Asagudarna och deras ursprung.

Diskussioner kring händelser under nordisk forntid & vikingatid.
Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1382
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Ljusterö

Inlägg av Dan Koehl » 14 jul 2003 20:59

UrsusRex skrev:Men undrar i stundens hetta lite över Frej? Har läst att han var en kung under vars regering landet blomstrade och att man efter hans död hemlighölls hans frånfälle. Senare bars offergåvor till hans hög och den fylldes av guld och simsalabim Frejskulten var född!
/B
Om jag minns rätt benämns Frej Yngve-Frey av Snorre, och detta är intressant. Där finns dels den påstådda kopplingen till Ynglingarna (något som i min näsa luktar sent uppdiktad gudomlig härstamning) men framför allt till Ynge eller snarare namnet Ingvar.

Vore roligt om någon kan bekräfta detta; Ingvar skall vad jag läst betyda Fallos, och representeras av en mycket speciell egen runa, ng-runan: en diagonal fyrkant, som ett ruter, och ungefär hälften så stor som de andra runorna.

Denna runa har jag mycket funderat kring när jag lite kikat in på Palisanskrit, där finns lingam bokstaven, också ng, också tvärt annorlunda alla de andra, den utgörs av en rund cirkel. Både Ingvar runan och lingam bokstaven lär representera ollonet på manslemmen.

Lingam är för övrigt en vertikal stiliserad manslem i indiska kulturer, den tränger ner i den kvinnliga motvarigheten, (Yóni?) och själv ser jag likheter med majstång/midsommarstång, vilken också har en manlig/kvinnlig kopulationssymbolik, som verkar härröra från indoeropeiska fruktbarhetsriter. Upenbarligen har man förr ägnat mycket större uppmärksamhet åt den kvinnliga, mottagande delen av en majstång, och arrangerat denna kvinnliga del mycket mer omsorgsfullt.

Majandet av stången var förr också mer symbolmättat, valet av majgreve har helt försvunnit, och traditionerna som fortfarande lever kvar i centraleuropa har utmynnat i en tvåtimmars grodhoppande barnlek till ljudet av dragspel. De två cirklarna som skall föreställa pungkulor göms ofta bort de också i hastigheten.

Lycklgtvis finns ännu inte midsommarstänger av plast.

Jag tror att Frej, om han nu verkligen inte finns beskriven utanför norden, (Har för mig att han under viss tid var den viktigaste guden på vissa danska öar, i en tid när de inte borde varit särskilt stora vänner av ynglingaätten) är resultatet av något sorts hopkok mellan en eventuellt historisk person, och denne Ingvar kult.

Namnet Ynge-Frej känns tillyxat och syntetiskt tycker jag, någon sort efterhandsrekonstruktion, man vill ge denna Frej Ingvar status? Han har nu också blivit förkroppsligad till en människa med jätteballe.

Men den ursprungliga symboliken har gått förlorad, den tvåkönade föreningen av manligt och kvinnligt, en universell fruktbarhet som alstrar pånyttfödelse genom sammansmältning, långt mer religöst och sakralt en gubben med sin träpinne.
Senast redigerad av 2 Dan Koehl, redigerad totalt 14 gång.

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 880
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 14 jul 2003 21:07

JO han benämns yngve frey

Men FAAN vad intresant inlägg! Jag köper detta utan vidare :) Ska försöka ta reda på mer men helt säkert är ju att vi kan börja försöka spåra frejs ursprung! JIPPI :)
Ingvar skall vad jag läst betyda Phallos, och representeras av en mycket speciell egen runa: en diagonla fyrkant, som ett ruter, och ungefär hälften så stor som de andra runorna.

Denna runa har jag mycket funderat kring när jag lite kikat inpå Pali sanskrit, där finns lingam bokstaven, också tvärt annorlunda alla de andra, och utgörs av en rund cirkel. Både Ingvar runan och lingam bokstaven lär representera ollonet på manslemmen.

