Fale Bure Hin Unge, Fardeätten och Bureätten

Diskussioner kring händelser under medeltiden. Värd: B Hellqvist
Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1283
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Ljusterö

Fale Bure Hin Unge, Fardeätten och Bureätten

Inlägg av Dan Koehl » 14 jul 2003 13:28

När jag läste den tredje boken om Arn, riket vid vägens slut, avhandlades bl.a slaget vid Älgarås, där Erik Knutssons tre bröder dog och han själv red med Arn till Forsvik efterat.

Ibland ser man andra uppgifter t.e.x om Fale Bure: "Fale Bure, riddare, död 1212, möjligen son till Herse Falesson Bure, sägs ha varit den som räddade sedermera kung Erik Knutsson av Sverige från att dödas i Slaget vid Älgarås, varpå han förde Erik Knutsson i säkerhet hem till sin faders gård Byrestad i Medelpad. Efter några år förde han Erik Knutsson vidare till Norge. "
Senast redigerad av 2 Dan Koehl, redigerad totalt 17 gång.

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 845
Blev medlem: 25 okt 2002 15:49
Ort: Wilattunge

Inlägg av Christer Samuelsson » 15 jul 2003 21:19

Hej Dan.
Läs och lägg ihop:
http://www.genealogi.se/bure.htm
Hur det kan gå om man tror för mycket på runstenar kan man läsa om här:
http://info.uu.se/Internt.nsf/0/279C74D ... 40003DEDF1
Christer Samuelsason

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 845
Blev medlem: 25 okt 2002 15:49
Ort: Wilattunge

Inlägg av Christer Samuelsson » 17 jul 2003 02:52

Dan Koehl skrev:Kollade sidan och hittade bara skåpmat i form av revidering av Olof Bureus påstådda genealogier, och att dessa försök att koppla samman den äldre och den yngre Bureätten inte stämmer är jag med på.

Förstår mao inte riktigt vad du menar, för jag har inte nämnt Fale Bure i något genealogiskt sammanhang?

Är Fale Bures existens också ifrågasatt? Hans gravsten vid Schöns kyrka, med vapenbild, Bureholms slott, hans deltagande vid slaget vid Lena, krönikan mm, är det också bara påhitt?

För då kan man ju lägga detta på hyllan :)

Hur kommer runstenar med i bilden?

Förstår mao inte riktigt vad du menar, för jag har inte nämnt Fale Bure i något genealogiskt sammanhang?

Ja så vitt jag vet ansåg Johan Bureus att Fale Bure var hans anfader. Men det är en fiktiv person och en enda rövarhistoria enligt Alf Henriksson.Det är inte ovanligt att man under 15- 1600 talet förskönar sina anor, och Johan Bureus är långt från den förste.
Bureus är en man med en fantastisk meritlista:
Vår förste Landsantikvarie
Skrev den första svenska gramatican kallades "Svenska grammatikens fader
Tillsammans med Johan Skytte Gustav ll Adolfs lärare
Designer till en hel del av Wasas utsmyckningar.
Vår första Runfoskare m.m.

M.a.o. så bygger genforskningen om Västerbottensyndromet på en släkt som inte funnits, se: http://info.uu.se/Internt.nsf/0/279C74D ... 40003DEDF1
Det får väl anses som anmärkningsvärt.
Christer Samuelsson.

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1283
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Ljusterö

Inlägg av Dan Koehl » 17 jul 2003 14:08

Pusslade lite med att få ihop detta till en ny, egen sträng, eftersom den inte så koncist handlar om Jan Guilliou, och Bureätten förtjänar en egen sträng :)

Christer, för att undvika missförstånd: Jag är helt på det klara med att man betraktar Johan Bures genealogier som alltifrån falsarium till naivt hållen dålig släktforskning, och hans påstådda koppling mellan den yngre och den äldre Bureätten (den s.k. Fardeätten) som, kanske inte omöjlig, men ändå dåligt underbyggd för att den skall räknas som genealogiskt korrekt?

Men min fråga gällde inte Johan Bure och hans genealogier, utan Fale Bure Hin Unge´s existens, och påstådda samband med slaget vid Älgarås, och jag är osäker på om Bureus är den enda källan för hans existens. På rötters anbytarforum (se Bureätten under särskilda släkter), ser jag ingenstans att man utesluter att Fale Bure funnits, det är Bureus genealogiska kopplingar mellan den yngre och äldre Buresläkten man vänder sig mot?


