Marcus Aurelius & Commodus

jofredes · Inlägg av **jofredes** » 15 januari 2004, 16:33

Hur var verklighetens Marcus Arelius & Commodus hade de nått gemensamt med filmen "Gladiator"? Var inte Commodus en Gladiator fanatiker som själv ställde upp på arenan(och skulle ha gett motståndarna vapen av bly), och att det sades om honom att han skulle ha haft en gladiator till far.

Engan · Inlägg av **Engan** » 15 januari 2004, 16:57

Efter att ha sett Gladiator läste jag lite om Commodus. Faktum är att om något verkade han snarast varit ännu mer störd i verkligheten än i filmen, vilket överraskade mig lite. Han drabbades helt klart av någon form av höggradigt storhetsvansinne ganska tidigt. Han började kräva att folk skulle titulera honom "Herkules, son av Jupiter" och gick tidvis omkring klädd i en lejonhud och bärande en stor klubba, övertygad om att han var en inkarnation av den mytologiske hjälten. Han slogs vid många tillfällen i gladiatorspel, både mot gladiatorer och djur. Självklart vann han alltid. Mot slutet av sin regering förklarade han Rom "omgrundat" och döpte om det till "Colonia Lucia Annia Commodiana". Han döpte om alla månaderna till olika delar av hans oerhört bombastiska formella titel (månadernas namn blev Lucius, Aelius, Aurelius, Commodus, Augustus, Herculeus, Romanus, Exsuperatorius, Amazonius, Invictus, Felix, Pius). Legionerna döptes om till Commodianae.

Commodus verkar varit populär bland den stora massan (han var generös, extravagant och karismatisk) men hans regering var en fullständig katastrof. Statskassan läckte som ett såll, enorma summor gick åt till skådespel och lyx, hans fars erövringar togs raskt tillbaka av germanerna, inget vettigt politiskt arbete gick att utföra.

Efter flera misslyckade försök att mörda honom ströps han slutligen (förmodligen på order av en konspiration av ett flertal senatorer) i badet av Narcissus, en av de atleter han brukade brottas med varje dag (och som annars alltid lät honom vinna, självklart).

Marcus Aurelius ser man ju inte lika mycket av i filmen, men i stort sett verkar väl hans personlighet och dödssätt stämma rätt bra.

jofredes · Inlägg av **jofredes** » 15 januari 2004, 19:29

Narcissus

Har det namnet nåt med narcisism att göra?
Jag antar att Russel Crows karaktär inte har någn verklig förebild.

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 15 januari 2004, 19:38

jofredes skrev:
Narcissus
Har det namnet nåt med narcisism att göra?
Jag antar att Russel Crows karaktär inte har någn verklig förebild.

Narcissus är namnet på en mytologisk person (som förälskar sig i sin egen vackra spegelbild i en sjö och tar livet av sig när han inser det), så att någon tar/får det namnet är inte konstigt (typ den vackre).

Någon inflytelserik idealist av Maximus typ finns inte omnämnd i källorna. Men filmen är en något ändrad kopia av The Fall of The Roman Empire från 1964, med Sophia Loren (systern till Commodus), Christopher Plumber (Commodus) och Alec Guinnes (Marcus Aurelius).

jofredes · Inlägg av **jofredes** » 15 januari 2004, 19:47

Det var nått sånt jag kände på mig.
"The Fall of The Roman Empire" var en så j-vla dålig film, den fick ju "Gladiator" att framstå som en seriös doktorsavhandling. Germanerna som ser ju ut familjen flinta i rullen.

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 15 januari 2004, 20:01

Jag håller med om att det är en otroligt seg rulle. Det är ju en Mastodontfilm, som verkar försöka berätta en rivalitet mellan Commodus och Livius (Stephen Boyd - totalt okänd!) över flera år. Och filmen är väldigt realistisk, för det känns verkligen som flera år!

Gladiator är mycket bättre.

Och jag tror att Sophia Loren kanske inte var någon syster i alla fall, hon var nog nån slags protegé hos Marcus Aurelius när jag tänker efter. Incestuösa känslor kanske var lite för magstarkt i Hollywood på den tiden...

