Varför blev de Europeiska länderna väldsherrar?

[Jonas S]

Hur kom det sig att det blev just européerna som koloniserade världen och inte resten av världen som koloniserade Europa?

Hade européerna bäst teknologi eller var de mest krigiska och giriga?
Eller hade det med klimat och råvaror att göra?

[wreezig]

Enligt flera forskare så beror det mest på att vi har ett gynnsamt klimat för odling av vete och säd m.m och att djuren här i norr var lätta att tämja och därigenom ökades jordbrukens effektivitet enormt.

[hangatyr]

En annan orsak kan nog vara att folk från många olika grupper interagerade i europa, dels inhemska europeer, dels långväga gäster från asien som dök upp via handelsrutterna. Detta gjorde att tankar och idéer kunda bytas och nya infallsvinklar till problem kunde diskuteras. Till skillnad från exempelvis kina, som tidigt var mkt långt fram i utvecklingen, så var europa inget som slöt sig omkring sig själv. Kinesiska muren måste vara den ultimata symbolen för självgodhet och stagnation...

[wreezig]

Kinesiska muren måste vara den ultimata symbolen för självgodhet och stagnation...

Snarare försvar mot Djingis Khan och liknande.

[Dick]

En annan orsak kan nog vara att folk från många olika grupper interagerade i europa, dels inhemska europeer, dels långväga gäster från asien som dök upp via handelsrutterna. Detta gjorde att tankar och idéer kunda bytas och nya infallsvinklar till problem kunde diskuteras. Till skillnad från exempelvis kina, som tidigt var mkt långt fram i utvecklingen, så var europa inget som slöt sig omkring sig själv. Kinesiska muren måste vara den ultimata symbolen för självgodhet och stagnation...

Fast riktigt så enkelt är det ju inte. Araberna visade exempelvis upp en så otroligt mycket större tolerans för andra kulturer och idéer än vad vi européer gjorde under medeltiden, men de använde inte sin vetgirighet och nyfikenhet på samma sätt som européerna, dvs. till oförtrutet kriga med allt och alla.

Som jag har förstått det kan en viktig förklaring ligga i den religiösa oenigheten i Europa. Både det muslimska och det kinesiska riket hade ett ganska statiskt idéliv där det rådde stor enighet om vad som var rätt, hur skrifterna skulle uttolkas och liknande. I det kristna Europa var det tvärtom - kyrkans historia är full av dispyter, kontroverser och motsättningar. För det första har det alltid funnits en kamp mellan de andliga och de världsliga makthavarna, men det har också utkämpats ett otal rent religiösa trätor som resulterat i schismer (katolska och ortodoxa kyrkornas uppdelning, universaliestriden, reformationen etc.). Just dynamiken i det europeiska idélivet har möjliggjort en likaså dynamisk vetenskaputveckling. Paradoxalt nog så skulle det alltså vara det eviga käbblandet inom kyrkan som gjorde det möjligt för Kopernikus, Galilei, Bruno, Kepler, Newton och alla de andra att göra sina upptäckter. Hade den katolska kyrkan kunnat koppla ett järngrepp över hela Europa med ena handen och med den andra formulerat en enhetlig, religiös doktrin för hur livet skulle levas hade världen minst sagt sett annorlunda ut idag.

Egentligen tycker jag att det är obegripligt hur Europa kunde hinna ifatt och förbi araberna under medeltiden, med tanke på vilken inställning till ny vetenskap våra förfäder hade. Men svärdet kanske ändå är överlägset pennan. För rent miltärt sett har västerlandet nästan aldrig ställt sig tveksamt till förändringar och nymodigheter.

[Relay]

En annan orsak kan nog vara att folk från många olika grupper interagerade i europa, dels inhemska europeer, dels långväga gäster från asien som dök upp via handelsrutterna. Detta gjorde att tankar och idéer kunda bytas och nya infallsvinklar till problem kunde diskuteras. Till skillnad från exempelvis kina, som tidigt var mkt långt fram i utvecklingen, så var europa inget som slöt sig omkring sig själv. Kinesiska muren måste vara den ultimata symbolen för självgodhet och stagnation...