Lingam är för övrigt en stiliserad manslem i indiska kulturer, den tränger ner i den kvinnliga motsavrigheten, och själv ser jag likheter med majstång/midsommarstång, vilken också har en manlig/kvinnlig kopulationssymbolik, som verkar härröra från indoeropeiska fruktbarhetsriter.
/B

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1382
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Ljusterö

Inlägg av Dan Koehl » 14 jul 2003 21:11

Roligt om detta gav dig inspiration :)

Användarvisningsbild
WilmerT
Medlem
Inlägg: 255
Blev medlem: 09 jul 2003 21:53
Ort: Metropolis Civitas Lund

Inlägg av WilmerT » 14 jul 2003 21:48

Först en ursäkt;
såsom nyss hitkommen klottrare började jag läsa denna tråd av trådar...
från början, och gjorde väl en del inlägg ovan som kanske inte längre stämmer in när man läser vidare från sista meddelandet... :D
UrsusRex skrev:
Dan Koehl skrev: A) (inlagt av Wilmer T)
Angående Tor och Oden som historiska personer i ett forntida norden; detta kan väl vara en intressant tanke att spekulera i, men jag tror att själva basen för spekulationen lider av lite hemmablindhet
Håller med dig. Men tror fortfarande att gudarna kan ha haft verkliga förebilder. För den skull inte i Norden. Tex germanernas Wotan.

B) (inlagt av Wilmer T)
Men undrar i stundens hetta lite över Frej? Har läst att han var en kung under vars regering landet blomstrade och att man efter hans död hemlighölls hans frånfälle. Senare bars offergåvor till hans hög och den fylldes av guld och simsalabim Frejskulten var född! I grova drag var det så den eminente Ohlmarks beskrev det. Någon annan som läst eller hört något liknande från trovärdigare källor? Eller någon som kommer ihåg hur denna myt egentligen gick och vad Ohlmark sa?

/B
A) Se mitt inlägg ovan, om Heyerdahl's hypotes som säger att Snorre visste vad han talade om när han sade att Asarna utvandrat från kaukasus.
- Man har frågat sig hur Snorre kunde känna till Troja (som han skriver om i Eddan/Skaldskaparmal). Heyerdahl visar att islänningarnas källkunskap inte var dålig. Snorre växte upp hos en lärd islänning som studerat i paris (om jag minns rätt...) så tillgången på klassiska källor lär inte ha varit dålig.
Tillägg:
Heyerdahl&Lillieström, Jakten på Odin, s20ff:
THOR: Som lite gutt ble Snorre sendt hjemmefra og oppdratt hos sin fosterfar Jon Loptsson på storgården Oddi. Dette var Islands kultursenter med presteskole og undervisning på latin. [...] Snorre ble faktisk bortsatt til en fremmed familie med sterke bånd til Paris, som den gang var senter for Vest-Europas kulturliv.

- Via Irland kom det armeniska präster till Island. Armenier, d v s söder om Svarta Havet - alltså inte orimligt att Snorre haft direktrelaterade kunskaper om förhållandena i Asarnas förmenta hemland.
Tillägg:
Heyerdahl&Lillieström, Jakten på Odin, s20:
PER:Det er en viktig del av Snorres bakgrunn at gresk-ortodkse irske munker hadde funnet veien til Island.
[...]
THOR: Båndet mellom Irland og Island var sterkere enn det man tidligere trodd, takket vaere de iriske munkene. Det påpeker de islandske arkeologene.
På annat ställe i boken framkommer det att dessa irländska munkar hade sällskap - eller till sitt ursprung var, minns inte riktigt - armenier, från söder om Svarta Havet alltså.

- Man anser att SNorre fabulerat om Asarnas invandring. Tja, Heyerdahl har (IMHO) faktiskt visat att det _existerade_ ett folk, Asarna - alanerna - av sarmaternas folk, som idag existerar under namnet Odin-folket.
Således är ett folk känt i de trakter Snorre nämner. Därmed inte sagt att de hade en ledare som hette Odin, eller att de utvandrade.
- Följer man hypotesen hittar man otaliga indicier på att det skulle kunna stämma med ett utvandrande Asa-folk. Logiskt, i alla fall. Kronologiskt är en annan sak... (se http://wilmer.karlkvist.com om Human Odin)
- Således är det inte så långsökt att germanerna (saxare, liksom heruler och goter föutom de skandinaviska stammarna) faktiskt träffade denne Odin när han slog sig ner i Saxland, senare Fyn, senare vid Löginn (Logen/Lagen, av Snorre bestämd till Mälaren - av Götalandshypotesens förespråkare Vänern).
Och, som jag skrev ovan - Wotan/Wodan är det tyska/engelska uttalet av samma namn (eller titel?!?), Odin.

