill förbättra skördarna i Tsarens Ryssland som är usla pga sjukdoms benäget utsäde. Hur han kämpar vidare under sovjet tiden men utmanövreras av Lysenko (den jäveln kommer jag ihåg från kurser på SLU!) Hans namn, som likt Quislings blir en term för falsk vetenskap. Vavilov hinner bygga upp en växtsamling innan han utmanövreras och dukar under i Stalins fängelse. Växter han hinner samla på sig på resor både under tsartiden och Sovjet tiden. Han blir också ett stort internationellt namn.
Under tiden förklaras blindspår som rasbiologi och Socialdarwinismen som faktisk är en teori och inte ett epitet man slarvigt slänger ur sig om borgerliga ledarskribenter. Hade ingen aning om detta. Hur Nazister tar till sig rasbiologin hur de planerar att svälta ut Ryssland vid ockupation och ta deras frösamling. Hela denna del av växtförädlings projektet tas över av Himmler och SS och ingår i Koncentrationsläger programmet. De flesta KZ-läger har egna odlingar. Men detta är ju endå bara en passus i mitten av boken som på det 20:de Århundradet? Sverige är förresten med på ett hörn då vi är ledande i flera frågor, växtförädling, rasbiologi och Sven Hedins resor i Asien.

Under VK2s sluttamp gäller det för Sovjetiska och västallierade att sin tur sno denna forskning som Nazisterna har hållit på med i växtförädlingens område. Det blir en huggsexa om dessa forskare, Sovjet kidnappar dem och USA genom för operation paper clipp. helt rumsrena är inte dessa forskare, när Franska styrkor intar en anläggning i Strasbourg, hittas mängder med kroppsdelar och inlagda människor i alkohol. Ett framtida reverens lager i rasbiologins tjänst. Fast jag hade velat veta lite mer om denna makabra anläggning. Sedan följer efterkrigstiden och kalla kriget, den gröna revolutionen, turerna idag med GMO och Lysenkos spöke som återuppstår i och med att man faktiskt upptäckt att vissa egenskaper kan ärvas.

Intressant med en bok som förenar både hobby och yrkesliv och jag tänker nog att även frun den utbildade Hortonomen kan ha behållning av denna bok.

Första boken jag läser av Jens Nordqvist och tycker han skriver bra, han verkar ha koll på faktan också, eller ja jag hittade inga fel. Kommer nog fortsätta läsa hans böcker, såg att hans skrivit både om Baader-Meinhof och al-Qaida.

Sonderling

[Femtiotrean]

Har börjat "De som dödar drömmar sover aldrig" efter att ha läst "1968" och "Den andra dödssynden".

Ja, jag vet: fel ordning, men jag tror inte att det är så viktigt...

Jag är en av dessa historieintresserade läsare som blir på samma gång irriterade och glada när de upptäcker en faktafel, en anakronism eller ett påstående som inte riktigt håller.

I "1968" gör en kvinnlig romanperson ett graviditetstest. Tester för hemmabruk blev tillgångliga först i slutet av 1970-talet.

[Hans]

Vi bägge lider av samma sjukdom. Undrar hur spridd den är?

MVH

Hans