Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Diskussioner kring händelser under kalla kriget, från krigsslutet till 1991.
Amund
Stödjande medlem
Inlägg: 6780
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av Amund » 16 aug 2013 20:10

[Delat från "USA vann i Vietnam men gav upp"]
Lasse Odrup skrev: Det jag önskar är att någon gång få läsa vad som skedde bakom kulisserna när FNL och NVA mobiliserade människorna mot USA och Sydvietnam. Var det någon som sade nej? Vad hände i så fall med denne? Nackskott eller en vietnamesisk Gulag?
Ingen vet men så småningom kommer nog sanningen fram om vilka lidanden som vietnameserna fick utstå, både under nords- och syds regim.
Av det jag vet och läst så var det ytterst få om någon av de som skickades söder om DMZ som återvände till sin familj och hembygd med förståndet och kroppen i behåll, knappast någon sade nej. Enbart resan söderut längs en ofta bombad och övervakad led orsakade ett enormt manfall, inte minst genom insekter, ormar och sjukdomar o.d. Man kan tänka sig att kamratskap och ideologi gjorde det hela möjligt överhuvudtaget? Den ringa känsligheten för förluster var ju också av sådan art att det inte var något som rörde upp känslor i folkdjupet, åtminstone inte så att det medförde några opinionsbildande fraktioner i det Nordvietnamesiska befolkningsskiktet.

LasseMaja
Redaktionen
Inlägg: 5048
Blev medlem: 22 jan 2003 08:19
Ort: Dalarna

Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av LasseMaja » 16 aug 2013 20:22

Vietnamkrigets största skillnad mot Korea-kriget är ju att det egentligen är en direkt fortsättning på det franska indokinakriget, dvs. ett nationellt befrielsekrig. Detta är något som oftast nedtonats, först genom och ge bilden av att det främst var ett revolutionärt krig och sedan genom att ge bilden av att det var en invasion från nord mot syd. De jag känner som rest i Vietnam, säger alla samma sak. Vietnameserna är påtagligt nationellt stolta över att vunnit kriget mot världens starkaste land. Detta verkar gälla såväl som under Bai-Bang-tiden (ett av Sveriges mest misslyckade U-landssatsningar) som idag under "spirande kapitalism".

Användarvisningsbild
Kapten_Gars
Medlem
Inlägg: 3212
Blev medlem: 06 aug 2003 16:20
Ort: Göteborg

Re: "USA vann i Vietnam men gav upp"

Inlägg av Kapten_Gars » 16 aug 2013 21:48

Tja, Myrdal & Co såg ju bara lyckliga och välmående människor i Kambodja...
Frånvaron av andra åsikter om kriget är föga förvånande då de som uppvisat eller kunnat tänkas uppvisa avvikande åsikt i stor omfattning drivits i exil, begravts i massgravar eller placerats i "omskolningsläger". Så främjar inte precis frispråkigheten bland de som finns kvar i landet. Befolkningen i syd har lärt sig den hårda läxan. Att folk i norr är stolta är ju å andra sidan en självklarhet, man offrade mycket för segern.

Amund
Stödjande medlem
Inlägg: 6780
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: "USA vann i Vietnam men gav upp"

Inlägg av Amund » 17 aug 2013 07:20

LasseMaja skrev:Vietnamkrigets största skillnad mot Korea-kriget är ju att det egentligen är en direkt fortsättning på det franska indokinakriget, dvs. ett nationellt befrielsekrig. Detta är något som oftast nedtonats, först genom och ge bilden av att det främst var ett revolutionärt krig och sedan genom att ge bilden av att det var en invasion från nord mot syd. De jag känner som rest i Vietnam, säger alla samma sak. Vietnameserna är påtagligt nationellt stolta över att vunnit kriget mot världens starkaste land. Detta verkar gälla såväl som under Bai-Bang-tiden (ett av Sveriges mest misslyckade U-landssatsningar) som idag under "spirande kapitalism".
Stolta och stolta… Ja den officiella bilden är nog att de är väldigt stolta, ingen lär säga något annat till en turist och särskilt inte en guide. Men för det första så råder det en officiell historieskrivning som inte tillåter något negativt om Nordsidan samt att nästan varje samhälle i norr har ett påkostat segermonument där folkarmén heroiskt stormar fram med fladdrande fanor i bästa Sovjetstil. För Nordsidan negativa händelser förtigs och positiva förstärks, i vissa fall förekommer rena lögner av guider som även de själva borde begripa är ljug. T.ex. att hela gamla staden i Hanoi bombades till ruiner men har återuppbyggts. :roll:

