Upplevelser Nordanvind

Diskussioner kring svenska förband, krigsförband, numera nedlagda liksom de fortfarande aktiva, krigsplanläggning samt anläggningar under perioden från försvarsbeslutet 1925 till idag. Värd: MD650
Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3790
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Bilder

Inlägg av millgard » 29 januari 2019, 21:52

Forskaren skrev:
29 januari 2019, 20:25
millgard skrev:
29 januari 2019, 17:02

Då vi på I5 faktiskt gjorde en "full mobilisering" inkl transport till krigsskådeplats ÖN på övningen Nordanvind 1991 så har jag en uppfattning om mobiliseringstid för Norrlandsbrigad NB85. A4 och övriga förband löste sina saker samtidigt och på ungefär samma tid.

Hälften av personalen kom från södra Sverige, huvudsakligen Gbg-regionen. Inställelsetid med tåg cirka ett dygn från order till ankomst Östersund. Buss till mobförråd LIT där bataljonens utrustning väntade och privat mundering avlämnades i säck med namn och nummer. Fordonsförare körde till järnväg och lastade på fordon, några följde sedan med på samma tåg i mycket enkla vagnar som iordningsställts för persontrp, bla med papptoa i ett hörn. Övriga bussades till Frösön dagen efter där Hercules körde skytteltrafik till Gällivare med full beläggning.
När vi landade på Gällivare inväntade vi fordonen som lastades av i närheten och sedan sökte vi förläggning i närheten av flygplatsen alltmedan brigadens olika delar anlände efterhand med flyg och tåg. Som jag minns det så var det kvällen till dygn 3 som vi anträdde marsch till Kalix älv där lede Fi uppehöll sig och efter 18 timmars marsch i bandvagn fick vi stridskontakt första gången.

Så utan större störningar tog det ca 4 dygn från order till strid - vi hade då också med oss tross, artilleri och attackflygunderstöd från AF1.
Tack för intressant redogörelse! I skriften "Var vi redo" skriver Carl Björeman att : "Nordanvind var enligt min mening den skickligast upplagda och på olika plan mest givande tillämpningsövningen under efterkrigstiden" (s. 89).

Bifogar en länk till skriften: http://fokk.eu/files/2017/11/43-Var-vi-redo.pdf

Vi hade även fältpost, skarp markalåda (MED herrtidningar, snus och annan moralisk uppbyggelse), fältkök osv osv. Allt utom brännvinsranson - för den "krävdes krig" men jag gissar att den helt sonika fallit för tidsandan redan under 1970-talet.

Det jag tyckte var intressantast var att allt fungerade så bra!

Vi steg på bussarna vid järnvägsstationen, iklädda civila kläder. När vi anlände efter en halvtimmes bussresa till mobförrådet var det urstigning. I förrådet fanns ALLT! Vi tilldelades utrustning (av praktiska skäl vår egen personliga som vi på förhand lämnat i svarta säckar med namn/nummer på). Där fanns granatkastare, motorcyklar, kokvagn, fältbageri osv osv. Det vi INTE tog med oss var tyngre vapen (av säkerhetsskäl på förhand lastat i bandvagnarna hemma på regementet: ksp58, P-skott markeringsvapen, närlys, AM-kollin till GRK etc). Efter omklädning och civil stass tillbaka i påsen blev det in i bussen och till F4 där vi ilastade Hercules fvb Gällivare. Allt klaffade perfekt. All personlig utrustning bockades av. Fältpostbrev utdelades.