Från strängen "Varför en egen Bure-diskussion?" under Anbytaforum/Släkter/Bureätten:
Marc Hernelind skrev:Jag håller med Per Åke Brossén
att kolla upp tex Herse Falesson,Hövitsman förnorrland hans far Fale Bure D.Y. borde ha levat kring 1320 talet och stämmer då inte in på Fale Hin unge.
(min teori är att Fale Hin unge kunde vara farfar till Farteng Unge)
Fale är ett kort namn för Farteng.
Alltså är Fale (Farteng) Bure d,y,(unge) lagman
för medelpad ,boende i Birstad,skön församling.
Byrestad =Birsta nämd 1342-1364
hans far Nils Fartengsson godsägare i skön nämd.1324 -1342 hans far Farteng d.ä. Landsdomare i skön. nämd 1300-1314
dessa uppgifter finns i Härnösands Landsarkiv
i deras databas över Bureättlingar.Mvh Marc
Senast redigerad av 3 Dan Koehl, redigerad totalt 17 gång.

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 845
Blev medlem: 25 okt 2002 15:49
Ort: Wilattunge

Inlägg av Christer Samuelsson » 17 jul 2003 14:24

Hej Dan

Dan Koehl skrev:Pusslade lite med att få ihop detta till en ny, egen sträng, eftersom den inte så koncist handlar om Jan Guilliou, och Bureätten förtjänar en egen sträng :)

Christer, för att undvika missförstånd: Jag är helt på det klara med att man betraktar Bureus genealogier som alltifrån falsarium till naivt hållen dålig släktforskning, och hans påstådda koppling mellan den yngre och den äldre Bureätten (den s.k. Fardeätten) som, kanske inte omöjlig, men ändå dåligt underbyggd för att den skall räknas som genealogiskt korrekt?

Men min fråga gällde inte Bureus och hans genealogier, utan Fale Bure Hin Unge´s existens, och påstådda samband med slaget vid Älgarås, och jag är osäker på om Bureus är den enda källan för hans existens. På rötters anbytarforum (se Bureätten under särskilda släkter), ser jag ingenstans att man utesluter att Fale Bure funnits, det är Bureus genealogiska kopplingar mellan den yngre och äldre Buresläkten man vänder sig mot?
Det var som phanen, det var längesedan jag läste om detta. Om du har tillgång till Alf Henrikssons "Sveriges historia 1809 till nutid" , så gå in på F i slutet av boken där Henriksson berättar om diverse historiska krumelurer. Där skall Fale Bure finnas. Jag kan inte hitta mitt ex, och jag har inget minne av att ha lånat ut det.
Christer Samuelsson

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1283
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Ljusterö

Inlägg av Dan Koehl » 17 jul 2003 18:13

Sorry, har inte Henriksson här, men kanske någon annan på Skalman?

Användarvisningsbild
Philippos
Medlem
Inlägg: 16
Blev medlem: 05 maj 2004 12:38
Ort: Uppsala

Inlägg av Philippos » 10 jun 2004 06:39

Dan Koehl skrev:Pusslade lite med att få ihop detta till en ny, egen sträng, eftersom den inte så koncist handlar om Jan Guilliou, och Bureätten förtjänar en egen sträng :)

Christer, för att undvika missförstånd: Jag är helt på det klara med att man betraktar Johan Bures genealogier som alltifrån falsarium till naivt hållen dålig släktforskning, och hans påstådda koppling mellan den yngre och den äldre Bureätten (den s.k. Fardeätten) som, kanske inte omöjlig, men ändå dåligt underbyggd för att den skall räknas som genealogiskt korrekt?

Men min fråga gällde inte Johan Bure och hans genealogier, utan Fale Bure Hin Unge´s existens, och påstådda samband med slaget vid Älgarås, och jag är osäker på om Bureus är den enda källan för hans existens. På rötters anbytarforum (se Bureätten under särskilda släkter), ser jag ingenstans att man utesluter att Fale Bure funnits, det är Bureus genealogiska kopplingar mellan den yngre och äldre Buresläkten man vänder sig mot?


