Chansen att överleva som en romersk legionär

Andreas K · Inlägg av **Andreas K** » 8 december 2005, 12:15

Jag läste i en bok om romarriket, som jag glömt titeln på, att ''många romare som var fattiga bondsöner och liknande tog värvning, eftersom de fick mat och lön, och risken att dö på slagfältet var en på tusen''.
Jag tycker det låter väldigt lite.
Nu beror det ju på vad det är för slag man tänker på, men om man tänker sig en genomsnittlig sammandrabbning vid fronten i exempelvis Germania, borde då inte lite fler ha fått sätta livet till?
Mvh Andreas

Panaka · Inlägg av **Panaka** » 8 december 2005, 19:21

beror kanske på hur de räknar, 1/1000 dör varje dag. slår man ut det då det var drabbningar så blir summan högre. tanke på att man slogs ju inte varje dag i "gemanien".

Ednew · Inlägg av **Ednew** » 8 december 2005, 20:12

Dessutom vet jag inte hur länge Pax Romana uppehölls, men under den tiden torde det ju kunna vara förhållandevis goda förhållanden inom legionärskåren.

Krellus_Valerius · Inlägg av **Krellus_Valerius** » 9 december 2005, 08:25

Pax Romana rådde mellan 27 f.Kr och 180 e. Kr dvs från Augustus till Marcus Aurelius.

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 9 december 2005, 10:37

Det är väl snarare så att det skall tolkas efter det att risken att en legionär hamnade i ett stridande förband var väldigt liten. De flesta legioner hade bevakningstjänst vid gränserna och var alltså inte i strid någon gång. Chansen att hamna i en av legionerna som mot förmodan drog ut på fältåg var alltså liten.

Mvh -Dan

reisborg · Inlägg av **reisborg** » 13 december 2005, 16:52

Jag har läst en text av en historiker som påstod att den genomsnittliga risken för en romersk legionär att dö på slagfältet var ungefär 5%. Detta skulle vara ett genomsnitt för hela riket och hela tidsspannet från roms uppgång till dess fall.

Men jag minns inte var jag läste det, eller vem det var som stod bakom siffrorna. Tyvärr.

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 13 december 2005, 17:08

Dûrion Annûndil skrev:Det är väl snarare så att det skall tolkas efter det att risken att en legionär hamnade i ett stridande förband var väldigt liten. De flesta legioner hade bevakningstjänst vid gränserna och var alltså inte i strid någon gång. Chansen att hamna i en av legionerna som mot förmodan drog ut på fältåg var alltså liten.

Mvh -Dan

En legion var alltid ett ett stridande förband, särskilt om den låg vid en i allmänhet omtvistad gräns där småskaliga strider var regel, inte undantag. Vidare så utgjorde legionerna den rörliga fältstyrka och var de som mobiliserades först för alla operationer, de renodlade bevaknings uppdragen sköttes först och främst av hjälptrupperna. Den enda gränserna som betraktades som lugna var de i Egypten och delvis de i Syrien. Legionerna där ansågs vekare än de som var posterade lägns Rhen och Donau.

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 13 december 2005, 21:46

Jag skulle istället föreställa mig att då hjälptrupperna var de som fick ta tag i små skärmytslingar längst gränsen, eftersom legionerna ungefär från Augustus tid tills 200-talet var förlagda bortom gränsområdena i Brittanien och i stort sett längst Rhen och Donau också. I Raetia och Noricum fanns inga legionsläger under Augustus, i Pannonia var de placerade inåt landet förutom vid Sirmium, och enbart en legion var placerad i Moesia. Vid partierna mellan Donau och Rhen var skyddet väl kastell och limes? När gränserna konsoliderats så var det väl tämligen lugnt vid dem fram till 200-talet och skyddet kunde handhas av hjälptrupper (lokala?)?

Mvh -Dan

Djinghis Khan · Inlägg av **Djinghis Khan** » 13 december 2005, 22:48

Varför skulle man lägga ner pengar, tid och resurser på att utbilda, utrusta samt underhålla professionella soldater om de ändå inte skulle användas i krig? Visst ville man säkert spara på de bästa trupperna tills det verkligen gällde, men samtidigt måste befälhavaren varit mån om att hans soldater var så erfarna och härdade som möjligt.

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 14 december 2005, 10:27

Jag funderar på om det där med förlagda inte skallt tas för bokstavligt. Någonstans måste de ju ha sin bas. och då kan de ju ha sina baser lämpligen där de gör nytta också när det är lugnt, dvs ute vid gränserna. Då är de dessutom borta från Rom.
Men när det var fara å färde och trupperna behövdes på andra håll gick de ju i ilmarscher tvärs över halva riket om så krävdes... Ibland t.o.m. dit och sedan omedelbart tillbaka. (under tiden blev då gränsen vid deras förläggningsort givetvis mycket tunnare bevakad).

Men till huvudfrågan. Överlevnadschansen. Den torde ha varit hyfsad i klassisk tid. Augustus och hans efterföljare hade ju ekonomiska bekymmer med armén. Att båda ut nya legioner var dyrt men inte omöjligt, problemet var att avdanka dem när de var klara med tjänstgöringstiden. Det är i huvudsak därför som Augustus lät förlänga tjänstgöringstiden från 16 till 20(25?) år. Indirekt slutsats: Det var så många som överlevde sin fulla tjänstgöringstid att det var ett STORT bekymmer att ge dem slutavlöning...