Vidare är det en väldigt ung befolkning, när man reser runt i landet så är det anmärkningsvärt sällan man ser någon person tillräckligt gammal för att ha egna minnen från kriget.

När man säger att vietnameserna är stolta över ”segern” får man inte glömma att majoriteten av befolkningen stod på förlorarnas sida och för dem väntade ingenting annat än bortföranden, omskolningsläger eller landsflykt i bästa fall. Man frågar sig hur stolta många av den unga befolkningen egentligen känner sig när ens egna släktingars historia med död och umbäranden förtigs? Monumenten gäller inte alla som stupade eller dog för Sydvietnam, för dem gäller den officiella tystnaden. Det här måste helt enkelt vara ett nationellt trauma i ett land som varit delat och där bara den ena sidans historieskrivning gäller, kanske det krävs en genompolitiserad totalitär stat som kommunistregimen i Hanoi för att det ska vara möjligt att hålla spänningar under kontroll liksom i Kina?

För övrigt så är det absolut ingen idag i Vietnam som upplever USA som någon fiende, tvärtom. Vietnams fiende är Kina och den fiendskapen är gammal.

Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 5291
Blev medlem: 18 aug 2003 14:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Re: "USA vann i Vietnam men gav upp"

Inlägg av Dûrion Annûndil » 17 aug 2013 16:34

Amund skrev:När man säger att vietnameserna är stolta över ”segern” får man inte glömma att majoriteten av befolkningen stod på förlorarnas sida...
Har du siffror på hur stödet fördelade sig i Sydvietnam under kriget?

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem
Inlägg: 22488
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av Hans » 17 aug 2013 16:54

Dûrion Annûndil skrev:
Amund skrev:När man säger att vietnameserna är stolta över ”segern” får man inte glömma att majoriteten av befolkningen stod på förlorarnas sida...
Har du siffror på hur stödet fördelade sig i Sydvietnam under kriget?
På mobil så jag startar inte googla.

1. Ta alla som flydde landet innan NVA's armé tog Sydvietnam.
2. Addera alla båtflyktingar m.m. som stack efter invasionen

och ta sedan och fem-tiodubbla siffran då långt ifrån alla hade medlen eller möjligheter att fly.

Hur många avrättades låt säga 75-80 och hur många fängslades?

MVH

Hans

Amund
Stödjande medlem
Inlägg: 6780
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av Amund » 17 aug 2013 18:04

Dûrion Annûndil skrev:
Amund skrev:När man säger att vietnameserna är stolta över ”segern” får man inte glömma att majoriteten av befolkningen stod på förlorarnas sida...
Har du siffror på hur stödet fördelade sig i Sydvietnam under kriget?
Nej sådana siffror tror jag är svårt att få fram. När jag skriver ”majoritet av befolkningen” så bygger jag det på att Sydvietnam helt enkelt är befolkningsrikare. Andelen som av egen fri vilja eller tvång tvingas strida för Vietcong är försumbar när man ska utvärdera om ens släktingar har dött och lidit ärofyllt för Nordvietnam eller i skam i den sydvietnamesiska armén. Anhöriga till de civila offren i söder lär inte ha haft så många andra val än att bita ihop och gå vidare oavsett vem som dödade vem.

