Etappförband

[mattias101]

Tänker på vägarna till/från Kristianstad. Fanns inte en Etappbat mobbad i S Småland längs med just denna väg som kommer norrifrån sett från K-stad?

[Wedman]

Tänker på vägarna till/från Kristianstad. Fanns inte en Etappbat mobbad i S Småland längs med just denna väg som kommer norrifrån sett från K-stad?

Enligt armehandbok.se fanns 4. Etappbataljonen norr om Hässleholm (Osby/Vittsjö) och sedan mobiliserade 14. Etappbataljonen och 24. Etappbataljonen runt Hässleholm (T4 var mobiliseringsmyndighet). Jag har funderat lite över Etappregementsstaberna. Både 4. och 5. Etappregementsstaben mobiliserade runt Hässleholm (om Fårstorp ska vara Farstorp) men det säger väl inget om planerat ansvarsområde när det rör sig om ett stabsförband.

[MD650]

Det hände inte att det försvann bensin?

Jo framför allt under senare delen av 90-talet.

[mattias101]

Etappregementsstaberna[/url]. Både 4. och 5. Etappregementsstaben mobiliserade runt Hässleholm (om Fårstorp ska vara Farstorp) men det säger väl inget om planerat ansvarsområde när det rör sig om ett stabsförband.[/quote]

Vad var etregstab roll? Skulle dom inte bara upp till Lönsboda och organisera?

[Rickard]

Vad hade en brigad för marschtakt på dessa vägar? Alltså hur långt kunde man röra sig per dygn?

Rörde sig hela brigaden längs samma väg eller kunde det handla om parallella sådana? Jag tänker främst på risk för flygangrepp?

[Wedman]

Vad hade egentligen etappförbanden för roll? (Jag har funderat över detta sedan jag stötte på dem på FAL-A första gången .)

Jag börjar med en liten introduktion till Underhållsförband ur AR2 Taktik från 1982:

Brigader
Övriga förband som ingår i brigader
Underhållsförband (Förbandsbundna underhållsförband)
Brigad-, infanteri-, norrlands- och pansarunderhållsbataljon
Bataljonerna (ingår i IB 77, IB 66 M, NB resp PB) har till huvuduppgift att understödja brigaden så att den underhållssäkerhet som är nödvändig för striden uppnås och vidmakthålls.

Bataljonen skall kunna understödja brigaden i två riktningar, där styrkan i den ena riktningen utgörs av högst bataljon.

Underhållsbataljonen tilldelas ett område om minst 100 km2 och grupperas i regel inom 10-30 km från de understödda förbanden.

Bataljonen kan under kortare tid grupperas delad med ett till två lätta underhållskompanier (motsv) och en förbandspluton med sjuktransportresurser samt ledningsorgan i en främre gruppering.

Utnyttjandet av ISB-troppen framgår av kapitel 13. Skydd.

Övriga förband (Milo-, fördelnings- och lokalförsvarsförband)
Underhållsförband
Områdesbundna underhållsförband
Försvarsområdesunderhållsförband
Försvarsunderhållskompanier och -plutoner ingår i regel i ett försvarsområde. De understöder lokalförsvarsförband, hemvärn och i viss utsträckning fältförband och har en organisation som är särskilt anpassad för uppgiften. Förbanden kan underställas försvarsområdesgruppchef.

Depå
Vissa fredsförband organiseras i krig som depåer för personalersättning och underhållstjänst. De understöder främst lokalförsvarsförband och andra stationära förband.
Depåchefen har områdesansvar och är i regel underställd försvarsområdesbefälhavren.

Civila resurser
Civila resurser är främst beredskapssjukhus, transportresurser, motorreparationstjänsten för totalförsvaret (MRT), lager och enheter för produktion och distribution av drivmedel (DMC) och livsmedel

Underhållsförstärkningsförband
Allsidigt sammansatta förband (Etappförband)
Etappbataljonen är avsedd för understöd av brigader.
Etappregementsstaben kan leda två eller flera etappbataljoner för understöd i kraftsamlingsriktningen.
Etappregementsstaben och etappbataljonen är i regel underställda militärbefälhavaren men kan underställas en försvarsområdesbefälhavare. Etappbataljon kan även underställas en fördelningschef.
Underhållssäkerheten vid etappbataljonen motsvarar understödda förbands behov för 1-2 dygns strid av medelstor omfatting.
Etappbataljonen tilldelas ett grupperingsområde om 100-200 km2. Vissa delar, t ex etappsjukhuskompaniet, grupperas ofta utanför bataljonsområdet. Utnyttjandet av ISB-troppen framgår av kapitel 13. Skydd.