Fast riktigt så enkelt är det ju inte. Araberna visade exempelvis upp en så otroligt mycket större tolerans för andra kulturer och idéer än vad vi européer gjorde under medeltiden, men de använde inte sin vetgirighet och nyfikenhet på samma sätt som européerna, dvs. till oförtrutet kriga med allt och alla.

Som jag har förstått det kan en viktig förklaring ligga i den religiösa oenigheten i Europa. Både det muslimska och det kinesiska riket hade ett ganska statiskt idéliv där det rådde stor enighet om vad som var rätt, hur skrifterna skulle uttolkas och liknande. I det kristna Europa var det tvärtom - kyrkans historia är full av dispyter, kontroverser och motsättningar. För det första har det alltid funnits en kamp mellan de andliga och de världsliga makthavarna, men det har också utkämpats ett otal rent religiösa trätor som resulterat i schismer (katolska och ortodoxa kyrkornas uppdelning, universaliestriden, reformationen etc.). Just dynamiken i det europeiska idélivet har möjliggjort en likaså dynamisk vetenskaputveckling. Paradoxalt nog så skulle det alltså vara det eviga käbblandet inom kyrkan som gjorde det möjligt för Kopernikus, Galilei, Bruno, Kepler, Newton och alla de andra att göra sina upptäckter. Hade den katolska kyrkan kunnat koppla ett järngrepp över hela Europa med ena handen och med den andra formulerat en enhetlig, religiös doktrin för hur livet skulle levas hade världen minst sagt sett annorlunda ut idag.

Egentligen tycker jag att det är obegripligt hur Europa kunde hinna ifatt och förbi araberna under medeltiden, med tanke på vilken inställning till ny vetenskap våra förfäder hade. Men svärdet kanske ändå är överlägset pennan. För rent miltärt sett har västerlandet nästan aldrig ställt sig tveksamt till förändringar och nymodigheter.

En annan anledning till att dom aldrig tvekade att utveckla sina vapen var väl att dom rent geografiskt var inringade av muslimska välden som en tid hotade Wien om jag inte missminner mig.

[hangatyr]

Kinesiska muren måste vara den ultimata symbolen för självgodhet och stagnation...

Snarare försvar mot Djingis Khan och liknande.

nja, jag är väl medveten om varöfr den byggdes, jag tror inte heller att kejsaren en dag sade: "nu ska vi visa vår stagnation, låt oss bygge en kinesisk mur. Vad jag menade var att när man är helt nöjd, så börjar man konsolidera istället för att fortsätta utvecklas. detta leder vanligtvis till självgodhet och stagnation...

[hangatyr]

En annan orsak kan nog vara att folk från många olika grupper interagerade i europa, dels inhemska europeer, dels långväga gäster från asien som dök upp via handelsrutterna. Detta gjorde att tankar och idéer kunda bytas och nya infallsvinklar till problem kunde diskuteras. Till skillnad från exempelvis kina, som tidigt var mkt långt fram i utvecklingen, så var europa inget som slöt sig omkring sig själv. Kinesiska muren måste vara den ultimata symbolen för självgodhet och stagnation...

Fast riktigt så enkelt är det ju inte. Araberna visade exempelvis upp en så otroligt mycket större tolerans för andra kulturer och idéer än vad vi européer gjorde under medeltiden, men de använde inte sin vetgirighet och nyfikenhet på samma sätt som européerna, dvs. till oförtrutet kriga med allt och alla.