Från strängen "Varför en egen Bure-diskussion?" under Anbytaforum/Släkter/Bureätten:
Marc Hernelind skrev:Jag håller med Per Åke Brossén
att kolla upp tex Herse Falesson,Hövitsman förnorrland hans far Fale Bure D.Y. borde ha levat kring 1320 talet och stämmer då inte in på Fale Hin unge.
(min teori är att Fale Hin unge kunde vara farfar till Farteng Unge)
Fale är ett kort namn för Farteng.
Alltså är Fale (Farteng) Bure d,y,(unge) lagman
för medelpad ,boende i Birstad,skön församling.
Byrestad =Birsta nämd 1342-1364
hans far Nils Fartengsson godsägare i skön nämd.1324 -1342 hans far Farteng d.ä. Landsdomare i skön. nämd 1300-1314
dessa uppgifter finns i Härnösands Landsarkiv
i deras databas över Bureättlingar.Mvh Marc
Nu skall vi inte blanda ihop Casströmska släktmytens Fale Bure den yngre med Fardägn unge. Med tanke på den fantastiska mytbildningen kring dessa personer och Bure-ättens äldre historiska led, har jag mycket svårt att tro, att det ligger någon substans i påståendena om Fardägn unges deltagande i olika slag och att han skall ha räddat Eriksson Knutsson i slaget vid Älgarås. Det kanske, att Svenskt Biografiskt Lexikon har någon upplysning därom?

Jag har sökt information om detta på nätet. Nils Lindqvist uppgiver på sin hemsida följande.
"Fale Bure ägde sin fädernegård Byrestad, levde 1190, uti konung Knut Erikssons tid (1167-95), efter vilkens död han vistades hos hans omyndige barn, såsom deras fostrare på deras gods Elgarå i Västergötland.
År 1199 när Konung Sverker (1196-1208) dräpte Konung Knuts söner, rymde Fale med Konung Knuts yngste son Erik hem till sin faders gård, Byrestad, och dolde honom där i 2 ½ år, till dess han började bli man, då han drog till Norge och skaffade honom hjälp till att fordra sina fäders rike igen och hämnas sina brödersoförrätt.
När han kom tillbaka över fjällen, uppreste Fale hela Jämtland, Hälsingland och Medelpad och så mycket av Ångermanland som är intill Stinne, drog söderut och stridde med Konung Sverker vid Lena i Västergötland år 1208, som verserna ljuder "Anno Millena bis bis deco celeno pleno beclum Sverikonis Stetin in Geflo Geronis, contigiet in Lenum". Två Danske löpo enom Svenskom Sverom togo derom Werbere plerum. Ty de danske hjälpte Konung Sverker mot Herr Erik, sedan konung Swerker vart slagen år 1210 vid Gefle bro och Erik Knutsson var kommen till regering, gjorde han Fale till Herre och förbättrade hans ärvda adelskap och gav honom en beväpnad arm till sköldmärke därför att Fale burit honom på sin arm under farligheter, och på hjälmen norska vapenyxor, därför att han med norske män hade börjat intaga riket, Konungen tillhanda: Då gav och Konung Erik honom i förläning hela Medelpad, Jämtland och ett stycke av Ångermanland.
Fales griftesten ligger på Schöns kyrkogård med detta vapen uthuggen, Samma vapen var med guld och ljusa färger målat, upphängt på kyrkoväggen där sammastädes och hava han själv eller hans son Herse, som familjen förmena, skrivit den krönika som i Schöns kyrka låg förvarad och innehöll vad som under Fales tid skedd var.
Han dog 1212. Uppbyggde Byresholms slott, vilket sedan blev förvandlat till Schöns kyrka."

(Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 255, av Lars Bäcklund).
Han hänvisar som synes till Bäcklund, som tydligen inte har ägnat sig åt forskning i primärkällor, utan snarare kompilerat seklers uppgifter om Bureätten. Här får man dock veta, att Erik Knutsson ensam av Knut Erikssons söner räddades av Fale Bure redan 1199. Enligt min upplaga av Nordisk Familjebok (nytryck av tredje upplagan 1945), bd VI, sp. 967f, dog Eriks bröder först i slaget vid Älgarås 1205. Här har vi sålunda en kronologisk miss. Vidare får vi veta, att Erik hölls hos Fale Bure i 2 ½ år till dess han började bli man. Enligt uppgifter i susning.nu föddes Erik vid 1180 (tyvärr hittar jag just nu inte mitt exemplar av Litet lexikon över Sveriges regenter). Han skulle då ha varit 19 år, när Fale Bure räddade honom undan Sverker Karlssons aggressioner. I mina ögon torde han i stort sett ha varit man redan när han blev räddad. Efter dessa 2 ½ år - sålunda omkring 1201 - skulle han ha flytt till Norge för att skaffa hjälp för att kunna återerövra kungamakten. Här blir de kronologiska problemata tydliga. Burelegenden säger, att Erik drog till Norge omkring 1201. Samtidigt uppgiver Nordisk Familjebok, att Erik var med i slaget vid Älgarås 1205 och återkom från Norge 1208. Som sagt skall vi nog inte blanda ihop legenden om Fale Bure hin unge med Fardägn unge, och förpassa Burelegenderna till folkloristikens område.

Användarvisningsbild
Johan Ekstrand
Medlem
Inlägg: 527
Blev medlem: 23 feb 2004 09:18

Inlägg av Johan Ekstrand » 12 jul 2004 14:44

Fale Bure

Två personer med namner Fale Bure figurerar länge i svensk historieskrivning. Den äldre av dem var hövitsman för hälsingarna som följde Erik den helige till Finland, och i sinom tid drog han även ut för att hämnas mordet på denne monark. Den yngre Fale Bure som var sonson till den äldre styrde Medelpad, Jämtland och Ångermanland på sin tid; han deltog vidare i slaget vid Älgarås, där han räddade Erik den heliges sonson ur det allmänna blodbadet och bar honom på sina armar genom Tiveden, Värmland och Dalarna till sitt norrländska hövdingadöme och därifrån vidare över fjällen till Norge. Dessa båda tappra herrar gjorde entré i historieböckerna rätt sent, närmare bestämt i början av 1600-talet, då antikvarien Johan Bureus tog itu med att skaffa sig själv en vacker stamtavla och upprätta en genealogisk tabell över sin familjs härstamning från urtida hövdingar i Hälsingland. Våra medeltidshandlingar vet ingenting om någon Fale Bure.

Ur Svensk Historia vol. II, av Alf Henrikson (Registret)

Användarvisningsbild
Sten Rigedahl
Medlem
Inlägg: 20
Blev medlem: 18 sep 2004 17:50
Ort: Sten Rigedahl

Johan Siggesson af Bure

Inlägg av Sten Rigedahl » 14 jan 2005 21:16

Johan Siggesson af Bure


Här är svaret på varför myten om Fale Bure dhin Unge inte kan beläggas
Johan Siggesson var, enligt Jon Nilsson lagläsare i Uppland, ”en from och ansedd man, frimodig och myndig, överste för det norrländska krigsfolket vid det norska krigståget under fejden med Danmark, som började 1563”.
Siggesson hade varit inkvarterad i Medelpad under Laurentius Jacobi tid som kyrkoherde i Skön. Han hade då tagit Fale hin Unges vapen som satt på kyrkoväggen samt en krönika skriven av dennes son Herse Falesson med sig till kung Johan III, som förlänat honom adelskap. Johan blev adlad Siggesson av Bure den 25 augusti 1572 och fick som sköldmärke ett spjut genom halsen av en halv hästfigur, samma vapen som Anders Jacobsson av Bure senare fick.
Han bodde på Svartingtorp vid Kalmar och var gift med Anna Stensdotter på Stäflö, dotter till Svante Sture och Kristina Gyllenstierna. Siggesson blev senare ståthållare på Kalmar slott
och Anna begrovs i Åby kyrka vid Kalmar.
Sten Rigedahl

Användarvisningsbild
Philippos
Medlem
Inlägg: 16
Blev medlem: 05 maj 2004 12:38
Ort: Uppsala

Re: Johan Siggesson af Bure

Inlägg av Philippos » 14 jan 2005 21:27

Sten Rigedahl skrev: Johan blev adlad Siggesson av Bure den 25 augusti 1572 och fick som sköldmärke ett spjut genom halsen av en halv hästfigur, samma vapen som Anders Jacobsson av Bure senare fick.
Han bodde på Svartingtorp vid Kalmar och var gift med Anna Stensdotter på Stäflö, dotter till Svante Sture och Kristina Gyllenstierna. Siggesson blev senare ståthållare på Kalmar slott
och Anna begrovs i Åby kyrka vid Kalmar.
Sten Rigedahl
Mina kursiveringar i Rigedahls inlägg är svar nog.