Tjänstegrensvisa förband
De tjänstegrensvisa underhållsförstärkningsförbanden skall kunna förstärka den förbands- och områdesbundna underhållsorganisationen i kraftsamlingsriktningen eller där brist uppstår, men där det inte erfordras ett allsidigt sammansatt underhållsförband.

Ett underhållsförstärkningsförband kan i sin helhet eller med delar underställas en högre chef.

Om vi går vidare till läget 1972 (från armehandbok.se) så gick man från en organisation med 12 etappgrupper under 1960-talet till en organisation med etappbataljoner. Denna var inte slutförd utan det fanns 15 etappbataljoner och 2 etappgrupper (samt några hästsjukvårdskompanier som måste ha varit på väg ut ur organisationen). Etappbataljonerna var numrerade efter trängregementena:
T1 (Linköping):
1. Etappbataljonen, Motala
11. Etappbataljonen, Finspång
21. Etappbataljonen, Mjölby
4. Etappgrupp 49, Uppsala (31. Etappbataljonen?)

T2 (Skövde):
2. Etappbataljonen, Skövde
12. Etappbataljonen, Mullsjö
22. Etappbataljonen, Vara
32. Etappbataljonen, Lindesberg
42. Etappbataljonen, Töreboda

T3 (Sollefteå):
3. Etappbataljonen, Fränsta (103. Sjukhuskompaniet i Sala)
13. Etappbataljonen, Ljusdal (113. Sjukhuskompaniet i Västerås)
33. Etappbataljonen, Råneå (133. Sjukhuskompaniet i Piteå)
43. Etappbataljonen, Sandviken

T4 (Hässleholm):
4. Etappbataljonen, Osby (4. Sjukhuskompaniet i Hässleholm)
14. Etappbataljonen, Höör
24. Etappbataljonen, Hörby
1. Etappgrupp 49, Sjöbo (34. Etappbataljonen?)

Sedan fanns etappregementsstaberna:
T1 (Linköping):
1. Etappregementsstaben, Motala

T4 (Hässleholm):
4. Etappregementsstaben, Hässleholm
5. Etappregementsstaben, Hörby

Jag noterar att i stort sett alla förband mobiliserar nära fredsregementet, dock ej T3 förband. Avspeglade mobiliseringsorten utgångsgruppering eller skulle några etappbataljoner transporteras till någon annan del av landet? Om inte, kan någon komma på en bra förklaring till varför det behövdes så många etappförband i Väster- och Östergötland?

[MD650]

Intressanta uppgifter avseende etappbat uppgifter. Hade inte riktigt klart för mig det.

[Wedman]

Underhållsförband är inte så häftiga men säkert nödvändiga på något sätt . Jag kan tänka mig att den största bristen i dagens försvar är underhållet. (Ifall jag fattat det rätt så ska försvaret nu lita på civila resurser och i ett krisläge kanske de civila resurserna är otillräckliga för civila behov.)

[ARON BAR]

Vad hade egentligen etappförbanden för roll? (Jag har funderat över detta sedan jag stötte på dem på FAL-A första gången .)

T4 (Hässleholm):
4. Etappbataljonen, Osby (4. Sjukhuskompaniet i Hässleholm)
14. Etappbataljonen, Höör
24. Etappbataljonen, Hörby
1. Etappgrupp 49, Sjöbo (34. Etappbataljonen?)

I boken "Kalla krigets Kronoberg" anges även att 44. Etappbat mobiliserar i området Göteryd-Älmhult Hallaryd med förråd i de fasta anläggningarna i och ikring Delary.

[Wedman]

Vad hade egentligen etappförbanden för roll? (Jag har funderat över detta sedan jag stötte på dem på FAL-A första gången .)

T4 (Hässleholm):
4. Etappbataljonen, Osby (4. Sjukhuskompaniet i Hässleholm)
14. Etappbataljonen, Höör
24. Etappbataljonen, Hörby
1. Etappgrupp 49, Sjöbo (34. Etappbataljonen?)

I boken "Kalla krigets Kronoberg" anges även att 44. Etappbat mobiliserar i området Göteryd-Älmhult Hallaryd med förråd i de fasta anläggningarna i och ikring Delary.