Perra · Inlägg av **Perra** » 9 juli 2004, 00:24

Engan skrev
Marcus Aurelius ser man ju inte lika mycket av i filmen, men i stort sett verkar väl hans personlighet och dödssätt stämma rätt bra.

Hm..dödsättet stämmer ju inte ett smack med det i filmen. Aurelius dog av sjukdom troligen pesten, definitivt inte av commodus strypningar, som för övrigt redan var medregent tillsammans med fadern. Det blev han redan vid 14 årsåldern...tyvärr. Annars stämmer hans milda och filosofiska sätt med filmen, men att Rom skulle bli republik som halva filmen bygger på, hade han alls inte för avsikt.

Ja, commodus var minst lika motbjudande i verkligheten som i filmen. Dock hade han till en början förtroende för sin fars rådgivare och verkade lovande som regent. Hans "favoriter" dvs gunstlingar, drev honom tyvärr (förmodligen inte särskilt svårt) till ett liv i sus och dus där lyxen var det som betydde mest, (hur han än kämpade kom han inte upp i heliogabalus senare exeptionellt indolenta och dekadenta liv ibland rosenblad).

Hans blodtörstiga karaktär uppenbarade sig först efter en tids lyxliv, som kanske förvisso var förkastligt och oansvarigt men inte lika ohyggligt som det som komma skulle, när han en kväll var på väg hem från amfiteatern i en trång pasage, och en lönnmördare rusade fram med en dolk och vrålade senaten skänker dig detta! Hans livvakter lyckades förhindra attentatet men den unge kejsaren blev rejält skärrad. De skyldiga upphittades och straffades. Det var inte alls några senatorer utan hans syster Lucilla, som i filmen Gladiator framställs så god men som i verkligheten kanske inte riktigt var det, som kokat ihop det hela och skickat en av sina många älskare att genomföra det hela.

Attentatsmannens ord om senaten satte dock spår hos commodus som gick mycket hårt fram med senatorerna, massor avrättades, han fortsatte lyxlivet och överlät det direkta styrandet till sin förste minister, Perrenis, som gjorde sig rik på att konfiskera och utpressa adel och senatorer. När förvaltningen blev lidande skickades 1500 soldater från britannien för att klaga. Commodus lät snabbt avrätta perrenis och sedan gjorde han detsamma med näste "favorit" som hette Cleander och var slav i grunden. Denne gjorde sig rik genom att sälja senators och konsulsämbeten, det var bäst att inte neka om man blev erbjuden att köpa. Han korrumperade hela rättsapparaten, smickrade och underhöll den unge kejsaren, samt lade monopol på spannmålsförsäljningen vilket medförde hungersnöd, då fick folket nog och marcherade i stort manskap mot palatset. Commodus räddade sig själv genom att snabbt låta hugga av Cleanders huvud och slänga ut det till folket.

För övrigt ställde han upp i 775 gladiatorkamper, vid träningstillfällena välsignade han sin träningspartner nästan alltid med ett dödligt hugg från den kejserliga handen. På arenan slutade det dock inte alltid med döden för förloraren, han sköt av springande strutsars halsar med pilbåge, samt vid ett tillfälle hundra lejon med hundra snabba pilbågsskott. Var det något han var begåvad i så var det bågen och svärdet, i övrigt var han mycket obegåvad och hade inga kunskaper. Folket chockades och föraktade hans sätt att ställa upp på arenan som var brottslingarnas och slavarnas plats.

Som redan nämnts av andra, slutade han inte sina dagar som i filmen. För övrigt fanns det en ledande militär som hette Maximus, som tillsammans med sin bror varit populär under Marcus Aurelius tid, bröderna var kunniga och hederliga. Men avrättades under Commodus, däremot är det förstås inte denne Maximus som föreställde den i filmen, men ändå!

