Inlägg
av barvekas » 20 september 2006, 20:17
Morfar var för ung för att ligga inne, men hans äldre bröder låg i sina hemtrakter i västra värmland nära gränsen. Tydligen trycker dom på en hel del besvärande minnen, och talar väldigt ogärna om vad som hände, annat än i vaga ordalag "jag har aldrig varit med om en sån kall vinter som när vi låg där ute i skogen" osv.
Mormor sa en gång när jag var yngre och nyfiken, mest pga ett stort intresse för krigsfilmer (och kanske inte direkt historiskt korrekta sådana) att dom hade en hel del på sina samveten, och att "du nog inte borde fråga dom för dom tycker det är jobbigt". Mormor kanske visste saker, men hon sade inget. Vad jag pusslat ihop av lössryckta samtal är att dom, unga bondpojkar som kunde skogarna utan och innan, tydligen skickades iväg på en massa ospecificerade uppdrag över gränsområden, att dom använt sina skjutvapen i skarpa lägen vid ett flertal tillfällen och en gång pratade dom kort om en vän som "stupade den där hemska dagen, men vi fick åtminstone med oss kroppen tillbaka", följt om av en tryckande besvärande tystnad och snabbt byte av samtalsämne.
Morfar hade lite lättsammare minnen. Han mindes hur dom nära gränsen på något jobb, fylla igen hål i vägar eller något liknande och (förmodligen vid någon gränsövergång) träffade på tyska soldater vid flera tillfällen. Först hade dom utgjort en skrämmande och imponerade syn "ståtliga killar i fina uniformer, vapen och med det där förbannade hakkorset" men att dom sedan varit vänliga och alltid bjudit friskt på ciggaretter och att "dom var ju mänskliga trots allt". Sedan hade han tydligen varit med och byggt kanonattrapper eller dylikt av träd dom fällde och "man kunde inte ta ett steg i skogen utan att springa på en nervös soldat". Morfar hade även, stark och smidig även vid ung ålder, fått en karta och kollat vissa områden beväpnad med ett gammalt jaktgevär. Enligt honom fick många av dom som var uppväxta i området - och han känner verkligen varenda träd, älg och sten i skogen till förnamn - såna uppdrag.