Den Sydvietnamesiska armén ARVN bestod som mest av nära 800.000man. Lägg till det all den civila apparat som är uppbyggd kring regimen och de utländska styrkorna, det gör sammantaget att jag bedömer att en majoritet hör till förlorarna. Då räknar jag inte ens de stackars familjer i norr som fått släppa till en eller flera av familjens manliga medlemmar, fäder och söner, som blev kvar på slagfälten i söder, mot sådana förluster tror jag regimens stolthet mäktar föga.
Dûrion Annûndil skrev: stödet
Min bedömning är att stödet i en sådan här konflikt har lite eller intet att göra med ideologi utan är nog mera knutet till den reala situationen för de stackars människorna i städer och byar.

LasseMaja
Redaktionen
Inlägg: 5048
Blev medlem: 22 jan 2003 08:19
Ort: Dalarna

Re: Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av LasseMaja » 17 aug 2013 22:08

Hela idén med landet delat i nord och syd, är så vitt jag förstår, lika absurd som Öst- och Västtyskland eller Nord- och Sydkorea. Sedan kan man fråga sig, om Vietnam överhuvudtaget haft någon kommunism om man fått sin självständighet direkt efter WWII? Historiskt sett är nationell drivkraft oerhört stark, i synnerhet vid situationer när när nationer bildas och gör sig fria. Det spelar nog ringa roll vilken ideologi den nationella självständighetsrörelsen bekänner sig till. Och repressionen mot sådana man anser vara landsförrädare är nog lika hård oavsett ideologi.

Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 5291
Blev medlem: 18 aug 2003 14:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Re: Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av Dûrion Annûndil » 17 aug 2013 22:23

Hans skrev:1. Ta alla som flydde landet innan NVA's armé tog Sydvietnam.
Varför fly innan dess? Eller menar du de ca 140000 som evakuerades 1975?
Hans skrev:2. Addera alla båtflyktingar m.m. som stack efter invasionen
Ca 2 miljoner.
Hans skrev:och ta sedan och fem-tiodubbla siffran då långt ifrån alla hade medlen eller möjligheter att fly.
Femdubbelt blir det halva befolkningen. Tiodubbelt blir det hela befolkningen på 19,5 miljoner. Knappast ett realistiskt sätt att få fram siffrorna alltså.
Hans skrev:Hur många avrättades låt säga 75-80 och hur många fängslades?
Något hundratusental, ca 1 miljon skickades till "reeducation camps".

Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 5291
Blev medlem: 18 aug 2003 14:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Re: Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av Dûrion Annûndil » 17 aug 2013 22:53

Amund skrev:
Dûrion Annûndil skrev:Har du siffror på hur stödet fördelade sig i Sydvietnam under kriget?
Nej sådana siffror tror jag är svårt att få fram. När jag skriver ”majoritet av befolkningen” så bygger jag det på att Sydvietnam helt enkelt är befolkningsrikare.
Nordvietnam hade 24 miljoner invånare 1974, Sydvietnam 19,5 miljoner.
Amund skrev:Andelen som av egen fri vilja eller tvång tvingas strida för Vietcong är försumbar när man ska utvärdera om ens släktingar har dött och lidit ärofyllt för Nordvietnam eller i skam i den sydvietnamesiska armén. Anhöriga till de civila offren i söder lär inte ha haft så många andra val än att bita ihop och gå vidare oavsett vem som dödade vem.
Skillnaden är väl att vietnameserna sedan 30 år tillbaka slagits mot kolonialmakten för ett självständigt Vietnam och alltså var i grunden mer positiva till den synbarligen nationalistiska regimen i Hanoi, än västerlänningarna och deras lydregim i Saigon. Saigonregimen hade dessutom i omgångar genomfört impopulär åtgärder mot landsbygdsbefolkningen, buddister, och alla andra som inte tillhörde den kristna eliten.
Amund skrev:Den Sydvietnamesiska armén ARVN bestod som mest av nära 800.000man. Lägg till det all den civila apparat som är uppbyggd kring regimen och de utländska styrkorna, det gör sammantaget att jag bedömer att en majoritet hör till förlorarna.
Å andra sidan var ARVN en värvad styrka med usel moral, vilket väl gör det möjligt att en stor del av dem inte alls sympatiserade med Saigonregimen och kanske faktiskt sympatiserade med "fienden". Medan Vietcong var 300 000 frivilliga med hög moral och idealism. Och civilisterna tjänar sitt levebröd, samtidigt som de också lika gärna kan stödja tanken på återförening.
Amund skrev:Då räknar jag inte ens de stackars familjer i norr som fått släppa till en eller flera av familjens manliga medlemmar, fäder och söner, som blev kvar på slagfälten i söder, mot sådana förluster tror jag regimens stolthet mäktar föga.
Jag tror att patriotism och känslan av att familjemedlemmen slagits för en rättfärdig sak i slutändan räcker ganska långt när det gäller stupade soldater. Amerikanska familjer hade det säkert mycket värre, då deras offer istället verkat poänglöst.
Amund skrev:Min bedömning är att stödet i en sådan här konflikt har lite eller intet att göra med ideologi utan är nog mera knutet till den reala situationen för de stackars människorna i städer och byar.
Jag är också förespråkare för att människor är rationella i slutändan, men när det gäller huruvida man ger sitt stöd till någon i en sådan här fråga så tror jag nog att just ideologi är avgörande för om man engagerar sig eller inte. Annars stödjer man helt enkelt inte någon alls utan försöker hålla huvudet nere på sin täppa.

