Romarnas förhållningssätt till besegrade grannstater

[Quatalina]

Har lite problem med en historialäxa .. Ska ge exempel på länder som använt samma förhållningssätt till besegrade länder som romarna.

Såhär har jag skrivit om romarnas förhållningssätt:
1 – De besegrade blev bundsförvanter, som fick sköta sig själva, men vid krig var tvungna att ställa upp med soldater åt romarna. Bundsförvanterna kunde inte bli romerska medborgare, och de fick inte gifta sig med romare.
2 – Folken närmast Rom fick möjligheten att bli romerska medborgare om de flyttade till Rom, annars fick de i princip samma rättigheter som romarna.
3 – Det besegrade området blev en provins, styrt av en romersk ståthållare. Provinserna betalade skatt till Rom, men de slapp göra militärtjänst, delvis för att romarna inte vågade låta dem ha vapen.

Nu skulle jag bara behöva exempel på länder som gjort likadant ..

[Hans]

Har lite problem med en historialäxa .. Ska ge exempel på länder som använt samma förhållningssätt till besegrade länder som romarna.

Såhär har jag skrivit om romarnas förhållningssätt:
1 – De besegrade blev bundsförvanter, som fick sköta sig själva, men vid krig var tvungna att ställa upp med soldater åt romarna. Bundsförvanterna kunde inte bli romerska medborgare, och de fick inte gifta sig med romare.
2 – Folken närmast Rom fick möjligheten att bli romerska medborgare om de flyttade till Rom, annars fick de i princip samma rättigheter som romarna.
3 – Det besegrade området blev en provins, styrt av en romersk ståthållare. Provinserna betalade skatt till Rom, men de slapp göra militärtjänst, delvis för att romarna inte vågade låta dem ha vapen.

Nu skulle jag bara behöva exempel på länder som gjort likadant ..

Välkommen till forumet!

Nu är inte Romariket min specialitet, det finns andra på forumet som kan någonting och inte bara gissar som jag - men jag har intrycket att en av fördelarna var att man snabbt inlemmade erövrade områden i själva riket - oberoende av närheten till Rom. Latinet spred sig snabbt som härskarspråket och många insåg att karriärmöjligheterna var goda inom det romerska systemet. Flera kejsare var födda långt från Rom. Om en medborgare kom från provinsen Brittania eller Sicilia spelade ingen större roll. Runt om själva riket hade romarna allierade stater och stammar som ibland ställde upp med trupper (oftast mot en slant, ibland rejäl sådan).

Som sagt, jag är övertygad att när de riktiga experterna hittar hit så kommer jag att få mina fiskar varma

MVH

Hans

[Stefan]

I modern tid verkar det som om USA på många sätt är en parallell till Romarriket. Nu erövrar de ju inte längre så mycket, och de besegrades länder blir inte provinser=delar av riket, men de blir ju allierade istället iaf.

[Dûrion Annûndil]

1 – De besegrade blev bundsförvanter, som fick sköta sig själva, men vid krig var tvungna att ställa upp med soldater åt romarna. Bundsförvanterna kunde inte bli romerska medborgare, och de fick inte gifta sig med romare.
2 – Folken närmast Rom fick möjligheten att bli romerska medborgare om de flyttade till Rom, annars fick de i princip samma rättigheter som romarna.
3 – Det besegrade området blev en provins, styrt av en romersk ståthållare. Provinserna betalade skatt till Rom, men de slapp göra militärtjänst, delvis för att romarna inte vågade låta dem ha vapen.

Nja... För det första så förändras förhållningssättet genom historien, och för det andra så är det här inte riktigt korrekt, förutom 3:e punkten.

Under republikens tid, kunde besegrade stater bli antingen annekterade av det Latinska förbundet ( i praktiken Rom, men bytet fördelades mellan Rom och bundsförvanterna inom förbundet efter Roms behag), eller upptagna som bundsförvanter inom Latinska förbundet, eller bundna till staden Rom som allierad. Termerna för både bundsförvant och allierad är formellt societas (eller vicitates foederatae), men termen amicitia används även när man talar om någon (en kung, en hövding, eller en hel statsledning) som "vän av det romerska folket".

Innan 150 f.Kr tas de flesta besegrade antingen in i det Latinska förbundet (om det är en stad eller ett folk i Italien), och ges rättigheter efter förbundets vanor (alltså även en möjlighet för invånarna att bli romerska medborgare och få rätt att gifta sig med romerska medborgare, och rätt att flytta till Rom). Eller så blir de fullständiga romerska medborgare (ovanligt, men förekom tidigt). Eller så blir de annekterade, romerska medborgare tar över styret och marken, och i slutändan blir samhällets invånare romerska medborgare ändå tillslut när man i Rom tycker att tillräckligt många är romerska medborgare i alla fall...