B) Fritt från ynglingatal: (se http://sunsite.berkeley.edu/OMACL/Heimskringla/ )
När Odin härskat länge dog han sotdöden i Svi-tjod [lät sig stickas av spjut, dog en krigares död och skickades ut på vattnet i ett brinnande skepp] och efterträddes av (översteprästen) Njord. Denne levde också länge, och när han dog sotdöeden gav han sig åt Odin [på samma sätt som denne, för att få evigt liv] . Han efterträddes av sin son Frej. I hans dagar var det god fred och äring, och folket hyllade Frej för de goda växtåren. Han levde länge och efterträddes av sin son...
Ynglingasaga räknar upp (21?) slältled för Ynglingarna, och som sagts ovan ter det sig lite märkligt att härldes Frej till Yngve eller Ingvar och sedan till Ynglingar.

När Frej dog ville inte de styrande att folket skulle få veta det, för så länge han "levde" skulle det råda goda år. Således byggde man en hög och lade honom i den, och sade till folket att han levde därinnne - och så bars det fram offergåvor till honom av den lydiga populasen... :-)
Det stämde nog rätt bra det som refererades av Ohlmark. Ynglingasag, kort sagt. Första delen i Heimskringla.

En intressant not: Saxo Grammaticus kallar den kung som levde "i kejsar Augustus dagar" - d v s kring år noll och härksade över Danerna, för Frode. Han höll god fred och allting växte och var fint...
Om man följer Snorres kronologi efter Asarnas invandring, och (Heyerdahl igen...) räknar 30 år per generation skulle det inte vara orimligt att Frej, Njords son - som var samtida med Odin - levde kring år noll.
Frode == Frej?
Tja varför inte. Danerna kan ha utvandrat från bohuslän/Dalsland, Viken, till "danmarkur auka" == Själland (Se min hemsideartikel enligt ovan, igen :-) )

/Wilmer T
... här skiner solen...
Senast redigerad av 3 WilmerT, redigerad totalt 30 gång.

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1382
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Ljusterö

Inlägg av Dan Koehl » 14 jul 2003 22:15

WilmerT skrev: Således är det inte så långsökt att germanerna (saxare, liksom heruler och goter föutom de skandinaviska stammarna) faktiskt träffade denne Odin när han slog sig ner i Saxland, senare Fyn, senare vid Löginn (Logen/Lagen, av Snorre bestämd till Mälaren - av Götalandshypotesens förespråkare Vänern).
Nämner någon källa utanför norden (tex i Paris som du nämnde) att denne Oden efter att ha rest genom Saxland och besökt Fyn skall ha slagit sig ner vid Logen eller Lögen? Har Snorres historier något som helst stöd från källor i centraleuropa?

Användarvisningsbild
WilmerT
Medlem
Inlägg: 255
Blev medlem: 09 jul 2003 21:53
Ort: Metropolis Civitas Lund

Andra källor om Odin

Inlägg av WilmerT » 15 jul 2003 15:58

Jag vet inte om det finns så många andra källor som nämner Odin.
MEN OM NÅN HAR FÖRSLAG SÅ VORE JAG TACKSAM??? :-)
* Nånstans ovan skrev jag en referens till de Anglo-Saxiska krönikorna.
(Se http://www.wikipedia.org/wiki/Anglo-Saxon_Chronicle )
Här listas konungalängderna i Englands kungadömen, med (lika) osäker referens till gamla konunganamn som Snorre har - d v s ej historiskt accepterade fakta underbyggda av andra källor.
Dessa kungalängder omnämner Wodan fader till Beldeg som anfader till de saxiska kungar som utvandrade från Saxland och Angel-land (Schleswig-Holstein, ungefär, så vitt man vet).
För kungalängderna, se t ex min hemside artikel http://wilmer.karlkvist.com/fornnorden/HumanOdin.html
eller http://www.wikipedia.org/wiki/Anglo-Sax ... _genealogy

* Men, Saxo Grammaticus, Gesta Danorum, gör det dock.
Han var väl ungefär samtida med Snorre, satt förmodligen i Lund och skrev på uppdrag av biskop Absalon.