Den släkthistoriskt bevandrade vet, att Johan Siggessons (Svartingstorpsätten) hustru Anna Stendotter var dotter till Sten Bengtsson (Ulv)
och hans hustru Kerstin Anundsdotter (Ulvsax).

En Stensdotter, som är dotter till en Svante....

Svante Nilsson (Sture) var för övrigt inte make till Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna), utan till Iliana Erengisladotter (Gädda). Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna) var Svante Nilssons (Sture) svärdotter, och följaktligen gift med dennes son Sten Sture.


Referens (om Anna Stensdotter [Ulv] och hennes släkt):
Möller, Pontus & Gillingstam, Hans (1989). »Ulv», ss. 296-310 i Äldre svenska frälsesläkter, bd I, häfte 3. Stockholm: Riddarhusdirektionen.
Senast redigerad av 1 Philippos, redigerad totalt 21 gånger.

Användarvisningsbild
Sten Rigedahl
Medlem
Inlägg: 20
Blev medlem: 18 sep 2004 17:50
Ort: Sten Rigedahl

Fale Bues insignier, skölden och boken!

Inlägg av Sten Rigedahl » 20 feb 2005 16:45

Tack Philippos!
Kan du kanske hjälpa mig att spåra boken och skölden eller någon dokumentation om dessa. Det är ju ting som skulle bekräfta sagan om Fale Bures riktighet och återupprätta Johannes Bureus renommé!
Sten

Användarvisningsbild
Sten Rigedahl
Medlem
Inlägg: 20
Blev medlem: 18 sep 2004 17:50
Ort: Sten Rigedahl

Tankar om en diskussion

Inlägg av Sten Rigedahl » 14 mar 2005 10:06

Tankar om en diskussion

Bure ätten tycks fortfarande intressera på flera olika sätt, dels därför att dess ursprung, de första släktleden är svåra att dokumentera framför allt skriftligt, vilket inte är märkligt, eftersom vi här rör oss i en tid, då mycket få skriftliga dokument finns. Insignierna, boken om Fale och den bemålade skölden i den gamla kyrkan (slottet), togs till Åby vid Kalmar på 1500-talet av Johan Siggesson, som sökte adelskap och också fick detta. Buresläktens ”Graal” är försvunnen sedan dess. Dels därför att så många levande svenskar av idag har anor som härrör från denna släkt.
Det kan kanske vara av värde att försöka se vilka fakta som finns och vad som enar i diskursen.
Alla tycks vara överens om att Johannes Bureus liksom kusinen Anders och hans bröder Jonas, Olof och Lars existerat. För den som så vill är det lätt att konstatera att deras egna meriter var tillräckliga för det adelskap de fyra förstnämnda erhöll.
Alla tycks också vara ense om att Johannes mor, Magdalena och hennes syster Elisabeth, som var mor till de andra fyra bröderna hade en farfar, som hette Anders Jacobsson från Bure (inom Skellefteå kommun), underlagman i Kåge norr om staden.

Ingen betvivlar heller existensen av tre runstenar, alla från decennierna runt 1000-talet. Alla tre stenarna den vid Skokloster i det uppländska Bures socken, den vid Nolby i Njurunda inom Sundsvalls kommun och den avritade men numera försvunna stenen i Selånger, också Sundsvall, har namnet Bure i slingan. Stenarna vid Skokloster har också namnet Herse eller Horser i slingan. Selångerstenen dessutom angivelsen att vara rest över Tords Jerker (Erik).
Dessutom finns gravhällen i Nuvarande Sköns kyrka med burevapnet bestående av en sköld med en pansrad arm, ovanför den en hjälm och överst två korslagda stridsyxor.
Bland de mer handfasta bevisen finns också föremål som hittats på Klosterholmen i Bureå, Skellefteå, som bevisar klostrets förekomst.
Ett sentida indicium är onekligen professor Gustafssons upptäckt av blodsbanden mellan Sundsvallsområdet och Skelleftetrakten när det gäller Sjögren – Larsson syndromet.