Som jag har förstått det kan en viktig förklaring ligga i den religiösa oenigheten i Europa. Både det muslimska och det kinesiska riket hade ett ganska statiskt idéliv där det rådde stor enighet om vad som var rätt, hur skrifterna skulle uttolkas och liknande. I det kristna Europa var det tvärtom - kyrkans historia är full av dispyter, kontroverser och motsättningar. För det första har det alltid funnits en kamp mellan de andliga och de världsliga makthavarna, men det har också utkämpats ett otal rent religiösa trätor som resulterat i schismer (katolska och ortodoxa kyrkornas uppdelning, universaliestriden, reformationen etc.). Just dynamiken i det europeiska idélivet har möjliggjort en likaså dynamisk vetenskaputveckling. Paradoxalt nog så skulle det alltså vara det eviga käbblandet inom kyrkan som gjorde det möjligt för Kopernikus, Galilei, Bruno, Kepler, Newton och alla de andra att göra sina upptäckter. Hade den katolska kyrkan kunnat koppla ett järngrepp över hela Europa med ena handen och med den andra formulerat en enhetlig, religiös doktrin för hur livet skulle levas hade världen minst sagt sett annorlunda ut idag.

Egentligen tycker jag att det är obegripligt hur Europa kunde hinna ifatt och förbi araberna under medeltiden, med tanke på vilken inställning till ny vetenskap våra förfäder hade. Men svärdet kanske ändå är överlägset pennan. För rent miltärt sett har västerlandet nästan aldrig ställt sig tveksamt till förändringar och nymodigheter.

En annan anledning till att dom aldrig tvekade att utveckla sina vapen var väl att dom rent geografiskt var inringade av muslimska välden som en tid hotade Wien om jag inte missminner mig.

jo men anledningae till att de utvecklde sina vapen är väl snarare en följd av att de var vidsynta: ett resultat snarare än syftet, så att säga?

[Dick]

En annan anledning till att dom aldrig tvekade att utveckla sina vapen var väl att dom rent geografiskt var inringade av muslimska välden som en tid hotade Wien om jag inte missminner mig.

Det var ju på 1700-talet, och då var de europeiska arméerna redan vida överlägsna. Men jag ska inte vara tvärsäker. Det lär finnas andra på detta forum som kan militärhistoria mycket bättre än mig.
En annan intressant fråga att ställa sig är ju varför européerna kände sig så hotade av sina grannar, medan grannarna, som ändå fått otaliga bevis för att européerna mer än gärna gav sig ut i krig, inte intresserade sig tillnärmelsevis lika mycket för militär teknologi. För visst har den västerländska krigskonsten liksom dess militära teknologi gått rasande fort jämfört med alla andra kulturer.

[Relay]

En annan anledning till att dom aldrig tvekade att utveckla sina vapen var väl att dom rent geografiskt var inringade av muslimska välden som en tid hotade Wien om jag inte missminner mig.

Det var ju på 1700-talet, och då var de europeiska arméerna redan vida överlägsna. Men jag ska inte vara tvärsäker. Det lär finnas andra på detta forum som kan militärhistoria mycket bättre än mig.
En annan intressant fråga att ställa sig är ju varför européerna kände sig så hotade av sina grannar, medan grannarna, som ändå fått otaliga bevis för att européerna mer än gärna gav sig ut i krig, inte intresserade sig tillnärmelsevis lika mycket för militär teknologi. För visst har den västerländska krigskonsten liksom dess militära teknologi gått rasande fort jämfört med alla andra kulturer.

Ursäkta men om dom nu var så överlägsna varför blev Ottomanska imperiet aldrig erövrat varför blev Ryssland ett sådant hot som seglade upp på världshistorien tack vare Peter den store.
Själv tror jag att det inte var så väldigt stora skillnader mellan det ottomanska imperiets slagkraft och det europeiska.

[Artur Szulc]

Tjenix!

Som jag har förstått det kan en viktig förklaring ligga i den religiösa oenigheten i Europa.

