Hur långt har ni kommit i er släktforskning?

[Stefan Lundgren]

Jag har iallafall nått till fjärde generationen, men har också fått antavlan på min morfars sida.

Stefan

[Björn Mikael]

På pappas sida kan jag spåra släkten till en soldat som föddes 1701 i Fors socken i Jämtland. (Möjligt att det går att spåra längre men släktens släktforskare slutade när han fann vem som antagit släktnamnet.)

På mammas sida kommer jag till en finsk nybbyggare i Tåsjö socken i Ångermanland på 1660-talet.

[spiring]

Som längst har jag (med hyfsad säkerhet) nått till 1600-talet. Det är väl normalt sett så långt man kan komma, utan att lägga ner en väldig massa arbete... före den tiden handlar det dessutom om indicier i mycket högre grad (exempelvis jordeböcker/skattelängder: det är troligt men långtifrån säkert att Tomas Persson är son till Per Tomasson, ändå brukar reservationer ofta försvinna lagom tills det är dags att spåra föregående generation). Jag brukar därför vara försiktig med att ta upp "möjliga" anor tills indicierna blir överväldigande. Man måste ju kombinera källor som domböcker, skattelängder och militära källor. Ibland (i alla fall i Pitebygden) finns det hembygdsföreningar eller privatpersoner som gjort egna forskningar i sådana källor, och publicerat böcker, men alla är inte lika vetenskapligt gjorda så man får ju vara försiktig. Källkritik är och förblir A och O även när det gäller släktforskning, och jag tycker man bör "fälla hellre än fria" om man inte är helt säker på en ana. Framför allt är ju modern svår att hitta då man kommer längre bakåt i tiden. Visst, det kan vara tråkigt ibland när man inte fyller hela generationen med namn, men har man inte tillräckligt på fötterna så...

Har på senare tid mest forskat på min sambos anor i Dalarna. Vad som är lite kul där är att begravningsböckerna var väldigt detaljerade under ett par årtionden på 1700-talet. Från att ha läst rätt sparsmakade kyrkboksanteckningar runt 1800 får man plötsligt hela personens livshistoria (nåja) serverad: var de var födda, vad föräldrarna hette, när de gift sig och med vem, hur många barn de fick osv.

Olof

[a81]

Jag har några släktgrenar som med hyfsad säkerhet går tillbaka till 1200-/1300-tal. En av dessa grenar går tillbaka till Margareta Filipsdotter (Örnsparre) (i livet 1317). Hon var med relativt stor sannolikhet dotter till riddaren, riksrådet och lagmannen Filip Ingevaldsson (Örnsparre) (dödad av norrmännen 28/5 1318). Margareta Filipsdotters (Örnsparre) mor är svårare att bestämma, eftersom Filip Ingevaldsson (Örnsparre) var gift mer än en gång och det inte går att säkerställa vem Margareta var dotter till. Det ena aternativet är NN Gregersdotter, dotter till Briger jarls oäkte son Gregers. Margareta Filipsdotters (Örnsparre) morfars far kan alltså ha varit Birger jarl. Om så är fallet går anor att finna mycket långt tillbaka i tiden. Dock blir källorna allt färre och sämre ju längre bakåt i tiden man kommer och någonstans måste man sätta en gräns. För min går "den källkritiska smärtgränsen" ungefär vid 1000-talet. Eventuellt finns dock ett undantag, där anorna utgörs av europeiska kungar, hertigar och dylikt. Det handlar om Birger jarls farfars morfar Knut den helige (dödad 1086) av Danmark, som var gift med Adele av Flandern (ca 1060-1115). Om Birger jarls farfars mor prinsessan Ingegärd Knutsdotter var dotter till henne, vilket är oklart, kan man med hyfsad säkerhet hitta anor ytterligare några sekel bakåt i tiden. En av dessa anor är Karl den store (742-814). Om man går väsentligt längre tillbaka än så, får man samma problem som i Sverige för ungefär 1000 år sedan: Källmaterialet tryter och det blir omöjligt att reda ut vad som är dikt och vad som är verklighet. På mindre seriösa(?) sidor på Internet kan man hitta så långt tillbaka i tiden som till romerska senatorer. Ett exempel är den romerska konsuln, senatorn och prefekten Afranius Syagrius som levde på 300-talet. Mera seriösa forskare brukar dock mena att det inte går att "ta sig igenom" folkvandringstiden och hitta romerska anor. Man kan också fråga sig vad det skulle ha för betydelse, alla européer är väl på ett eller annat sätt släkt med de som levde i Europa för 1500 år sedan?