När vi gick i förläggning var det full beredskap - maskering, samband, skjutställningar, vaktposter osv. Nattetid kröp temperaturen ned under -43 grader vid Gällivare flygplats. Kungen kom på inspektion - satt i en blå Volvo 745 och vinkade vid passage åt mig och postkamraten där vi stod på 25cm granris och huttrade kl 01.00 på natten. Tvåtimmarsvakterna drogs ned till en timme pga kylan men värre var det faktiskt inte. Spaningspluton patrullerade på skidor runt området.
Motorljud hördes mest hela tiden när nya förband tillkom och gick i förläggning. A4-s haubitsar, ett pansarförband som jag inte vet vilket det var osv. När vi var fulltaliga kom marschorder. Masugnsbyn, via Kalix älv strax SO Lappeasuando. Jag stod flygvarnare i bandvagnen under hela natten och det var så pass kallt att ögonfransarna frös fast i masken; blev därför tvungen att med jämna mellanrum böja mig ned in i vagnen och tina upp mig så jag kunde blinka igen. Kontakt med lede Fi och stridsställning vid Kalix älv - skyttepluton fick stridskontakt och vi lämnade eldunderstöd i form av några eldstötar samt LYS. Mycket spännande sambandstrafik just då minns jag - det var första gången vi fick uppleva det kaos i radiotrafiken som uppstår när plötsliga eldöverfall kastar planeringen över ända. Folk skriker i panik, försöker ge positioner, fientligt pansarskytte, styrkeförhållanden, ja ni vet. Lede Fi var skickliga - I22 folk (?) med riggade BV202 med avloppsrör på taket, masonitskivor på sidorna där det stod "T-72" med röd färg. :) Men de urnästlade och vi fortsatte efter kanske 3-4 timmar i "AS"-läge, dvs VÄNTA. TOLO under natten på flera ställen där bandvagnarna fylldes från dunk. 100 liter räcker inte många mil i en fullastad BV206 med GRK på släp om det är svår terräng och minst ett av förarens två ögon måste hela tiden vara fäst på bränslemätaren. Nästan så att en "Viggen-slips" hade varit på sin plats. :D Vissa passager krävde i storleksordningen 50 liter/mil... Normalt kring 10 liter/mil olastad BV206 på väg.

Från och med nu blev det mer allvar. Vi höll oss dagtid i skogsområden, buskage osv. Fi styrkor fanns överallt. Vår pluton blev avskuren från resten av bataljonen och så även trosspluton med kokgruppen. Dag 2 rullade vi bollar av brödsmulorna som letat sig under trallen i bandvagnen, dessa åt vi med god aptit och drack vatten till men nog insåg vi där och då vad mat gör för moralen. På kvällen kom slutligen en sändning mat skickad med vår rekgrupp som stött på en kokgrupp från ett annat kompani, det var kall frukost från dagen innan men det var MAT och vi kastade oss över den som vargar. Vid ett anfall fick vi understöd av två rotar sk60 som kom på låg höjd i en kraftledningsgata UNDER trädtoppshöjd - jag bedömer ca 10-15 meter och det bara blinkade mellan stammarna - för att snabbt stiga, rolla över och skjuta attackraketer ned på fienden. Vi jublade - DET var häftigt!

Vi skulle ha 2 P-skott per grupp men jag hade på skoj lastat in alla tillgängliga P-skott i bandvagnarna hemma på regementet; dvs vi hade över 20 st på vår pluton. Dessutom hade vi DART vilket få andra hade vid den tiden - vår bataljon skulle prova ut den skarpt vilket gav oss överläge i sambandet.
Med dessa "hemliga vapen" anlade vi en speciell taktik: Rekgruppen rörde sig i utkant av det säkra området och drog på sig fientlig uppmärksamhet - de följde då efter rekgruppens bandvagn och vi lade oss med 10 P-skott eller så i bakhåll - när de passerade oss med kanske 2 fientliga pansarfordon slog vi enkelt ut dem. 10 P-skott på 30m håll rakt i sidan, då är det 100% utslagning och blågul skrattade gott varje gång. Det sades efteråt att vi var den pluton som slagit ut flest fientligt pansar, vill minnas att det var 8 eller 9 stycken "T-72" som vi eliminerat. :D

Det var klar och kallt och mycket snö, det medförde att det var god sikt och fint väder under dagarna även om det sällan var varmare än -20. Vi tände eldar att värma oss vid när vi stod i väntläge inför anfall och alla radiokablar kopplades löst, max en minut gällde från eldstöt till att vi skulle vara på rull och det blev vi rätt bra på faktiskt.