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 08 jan 2007 15:26
Ort: cats

Re: Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av cats » 18 aug 2013 06:31

Dûrion Annûndil skrev: när det gäller huruvida man ger sitt stöd till någon i en sådan här fråga så tror jag nog att just ideologi är avgörande för om man engagerar sig eller inte. Annars stödjer man helt enkelt inte någon alls utan försöker hålla huvudet nere på sin täppa.
I högsta grad bullshit.

Det där kan du väl ändå inte tro på?

I en krigssituation där civilbefolkningen är inbegripet, på det sättet som de var under Vietnam kriget, har en individ inte något personligt val längre. Neutraliteten upphör att existera. Detta gäller överhuvudtaget i krig, men i synnerhet under inbördeskrig.

"Att hålla huvudet nere på täppan" hävdar jag att inte är möjligt. Det finns ingen neutral zon i ett inbördeskrig där en person kan säga att "slåss ni bara men jag är inte med". Att säga så betyder att du antingen:
a) utsätts för samhällets ogillande (något som kan vara högst påtagligt och inverka på det dagliga livet genom att man t.ex. förlorar sitt arbete)
b) Hamnar i fängelse eller
c) Råkar ut för misshandel i värst fall avrättning.

Oftast räcker den sociala påtryckningen som medel för att få en person att engagera sig.

Den enda orsaken att inte bli engagerad i kriget är att du av en eller annan orsak bedöms som otjänlig för krigsansträngningarna eller att de stridande anser du gör större nytta på annat håll. Men ju längre tid en konflikt drar ut på tiden, och Vietnamkriget höll på i evigheter, desto lägre blir tröskeln. Till slut duger vad som helst till krigstjänst.

Varifrån tror du att alla barnsoldater i världen kommer ifrån? Är de stridande på grund av att de stöder en viss "ideologi"? Knappast. De är det därför att de blir tvingade till det. Precis som merparten av alla andra som tvingas med i krig är. "Frivilliga" är en liten minoritet i det flesta konflikter. Och de som är så korkade att de faktiskt går frivilligt med, ångrar oftast också de för det mesta att de gjorde det, när det väl går upp för dem vad krig egentligen är.

Krig är kanske för maktutövare en fråga om ideologi. För den vanliga människan är det en helt annan sak. För det stora flertalet människor handlar det om tillfälligheter och överlevnad hur de handlar.

Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 5291
Blev medlem: 18 aug 2003 14:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Re: Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av Dûrion Annûndil » 18 aug 2013 06:59

Jag tolkade frågan "vilken sida man står på" som att det gällde vilken sida man sympatiserade med. Inte vilken sida av frontlinjen man fysiskt hamnade på. En värvad bondson i ARVN som hoppades på seger för Vietcong skulle jag alltså räkna till "vinnarnas" sida.
Och om han inte brydde sig vem som vann skulle jag räkna honom som "hållandes huvudet nere".