[Stefan Lundgren]

En liten varnade exempel, om ni har släkten som har blivit undersökta av andra så bör ni ser upp om det dyker upp kungar och dylikt i eran släkttavlor. Då har ni fått eran släktundersökningar som har åtagit av andra råkat ut för förfalskningar. Så det gäller att vara observanta. Dessa går också undan som fuskforskare.

Kom ihåg att jag inte klandrar eran släktforskning, men vill bara som skalmanit att ni skall vara underlättade.

Utdrag ur artikeln på http://www.genealogi.se

Fuskforskaren är en person som åtar sig att göra släktutredningar åt folk och sedan tar hutlöst betalt för ett undermåligt arbete. Den värsta sortens fuskforskare drar sig inte för att utnyttja uppdragsgivarens fåfänga och leder därför eftet ett antal generationer helt resolut in härstamningen på lite adel, varpå kungarna ramlar in på medeltiden.
En bekant fuskforskare är Ivan Jäderlund som härjade på 1930-talet. Arkivarie Ingemar Carlsson vid Riksarkivet har lagt upp en samling med antavlor tillverkade av Jäderlund. Så här långt efteråt vilar väl något av historiens skimmer över Jäderlund, men hans alster lever ibland vidare. Det berättas om en person som stolt visade sin jäderlundska antavla med härstamning från Harald Hårfager för en släktforskare. Släktforskaren upptäckte dock snabbt en i övrigt okänd dotter till kung Karl Knutsson (Bonde), varpå den kungliga härstamningen snabbt raserades, en upptäckt som inte föll i god jord.

Några mer moderna exempel av arten fuskforskare har jag för närvarande inte. Men om någon känner till fall där personer blivit lurade att betala för undermåliga och falska släktutredningar, hör av er!

Stefan

[Ralf Palmgren]

Som längst har jag i min släktforskning kommit tillbaka till tiden omkring året 582. Vid denna tid föddes nämligen den historiskt belagde Saint Arnoul som var biskop av Metz eller Évêque de Metz (612-627) och Maire du palais de Roi Dagobert I d'Austrasie, de Paris, d'Orléans, de Bourgogne, Soissons et des Francs (629-634). Saint Arnoul avled någongång omkring året 641. Med andra ord har jag nu nått så långt tillbaka som det överhuvudtaget är möjligt att nå utan att totalt tappa bort sig i det kaos av folkvandringar som existerade under den "mörkaste" medeltiden i gränslandet mellan antiken och medeltiden. Ungefär hundra år tidigare hade nämligen västrom fallit och Europa gått in i övergångsperioden mellan antiken och medeltiden.

En annan härstamningslinje går tillbaka till sagornas och legendernas värld borttom Bysans och in i de kaukasiska bergen och det område som idag utgör Georgien. Om man skall tro Charles Settipani och hans verk "Nos ancetres de l'Antiquite" (1991) så är det möjligt att via den ortodoxa världens äldsta dynasti Bagration nå ända till antiken och ännu längre tillbaka i tiden... Vad är ni av åsikt om detta?

[spiring]

Som längst har jag i min släktforskning kommit tillbaka till tiden omkring året 582.

Och det finns inga som helst osäkra led på vägen? Handen på hjärtat nu.

Själv kan jag leda mina anor tillbaka till Cro Magnon-människans uppkomst (ännu längre om man räknar andra arter), men tyvärr finns inga namnuppgifter bevarade. Helt tveklöst är dock att dessa anfäder och -mödrar existerat.

[Ralf Palmgren]

Alla nuvarande europeiska kungahus härstammar från Saint Arnoul så varför skulle då inte jag också kunna göra det?

Här är i alla fall min härstamningslinje (som jag inte har hittat några oklarheter i men om någon av er hittar det så tar jag glatt emot KONKRETA kommentarer som kan bevisas):


Saint Arnoul
Évêque de Metz (612-627)

Ansegisèle
Maire de palais d'Austrasie

Pépin II de Herstal
Maire du palais d'Austrasie, Neustrie et Bourgogne 680

Charles Martel
Maire du palais d'Austrasie (719-741)

Pépin III "le Bref"
Maire des palais de Neustrie, Provence et de Bourgogne (741-751)

Empereur Romain Saint Charlemagne (800-814)

Empereur Romain Saint Louis I "le Pieux" (814 / 816-840)

Rotrude / Hildegarde / Matilda des Francs

Comte Ramnulf I de Poitou
Duc d'Aquitaine (852-866)

Comte Ramnulf II de Poitou
Roi d'Aquitaine 888

Duc Ebles Mancer d'Aquitaine (927-934)

Duc Guillaume I (III) "Tête d'Etoupe" d'Aquitaine (934-963)

