Hälsning

[johanbtk]

När officiella personer i Tyskland hälsade på varandra mellan 30 april till 8 maj 1945, sa man då "Heil Hitler"? Eller kanske till och med "Heil Dönitz"?

[Martin Tunström]

Jag tror inte man häsade på varandra. Man hade fullt upp med sig själv!
Kanske dom fanatiska soldaterna och partifolket hälsade, men folk var trötta på bombningarna och anfallande armer från väst och öst.

[Lindir]

När officiella personer i Tyskland hälsade på varandra mellan 30 april till 8 maj 1945, sa man då "Heil Hitler"? Eller kanske till och med "Heil Dönitz"?

Så vitt jag har hört så fortsatte man att säga "Heil Hitler" i åratal efter kriget när man möttes eller kom in i affärer, etc. Följt av ett förläget rodnande leende. För att inte tala om det försmädliga ryckandet i högerarmen, som jag nämnde på något annat ställe ... Dessa hälsningar hade ju nötts in i ryggmärgen under ett dussintal år, så det var ju inte direkt så att man tänkte efter "hur ska jag hälsa nu?" när man mötte någon på gatan. Precis som vi i allmänhet inte fattar något medvetet beslut innan vi säger "tjaba!", "hallåeller!", "Godförmiddag, disponenten!", eller vad vi nu säger.

Om det å andra sidan kom något officiellt påbud att man borde byta till "Heil Dönitz!" eller så, känner jag inte till, men i det undergångsmättade kaosläget var det nog knappast något som någon överhuvudtaget hade sinnesro att ägna en tanke åt. Jag misstänker att din fråga låg på det något mer teoretiska planet, men detta var mina två öre. Hoppsan - nu såg jag att du frågade om officiella personer. Nåja, svaret gäller nog dem också. Kanske i ännu högre grad.