Så har vi då folksagans eller (traditionens) vittnesmål, där upptecknaren är Johannes Buréus i sina anteckningar ”Sumlen” från sin resa i Norrland 1600 - 1601. Berättelsen om Fale Bure den Unge, tidigt 1200-tal, som räddar kungasonen upp till Byrestad (Birsta) och som sedan återinsätter honom på tronen med hjälp av medelpadingar, hälsingar, ångermanlänningar och jämtar och i förläning får i stort sett det område, som idag kallas Västernorrland Bureus berättar också om den kyrka som fanns då och att det fanns tydliga tecken på att den tidigare tjänat som försvarsfäste. http://www.fale.bure.just.nu
En annan upptecknad sägen berättar om Herse Falesson, sent 1200-tal, hövitsman i Norrland och den som startade klosterbygget, kallad abboten i Bure, som var mycket rik och blev lönnmördad och begravdes i Lövångers kyrka., söder om Skellefteå.
Det borde vara dags att för alltid rensa ut påståenden som 1700-tals biskopen C.G Nordins tes om att Johannes Bureus själv diktat ihop folksagorna, t. o. m Leonard Bygdén erkänner denna orimlighet.
Lika orimligt måste det vara för en objektiv betraktare att sätta tilltro till att en sammanblandning skulle skett i folkfantasin med Håtunaleken 1316, där Arvid Smålänning räddade Birger Magnussons son till Danmark och Älgarås 1205, där Fale räddade Knut Erikssons son till Medelpad. Namnet Arvid kan knappast ha assimilerats till Fale och de sprang ju inte ens åt samma väderstreck. Att Bygdén vill gravsätta Nils Farteignssons (mannen med sigillet och kolonisationsrätten i norr) eller dennes son under hällen med den ”brutna”, förlåt pansrade armen, må väl var honom förlåtet.
Hur som helst sagan om Fale Bure är ju ändå minst 400 år äldre än sagan om Arn, född strax före millennieskiftet. Ärligt talat borde det vara lättare för alla att hellre tro på Fale än Arn, som en verklig historisk person (många turister är helt säkra på Arns existens). Någon däremot? Att föra diskussioner i en insinuant omnipotent ton gagnar ingen.
Sten Rigedahl

Användarvisningsbild
Widsith
Medlem
Inlägg: 1379
Blev medlem: 18 jul 2003 13:26
Ort: Uddevalla

Inlägg av Widsith » 14 mar 2005 14:01

Sten Rigedahl skrev:Berättelsen om Fale Bure den Unge, tidigt 1200-tal, som räddar kungasonen upp till Byrestad (Birsta) och som sedan återinsätter honom på tronen......
Jag förmodar att det inte spelar någon roll för trovärdigheten att en annan räddning av en kungason ägde rum i Norge i början av 1200-talet? Den 2-årige Håkon Håkonsson räddades av birkebeinarne Torstein Skjevla och Skjervald Skrukka upp till kung Inge i Nidaros när de biskopstrogna baglerna var ute efter honom. Men visst är det lite märkligt i alla fall att två nästan identiska räddningar av kungasöner äger rum nästan samtidigt? Den norska räddningen skall ha ägt rum ett år innan Älgarås, alltså år 1204.

Det är bäst att själv rätta sig, innan någon annan gör det :)
Birkebeinarnes flykt med kungasonen ägde inte rum 1204, utan istället i juletid 1205. Och då blev det ju istället två likadana kungasonsräddningar samma år....

Användarvisningsbild
Philippos
Medlem
Inlägg: 16
Blev medlem: 05 maj 2004 12:38
Ort: Uppsala