I takt med att kriget gick bättre lättade trycket, vi var med och återtog Kalixfors och där var nog första gången vi fick se luftvärn på nära håll, både Rb90 och LvAKAN. När vi sedan sista dagen åter gick i väntläge ute på en myr i närheten kom ordern i radio: "-Lystring! Detta är övningsledningen NORDANVIND. Övningen avbryts, patron ur. Gratulerar till väl genomförd övning. Invänta vidare order. Klart slut."
Patron ur gjordes på amerikanskt vis, dvs vi sköt ALLT vi hade utom GRK. Det tog säkert 10 minuter av i princip oavbruten automateld innan det blev tyst och vi började tjoa istället. Bandvagnsförarna avkrävdes nycklarna och det blev kappkörning på myrarna där alla som inte fått köra bandvagn tidigare äntligen fick köra sig less. Lite tomhetskänsla dessutom!

Fotografering. Enskilt, grupp. Stridsparskamrater. Alla ville ha minnen från detta och det här var ju innan mobilkamerornas tid så det var analog film som gällde. Jag var en av få som hade kamera med mig och det är jag förstås glad över idag.



Det blev en liten utläggning men jag utgår från att ni som läser detta uppskattar det. :)
200596_10150116145975669_6778945_n.jpg
Ilastning Herca Frösön
190768_10150116144915669_7630891_n.jpg
På en myr någonstans...
206422_10150116145500669_4663674_n.jpg
Väntläge i -30
197927_10150116145430669_5530806_n.jpg
GRK-action
196731_10150116145300669_8029865_n.jpg
LV-ställning
198452_10150116144590669_3490853_n.jpg
Delvis maskerad förläggning
199296_10150116145020669_2087800_n.jpg
Välkänd miljö
199352_10150116145200669_7574033_n.jpg
Så såg Hercorna ut på den tiden
205128_10150116144500669_2115507_n.jpg
Stajlad BV var viktigt. OBS älghornet!
198453_10150116144390669_41130_n.jpg
Haveri på GRK-vagn. Punka.

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3790
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Upplevelser Nordanvind

Inlägg av millgard » 30 januari 2019, 17:44

Vi fortsätter lite på temat "Nordanvind":

De stora övningarna hade många syften. Dels att samöva stridskrafter, ledningsstrukturer osv men också att testa materiel, vapensystem och fordon i stridsmiljö.

Vår pluton utsågs till att belastningstesta BV206 i skarp användning - detta för att vi dels hade 625 kg GRK-vagn efter bandvagnarna och för att vi nu skulle möta djup snö, svår terräng och frånvaro av MILO-verkstad...

Sålunda lastades bakvagnarna upp med blinda AM-kollin (betonggranater i trälådor) så mycket som fick plats. En av våra tre vagnar "saknade" en av de två skidorna vid uthämtningen från MOB-förrådet och fick därför köras med en skida och ett hjul släpandes i snön (därav punktering i en av bilderna ovan). Bränsleförbrukningen blev förstås därför hög och belastningarna på bandaggregat och drivlina blev givetvis också mycket höga.

Det ENDA haveri vi råkade ut för var att en mutter till bandspänningen släppte i en brant backe upp från Kalix älv - i den djupa snön "ormade" vi oss upp med bandvagnarna och körde man fast var det bara att ta om tills vi kom upp. En av pjäsvagnarna stod plötsligt still i vinkel och GRK-vagnen pekandes åt sidan, den hade hasat bakåt men hade som tur var sluppit bandkrängning. Men ena bandet hängde löst och det var omöjligt att komma vidare. Inga mekresurser tillgängliga, de var långt borta. Fi i antågande. Problemlösning under press. Vi provade olika varianter av att försöka spänna medelst andra metoder typ spännband eller kilar men allt lossnade direkt och en bandkrängning i den backen hade resulterat i att vi fått lämna den till sommaren...

Till slut hittade en kamrat lösningen: Muttrarna till bakre säkerhetsbältenas fastsättning i karossen var av samma dimension! Loss med bälte, mutter på bandspännare och vips, BV körbar igen. Och iväg kom vi! Den muttern höll sedan övningen ut.