Helt riktigt! Men splittringen var inte endast förbehållen religionen och idélivet, utan gällde även politisk och ekonomisk splittring. Europas decentralisering var en central och pådrivande faktor i europeernas utveckling till världsherrar.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Våra nationalstater växte fram som ett resultat av att Europa var decentraliserat. Och i jämförelse med övriga högkulturer var Europa glesbefolkat och bevuxet med stora skogsområden, vilket ledde till att Europas olika folk var tämligen åtskilda. Etniska grupper samlades kring ett område och utvecklade egna ekonomiska och politiska system. Dessa sammaslutningar utgjorde grunden till dagens nationalstater. Vidare förhindrade detta att endast en centralmakt dominerade den europeiska kulturen.

En metod för att motarbeta en despotisk centralmakt var att ingå i diverse allianser och avgöra olösliga konflikter med begränsade krig. I ett allianssystem var det av central vikt att inte komma efter sina partners i utvecklingen, vilket skulle innebära en beroendeställning. Således insåg europeiska furstar vikten av att ha en god, och utvecklingsbar, ekonomi av strategiska skäl.

Framväxandet av nationalstater skapade stabilitet i Europa med avseende på lag och ordning, men också beträffande handel och infrastruktur. Att skapa goda handelsrelationer samt skapa de förutsättningarna som krävdes för god handel låg liksom i de styrandes intresse. Ett kapitalisktist tänkande växer fram och ett växelsystem uppfinns. Allt detta leder fram till bildandet av en europeisk medelklass som hyser likartade intressen, ambitioner och en kärlek till produktiva investeringar.

Nämnda infrastruktur var en grundförutsättningar för handel. Det europeiska flodsystemet visade sig vara ypperligt för handel, transporter på vatten (floder) var nämligen betydligt billigare och säkrare än vägtransporter.

De europeiska herrarna började således att transportera råvaror mellan sig, t ex järn och trä. I andra kulturer bestod handeln mest av umbärliga varor (lyxvaror). Handeln i Europa behövde heller aldrig, som i orientaliska kulturer, oroa sig för konfiskationer, istället tog europeiska furstar skatt på varorna. Detta marknadssystem var gynnsamt för Europas ekonomiska utveckling och att makten, såväl politisk som ekonomisk, inte centraliserades hos några enstaka aktörer.

Allt det som jag har nämnt utgjorde följaktligen förutsättningarna för Europas geografiska upptäckter och så småningom världsherravälde. God ekonomisk utveckling, ökad åkerareal, befolkningsökning, samt teknisk utveckling och upptäcktslusta var förutsättningarna.

Kina hade också under långa perioder bedrivit handel med bla östafrika, men av någon anledning bestämde sig Mingdynastin att avbryta alla upptäcktsfärder och förbjuda utrikeshandel. Samtidigt öppnade Columbus vägen till Amerika.

Ovanstående redogörelse är långt i från fullständig, men det är huvuddragen i vad jag har blivit undervisad om.

mvh artur

[wreezig]

Ursäkta men om dom nu var så överlägsna varför blev Ottomanska imperiet aldrig erövrat varför blev Ryssland ett sådant hot som seglade upp på världshistorien tack vare Peter den store.
Själv tror jag att det inte var så väldigt stora skillnader mellan det ottomanska imperiets slagkraft och det europeiska

Ryssland räknades väl som en del av västerlandet på och dess adliga familjer var väl lika internationella som andra länder.
Tsar familjen praktiserade väl resonemangs giftemål med dom övriga kungahusen i Europa vid den tiden.

Hette det Ottomanska eller Osmanska imperiet?
Är det olika områden inom imperiet eller olika namn på samma sak?

[Johan Elisson]

Hette det Ottomanska eller Osmanska imperiet?
Är det olika områden inom imperiet eller olika namn på samma sak?

Vad jag har förstått så är ottomaner/osmaner och Ottomanska riket/Osmanska riket samma sak. Så här står det i ett lexicon:

Osma'n, Otman (d. 656), Muhammeds svärson, kalif 644 efter OMar. Mördad.

