Tillhörde Palme höger eller vänsterfalangen i SAP?

[Vysotskij]

[Delat från "Röda Armé Fraktionen bakom Palmemordet?"]

På vilket sätt tillhörde Palme vänsterfalangen i SAP?

[Davian]

Palme räknas ju generellt som en högersosse. Tillsammans med Erlander, Hansson, branting, Carlsson, Persson , Sahlin och löven är Palme en av de mer framträdande representanterna för den marknadsliberala socisldemokratin.

[Dalmas]

Palme kritiserade USA för bombningarna i Nordvietnam. Det skulle aldrig t ex Erlander ha gjort. Det gör att han i den frågan hamnar på vänsterstidan.

[Dag den vise]

Palme räknas ju generellt som en högersosse. Tillsammans med Erlander, Hansson, branting, Carlsson, Persson , Sahlin och löven är Palme en av de mer framträdande representanterna för den marknadsliberala socisldemokratin.

Förklara då på vilket sätt löntagarfonder är marknadsliberalt. Och som dalmasen redan har skrivit var dess utom Palme mot Vietnahmkriget och inte för som Erlander, och detta gör Palme iallafall i mina ögon till mycket mera vänster än sin företrädare.

[Thule2]

Samtidigt vidare befordrade han uppgifter om vänstergrupper till CIA. Te.x FNL gruppen i Sverige / Thule

[Vysotskij]

1. På vilket sätt var Erlander för Vietnamkriget?
2. Kritiken mot USA:s Vietnampolitik sträckte sig långt in i borgerligheten. Palme identifierade sannolikt korrekt medianväljarens åsikt i frågan. Finns det för övrigt något som tyder på att Palme började kritisera Vietnamkriget utan Erlanders godkännande?
3. Palmes egentliga åsikt i löntagarfondsfrågan torde vara känd för alla som är mer intresserade av svensk politisk historia än att sprida propaganda.

EDIT: några tillägg

[Dag den vise]

2. Palmes egentliga åsikt i löntagarfondsfrågan torde vara känd.

Palme hade väl inget emot löntagarfonderna (för annars borde han väl aktivt ha försökt hindra dem) utan det var väl främst Kjell Olof Feldt inom sossarna som var emot dem?

[Vysotskij]

Jag tror att det är läge att läsa på lite.

[kblomster]

2. Palmes egentliga åsikt i löntagarfondsfrågan torde vara känd.

Palme hade väl inget emot löntagarfonderna (för annars borde han väl aktivt ha försökt hindra dem) utan det var väl främst Kjell Olof Feldt inom sossarna som var emot dem?

Idén om löntagarfonder kom från LO och det var LO som var pådrivande. SAP ville inte ha något med saken att göra men var beroende av fackets stöd och drev motvilligt igenom det hela, om än i ett urvattnat utförande (LO:s ursprungliga förslag var mycket radikalare än det som faktiskt blev verklighet). Det räcker egentligen med att läsa lite mellan raderna i Kjell-Olof Feldts berömda dikt för att få parternas positioner i frågan klara för sig. Jag vet inte riktigt hur du fått för dig att Palme på något sätt var en löntagarfondsförespråkare, men det stämmer hursomhelst inte. Wikipedia-artikeln om löntagarfonder är ett vettigt ställe att börja läsa.

För övrigt kan noteras att IB med föregångare var en genomgående socialdemokratisk konstruktion. SAP har mycket, mycket länge systematiskt motarbetat i princip alla som står vänster om dem själva, ofta betydligt ivrigare och med betydligt tveksammare metoder än de som använts mot dem som står höger om partiet.

[Dalmas]

1. På vilket sätt var Erlander för Vietnamkriget?
2. Kritiken mot USA:s Vietnampolitik sträckte sig långt in i borgerligheten. Palme identifierade sannolikt korrekt medianväljarens åsikt i frågan. Finns det för övrigt något som tyder på att Palme började kritisera Vietnamkriget utan Erlanders godkännande?
3. Palmes egentliga åsikt i löntagarfondsfrågan torde vara känd för alla som är mer intresserade av svensk politisk historia än att sprida propaganda.

EDIT: några tillägg

Jag har inte påstått att Erlander var för Vietnamkriget, bara att han aldrig skulle ha gett uttryck för denna åsikt.

[Vysotskij]

1. På vilket sätt var Erlander för Vietnamkriget?
2. Kritiken mot USA:s Vietnampolitik sträckte sig långt in i borgerligheten. Palme identifierade sannolikt korrekt medianväljarens åsikt i frågan. Finns det för övrigt något som tyder på att Palme började kritisera Vietnamkriget utan Erlanders godkännande?
3. Palmes egentliga åsikt i löntagarfondsfrågan torde vara känd för alla som är mer intresserade av svensk politisk historia än att sprida propaganda.

EDIT: några tillägg

Jag har inte påstått att Erlander var för Vietnamkriget, bara att han aldrig skulle ha gett uttryck för denna åsikt.

