JagdPanther
JagdPanther
Det är många som skriver lite av varje här... och där. Här kommer ett litet inlägg om JagdPanther. Jag väljer JagdPanther på grund av att den är tuffast. Finns andra Jagd-vagnar men som sagt, den är tuffast.
Som alla Panthernurdar vet så har vagnen inget torn. Och vidare så kallas den "J a g d Panther" för att dess huvuduppgift var att slakta pansar. Nu är det så att jag inte är så påläst när det gäller de alierades vagnar. Jag har stött på några olika ryska vagnar med likanade utformning. Hur är det med de västallierade? Hade de några liknande vagnar?
Ps. Min Pappa sa alltid att, "Stridsvagn S var revulotionerande när den kom. Den hade inget torn eftersom det oftast är tornen som ryker vid en träff." Sic. Nu förstår ni säkert hur traumatisk min barndom var. Ds
Som alla Panthernurdar vet så har vagnen inget torn. Och vidare så kallas den "J a g d Panther" för att dess huvuduppgift var att slakta pansar. Nu är det så att jag inte är så påläst när det gäller de alierades vagnar. Jag har stött på några olika ryska vagnar med likanade utformning. Hur är det med de västallierade? Hade de några liknande vagnar?
Ps. Min Pappa sa alltid att, "Stridsvagn S var revulotionerande när den kom. Den hade inget torn eftersom det oftast är tornen som ryker vid en träff." Sic. Nu förstår ni säkert hur traumatisk min barndom var. Ds
Tank-killers finns det en hel del av!
Italienarna hade bl a en som kallades L.40. Den var med två mans besättning och var beväpnad med en Böhler 47mm kanon. Dom hade också en som hette M.41 som var utrustad med en 90mm kanon.
Jänkarna hade en hel del vagnar. Den mest kända (?) är nog M10. Vagnen hade 5 mans besättning och en 76.2 mm M7 kanon. Den byggdes på ett Shermanchassi.
Sen hade dom M18 Hellcat. Också med 5 mans besättning och en 76.2 mm kanon. Det var den bästa amerikanska tank-killern under kriget.
Britterna hade bland annat Archer. En vagn med 4 mans besättning och en vikt på 16 ton. Den var utrustad med en 17-pounds kanon. Den såg strid första gången i oktober 1944.
Ryssarna hade sin Su-76 som byggdes på ett T-70 chassi. 4 mans besättning och en 76mm ZIS-3 kanon. Vikten var ungefär 10 ton.
ISU-152 var en tank-killer/heavy assault gun. Vagnen byggdes på ett KV-2 chassi. Beväpningen var en fet 152 mm kanon/haubits. Vikten var 45 ton.
ISU-152
Det var en del vagnar. Det finns en hel del andra, men det kan någon annan upplysa dig om.
Källa: Armored Fighting Vehicles
Italienarna hade bl a en som kallades L.40. Den var med två mans besättning och var beväpnad med en Böhler 47mm kanon. Dom hade också en som hette M.41 som var utrustad med en 90mm kanon.
Jänkarna hade en hel del vagnar. Den mest kända (?) är nog M10. Vagnen hade 5 mans besättning och en 76.2 mm M7 kanon. Den byggdes på ett Shermanchassi.
Sen hade dom M18 Hellcat. Också med 5 mans besättning och en 76.2 mm kanon. Det var den bästa amerikanska tank-killern under kriget.
Britterna hade bland annat Archer. En vagn med 4 mans besättning och en vikt på 16 ton. Den var utrustad med en 17-pounds kanon. Den såg strid första gången i oktober 1944.
Ryssarna hade sin Su-76 som byggdes på ett T-70 chassi. 4 mans besättning och en 76mm ZIS-3 kanon. Vikten var ungefär 10 ton.
ISU-152 var en tank-killer/heavy assault gun. Vagnen byggdes på ett KV-2 chassi. Beväpningen var en fet 152 mm kanon/haubits. Vikten var 45 ton.
ISU-152
Det var en del vagnar. Det finns en hel del andra, men det kan någon annan upplysa dig om.
Källa: Armored Fighting Vehicles
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
Mats, jag tror han menar pansarvärnskanonvangar utan torn. Eller?Jag har stött på några olika ryska vagnar med likanade utformning. Hur är det med de västallierade? Hade de några liknande vagnar?
