Sedan början av 50-talet studerades anförskaffning av en ny stridsvagn för att ersätta stridsvagnar som anförskaffats under kriget. Alternativen som fanns var M60, Leopard 1 eller en svensk vagn.
Jag tror att den svenska neutralitetspolitiken och i viss mån arbetsmarknadspolitiken hade betydelse för tillkomsten av Strv103. För att verka trovärdig som neutral stat valde man att ta fram en egen vagn. Detta medförde även att det skapades jobb inom försvarsektorn.
Vid försvarsbeslutet 1958 fattades beslut om att S-vagnen skulle utvecklas vidare och prototypvagnarna beställdes för leverans 1961. I slutet av 1963 påbörjades leverans av 0-serien om 10 vagnar. Mellan åren 1967 och 1971 levererades 290 st Stridsvagn 103. Vagnen kom att tillföras pansarbrigaderna vid P2, P4, P7 och pansarbataljonen i över norrland P5.

Detta måste vara den senaste varianten med schaktbladet, RSV-gallret och bensindunkarna på sidorna.