Undantagen är Sardinien och Sicilien. Dessa blir provincia, och adminstreras som ockuperad mark nästan av en proconsul. Städerna i provinsen var dock fortfarande tämligen lokalt självstyrande till en början - de fick behålla sina tidigare styrelseskick, förutsatt att de var lojala mot sin överhöghet (Rom). Romarna uppmuntrade främst att städerna då styrdes i oligarkisk ordning (med en mindre styrande lokal elit, snarare än demokrati efter grekisk eller republikansk modell) för att garantera lojaliteten.

Före 150 f.Kr brukade man vilja behålla sina erövringar snarast som lydstater under Roms överhöghet. Man upprättade en allians, där Rom tog hand om utrikespolitiken, och lydstaten var skyldig att alltid stödja Rom, även militärt och utan att arbeta mot Rom genom andra allianser med fiender till Rom. Efter 150 f.kr börjar man istället lägga under sig besegrade stater, genom att göra dem till provinser. Det lokala självstyret med oligarkiska styrelseformer förekommer fortfarande dock, eftersom det är smidigt att bevara existerande samhällsstrukturer istället för att bygga upp en egen organisation från ingenting. Förutom exempelvis Karthago, där man förstör staden och bygger en ny i närheten enligt romersk stadsplan, med romerska och latinska kolonisatörer. Något krav på militärtjänst finns inte, men egna truppstyrkor för lokalt försvar ordnas forfaranda i vissa städer. Invånarana får även möjlighet att tjäna som auxilia i den romerska hären och därmed få romerskt medborgarskap som belöning i slutändan.

Bundsförvantskriget bryter dock ut eftersom de latinska allierade känner sig arrogant behandlade och inte får ta del av kakan likt Rom. När kriget är över har de allierade (i Italien) vunnit rätten till romerskt medborgarskap i många fall, och att flytta till Rom (men då förlora sitt ursprungliga medborgarskap). Dock får de inte rätten att rösta i den romerska folkförsamlingen, utan endast lagliga rättigheter inför domstolar och dylikt. De är också skyldiga att göra militärtjänst likt varje romersk medborgare.

Och beskattningen är även den en komplicerad femma, eftersom det varierade. Man ville inte vara sniken med städer som varit pro-romerska i tidigare konflikter, men samtidigt tog man ofta ut tribut i tid och otid för att bekosta krigen eller det lokala försvaret, och långsamt växte ett mer regelbundet skattesystem fram till kejsartiden.

Nu skulle jag bara behöva exempel på länder som gjort likadant ..

Om du menar antika, så grundar sig det här på grekisk praxis från tidigare.

Om du försöker dra paralleller till vår tid, så kan man väl det, men varför?

Mvh -Dan

[Olof Ekström]

Den där typen av ständiga annekteringar, jag vet inte vad för paralleller man kan dra. Arabväldets expansionsfas liknar ju territoriellt sett, men vad gäller införlivande av invånarna vet jag inte om jämförelsen är så himla bra - jag vet inte hur öppna deras ämbeten var för de besegrade (ganska öppna tror jag, bara man konverterade?) och jag vet inte hur slavhanteringen står sig vid en jämförelse (mindre slavhandel i arabväldet?) - men några buffertstater skapade man väl egentligen inte?

Lite intressant, kanske något man borde läsa på lite om i framtiden...

[Hexmaster]

Det här systemet med "romerskt medborgarskap", alltså att de som är skrivna i huvudstaden (eller -provinsen, eller...) på olika sätt räknas som förmer än andra i riket, finns det fler exempel på sådant i historien?

[Calypze]

I modern tid verkar det som om USA på många sätt är en parallell till Romarriket. Nu erövrar de ju inte längre så mycket, och de besegrades länder blir inte provinser=delar av riket, men de blir ju allierade istället iaf.

De blir ju mer eller mindre lydstater vars syfte är i princip att ta till vara på USAs intressen...

[Olof Ekström]

Tja, det påminner väl närmast om de grekiska stadsstaterna?

[Dûrion Annûndil]

Det här systemet med "romerskt medborgarskap", alltså att de som är skrivna i huvudstaden (eller -provinsen, eller...) på olika sätt räknas som förmer än andra i riket, finns det fler exempel på sådant i historien?

Man kan kanske jämföra det med imperialismens tid, då medborgare av de europeiska staterna i sina imperier räknades som förmer, exempelvis britter i Brittiska Indien.

Mvh -Dan

[testing1]

Romarrriket är intressant, även om jag inte är jätteinsatt. Även Öst-Rom med Konstantinopel verkar intressant, det känns lite som det "glömda emperiet" som någon uttryckte det. Här är lite om romarrikets expansionsfas, när de kommer i kontakt med grekerna och andra. Intressant: http://www.ualberta.ca/~csmackay/CLASS_ ... c.War.html