Amerikanarnas M10 och M18 hade båda torn, däremot var Britternas Archer utan torn, den liknade dock mer Nashorn än Jagdpanther.
Bild från wwiivehicles.com.
/Johan
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1739
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Östergötland
Som pansarvärnssoldat så tycker jag att betäckningen Jagt- är lite missvisande.Überjunge skrev:
Och vidare så kallas den "J a g d Panther" för att dess huvuduppgift var att slakta pansar.
Pansarvärn har inte till uppgift att jaga pansar, utan att kunna försvara/fördröja (*) pansar.
Nu beror det ju på vad du definerar som liknande vagnar. Men jag ska försöka ta med allihopa.Überjunge skrev:
Nu är det så att jag inte är så påläst när det gäller de alierades vagnar. Jag har stött på några olika ryska vagnar med likanade utformning. Hur är det med de västallierade? Hade de några liknande vagnar?
Sovjet:
ZIS-30:
En primitiv konstruktion som bestod av en 57mm ZIS-2 pvpjäs med sköld, monterad ovanpå ett lätt bepansrat, bandgående taktorchassie.
SU-76:
En 76.2mm ZIS-3 kanon monterad i en överbyggnad utan takpansar på ett modifierat och lätt bepansrat T-70 chassie.
Jämförbar med tyska Marders.
SU-76i:
En StuG III modifierad med en ny överbyggnad med en 76.2mm kanon.
SU-85:
Samma koncept som Jagtpanthern. D.v.s. att montera en större kanon i ett stridsvagnschassie.
Försedd med en 85mm kanon på ett T-34-chassie.
SU-100:
En utveckling av SU-85. Försedd med 100mm kanon.
USA:
USA hade ett annat koncept för bandgående pansarvärn. Nämligen att använda vad som i princip var lätt bepansrade stridsvagnar, med en kraftig pjäs och mycket bra rörlighet.
Påminner en hel del om det koncept som vi sedemera kom att utveckla i Sverige.
M10:
Baserad på Shermanchassie och försedd med en 76.2mm kanon.
M18:
Också den försedd med en 76.2mm kanon, dock ej på Shermanchassie.
Krigets snabbaste bandgående fordon. Jag har sett siffror på en topphastighet mellan 75 och 90 km/h.
M36:
Baserad på Shermanchassie och försedd med en 90mm kanon.
Storbrittanien:
Archer:
Byggd på Valentinechassie och försedd med den ypperliga 17pdr kanonen monterad bakåt.
Anledningen till detta var att pv-vagnar vid fördröjningsstrid står i eldställning,
beskjuter fienden och sedan kör bakåt så snabbt det bara går, för att ta eldställning längre bak.
Archern kunde då med kanonen vänd bakåt (i förhållande till vagnen, framåt mot fienden)
köra vagnen ur eldställningen (bakåt, bort från fienden)
framåt (i förhållande till vagnen).
Denna process var snabbare än att som andra pv-vagnar,
backa ur eldställning (under backning ser inte föraren var han kör, utan vagnchefen är tvungen att lucka upp och i detalj säga åt föraren hur han ska köra),
vända vagnen för att sedan köra bakåt (bort från fienden) framåt.
*) (Något förenklat (**))
Försvar:
Man "står still" och viker inte en tum.
Ofta väldigt kostsamt, med risk för att försvaret kollapsar.
Vidare så är man passiv och låter fienden styra stridsförloppet.
Fördröjningsstrid:
Man drar sig ettappvis bakåt och nöter ner den anfallande fienden.
Bättre stridsekonomi än försvarsstrid. Kräver dock att man har råd att ge upp terrängen och att man har tillräckligt rörliga förband.
**)
Inom ett högre förbands försvarsstrid, så kan lägre förband bedriva fördröjningsstrid och anfallsstrid i form av motanfall.
Inom ett högre förbands fördröjningsstrid, så bedriver lägre förband försvarsstrid och om möjligt också anfallsstrid i form av motanfall
(man försvarar terrängen under begränsad tid, för att sedan antingen dra sig tillbaka för att genomföra försvar längre bak,
alternativt gå till motanfall).