Bok I
Hading:
Overallt i Europa ansås en mand fejlagtigt som Gud. Navnet var Odin. Og Odin boede for det meste i Uppsala, hvad enten det skyldetes befolkningens enfoldighed eller egnens sjaeldne skønhed.
At this time there was one Odin, who was credited over all Europe with the honour, which was false, of godhead, but used more continually to sojourn at Upsala; and in this spot, either from the sloth of the inhabitants or from its own pleasantness, he vouchsafed to dwell with somewhat especial constancy.
(se http://sunsite.berkeley.edu/OMACL/Danis ... book1.html för engelsk version, eller, om du känner dig modig, den latinska:
http://www.kb.dk/elib/lit/dan/saxo/lat/or.dsr/ )

Mycket få anser att Snorre läst Saxo eller tvärtom - men de har säkert haft mer eller mindre samma källor att tillgå. Därför tycker jag alla jämförelser mellan dem är intressant, som t ex Baldersmyten,

Bok III
Hød og Balder
But Odin, though he was accounted the chief of the gods, began to inquire of the prophets and diviners concerning the way to acomplish vengeance for his son, as well as all others whom he had beard were skilled in the most recondite arts of soothsaying. For godhead that is incomplete is oft in want of the help of man.
Här är Odin den föregivet gudavorne, vars son Balder dött i en kamp med Höder om en kvinna. Odin får reda på att han ska föda en son Bue med rysskungens dotter och lyckas till slut...
... men inte bättre än att 'gudarådet' anser att han skämt ut sig och inte längre får kallas Gud. Han ersätts av Oller, som under ett antal är antar Odins namn - tills att den ursprunglige har avtjänat sitt straff och återfår sin gudastatus....
But the gods, whose chief seat was then at Byzantium, (Asgard), seeing that Odin had tarnished the fair name of godhead by divers injuries to its majesty, thought that he ought to be removed from their society.
[...]
For nearly ten years Oller held the presidency of the divine senate; but at last the gods pitied the horrible exile of Odin, and thought that he had now been punished heavily enough; so he exchanged his foul and unsightly estate for his ancient splendour; for the lapse of time had now wiped out the brand of his earlier disgrace.
[...]
Some declare that he bought back the fortune of his lost divinity with money; flattering some of the gods and mollifying some with bribes; and that at the cost of a vast sum he contrived to get back to the distinction which he had long quitted.
[...]
Thus Oller was driven out from Byzantium by Odin and retired into Sweden. Here, while he was trying, as if in a new world, to repair the records of his glory, the Danes slew him.
* ...vad ska vi med detta till? Tja, jag tycker det är en intressant indice som pekar i samma riktning som Heyerdahl (se ovan) sökte - historien om en (o)vanlig man som fick gudastatus i Germanien och Norden.

Allra intressantast tycker jag nästan följande citat från Saxo är, som talar om hur de (shamanistiska?) trollkarlarna lyckas besegra de jättelika (människor som kallades) jättar(na) i Sverige, Dessa två grupper blandar sig med varandra - och vips har vi en gudalik ätt av kungavärdiga som får styra landet.