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 08 jan 2007 15:26
Ort: cats

Re: Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av cats » 18 aug 2013 08:10

Dûrion Annûndil skrev:En värvad bondson i ARVN som hoppades på seger för Vietcong
Vem skulle han annars hoppas på som segrare? Vilka val hade han?

Hur mycket
Dûrion Annûndil skrev:ideologi är avgörande för om man engagerar sig
ideologi tror du han själv stod för vid värvningstillfället?

Menar du med det här
Dûrion Annûndil skrev:Annars stödjer man helt enkelt inte någon alls utan försöker hålla huvudet nere på sin täppa
Att en värvad soldat som försöker överleva är han på sin "egen täppa"?

Tror du verkligen att det fanns en sådan inte brydde sig?
Dûrion Annûndil skrev:om han inte brydde sig vem som vann skulle jag räkna honom som "hållandes huvudet nere".
Jag tror att han så in i helvete brydde sig om vem som vann. Det gällde ju hans liv. Men så mycket med "avgörande ideologi" tror jag inte det har att göra med.

Amund
Stödjande medlem
Inlägg: 6780
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av Amund » 18 aug 2013 10:49

Men om man köper bilden av att Vietnamkriget från VK2 och fram till 80-talet var ett befrielsekrig med full folklig uppslutning kring den kommunistiska ideologin så är det långt från min bedömning av hur det sett ut, den officiella Vietnamesiska historieskrivningen behöver uppdateras. Jag menar inte att det saknas inslag av kolonial frigörelse, särskilt mot fransmännen. Men Moskvas inflytande var stort och Vietnam är ju inte det enda exemplet under Kalla kriget där en kolonialistisk frigörelse kidnappas av utländska makter.
Dûrion Annûndil skrev:
Amund skrev:Andelen som av egen fri vilja eller tvång tvingas strida för Vietcong är försumbar när man ska utvärdera om ens släktingar har dött och lidit ärofyllt för Nordvietnam eller i skam i den sydvietnamesiska armén. Anhöriga till de civila offren i söder lär inte ha haft så många andra val än att bita ihop och gå vidare oavsett vem som dödade vem.
Skillnaden är väl att vietnameserna sedan 30 år tillbaka slagits mot kolonialmakten för ett självständigt Vietnam och alltså var i grunden mer positiva till den synbarligen nationalistiska regimen i Hanoi, än västerlänningarna och deras lydregim i Saigon. Saigonregimen hade dessutom i omgångar genomfört impopulär åtgärder mot landsbygdsbefolkningen, buddister, och alla andra som inte tillhörde den kristna eliten.
Amund skrev:Den Sydvietnamesiska armén ARVN bestod som mest av nära 800.000man. Lägg till det all den civila apparat som är uppbyggd kring regimen och de utländska styrkorna, det gör sammantaget att jag bedömer att en majoritet hör till förlorarna.
Å andra sidan var ARVN en värvad styrka med usel moral, vilket väl gör det möjligt att en stor del av dem inte alls sympatiserade med Saigonregimen och kanske faktiskt sympatiserade med "fienden". Medan Vietcong var 300 000 frivilliga med hög moral och idealism. Och civilisterna tjänar sitt levebröd, samtidigt som de också lika gärna kan stödja tanken på återförening.