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 10 juli 2004, 01:13

Som alltid bör man dock komma ihåg att källorna (de antika författarna) när det gäller personbeskrivningar av kejsarna, och deras många bizarra och återupprepade laster, bör tas med en nypa salt. Det finns alltid en tendens att rättfärdiga den nya regimen i efterhand. Bästa sättet var att beskriva den forne regentens alla brister, att förstärka dem, eller att helt enkelt hitta på några.

-Dan

Perra · Inlägg av **Perra** » 10 juli 2004, 02:08

Givetvis var det så, säkert blev inte minst Nero drabbad av detta. Men i stora drag stämmer saker och ting säkert.

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 10 juli 2004, 02:32

Perra skrev:Givetvis var det så, säkert blev inte minst Nero drabbad av detta. Men i stora drag stämmer saker och ting säkert.

Nja, i stora drag är allt det du skriver osäkert, eftersom det är specifikt och väldigt svartmålande av Commodus som person.

Perra · Inlägg av **Perra** » 10 juli 2004, 02:48

ja nu tänkte jag iofs inte bara på det jag skrev, men det tror jag också stämmer i stora drag. Dvs att han missköte styret våldsamt. Man ska inte tro allt som vävdes ihop efteråt, men är det skrivet tex av källor som annars är trovärdiga och inte brukar dra iväg så finns åtmisntone en viss saning i det. Betvivlar du att Commodus var en ansvarslös yngling förgiftad av makten, offer för lyx och smicker? Rädd för att förlora allt och därmed gjorde vad han kunde (och lite till) för att förhindra det?

Det finns värre exempel än commodus i det mesta, men jag vill mena att förfallet av riket började med honom. Efter fem kompetenta kejsare. Praetorianerna såg den civila maktens svagheter och därmed var en el av illusionerna borta och snart fritt fram för endast svärdets makt.

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 11 juli 2004, 01:23

Perra skrev:...Man ska inte tro allt som vävdes ihop efteråt, men är det skrivet tex av källor som annars är trovärdiga och inte brukar dra iväg så finns åtmisntone en viss saning i det.

Och vilka trovärdiga källor skulle det vara?

Det finns värre exempel än commodus i det mesta, men jag vill mena att förfallet av riket började med honom. Efter fem kompetenta kejsare. Praetorianerna såg den civila maktens svagheter och därmed var en el av illusionerna borta och snart fritt fram för endast svärdets makt.

Civila makten? Kejsarna var militära överbefälhavare. Och Pretorianergardet upplöstes av efterföljaren Septimius Severus, som grundade en ny dynasti, med samma sorts makt - minus senaten (som ju i alla fall var tämligen obetydlig redan innan).

Perra · Inlägg av **Perra** » 11 juli 2004, 02:16

Dûrion Annûndil
Perra skrev:
...Man ska inte tro allt som vävdes ihop efteråt, men är det skrivet tex av källor som annars är trovärdiga och inte brukar dra iväg så finns åtmisntone en viss saning i det.
Och vilka trovärdiga källor skulle det vara?

Ja det kan man kanske undra iofs, men de finns ju de som är mer eller mindre trovärdiga alltså.

Dûrion Annûndil
Civila makten? Kejsarna var militära överbefälhavare. Och Pretorianergardet upplöstes av efterföljaren Septimius Severus, som grundade en ny dynasti, med samma sorts makt - minus senaten (som ju i alla fall var tämligen obetydlig redan innan).

Jo visst var de det...men de var ändå fram till pertinax julianus och så severus kejsare som byggt mer på dynastier och som till sitt yttre var en civil förvaltning, kejsaren hade adopterat en lämplig person som senaten erkännde, vilket de alltid skulle göra. Severus var militär om tog makten med våld, blev förstås godkänd av senaten men han föraktade den. Alla kejsare hade ödmjukt spelat rollen som "republikens" främste ämbetsman, de var ju som du vet både konsuler, tribuner, överstepräster och hela köret. senaten blev, som du säger bara en tom instution men illusionerna återupphös, allt enligt augustsus klyftiga men hycklande paroll. För egentligen hade de ju den makten. Severus började både besluta och verkställa siona lagar utan att ens upprätthålla skenet av senatens bidragande. Däremot avskaffade han naturligtvis inte senaten. Den fanns hela tiden, men blev ju längre tiden gick blott en tom institution med tämligen tomma titlar.