Bok I
Svipdag og Guthorm
As I shall have briefly to relate doings of these folk, and would fain not seem to fabricate what conflicts with common belief or outsteps the faithful truth, it is worth the knowing that there were in old times three kinds of magicians who by diverse sleights practiced extraordinary marvels. The first of these were men of monstrous stock, termed by antiquity giants; these by their exceeding great bodily stature surpassed the size natural to mankind. Those who came after these were the first who gained skill in divination from entrails, and attained the Pythonic art. These surpassed the former in briskness of mental parts as much as they fell behind them in bodily condition. Constant wars for the supremacy were waged between these and the giants; till at last the sorcerers prevailed, subdued the tribe of giants by arms, and acquired not merely the privilege of ruling, but also the repute of being divine. Both of these kinds had extreme skill in deluding the eyesight, knowing how to obscure their own faces and those of others with divers semblances, and to darken the true aspects of things with beguiling shapes. But the third kind of men, springing from the natural union of the first two, did not answer to the nature of their parents either in bodily size or in practice of magic arts; yet these gained credit for divinity with minds that were befooled by their jugglings.
Alla de engelska citaten är från den engelska online-sajten, det danska citatet skrev jag själv av min lånade Saxo-historia.

/Wilmer T
... här skiner solen...

PS. För Snorres kunskapskällor som jag nämnde, se mitt tillägg i den artikeln ovan. DS.
Senast redigerad av 1 WilmerT, redigerad totalt 17 gånger.

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 880
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 17 jul 2003 17:02

Fan vad jag varit slö i detta ämne på sistone. Överhuvudtaget slö faktiskt det är så JÄVLA varmt!!!!!!! Njutning 8) Men måste ge Wilmer en eloge! Var man än vänder sig i forumet ser man hans fantasieggande hypoteser.

Men snälla skippa den blå texten :)

/B

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 880
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 17 jul 2003 17:17

Sånt här gillar jag! Kanske nån som vill och har ork i denna hetta att kasta in mer om detta?
WilmerT skrev:- Det finns _idag_ett folk kallat Odin-folket, bosatta i...Azerbadjan, Kaukasus, med ursprung i nomadiserande iranska stammar som utövade schamanistiskt betingade kulter
- I Azov (Asgorod == Asgård), vid floden Don (Tanakvisl) vid Svarta havets nordöstkust (exakt där Snorre sade det skulle finnas) har under Heyerdahls ledning utgrävninga rbedrivits under två säsonger (strax efter andra säsongens avslutning avled Heyerdahl) där man de facto funnit spår av en civilisation (under sex-sju lager av senare civilisationer t ex Peter den stores borg) bosatt i Azov kring 100 f.Kr. till nån gång på 100-talet e.Kr.
Dan Koehl skrev:Vore roligt om någon kan bekräfta detta; Ingvar skall vad jag läst betyda Fallos, och representeras av en mycket speciell egen runa, ng-runan: en diagonal fyrkant, som ett ruter, och ungefär hälften så stor som de andra runorna.

Denna runa har jag mycket funderat kring när jag lite kikat in på Palisanskrit, där finns lingam bokstaven, också ng, också tvärt annorlunda alla de andra, den utgörs av en rund cirkel. Både Ingvar runan och lingam bokstaven lär representera ollonet på manslemmen.

Lingam är för övrigt en vertikal stiliserad manslem i indiska kulturer, den tränger ner i den kvinnliga motvarigheten, (Yóni?) och själv ser jag likheter med majstång/midsommarstång, vilken också har en manlig/kvinnlig kopulationssymbolik, som verkar härröra från indoeropeiska fruktbarhetsriter. Upenbarligen har man förr ägnat mycket större uppmärksamhet åt den kvinnliga, mottagande delen av en majstång, och arrangerat denna kvinnliga del mycket mer omsorgsfullt.
Till sist bara angående majstången...... är inte den ett senare påfund? Jag har inte en aning men i Norge dansas det ju runt eldar ocg det gör det ofta i schamanistiska religoner så för mig känns det på nått vis mer "vikingatida" med elddans än majstångsdans...... kanske beror på för många vistelser vid majstång och smågrodordans?! :wink:

/B

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1382
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Ljusterö

Inlägg av Dan Koehl » 17 jul 2003 18:31

UrsusRex skrev:Till sist bara angående majstången...... är inte den ett senare påfund? Jag har inte en aning men i Norge dansas det ju runt eldar ocg det gör det ofta i schamanistiska religoner så för mig känns det på nått vis mer "vikingatida" med elddans än majstångsdans...... kanske beror på för många vistelser vid majstång och smågrodordans?! :wink:

/B
Tror inte kärlek för hallon uesluter smak för jordgubbar :)

Har ingen aning kring det dokumentrerade bruket av maj/midsommarstänger i Norden, men bruket i den germanska kulturen verkar vara mycket gammal, även om jag faktiskt aldrig stött på min teori att den skulle härstamma från en indoeropeisk Lingam kult.