Amund skrev:Då räknar jag inte ens de stackars familjer i norr som fått släppa till en eller flera av familjens manliga medlemmar, fäder och söner, som blev kvar på slagfälten i söder, mot sådana förluster tror jag regimens stolthet mäktar föga.
Jag tror att patriotism och känslan av att familjemedlemmen slagits för en rättfärdig sak i slutändan räcker ganska långt när det gäller stupade soldater. Amerikanska familjer hade det säkert mycket värre, då deras offer istället verkat poänglöst.
Amund skrev:Min bedömning är att stödet i en sådan här konflikt har lite eller intet att göra med ideologi utan är nog mera knutet till den reala situationen för de stackars människorna i städer och byar.
Jag är också förespråkare för att människor är rationella i slutändan, men när det gäller huruvida man ger sitt stöd till någon i en sådan här fråga så tror jag nog att just ideologi är avgörande för om man engagerar sig eller inte. Annars stödjer man helt enkelt inte någon alls utan försöker hålla huvudet nere på sin täppa.
Jag tror att människor är mest intresserade av att leva i fred med hälsa och ett någorlunda välstånd, oavsett vad befrielserörelser eller andra krigsherrar och nationer med bombastiska politiska eller religiösa budskap som sammanhållande doktrin försöker påstå. Det är oftast situationen och inte ideologin som avgör människors öden i den historiska malströmmen, inte minst i Vietnam 1945-75.

Det är heller ingen som försökt rättfärdiga Sydvietnams korrumperade politiker. Men jag tycker ofta det blir en torr debatt när man försöker förenkla ett så komplext krig som detta till att dela in befolkningarna i olika ideologiska laguppställningar. Om vi tänker oss en fiktiv men inte otypisk fattig bondefamilj i söder där kanske några söner hamnat i Sydvietnams armé och en annan i Vietcong och dottern är prostituerad med utländska kunder. Vietcong terroriserar byn och kräver tjänster och förnödenheter medan utländska soldater gör razzior, sedan efter 1975 genomfördes omfattande avrättningar särskilt på landsbygden. Vad i hela friden klassificerar vi dessa stackare som? Befrielsekrigets segrare? Jag undrar vilken ideologi dottern stödde? Och inte blev det roligare efter 1975.

Tror någon på fullaste allvar att det skulle tillåtas en alternativ bild av den officiella Vietnamesiska historieskrivningen om vad som hänt under alla dessa år? I en kommunistisk stat utan åsiktsfrihet blir enda historieskrivningen en sorts skapelseberättelse med sina egna hjälteepos, vad människor tänker längst inne är svårare att mäta. De olika minoriteterna, bergsfolken bl.a. som enrollerades i kriget på förlorande sida är knappast stolta.


Dûrion Annûndil skrev:
Amund skrev:
Dûrion Annûndil skrev:Har du siffror på hur stödet fördelade sig i Sydvietnam under kriget?
Nej sådana siffror tror jag är svårt att få fram. När jag skriver ”majoritet av befolkningen” så bygger jag det på att Sydvietnam helt enkelt är befolkningsrikare.
Nordvietnam hade 24 miljoner invånare 1974, Sydvietnam 19,5 miljoner.
Det har säkert rätt här och jag fel, men det är svårt att hitta pålitliga källor. Dock stöter vi här på samma problem igen att enligt Vietnamesisk officiell historieskrivning så har det aldrig funnits något Sydvietnam, alltså kan de inte heller ha haft någon befolkning, allt enligt rådande politisk logik. Men mycket tyder på att befolkningarna var ungefär likvärdiga.
Dûrion Annûndil skrev:Vietcong var 300 000 frivilliga med hög moral och idealism.
Med andra ord en nedbrytning av den egna viljan och en måttlös politisk indoktrinering? I och för sig effektivt. :)

Amund
Stödjande medlem
Inlägg: 6780
Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
Ort: Västerbotten

Re: Synen på Vietnamkriget i Vietnam

Inlägg av Amund » 18 aug 2013 11:28

Dûrion Annûndil skrev:Jag tolkade frågan "vilken sida man står på" som att det gällde vilken sida man sympatiserade med. Inte vilken sida av frontlinjen man fysiskt hamnade på. En värvad bondson i ARVN som hoppades på seger för Vietcong skulle jag alltså räkna till "vinnarnas" sida.
Och om han inte brydde sig vem som vann skulle jag räkna honom som "hållandes huvudet nere".
Ursäkta men! ARVN är ju den Sydvietnamesiska reguljära armén. Dessa soldater avrättades ofta när de gav sig och det var inte okänt, skulle någon normalt funtad av dessa soldater gå omkring och önska att fienden ska vinna? 8O