Osma'n I, (1259-1326), turk. härskare, stor erövrare, lade under sig stora delar av Mindre Asien. Grundade turkiska väldet och antog sultantiteln. Efter honom kallas turkväldet Osmanska riket.

Ottoma'nsk, detsamma som osma'nsk, dvs. turkisk.

/Johan

[Lindir]

Hette det Ottomanska eller Osmanska imperiet?
Är det olika områden inom imperiet eller olika namn på samma sak?

Det är samma sak. Grundaren hette på turkiska Osman, på arabiska Othman/'Uthman.

[Dick]

Tjenix!

Som jag har förstått det kan en viktig förklaring ligga i den religiösa oenigheten i Europa.

Helt riktigt! Men splittringen var inte endast förbehållen religionen och idélivet, utan gällde även politisk och ekonomisk splittring. Europas decentralisering var en central och pådrivande faktor i europeernas utveckling till världsherrar.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Våra nationalstater växte fram som ett resultat av att Europa var decentraliserat. Och i jämförelse med övriga högkulturer var Europa glesbefolkat och bevuxet med stora skogsområden, vilket ledde till att Europas olika folk var tämligen åtskilda. Etniska grupper samlades kring ett område och utvecklade egna ekonomiska och politiska system. Dessa sammaslutningar utgjorde grunden till dagens nationalstater. Vidare förhindrade detta att endast en centralmakt dominerade den europeiska kulturen.

En metod för att motarbeta en despotisk centralmakt var att ingå i diverse allianser och avgöra olösliga konflikter med begränsade krig. I ett allianssystem var det av central vikt att inte komma efter sina partners i utvecklingen, vilket skulle innebära en beroendeställning. Således insåg europeiska furstar vikten av att ha en god, och utvecklingsbar, ekonomi av strategiska skäl.

Framväxandet av nationalstater skapade stabilitet i Europa med avseende på lag och ordning, men också beträffande handel och infrastruktur. Att skapa goda handelsrelationer samt skapa de förutsättningarna som krävdes för god handel låg liksom i de styrandes intresse. Ett kapitalisktist tänkande växer fram och ett växelsystem uppfinns. Allt detta leder fram till bildandet av en europeisk medelklass som hyser likartade intressen, ambitioner och en kärlek till produktiva investeringar.

Nämnda infrastruktur var en grundförutsättningar för handel. Det europeiska flodsystemet visade sig vara ypperligt för handel, transporter på vatten (floder) var nämligen betydligt billigare och säkrare än vägtransporter.

De europeiska herrarna började således att transportera råvaror mellan sig, t ex järn och trä. I andra kulturer bestod handeln mest av umbärliga varor (lyxvaror). Handeln i Europa behövde heller aldrig, som i orientaliska kulturer, oroa sig för konfiskationer, istället tog europeiska furstar skatt på varorna. Detta marknadssystem var gynnsamt för Europas ekonomiska utveckling och att makten, såväl politisk som ekonomisk, inte centraliserades hos några enstaka aktörer.

Allt det som jag har nämnt utgjorde följaktligen förutsättningarna för Europas geografiska upptäckter och så småningom världsherravälde. God ekonomisk utveckling, ökad åkerareal, befolkningsökning, samt teknisk utveckling och upptäcktslusta var förutsättningarna.

Kina hade också under långa perioder bedrivit handel med bla östafrika, men av någon anledning bestämde sig Mingdynastin att avbryta alla upptäcktsfärder och förbjuda utrikeshandel. Samtidigt öppnade Columbus vägen till Amerika.

Ovanstående redogörelse är långt i från fullständig, men det är huvuddragen i vad jag har blivit undervisad om.

mvh artur

Hehe, tack för det. Det var mycket nytt för en idéhistoriker som jag.