MvH / Olof Larsson
Källor:
http://ww2photo.radagast.nu/
http://www.battlefield.ru/
- Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
überjunge skrev: Ps. Min Pappa sa alltid att, "Stridsvagn S var revulotionerande när den kom. Den hade inget torn eftersom det oftast är tornen som ryker vid en träff." Sic. Nu förstår ni säkert hur traumatisk min barndom var. Ds
SKillnaden mellan Strv S/103 och andra världskrigets assault guns/tank destroyers är, om jag inte misstar mig, att S-vagnen är att betrakta som en stridsvagn, dvs den skall kunna utföra de uppgifter som åligger pansarförband på slagfältet. Ev pansarofficerare el likn kan säkert förtydliga detta.
Liten korrektion: det var SU-152 som var baserad på KV-chassi, ISU-serien var baserade på IS-2 chassit, därav I-et. Beväpningen var också en haubits, till skillnad från ISU-122 och SU-85/100.Mats skrev:
ISU-152 var en tank-killer/heavy assault gun. Vagnen byggdes på ett KV-2 chassi. Beväpningen var en fet 152 mm kanon/haubits. Vikten var 45 ton.
/Forsberg
Senast redigerad av 1 Mathias Forsberg, redigerad totalt 13 gånger.
Visst är det så, men det blir oftst intressantare svar på ett luddigt inlägg. Tack för det du skrev om yenkarnas och britternas pv-vagnar. Förretsen, jag låg själv i en pv-pluton (skyttekompani). Vi körde med Bill. Ni?Larsson skrev:Som pansarvärnssoldat så tycker jag att betäckningen Jagt- är lite missvisande.Überjunge skrev:
Och vidare så kallas den "J a g d Panther" för att dess huvuduppgift var att slakta pansar.
Pansarvärn har inte till uppgift att jaga pansar, utan att kunna försvara/fördröja (*) pansar.
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1739
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Östergötland
Jag låg som vagnchef på en av Sveriges tre 90rb plutoner (Stridsfordon 9040 med Rb 56-grupp).
Plutonen var tänkt att bli grundstommen inom mekbrigadernas pv-bataljoner,
men pv-bataljonerna försvann ur K-org ungefär samtidigt som jag ryckte ut.
Gruppen bestod vid pansarvärnsstrid av 4 man, beväpnade med ett Rb-56 system med 6st robotar, ett grg, ett par pskott,
c:a 20 stridsvagnsminor och en Ksp 58.
Vid skyttestrid såg grupperna ut som en vanlig Strf9040-grupp minus en Ksp 58, d.v.s. 6 man, en Ksp 58, ett grg och fyra pskott.
Att byta från pv till skyttegrupp gjordes under återhämtning, då man bytte robotinredningen till skytteinredning och plockade in två man till per grupp.
Fördelen med plutonen var dels den stora eldkraften med tre robotsystem och tre akan,
vilket gjorde det möjligt att vid fördelaktig terräng bedriva försvarsstrid mot stridsvagnskompani såväl som pansarskyttekompani.
Vidare så gjorde vagnarnas rörlighet och eldkraft vid uppsutten strid att vi fick en helt annan möjlighet att genomföra motanfall än tidigare pv-förband.
Det faktum att plutonen även hade 6st vapensystem med värmesikte (akan och robot),
gjorde att förmågan till försvars/fördröjningstrid under mörker var relativt sett större än under dagsljus.
Vidare så hade grupperna tillgång till 6 man per grupp, trots att vi bara behövde 4 man för att bedriva pv-strid.
Vi hade med andra ord gott om ersättningsmanskap.
Sist men inte minst så visade sig plutonen vara mycket bra på att anfalla i terräng som försvarades av fientliga pv-förband,
helt enkelt p.g.a. att alla inom plutonen visste hur pv-förband stred, deras styrkor och svagheter och kanske det viktigaste.
Soldaterna hade en kuslig förmåga att upptäcka fientliga robotsystem innan dessa han skjuta.
Nackdelen med plutonen var dels robotgruppens känslighet för splitter och nedhållande eld och att vi behövde c:a 1 minut för att göra uppsittning, vilket innebar att roboten borde avfyras när fienden var på ett större avstånd än 1000m.
Eftersom Sverige ser ut som det gör, så sköt vi normalt på c:a 500m, då fienden helt sonika inte syns på större avstånd.
Vi förordade att vagnarna istället skulle få robot monterat på tornet, så att vagnens skytt skulle kunna avfyra robotarna under splitterskydd,
samt göra det möjligt att ha en "riktig" skyttegrupp i "bollhavet" även under pansarvärnstrid.