Intressant!
Kanske räckte 1. Etappgruppen, som mobiliserade kring Sjöbo (Vollsjö, Östra Kärrstorp, Tolånga, Brandstad, Västerstad), Ljungbyhed (Riseberga) och Älmhult (Hallaryd, Göteryd) till två etappbataljoner, 34. och 44.?

Hade alla etappbataljoner fasta anläggningar inom respektive grupperingsomåde?

[Stellan Bojerud]

Användningen av etappförbanden förändrades gradvis under åren 1945-2000. I början av perioden var krigsmaktens underhåll autonomt, men över tiden skedde en gradvis övergång till att direkt utnyttja civila resurser såsom livsmedelshandelns centrallager.

Under 1980-talet hade stora delar av etappväsendet avvecklats och de etappförband som fanns kvar avsågs för Övre Norrland där den civila infrastrukturen med undantag för ett fåtal städer var föga utvecklad.

Etappförbanden hade i regel inga fasta anläggningar. De var rörliga förstärkningsförband.

[Wedman]

Användningen av etappförbanden förändrades gradvis under åren 1945-2000. I början av perioden var krigsmaktens underhåll autonomt, men över tiden skedde en gradvis övergång till att direkt utnyttja civila resurser såsom livsmedelshandelns centrallager.

Under 1980-talet hade stora delar av etappväsendet avvecklats och de etappförband som fanns kvar avsågs för Övre Norrland där den civila infrastrukturen med undantag för ett fåtal städer var föga utvecklad.

Etappförbanden hade i regel inga fasta anläggningar. De var rörliga förstärkningsförband.

Tack Stellan för alla dina svar ! Så på tiden när det begav sig var det tänkt att etappbataljoner som mobiliserade kring trängregementena skulle transporteras, till exempelvis ÖN?

Förband i strid förbrukar stora mängder ammunition och drivmedel. Hur skulle det fungera för förband som norrlandsbrigad och fördelningsartilleribataljon? Skulle fordon från brigadens UH-bat hämta ammunition och drivmedel i centrala förråd? Skulle trosskompaniet i en fristående artilleribataljon likaså åka och hämta ammunition i något berg?

Ifall etappbataljonerna försvann redan under 1980-talet, vad hände med de ingående funktionerna som fältsjukhusen?

[MD650]

Ifall etappbataljonerna försvann redan under 1980-talet, vad hände med de ingående funktionerna som fältsjukhusen?

De blev väl fristående fältsjukhus?

[MD650]

Etbat 80 såg ut enl. följande:

Etstab
Etbatstabskomp
Ettpkomp
Etamförrådskomp
Etintkomp
Två etsjukhuskomp

[Chenapan]

Etappbataljonerna var ursprungligen länken mellan miloförvaltningarnas, miloverkstadsorganisationens och ett antal civila leverantörer resurser. En allsidig underhållsresurs inkl sjukvård och sjuktranport för understöd till framför allt arméförband men också till såväl marin- som flygvapenförband avseende försvarsgemensamma förnödenheter, tjänster och sjukvård. En tumregel var att en etappbataljon kunde understödja två-tre brigader jämte tilläggsförband. En-två brigader om det handlade om P/Mek-brigader.

Etappbataljonerna var rörliga. Vid op förflyttningar medförde de som regel förnödenheter anpassade för kommande understödsuppgift. Etappförråd kunde upprättas i operationsområdet alternativt kunde bataljonerna ta över och betjäna befintliga förråd. Etappbataljon kunde ledas av eteppregementschef eller fobef lite beroende av uppgift. I något fall har också etappbataljon underställts fördelningschef.

Fram till omkring mitten av 1980-talet var hämtningsprincipen huvudprincipen för underhållstjänsten för arméförbanden. Understödda förband hämtade vid det underhållsförband eller den hänvisning man hade fått. Ambitionen därefter var "framåtriktad underhållstjänst" och modulärt tänkande. Förstärkningsklossar uh skulle kunna underställas förbandschef tillflligt.

Etapporganisationen levde in på de första åren av 1990-talet. Etappregementena, miloförvaltningarna och miloverkstadsorganisationen bildade underhållsregementen och underhållsgrupper. Etappbataljonerna minskades i antal och blev op uhbat och senare op tpbat.

De fristående fältsjukhusen och de fältsjukhuskompanier som ingick i etappbatatjonerna minskades i antal.


Mvh
Chenapan