Fordonsförarna hade på I5 den dealen att de var personligen ansvariga för allt som gick sönder på vagnen. Det vill säga: Om ingenting gick sönder, fick de 3.000 kr extra i muckarbidrag utöver de 3.000 kr alla fick. Saker som gick sönder räknades av, men kunde aldrig bli mer än 3.000 kr. En backspegel kostade tex 850 kr, en ruta 1.000. Osv. Det innebar att fordonsförarna av rent egoistiska skäl var mycket noggranna med skötsel och förebyggande underhåll, samt att de såg till att köra så att fordonet höll. Mycket bra tänkt och med gott resultat. Vår BV-förare Furuskog var raggare från Hälsingland. Körde som en Gud i alla förhållanden, mjukt, snabbt och förutseende och det gynnar ju även passagerare och last. Jag minns aldrig att vi någonsin körde fast eller att något gick sönder på vår vagn. Tvärtom så måste man säga att BV206 var en mycket robust konstruktion vars enda nackdel var att den inte var splitterskyddad. Terrängförmågan var fantastisk oavsett underlag och på Nordanvind sattes den definitivt på prov och det med tung last i extrema temperaturer. Ingen fegkörning heller utan Fordsexan drogs igång efter någon minuts batterivärmning; sedan var det full gas för att ekipaget ens skulle komma iväg tomt i den starka kylan. Oljan i differentialer, automatlåda och kuggväxlar var ju seg som sirap. Aldrig startproblem heller. Fältmässig, om man bortser från den uppseendeväckande höga bränsleförbrukningen. Men diesel är problematiskt om det är kallare än -30, pratar vi -43 är det bara att glömma.

Skidorna lastades på taket och användes mest vid förflyttning inom förläggning pga snödjupet. Utan skidor är man rökt om det blir haveri och man måste fortsätta till fots. Säg att de användes kanske två gånger på hela övningen.

Jobbigt var att gräva för tälten. En timmes jobb för halva plutonen men å andra sidan blev det då dragfritt då snön isolerade bra från kylan. Andra halvan maskerade bandvagnar och in-/utspår samt råddade närskyddet. Signalister satte upp högantenn osv. Livsfarlig rackare förresten; när det blev riktigt kallt släppte ibland fjädrarna som höll i spröten och ett spjut kunde när som helst komma farande och borra ned sig i snön - inget man ville ha i huvudet eller genom kroppen. Mest var det svårt att gräva fram dem och det ligger nog några spröt fortfarande däruppe på myrarna.

Vi blev ju avskurna från underhåll några dagar som jag nämnde tidigare. Dels blev vi utan mat, dels steg snuspriset till oanade höjder. Minns jag rätt, kostade en dosa Ettan/Grovsnus ungefär 20 kronor - en stock 200. Dag 3 utan markalåda kostade EN dosa 200kr på den svarta marknad som omedelbart uppstod. Förutseende snusare (och även en affärssinnad ickesnusare!) hade laddat upp och gjorde en rejäl vinst på sin investering. Däremot var herrtidningar ointressanta i fält - det var kaserntillbehör... men fanns i markalådan; både Lektyr och Fib-aktuellt. Gott&Blandat, Nickel (såklart), Ahlgrens bilar, Kexchoklad och Schweizernöt tillhörde standardsortimentet förutom snus och chips. Cigaretter minns jag inte något om men troligen fanns det också.

Kartor fördelades och en stor skillnad mot Lede Fi var att vi alltid hade koll på var vi var, dvs varenda man hade karta, kompass och orientering om läge. Vi förväntades ju alltid agera på eget territorium, ibland även "förberett" territorium... Detta var vi förstås en del av då men eftersom det inte kan uteslutas att det finns även idag utelämnar vi vidare resonemang om detta.

Helikoptrar såg vi av många sorter. De var faktiskt lite läskiga då de kunde dyka upp precis var som helst och i en bullrande BV är man chanslös att höra dem. Vår skräck var förstås Mi-24 "Hind" (=hkp9 vill jag minnas) men vi lyckades undgå dem helt.

Flyg; som tidigare sagt hade vi "tillgång till" lätta attacken och såg dem några gånger på nära håll; SF37 drog väl förbi någon gång på avstånd men annars såg inte vi mycket av dem. Pansar och artilleri hade vi mycket liten kontakt med, vi låg ju närmare fronten så att säga.