Det var heller inte till dig, utan till den vars nick antyder mer bildning än inläggen om gamla sosseordföringar gör.

[Davian]

Palme räknas ju generellt som en högersosse. Tillsammans med Erlander, Hansson, branting, Carlsson, Persson , Sahlin och löven är Palme en av de mer framträdande representanterna för den marknadsliberala socisldemokratin.

Förklara då på vilket sätt löntagarfonder är marknadsliberalt. Och som dalmasen redan har skrivit var dess utom Palme mot Vietnahmkriget och inte för som Erlander, och detta gör Palme iallafall i mina ögon till mycket mera vänster än sin företrädare.

Olof Palme trodde inte på löntagarfonder. Han var emot dem. Men eftersom partiets medlemmar beslutade att partiet ska driva den frågan var han tvungen att göra det som partiledare. Men personligen var han emot dem. Det är väldokumenterat.

ett uttalande från Bo Ringholm är lite talande för deras syn på allt vänsterut:

"Under min tid som SSU:ordförande var den viktigaste kampen vi förde mot extremvänstern. Deras inflytande skulle begränsas till varje pris".

[Donkeyman]

2. Kritiken mot USA:s Vietnampolitik sträckte sig långt in i borgerligheten. Palme identifierade sannolikt korrekt medianväljarens åsikt i frågan.

Jag menar att detta uttalande är både riktigt och felaktigt. Därför att majoriteten av Svenska folket stöttade USA:s insats i VietNam
till en början. Och när Palme deltog i den välkända demonstrationen så uttryckte denna en minoritetsuppfattning där merparten stod på vänstersidan. MEN - och det är vikigt - det är nog knappast i någon fråga som åsikterna har ändrat sig så snabbt. Att "folk flest" sympatiserade med USA hade framför allt historiska orsaker, glöm inte att detta var 20 år efter WW2 och att vår kultur hastigt hade "Amerikaniserats" under dessa år. USA var för de flesta ett föredöme. VietNam visste man helt enkelt inte något om.

MEN - och det är också viktigt - uppfattningen om VietNamkriget svängde väldigt snabbt i takt med att informationen om vad som egentligen skedde flödade. Jag tror att de följande 10 åren innebar en av av de största opinionssvängningar som ägt rum i vårt land. Jag minns detta speciellt väl eftersom jag själv var en av många som plötsligt vaknade och insåg att vi hade fel. Så när kriget upphörde var majoriteten emot USA:s krig. Detta baserat på egna minnen och inte på någon vetenskaplig undersökning.

När det gäller Palme så var han nog längre till vänster i internationella frågor än han var i inrikespolitiken. Och vi får inte heller glömma att en som inte rättar in sig i den pragmatiska huvudfåran i partiet aldrig kommer upp till toppen. Det är nog få partier som har haft en så stark intern justis som just socialdemokratin. Detta gör att i praktiska politiska frågor förde Palme en traditionell pragmatisk sossepolitik i samma anda som Erlander hade gjort och som efterföljarna skulle göra.

[Darkwand]

Det intressanta är att palme var ganska misslyckad som partiledare gentemot dom tidigare i och med att sossarna faktiskt förlorade flera val under honom.
Han bedrev vänsterpolitik men var polare med USA under täcket, dock är det svårt att vara för hård eftersom alla politiska partier på 70 talet hade flumvänsterideer som vuxit till sin spets efter en ökad reglering av ekonomin under hela 1900 talet.

Om jag vore sosse skulle jag inte gilla palme som någon förebild, sossarna hade sin storhetstid när dom bedrev nationell socialdemokrati, i och med hans internationälla vändning av partiet så släppte han lös intressegrupper som kom att alienera kärnväljarna.
Det är därför SD växer sig starkare, dom är i princip sossar som kastat ut den internationella biten och fokuserar mer på det egna landet, precis som sossarna innan palme gjorde.

[Der Löwe]

Det är väl inte så konstigt att det parti som är "statsbärande", i regeringsposition under hela efterkrigstiden fram till 1976 är motståndare till den extremvänster som med "väpnad kamp" eller folkrevolution vill störta den demokratiskt valda regeringen? Även fast metoderna var diskutabla var väl demokratins kamp mot antidemokrater lika rättfärdig som dagens kamp mot antidemokratiska krafter på högerflygeln? Angående att Palme förlorade många val, det är ju lätt att vara i Regeringsställning när allt pekar uppåt. Den sagolika framgången för svensk industri och ekonomi under 50 och 60 talet gjorde ju att regeringarna då kunde bedriva en politik som gillades av valmanskåren. När pengarna tog slut och kalaset skulle betalas fanns inte längre möjlighet att erbjuda "valfläsk" i samma omfattning. Lägg därtill till att den socialdemokratiska eran förlängdes "artificiellt" med den vänstervåg på slutet av 60 talet. Den planade ut och C fick i stället draghjälp av gröna vågen med den framväxande miljörörelsen.