Re: Tankar om en diskussion

Inlägg av Philippos » 18 mar 2005 14:51

Sten Rigedahl skrev:Tankar om en diskussion

Bure ätten tycks fortfarande intressera på flera olika sätt, dels därför att dess ursprung, de första släktleden är svåra att dokumentera framför allt skriftligt, vilket inte är märkligt, eftersom vi här rör oss i en tid, då mycket få skriftliga dokument finns. Insignierna, boken om Fale och den bemålade skölden i den gamla kyrkan (slottet), togs till Åby vid Kalmar på 1500-talet av Johan Siggesson, som sökte adelskap och också fick detta. Buresläktens ”Graal” är försvunnen sedan dess. Dels därför att så många levande svenskar av idag har anor som härrör från denna släkt.
De äldsta släktleden är svåra, för att inte säga omöjliga, att belägga, däremot är det ingen konst att dokumentera dem. Det är ju i stort sett bara att göra som de flesta Bure-romantiker görer: kombinera seklers ogrundade traditioner med en god portion av fantasi, och vips har man fått finfina dokumenta angående Bure-ättens äldsta leder. Att de inte är samtida med de händelser, som de beskriver, synes bekymra föga...

Vilka är då beläggen för uppgifterna om släktkrönikan och skölden?
Det kan kanske vara av värde att försöka se vilka fakta som finns och vad som enar i diskursen.

[...]

Ingen betvivlar heller existensen av tre runstenar, alla från decennierna runt 1000-talet. Alla tre stenarna den vid Skokloster i det uppländska Bures socken, den vid Nolby i Njurunda inom Sundsvalls kommun och den avritade men numera försvunna stenen i Selånger, också Sundsvall, har namnet Bure i slingan. Stenarna vid Skokloster har också namnet Herse eller Horser i slingan. Selångerstenen dessutom angivelsen att vara rest över Tords Jerker (Erik).
Dessutom finns gravhällen i Nuvarande Sköns kyrka med burevapnet bestående av en sköld med en pansrad arm, ovanför den en hjälm och överst två korslagda stridsyxor.
1. Vilka belägg finnes för, att Sko[klosters] församling någonsin har hetat Bure församling? I Skatteverkets förteckning över Sveriges församlingar genom tiderna finnes ingen Bure församling angiven.

2. Inskriptionen å stenen i Skokloster (U 678) nämner inget om någon Bure.

3. Den, som har följt med diskussion i Anbytarforum eller bemödat sig att studera tredje delen av Upplands runinskrifter, vet, att tolkningen »Tords Jerker» (i.e. Erik Tordsson) av inskriptionen þurþ siarþu å M 9 inte stödes av runologisk expertis. Det är ett önsketänkande och en nödvändig konstruktion för, att Bure-ättens tidiga leder skall kunna hänga ihop. Betydelsen av siarþu är än olöst.
Bland de mer handfasta bevisen finns också föremål som hittats på Klosterholmen i Bureå, Skellefteå, som bevisar klostrets förekomst.
Ett sentida indicium är onekligen professor Gustafssons upptäckt av blodsbanden mellan Sundsvallsområdet och Skelleftetrakten när det gäller Sjögren – Larsson syndromet.
Att de arkeologiska fynden skulle bevisa det gamla klostrets förekomst är inte ett okontroversiellt påstående, och det har kritiserats bland annat i Anbytarforum.

Professor Gustavson, som inte är historiker, har fått skarp kritik både i Riksarkivets och landsarkivens årsbok 1996 och i Anbytarforum. Hans genealogiska resonemang är minst sagt klent, och det håller inte för en källkritisk analys.

Vad i övrigt framföres av Rigedahl är mest önsketänkande, lösa spekulationer, och obelagda uppgifter.

Användarvisningsbild
Sten Rigedahl
Medlem
Inlägg: 20
Blev medlem: 18 sep 2004 17:50
Ort: Sten Rigedahl

Inlägg av Sten Rigedahl » 01 apr 2005 03:57

Käre Philippos!

Du karakteriserar dig själv rätt väl med dina egna slutord!
Du verkar historiskt rätt kunnig och också äga det rätta kritiska sinnelaget.
Tänk om du skulle använda de egenskaperna positivt och hjälpa oss tusentals Bure ättlingar att belägga våra anor. Du skulle vara en fantastisk tillgång för oss!
Alla som sätter sig in i fakta om Fale Bure och de generationer som gått sedan dess måste ju inse att ett genealogiskt justitiemord begåtts mot Johannes Bureus och hur nu detta kan vara möjligt även förpassat en historiskt viktig person som Fale Bure ut ur Sveriges historia.
Att in i det orimliga försöka bevisa motsatsen är dömt att misslyckas!
Du är välkommen som medlem i Bure Akademien!
MVH! / Sten Rigedahl