Nog om detta för tillfället, nu skall jag fara hem från jobbet. :)

Användarvisningsbild
MD650
Redaktör emeritus
Inlägg: 16318
Blev medlem: 27 mars 2002, 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av MD650 » 30 januari 2019, 19:29

Delat från säkförband mobtider.
:)

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3790
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av millgard » 30 januari 2019, 20:33

MD650 skrev:
30 januari 2019, 19:29
Delat från säkförband mobtider.
:)
Dela hit första inlägget med bilder också så kan vi som var med fylla på.

Användarvisningsbild
MD650
Redaktör emeritus
Inlägg: 16318
Blev medlem: 27 mars 2002, 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av MD650 » 30 januari 2019, 21:02

millgard skrev:
30 januari 2019, 20:33
]

Dela hit första inlägget med bilder också så kan vi som var med fylla på.
Klart.
:)

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 28382
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av Hans » 31 januari 2019, 11:11

Tack för att du delar med dig millgard.

MVH

Hans

Användarvisningsbild
Mackan L
Medlem
Inlägg: 897
Blev medlem: 26 juli 2004, 04:49
Ort: Yorkshire, U.K.

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av Mackan L » 31 januari 2019, 13:03

I brist på en gilla-knapp: tack för din redogörelse Millgard, inklusive fotona du valt att dela med oss. Väldigt intressant (och bra skrivet).

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3790
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av millgard » 31 januari 2019, 14:38

http://www.fht.nu/bilder/Flygvapnet/Fly ... anvind.pdf

Om flygvapnets insatser.

Intressant är att betyget till arméförbanden avseende flygtransporter blir mycket gott. Under 10 minuter för urlastning. Vi sitter som synes stridsberedda i flygplanet. Vi skulle vara beredda till strid direkt vid landning och det var taktisk flygning ända ned! Gällivare flygplats ligger ganska öppet och det gick till så att lastaren såg till att var och en av oss var fastspända; hinkarna (som ni ser hängades uppe i taket) flyttades ned inom räckhåll för åksjuka mannar och han satte sig på sin plats och gav klartecken.

Plötsligt vändes världen upp och ned eller åtminstone 90 grader - piloten gjorde en snabb dykning över ena vingen och det hade ingen av oss upplevt förut! Det skakade, motorernas buller ökade och vi satte oss som instruerat var: med huvudet mellan knäna och med ett hårt grepp om vapen och utrustning. Efter en mycket kort tid skakade det till och vi satte hjulen i landningsbanan. En snabb sväng in och rampen öppnades. "-URLASTA! Samling till höger om röda huset, med språng!" Allt gick bra och vi blev nog själva lite förvånade. Lede fi var i närheten och natten efter fick jag och en kamrat i uppgift att följa med en bil och hämta något blågult befäl på flygplatsen. Där fanns vakter i form av två berusade (!) hemvärnsmän med kpistar. Dessa betedde sig illa så vi avväpnade dem helt sonika och lämnade över dem till närmaste blågul "i tjänst"...

I kommande inlägg lite mer om mathållning, utspisning och kokgruppens verksamhet. Fler bilder kommer.

Användarvisningsbild
MD650
Redaktör emeritus
Inlägg: 16318
Blev medlem: 27 mars 2002, 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av MD650 » 31 januari 2019, 16:18

Millgard:
Vilken bataljon/brigad var du på?
:)

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3790
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av millgard » 31 januari 2019, 17:23

Nu är det snart 30 år sedan. :)

Men efter att ha kollat i den bok som det länkades till tidigare:
Skärmavbild 2019-01-31 kl. 17.19.25.png
16. norrlandsskyttebataljonen ur Jämtlands Fältjägarregemente.

Då tillhörde A4-s artilleri lede fi vilket ju var självklart då de inte hade DART (vilket renderade mig en utskällning av ett avundsjukt A4-befäl på en förövning i Östersund).

För övrigt intressant beskrivning i boken, jag hade tidigare ingen aning om den stora bilden.

Användarvisningsbild
MD650
Redaktör emeritus
Inlägg: 16318
Blev medlem: 27 mars 2002, 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av MD650 » 31 januari 2019, 17:43

Alltså 16.nskbat F?
:)

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3790
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av millgard » 31 januari 2019, 18:26

MD650 skrev:
31 januari 2019, 17:43
Alltså 16.nskbat F?
:)
Ja precis!