Duc Guillaume II (IV) "Bras de Fer" d'Aquitaine (963-995)

Duc Guillaume III (V) "le Grand" d'Aquitaine (995-1030)

Duc Guy-Guillaume VI (VIII) d'Aquitaine (1058-1086)

Duc Guillaume VII (IX) d'Aquitaine (1086-1126)

Agnès de Poitou

Reina Petronille de Aragón (1137-1164)

Dulcia de Barcelona

Berengária de Portugal

Konge Erik IV "Plovpenning" af Danmark (1241-1250)

Ingeborg af Danmark

Kong Håkon V Magnusson av Norge (1299-1319)

Agnes av Norge

Sigurd Haftorsson (Roos)

Agnes Sigurdsdatter (Roos)

Katarina Jonsdatter (Sudrheims-ætten)

Gro Alfsdotter (Bolt)

Gertrud Mattsdotter (Rømer)

Axel Posse
Riksråd 1504

Märta Posse

Från henne fortsätter sedan färden in i ätten Bonde...

Ärligt talat så har jag inte ännu kunnat bevisa att denna rakaste härstamningslinje inte skulle stämma fram till mig...

[spiring]

Ärligt talat så har jag inte ännu kunnat bevisa att denna rakaste härstamningslinje inte skulle stämma fram till mig...

Att något skall betraktas som korrekt tills det motbevisats är en intressant metod för historisk forskning, som jag dock avstår från att kommentera ytterligare...

Vad härstamning från Karl den store (och bakåt) beträffar förs en diskussion (som även Ralf varit deltagare i) här:

[Ralf Palmgren]

För att den vetenskapliga historieforskningen skall kunna fortgå är det i historieforskning frågan om tolkningar av den fakta som vi har tillgänglig i form av vetenskaplig forskningslitteratur och representativa källor. Det är utgående från dem som vi skall rätta oss men samtidigt idka källkritik och analysera sanningshalten i dokumenten vi har tillgång till. För att kunna framföra en åsikt om det förgångna skall vi basera det på fakta. Det är alltså frågan om tolkningar av relevant fakta för frågeställningen då vi kommer fram med en ny forskning. Jag har inte sagt att just min tolkning är den rätta men jag försöker avfärda påståenden som inte är konkreta och inte baserar sig på källstudier av fakta. Det var därför jag skrev "om någon av er hittar det så tar jag glatt emot KONKRETA kommentarer som kan bevisas".

[Dalmas]

Jag är släkt med Ramund Olofsson!

[Tomas Ibsen]

Jag är släkt med Ramund Olofsson!

Vem?

[Stefan Lundgren]

Jag är släkt med Ramund Olofsson!

Är du möjligen släkting till honom?

http://hem.bredband.net/b105171/_privat ... 01/313.htm

Stefan

[Dalmas]

Jag är släkt med Ramund Olofsson!

Är du möjligen släkting till honom?

http://hem.bredband.net/b105171/_privat ... 01/313.htm

Stefan

Japp. Han blev mördad.

[Widsith]

För att den vetenskapliga historieforskningen skall kunna fortgå är det i historieforskning frågan om tolkningar av den fakta som vi har tillgänglig i form av vetenskaplig forskningslitteratur och representativa källor. Det är utgående från dem som vi skall rätta oss men samtidigt idka källkritik och analysera sanningshalten i dokumenten vi har tillgång till. För att kunna framföra en åsikt om det förgångna skall vi basera det på fakta. Det är alltså frågan om tolkningar av relevant fakta för frågeställningen då vi kommer fram med en ny forskning. Jag har inte sagt att just min tolkning är den rätta men jag försöker avfärda påståenden som inte är konkreta och inte baserar sig på källstudier av fakta. Det var därför jag skrev "om någon av er hittar det så tar jag glatt emot KONKRETA kommentarer som kan bevisas".

Ja, tänk om det fungerade på det sättet...vetenskapliga framsteg gjorda av sakliga, opartiska vetenskapsmän...men så är det inte. Fast jag önskar verkligen att det var så.

Angående Karl den stores släktskap med kung Håkon Magnusson är det värt att betänka hur ofta det förekom att tronpretendenter framträdde vilka sade sig vara någon illegitim son till den förre kungen, ett släktskap man sedan med hjälp av sin krigshär bevisade. Se på Sverre t ex. Han påstod sig vara utomäktenskaplig son till Sigurd Munn, och i och med att han vann Norges tron, är det den historien som gäller. Så det räcker inte med att misstänka historiker för att vilja skönmåla historien, man måste också misstänka huvudpersonerna i historien själv. Trust nobody...