Annars var inte severus en så dålig kejsare,men förfallet bidrog han till. Hans son ökade takten än mer. Angående praetoriangardet, så upplöste han det ja, men skaffade ett nytt förstås. Där han tog ut de bästa soldaterna från alla legionerna, därmed var det inte bara italienare i gardet. Dessutom, var han omdömeslös nog att släppa på diciplinen än mer i armén, soldaterna tilläts ha guldringar och ha sina fruar i sina allt mer bekväma kvarter. Vad jag menar med att militären vaknade upp efter commodus, var att de allt mer förstod sitt värde, och om de inte fick som de ville rykte kejsaren rätt snart, och kalabaliken under 230-talet med maximinus och cirkusen under Valerianus och Galenius under 260-talet, då 19 stycken personer, ofta militärer utropade sig som kejsare visar att riket var dömt under de mäktiga befälhavarna.

Praetoriangardet, som var så bortskämda och farliga, som inrättats under augustus, togs bort först med den kloke Diocletianus under 280-talet.
Samtidigt ökade förvisso hovceremonierna och det sliskiga smickret, och med kejsarnas flytt från Rom, där de förut åtminstone varit tvingade att träffa senaten (vilket de alltså gladeligen gjorde fram till Severus eftersom de var stolta över sin senatorstitel) nu behövde de ens inte göra det och därmed förföll och glömdes senaten bort ännu mer.

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 11 juli 2004, 09:25

Perra skrev:Ja det kan man kanske undra iofs, men de finns ju de som är mer eller mindre trovärdiga alltså.

Den huvudsakliga källan till anekdoterna och personbeskrivningen om Commosdus är väl Historia Augustae, och dess trovärdighet är ju diskuteras ju...
På latin: http://www.thelatinlibrary.com/sha.html

Perra skrev:Vad jag menar med att militären vaknade upp efter commodus, var att de allt mer förstod sitt värde, och om de inte fick som de ville rykte kejsaren rätt snart, och kalabaliken under 230-talet med maximinus och cirkusen under Valerianus och Galenius under 260-talet, då 19 stycken personer, ofta militärer utropade sig som kejsare visar att riket var dömt under de mäktiga befälhavarna.

Situationen med Commodus och de fyra tävlande generalerna som slåss om makten efter detta, är ju slående lik situationen med Nero. Även här beskrivs en kejsare som har en massa laster och beter sig som en galning, varefter fyra generaler slåss om makten och en ny ordning upprättas genom militärens ställning. Att kejsarens makt vilat på legionernas lojalitet är väl snarare sant ända sedan diktatorernas tid (Sulla, Pompejus, Caesar, Augustus).

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 11 juli 2004, 14:01

Dûrion Annûndil skrev:Som alltid bör man dock komma ihåg att källorna (de antika författarna) när det gäller personbeskrivningar av kejsarna, och deras många bizarra och återupprepade laster, bör tas med en nypa salt. Det finns alltid en tendens att rättfärdiga den nya regimen i efterhand. Bästa sättet var att beskriva den forne regentens alla brister, att förstärka dem, eller att helt enkelt hitta på några.

-Dan

Jag tror dock inte att just Commodus har fått en alltför snedvriden bild av sig. Hans omedelbara efterträdare regerade bara tre månader och i den efterföljande maktkampen segrade Septimus Severus som hittade på en historia om att han skulle vara son till Marcus Aurelius och därmed bror till Commodus, allt i syfte att ge legitimitet åt den nya dynastin. Septimus Severus kan därför knappast ha haft någon anledning att svartmåla Commodus och eftersom kejsardömet torde ha varit väl etablerat drygt 200 år efter dess införande bör väl senatsaristokratin inte ha varit så fruktansvärt negativa mot kejsarna vid den tiden som de var på Neros tid.