Glömde skriva det, det gick inte att kopiera ur PDF-boken så jag fick göra en skärmdump istället. 16. nskbat Fältjägarna

Användarvisningsbild
MD650
Redaktör emeritus
Inlägg: 16318
Blev medlem: 27 mars 2002, 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av MD650 » 31 januari 2019, 18:46

Motsvarande som 18.nskbat F.
:)

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3790
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av millgard » 31 januari 2019, 19:10

Om mat går det förstås att säga en del.

Grunden var kompaniets kokgrupp, bestående av tre personer. De hade att utspisa två eller tre varma mål per dag, (grötfrukost, lunch, middag) förutom att tillhandahålla kvällsmål i form av bröd, messmör, mjukost, varm choklad etc. Däremellan skulle det diskas samt skötas hygien - något som är extremt viktigt även i fält. I förläggning utspisades manskapet vid kokvagn; snuskburk (med plastpåse i så vi slapp diska) eller papptallrik. Varm mat serverades av kokgruppen för var och en - endast kokgruppen fick komma i kontakt med kantiner, grytor osv. Det slarvades aldrig med detta och vi tråkade dem väl ibland för deras extrema noggrannhet därvidlag men ingen blev heller någonsin magsjuk. I fält fick vi plutonsvis skicka löpare/AMgrupp/frivillig att hämta kantiner hos koket som sedan utsedda personer serverade ur.

Vi hade besök av - som jag minns det - en delegation från Kina, möjligen tom Kinas ÖB. Delegationen var på ca 10-12 personer och gick runt på vårt kompani en dag när vi låg förlagda ganska samlat. Kokgruppen skulle idag göra risotto. Rökt skinka, svamp, ris, lök.. ja ni vet. 25-30 minusgrader gör att råvarorna var ganska hårda så det var slitigt för kokgruppen. En leende kines med glasögon kommer fram till kocken och frågar på mycket bristfällig engelska kombinerat med okänt kroppsspråk vad maten bestod av. "-Soppa?" frågade han och nickade. Kock Mattias skakar på huvudet, pekade på riset, skinkan och svampen och sade långsamt "-Nej, R I S O T T O!" med övertydliga munrörelser. Kinesen nickar febrilt, joggar bort till sina kompisar och ropar "-SOPPA, SOPPA, SOPPA!" Lite kul då, lika kul nu. :D

Bröd kom från fältbageriet, leverans varannan dag och det var ett bröd bäst beskrivet som ljust rågbröd gräddat i form, med brödkryddor i. Gott om man åt det inom en timme, halvtråkigt efter en halvdag och andra dagen smulade det något alldeles KOPIÖST. Smulorna hamnade överallt, men som jag tidigare beskrev så fanns det ju vissa fördelar med det... Till brödet fick vi smör, ost, blåbärssoppa/nyponsoppa, mjukost, kaviar, ibland kokt ägg, salami. Kocken var god kamrat med undertecknad, och en gång när hungern var särskilt stark stack han åt mig två kilo färdigskivad ost. Jag tog osten under vapenrocken, sökte upp mina tre bästa kamrater och sedan smög vi in i en bandvagn och frossade. Gudars, så gott! Denna ost hade orsakat upplopp om vi visat den för hela plutonen, hehe. Kaffe fanns det nästan jämt att tillgå, varmt och starkt. Jag gissar att de hade order på att det alltid skulle finnas kaffe. En kantin kaffe kom för övrigt alltid till varje mål mat. Mjölk fanns också att dricka till maten.

Brödet rostades gärna på kaminen till kvällsmålet. Varm choklad och kaminrostade mackor med mjukost, det var grejer det.
Bilagor
208372_10150116144815669_7424746_n.jpg
Matkö i kylan
196674_10150116144735669_4478993_n.jpg
Kokvagn med råvaror för Risotto

Grönis
Medlem
Inlägg: 449
Blev medlem: 20 december 2012, 23:53

Re: Upplevelser Nordanvind

Inlägg av Grönis » 31 januari 2019, 22:26

Stort tack för detta, kul att höra om folks egna erfarenheter. Fortsätt gärna..

Skriv svar