Jag är själv böjd att tro att vi i norden delat det mesta i kulturväg med åtminstone de nordtyska folkstammarna fram till reformationen. Längre tillbaka i tiden är det naturligtvis svårt att veta, och då måste man ju också ta hänsyn till de olika svenska folkens ursprung. Ännu tidigare hittar man ju labyrinterna som ju också påstås vara fruktbarhetritsplatser, men då fjärmar man sig från temat i strängen.

Din fråga är bra, frågan är dock bara om man ens arkeologiskt kan påvisa eller motbevisa bruket av majstänger i det vikingatida norden?

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 880
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 17 jul 2003 18:41

Dan Koehl skrev: Tror inte kärlek för hallon uesluter smak för jordgubbar :)
Bra sagt redan ett bevingat uttryck i mina kvarter.... aldrig hört förut!

Vad gäller gemensamheter med de tyska stamarna och fjärma sig från ämnet,,,,,, är det inte så vi kan komma fram till Frejdyrkans ursprung? Missförstår dig kanske! Hur gamalt är bruket av stång där?

Bevisa majstängers varande eller icke varande är nog bara att glömma om man inte av en faslig tur hittar en i syrefri lera, Fan vet om man ens kan hitta Majstången från i fjol om man skulle försöka eller ens den från i år? Ved eller undanslängd nån stans tippar jag och vikingarna hade nog bra många användningsområden för en skrotad midsommarstång.
Men mirakel kan ju hända!!! :lol:

/B

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1382
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Ljusterö

Inlägg av Dan Koehl » 18 jul 2003 02:45

UrsusRex skrev:Vad gäller gemensamheter med de tyska stamarna och fjärma sig från ämnet,,,,,, är det inte så vi kan komma fram till Frejdyrkans ursprung? Missförstår dig kanske! Hur gamalt är bruket av stång där?
Enligt http://www2.uibk.ac.at/volkskunde/infos ... ibaum.html och http://www.bavarian-online.de/Maibaum.htm inte så gammalt, äldsta dokumenterade bilden från 1500-talet, målad av en konstnär Donauer år 1585.

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 880
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 25 jul 2003 01:47

Nerthuskulten har i Tacitus Germania likheter med frejshistorien i Ynglingatal....fred och välstånd menar jag.

Tacitus skriver om Nerthus i Germania; "Redignerna, avionerna, anglerna, eudoserna, svardonerna och nuitonerna skyddas av floder och skogar." Inget mäkvärdigt kan sägas om dem utom att de dyrkar Nerthus (Terra Mater) och så beskriver han kulten. Några av dessa folkslag som hade kontakt med norden? Jag vet inte ens vilka de är! Kanske Djinghiis vet? han är en hejare på gamla folkslag!

Kännedomen om Nerthus ska ha kommit via sydvästskandinavien till mälardalen i samband med att den sernangerska vintern var över (fimbulvinter?) ett par sekel innan Kristus. Enligt Ohlmarks ska tilläggas! var han fått det ifrån vet jag inte, men han nämner något om "ursvearnas första gravfält i uppland" ??????? Kan denna "resväg" stämma?

Nerthusprästen kanske är ynglingarnas kung? Inge?- Njord?-Frej?

/B

Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2750
Blev medlem: 26 apr 2003 20:11
Ort: Karlstad

Inlägg av Djinghis Khan » 25 jul 2003 07:47

Tack för förtroendet Ursus, men jag känner tyvärr inte till eventuella transmarina kontakter med Norden och kontinenten under romersk järnålder. Eftersom källorna är sparsamma, kan vi nog endast gå på arkeologiska fynd för att binda samband. Det ska också tilläggas att jag är lite skeptisk mot att det fanns en stor Nerthuskult, även om dyrkan av olika moderguddinor säkert varit utbredd.

