[1643 - 1660] Formationer, Taktik, Vapen, m.m

[surkålssnaskare]

Har lite frågor angående slag vid 1643 (Torstensons krig) till 1660 (Slutet på Karl X Gustav's andra danska krig).

Fältkanoner
Gustav II Adolf var först med att använda mindre men mer flexibla kanoner i slagfältet, som följde med pikenerare, musketörer eller till och med kavalleri? Var Sverige fortfarande ensamma om detta under perioden 1643 - 1660? Eller har andra länder så som Danmark, Ryssland och Polen även implementerat samma strategi vid denna tid?

Pikenerare
Pikenerare som jag förstår det slogs sällan med varandra, eftersom det skulle resultera i en fruktansvärt massaker. Och om detta är fallet vad har pikenerare för uppgift på slagfältet? Förutom att hålla kavalleriet på avstånd, gick de någon gång i närstrid?

Slaguppställningar
Den vanligaste slaguppställningen verkar vara att ha kavalleriet på sidorna och infanteriet i mitten. Vilka andra typer av slaguppställningar använde man sig av under 1643 - 1660? Använde sig Sverige, Danmark, Ryssland och Polen av samma slaguppställningar eller skilde sig dem? Vilka för- och nackdelar hade de olika slaguppställningarna?

Plundering
Plundrade Svenska och Danska arméer varandras städer och byar för proviant och guld, under Torstensons krig och Karl X Gustav's danska krig? Eller försörjde endast trossen armen?

[koroshiya]

Det är nog ganska svåra frågor att svara på.

Men om slaguppställning tror jag det var så att andra arméer ställde upp sina regementen i rangordning, och att det kunde skapa stora problem när man skulle manövrera. Ett helt om kunde betyda att ett regemente var tvunget att flytta sig till andra ändan av stridslinjen. Sådant skall ha funnits kvar in på 1700-talet.

Vad gäller plundring bör det ha varit så att de svenska arméerna hade ett medföljande krigskommissariat. Det fungerade som en parasit som utnyttjade befintliga institutioner. Målet var att kunna ta över motståndarnas statsapparat. När allt fungerade som i teorin fanns det därför ingen plundring. Svenskarna tog upp skatter på samma vis som motståndarna hade gjort. I det här ingick förmodligen också en omfattande biljettering, så att svenska soldater blev skrivna på olika hemman, vilket förstås ledde till att de kom att umgås med lokalbefolkningen.

Om jag minns rätt kunde det ibland uppstå både vänskap och kärlek mellan de båda parterna, men förstås också hat och fientligheter.

Jag tror att Peter Englund skriver om det i boken, "den oövervinnerlige". Med lite tur finns där referenser som kan ge mer information.

[von Adler]

Vad gäller lätt artilleri så var det inte helt ovanligt tidigare, men i annan form. Hussiter, krimtatarer och kossacker använde lätta kanoner (ofta så kallade nickehakar eller swivel guns) monterade på vagnar för att skydda sina läger och för hussiterna var det en integral del i deras vagnborgstaktik.

Det sagt så var svenskarna nog först med mobilt lätt artilleri i frontlinjen.

Vad jag kan hitta så kopierade de flesta väldigt snabbt den svenska innovationen - bägge sidorna i engelska inbördeskriget beskrivs som användandes "light artilleri in the Swedish style", t.ex.

[Grå vadmal]

Krigståget i Skåne under Torstenssons krig kallades för Horns krig (efter befälhavaren Gustaf Horn) och innehöll den mest omfattande ödeläggelse/plundring som Skåneland dittills utsatts för. Omfattningen på skadorna var så omfattande att man från dansk sida efter kriget tillsatte en komission för att fastställa omfattningen på eländet. Detta torde vara unikt i dansk historia. Artikeln som börjar på sidan 27 i denna skrift tycker jag beskriver detta ganska bra: https://www.tidskriftenale.nu/pdfale/ALE-2007-2_v02.pdf

När det gäller Karl X Gustafs bägge danska krig så var de ju kortare än det Torstenssonska kriget och innefattade inte så mycket direkta stridshandlingar i nuvarande södra Sverige. Därav var ödeläggelsen inte så omfattande. Däremot var ju situationen en helt annan i det polska krig som Karl X Gustaf förde med en omfattande plundring av allt möjligt från polska byar och städer. Polackerna kallade detta krig "Potop" vilket skall betyda syndaflod.

[StefanZ]

Polska armén använde inte mycket infanteri eller artilleri, det var mest ryttare, både lätta, medeltunga och husarer. Rytteri var vanligen adlig. Däremot var många av dem lågadliga, i princip beridna småbönder.
Infanteri fanns, men hade låg status iom att de polska bönderna var livegna. Sålunda, som Sienkiewicz berömmande om de reguljära polska infanteristerna: de var så modiga och stridsivriga, att de kunde gå utan ett skott gå rakt in i röken med bara kolvarna... Modigt, va? Uthärda motståndarens salva och sedan angripa i närkamp...
MIN hypotes är att man satsade inte på den polska infanteriet rekryterad bland livegna småbönder, och de hade helt enkelt inget ammo... Och alltså inte bajonetter heller, vilka då började komma i andra arméer. (bajonetter blev dock vanliga först på 17-hundra talet). Så, det polska infanteriets anfall med bara kolvarna var inte enkom stridsiver, det var helt enkelt att de inte hade något annat, så fysisk mod fick ersätta ammotilldelningen...

Nu kunde de polska armeerna ha även inhyrda infanteritrupper. tyskarna hade mycket hög status som legosoldater - fanns många tyskar efter det 30-åriga kriget som ville gärna ta hyra - gärna regementsvis. Ungerska, skotska, franska, ja även kosacker. Kosackerna hade bra infanteri "de marscherar bra", som gärna användes av de polska styrkorna.