Jag undrar om någon har något mer utförligare citat utav Caesar då han korsar floden Rubicon. saknar den delen men tärningen är kastad. någon som vet tacksam för svar.
Snabbt forcerade Caesar de isiga Alperna. I sitt sinne såg han oerhörda omvälvningar, ett stundade krig. När han nådde Rubicons vatten, inför anföraren i natten trädde fram en mäktig bild av hans plågande land. Sorg i hennes anlete. Hennes vita hår strömmade från hennes tornkrönta huvud. I rivna kläder och bara skuldror stod hon upp, suckade och sade: Varthän marscherar ni? Vart bär ni min fana. Krigare? Kommer ni som laglydiga medborgare, så får ni ej längre gå. Darrade gjorde anförarens lemmar, en svaghet hejdade hans framfart. Hans fötter vid floden fastnade. Slutligen talade han. ”O åskgud som övervakar Roms murar från Tarpeiska klippan. O frygiska husgudar av Julius släkt, O Quirinus, som bars till himlen. O Jupiter av Latium i höga Alba och vid Vestas häll. O Rom, jämbördiga den högste gynna mina planer! Ej med gudlösa vapen ansätter jag dig. Här är jag, Caesar ländernas och havens erövrare, din egen soldat överallt, och nu också, om jag det tillåtes. Den som gör mig till fiende kommer att bli den skyldige”. Sedan bröt han krigets vallar och över den strida floden snabbt han överbar sin fana. Caesar korsade floden och nådde motsatta stranden. På Hesperias förbjudna fält höjde han fanan och sade: ”Här frångår jag freden och vanhelgar lagen. Fortuna det är dig jag följer. Farväl till fördrag. Hädanefter är kriget vår domare”. ”Hell dig, Caesar vi som ska dö hälsar dig”.
Skilldring utav Marcus Lucanus
Utförligare Citat utav Caesar
Här är mitt bidrag:
http://www.faktoider.nu/caesar.html#alea
http://www.faktoider.nu/caesar.html#alea
Skildringen verkar något dramatiserad, milt uttryckt, och det där "morituri te salutant", dels är det främst förknippat med Colosseum, dels var det väl aldrig något som sades ens där?Enligt Plutarchos är det dock frågan om ett citat av den grekiske författaren Menander, i vilket fall det naturligtvis skulle ha sagts på grekiska: Enligt källan var det anerriftho kubos, vilket skall betyda "låt tärningen flyga högt!" och som kanske skrevs ( på grekiska ) i original. Att det är just Plutarchos som kommer med påståendet är dock en varningssignal, för denne herre är inte allra mest känd för sin pålitlighet.
Tänkte bara inflika att det är från Suetonius som "iacta est alea" kommer. Att Caesar skulle sagt så vid övergången är nog inte särskilt troligt och antagligen trodde inte heller Suetonius det. Det viktiga för de romerska historikerna var inte nödvändigtvis att beskriva händelserna precis så som de skedde. Det viktiga var att beskriva de kvalitéer och den moral som gjort romarna till världens härskare och det moraliska förfall som inträtt på senaste tiden och som de är övertygade om kommer leda till katastrofen. För Suetonius är det alltså inte så viktigt att han citerar Caesar ordagrant, det viktiga ligger i att förmedla hur Caesar tänkte i den situation han befann sig. Ur det perspektivet blir frågan om huruvida det var på latin eller grekiska tämligen ointressant.
Angående citatet från Marcus Lucanus så är det från hans episka verk Pharsalia vilket kan förklara det lite överdivet dramatiska. Verket är alltså skrivet på vers i homerosliknande stil. Man får lätt känslan att ämnet ifråga låg lite för nära i tiden (Lucanus tvingades ta livet av sig under Nero år 65) för att göra sig riktigt i denna genre. Ett av de mer kända uttrycken härifrån är "furor teutonicus", teutonisk eller tysk vrede.
Angående citatet från Marcus Lucanus så är det från hans episka verk Pharsalia vilket kan förklara det lite överdivet dramatiska. Verket är alltså skrivet på vers i homerosliknande stil. Man får lätt känslan att ämnet ifråga låg lite för nära i tiden (Lucanus tvingades ta livet av sig under Nero år 65) för att göra sig riktigt i denna genre. Ett av de mer kända uttrycken härifrån är "furor teutonicus", teutonisk eller tysk vrede.
Bra poäng, Kreuz. Kommer att tänka på Thukydides, som sannerligen inte var en slarver, men som låter Perikles m.fl. hålla långa tal som, såvitt jag förstått saken, inte har så mycket att göra med vad de faktiskt sade som vad handlingen s.a.s. kräver att de säger; författaren formulerar deras tankar och mål åt dem. Idag är ju sånt otänkbart, men man har haft olika inställning till det här med autentiska citat etc. genom historien.