/DK M

Användarvisningsbild
WilmerT
Medlem
Inlägg: 255
Blev medlem: 09 jul 2003 21:53
Ort: Metropolis Civitas Lund

Inlägg av WilmerT » 25 jul 2003 09:25

UrsusRex skrev:Nerthuskulten har i Tacitus Germania likheter med frejshistorien i Ynglingatal....fred och välstånd menar jag.
[...]
Nerthusprästen kanske är ynglingarnas kung? Inge?- Njord?-Frej?
Det är väldigt intressant; jag vill nog mena att om en föregivit gudalik grupp människor ska kunna dupera folken att de härstammar från gudarnas land - jmf ryktena Tacitus berättar om att Herkules ska ha besökt germanerna fr länge sen, med SNorres Edda där Tror, son till Troan och Memnon, färdas vitt och brett och i norr träffar den välrenommerade spåkvinnan Siv.
När asar/vaner kommer vandrande så måste de ju rimligen ta över platser som gudar i en befintlig kultur - även om dyrkan efter deras död förändras i takt med avstånd och vördnad, Odin som den allhärskande guden etc.
Många tecken tyder ju på att den jordbrukande befolkningen i fornnorden höll sig med en fruktbarhetskult, just som Nerthus-kulten beskrivs.
Och det är ju där Frej glider in i historien - vare sig han utvandrat med Asar eller varit Njords son född i Svitjod - Odins sonsons kanske t o m?
UrsusRex skrev:Tacitus skriver om Nerthus i Germania; "Redignerna, avionerna, anglerna, eudoserna, svardonerna och nuitonerna skyddas av floder och skogar." [..] Jag vet inte ens vilka de är!
Av alla Tacitus stammar så är det många som inte är kända varken före eller efter. Hans beskrivning måste ju betraktas som en "ögonblicksbild" given av de källor han haft tillgång till.
Såvitt jag förstår kan de flesta här räknas in i gruppen 'Sveber' - vad nu denna överordnade grupp egentligen säger...?
Den enda som känns igen är väl Anglerna, från Schlesvig-Holstein och utvandrande till England. Om det nu var därifrån de kom... :-)

/Wilmer T
... här skiner solen...

Användarvisningsbild
Rubber Duck
Medlem
Inlägg: 477
Blev medlem: 23 jul 2003 13:01
Ort: Sollentuna

Inlägg av Rubber Duck » 25 jul 2003 12:37

Mycket intressant tråd, jag har läst alla inlägg. Tyvärr är jag mer förvirrad nu än innan.

Om jag har förstått rätt kan Oden stamma ur urgamla shamanitiska myter, äldre än indoeuropeernas invandring. Möjligen av finsk-ugriskt ursprung.

Å andra sidan var Oden den främste av asarna. Striden mellan asar och vaner kan spegla konflikter mellan en äldre befolkning, som dyrkade vaner, och av asadyrkande invandrare/erövrare (eller rent av av asarna själva). Folkgrupperna och religionerna smälte sedan ihop. Det skulle i så fall innebära att dyrkan av Oden är av yngre ursprung.

Rimligtvis finns spår av urindoeuropeisk mytologi i asatron. Till exempel så skall guden Tyr etomologiskt vara av samma ursprung som Zeus. Tyr skall ha varit son till Oden, vilket är svårt att få ihop med att dyrkan av Oden (eller Oden själv) skulle vara av senare datum.

Fler frågeställningar:

Tacitus berättar att gudinnan Nerthus dyrkades av germanerna bortom havet, vilket kan tolkas som Norden. Nerthus, eller Njärd, har förknippats med Njord. Men det verkar otroligt att hon så att säga skulle bytt kön. Vad hände med Nerthus, kan hon ha smält samman med Freja?

Under bronsådern tycks nordborna har dyrkat solen, att döma av hällristningar och arkeologiska fynd. Finns det spår av soldyrkan i asatron?

Guden Ull har en undanskymd roll i Eddan, men av ortnamn att döma var dyrkan av Ull vanlig i det forntida Sverige. Ull lär betydande den skinande. Kan Ull ursprungligen ha varit en gammal solgud?