Tolkien i första världskriget

tyskaorden · Inlägg av **tyskaorden** » 1 juni 2003, 17:54

Läste just första delen av de förlorade sagornas bok. Vissa av dessa sagor skall tydligen Tolkien författat i ett antal militärläger vid tiden för första världskriget. Nu till min fråga är det någon som vet något mer om Tolkiens militärtjänst under kriget?

Eöl mörkalven_ · Inlägg av **Eöl mörkalven_** » 2 juni 2003, 00:49

Enda jag vet är att eftersom han var akademiker blev han officerare, och kanske därför många i Sagan om Ringen är så pass lojala mot sina ledare.

Den stegrande kamelen · Inlägg av **Den stegrande kamelen** » 2 juni 2003, 15:55

Tolkien förlorade ett fasansfullt antal av sina närmaste vänner i kriget. Efter kriget var han nästan ensam kvar ur sin umgängeskrets. Det och hans övriga upplevelser där gjorde ett outplånligt intryck på honom och hans världsbild. Det är bl a därför han säger någonstans att LotR ytterst handlar om döden. Mer konkret sägs också Döda träsken vara direkt inspirerade av skyttegravshelvetet.

Själv blev Tolkien sjuk och hemskickad innan han hann bli dödad. Jag har något vagt minne av att han drabbades av "trench foot", kan det stämma?

tyskaorden · Inlägg av **tyskaorden** » 2 juni 2003, 18:51

Det är inte helt omöjligt att Tolkien drabbades av Trench foot, denna åkomma var ju inte helt ovanlig om man säger så.

Beorn · Inlägg av **Beorn** » 2 juni 2003, 19:25

Får jag fråga vad Trench foot är?

Ressel · Inlägg av **Ressel** » 2 juni 2003, 20:04

Skyttegravs fot - Fötterna svullnar upp till följd av att de aldrig är torra och rena. Ofta infekterade sår m.m på dem. Det leder tillslut att man inte kan gå på dem.

Beorn · Inlägg av **Beorn** » 2 juni 2003, 21:46

Ok jag tänkte att det kunde vara något liknande! men nu vet jag tack!

Ebbe_lille · Inlägg av **Ebbe_lille** » 4 juni 2003, 23:50

Näe, Tolkien drabbades av ett *mycket* vanligt syndrom under första världskriget - nämligen granatchock. Den konstanta spänningen och faran för det egna livet fräter långsamt på nerverna på de som befinner sig i skyttegravarna och till slut klarar de helt enkelt inte av det längre. Det var vanligt att offer för Shell Shock (granatchock) blev katatoniska, förlorade talförmågan, stammade, utvecklade tics, etc.

De mycket speciella förhållandena under fvk gjorde detta möjligt. Jag tror att det var denna psykiska åkomma som Tolkien drabbades av.

Mikael Eklund · Inlägg av **Mikael Eklund** » 5 juni 2003, 10:33

För er som har "extended version" på DVD så finns svaret på vilken åkomma Mr.Toliken ådrog sig. Om inte jag minns helt fel så var det faktiskt Trench foot han fick.

Mvh Micke

Gothmog · Inlägg av **Gothmog** » 5 juni 2003, 11:11

Men inte var det trench foot som Tolkien fick? Jag har för mig att han fick en chock, skyttegravssjukan eller nåt.

tyskaorden · Inlägg av **tyskaorden** » 5 juni 2003, 17:18

Har sökt lite på nätet och det verkar som det var Granatshock som gjorde Tolkien skickades hem.

Den stegrande kamelen · Inlägg av **Den stegrande kamelen** » 5 juni 2003, 19:57

Skall det vara så svårt att komma fram till ett svar på denna enkla fråga?

Jag har också sökt lite på nätet. Enligt den här intressanta sidan, som jag tycker låter mycket pålitlig, var det trench fever, skyttegravsfeber, som fick Tolkien hemskickad från kriget. (Jag visste väl att det var något med trench!) Men jag får väl kolla efter på DVD:n också vid tillfälle, för att kolla om de har samma uppfattning.

Det står en hel del ytterligare om Tolkiens tid i kriget. Bl a får man veta att allt lidande och död som Tolkien utsattes för vid fronten drev honom till eskapism, eller rättare sagt omvandling av sina erfarenheter till symboler av ont och gott - Morgoth, orcher, Eldalië (vad nu det är för något) osv - för att göra det lite lättare att hantera. Det är alltså dessa krigets fasor som först föder Arda och Midgård i hans sinne. Så här skrev Tolkien själv om detta till Christopher många år senare:

J. R. R. Tolkien skrev:I took to 'escapism': or really transforming experience into another form and symbol with Morgoth and Orcs and the Eldalië (representing beauty and grace of life and artefact) and so on; and it has stood me in good stead in many hard years since, and I still draw on the conceptions then hammered out.

Det framgår också av sidan att alla utom en av Tolkiens närmaste vänner dog i kriget. Brevet som en av dem skickade precis innan han gav sig iväg på det uppdrag som dödade honom är gripande.

My dear John Ronald,
My chief consolation is that if I am scuppered tonight - I am off on duty in a few minutes - there will still be left a member of the great T.C.B.S. to voice what I dreamed and what we all agreed upon. For the death of one of its members cannot, I am determined, dissolve the T.C.B.S. Death can make us loathsome and helpless as individuals, but it cannot put an end to the immortal four! A discovery I am going to communicate to Rob before I go off tonight. And do you write it also to Christopher. May God bless you my dear John Ronald, and may you say things I have tried to say long after I am not there to say them, if such be my lot.
Yours ever,
Geoffrey B. Smith

(T.C.B.S. står för Tea Club and Barrovian Society, ett halvhemligt sällskap som Tolkien och hans vänner bildade i skolan, som sysslade med läsning av bl a forntida språk, filosofi, litteratur och konst.)

Danne · Inlägg av **Danne** » 6 juni 2003, 10:49

Intressant läsning, minst sagt...

Och Eldalië är det samma som Eldar.

Den stegrande kamelen

Det finns tydligen en hel bok om Tolkiens upplevelser i Första Världskriget: Tolkien and the Great War av John Garth. Är det någon som har läst den och kan säga något om den?

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 3 september 2003, 10:35

Eöl mörkalven_ skrev:Enda jag vet är att eftersom han var akademiker blev han officerare, och kanske därför många i Sagan om Ringen är så pass lojala mot sina ledare.

Se det snarare som ett uttryck för det brittiska klassamhället. Varje officer hade sin kalfaktor, "batman", som var en soldat som passade upp på officeren. Detta system fannns i flera arméer, och ofta utvecklades en vänskap som gick utöver de vanliga "husbonde - tjänare"-rollerna. Lojalitet mot ledare i kri(g)stider är dock inget klassbundet, utan en nödvändighet.