Detta är något som man nu arbetar med.
Plutonen var tänkt att bli grundstommen inom mekbrigadernas pv-bataljoner,
men pv-bataljonerna försvann ur K-org ungefär samtidigt som jag ryckte ut.
Gruppen bestod vid pansarvärnsstrid av 4 man, beväpnade med ett Rb-56 system med 6st robotar, ett grg, ett par pskott,
c:a 20 stridsvagnsminor och en Ksp 58.
Vid skyttestrid såg grupperna ut som en vanlig Strf9040-grupp minus en Ksp 58, d.v.s. 6 man, en Ksp 58, ett grg och fyra pskott.
Att byta från pv till skyttegrupp gjordes under återhämtning, då man bytte robotinredningen till skytteinredning och plockade in två man till per grupp.
Fördelen med plutonen var dels den stora eldkraften med tre robotsystem och tre akan,
vilket gjorde det möjligt att vid fördelaktig terräng bedriva försvarsstrid mot stridsvagnskompani såväl som pansarskyttekompani.
Vidare så gjorde vagnarnas rörlighet och eldkraft vid uppsutten strid att vi fick en helt annan möjlighet att genomföra motanfall än tidigare pv-förband.
Det faktum att plutonen även hade 6st vapensystem med värmesikte (akan och robot),
gjorde att förmågan till försvars/fördröjningstrid under mörker var relativt sett större än under dagsljus.
Vidare så hade grupperna tillgång till 6 man per grupp, trots att vi bara behövde 4 man för att bedriva pv-strid.
Vi hade med andra ord gott om ersättningsmanskap.
Sist men inte minst så visade sig plutonen vara mycket bra på att anfalla i terräng som försvarades av fientliga pv-förband,
helt enkelt p.g.a. att alla inom plutonen visste hur pv-förband stred, deras styrkor och svagheter och kanske det viktigaste.
Soldaterna hade en kuslig förmåga att upptäcka fientliga robotsystem innan dessa han skjuta.
Nackdelen med plutonen var dels robotgruppens känslighet för splitter och nedhållande eld och att vi behövde c:a 1 minut för att göra uppsittning, vilket innebar att roboten borde avfyras när fienden var på ett större avstånd än 1000m.
Eftersom Sverige ser ut som det gör, så sköt vi normalt på c:a 500m, då fienden helt sonika inte syns på större avstånd.
Vi förordade att vagnarna istället skulle få robot monterat på tornet, så att vagnens skytt skulle kunna avfyra robotarna under splitterskydd,
samt göra det möjligt att ha en "riktig" skyttegrupp i "bollhavet" även under pansarvärnstrid.
Detta är något som man nu arbetar med.
Re: JagdPanther
Glöm Inte Fäderneslandets PvKv m/43.überjunge skrev:Det är många som skriver lite av varje här... och där.Hur är det med de västallierade? Hade de några liknande vagnar?
Ps. Min Pappa sa alltid att, "Stridsvagn S var revulotionerande när den kom. Den hade inget torn eftersom det oftast är tornen som ryker vid en träff." Sic. Nu förstår ni säkert hur traumatisk min barndom var. Ds
en 75mm Lvkanon m/36 på ett förstärkt strv m/42 chassi.
Det enda svenska pansarfordonet med någon märkbar verkan på stridsvagnar 1947-1953 , när Centurion kom.
PS.
Pappa skickade med mig på FBU läger när jag var något år. (på den tiden fick familjerna gratis logi)
Om någon undrar varför man är som man är.
/John T.
Ok grabbar ett sidospår, från jadgpanther.
Jag ska inte hacka på stridsvagn S.
Visst var den revulotionerande när den kom. Ingen vagn hade helautomatisk laddning innan den, kanske efter också vet ej. Av vad jag förstår så kunde skytten välja granat genom ett enkelt knapptryck. Sen: BOROOM. Spränggranaterna kunde visst penteras med ett reglage på samma sätt. Det är väl värt att buga för.
Jag ska inte hacka på stridsvagn S.
Visst var den revulotionerande när den kom. Ingen vagn hade helautomatisk laddning innan den, kanske efter också vet ej. Av vad jag förstår så kunde skytten välja granat genom ett enkelt knapptryck. Sen: BOROOM. Spränggranaterna kunde visst penteras med ett reglage på samma sätt. Det är väl värt att buga för.