Finlandssvenskarnas ursprung

Diskussioner kring händelser under nordisk forntid & vikingatid.
Skriv svar
Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 22 juni 2007, 14:46

-inge = […] medan den saknas i Finland och Norge.
Enklinge
By i Kumlinge kommun på Åland. Kumlinge är en enspråkigt svensk kommun i det enspråkigt svenska landskapet Åland i Finland. Här finns 94,4% svenskspråkiga och endast 3,9% finskspråkiga.

Helsinge
Före detta kommun i Nyland i Finland och som sedan 1972 heter Vanda stad. Enligt den nuvarande språkfördelningen inom Vanda så bor här 90,5% finskspråkiga och enbart 3,1% svenskspråkiga. Således har Vanda finskspråkig majoritet. Helsinge heter på finska Helsingin pitäjä.

Hyvinge
Stad i landskapet Nyland i Södra Finlands län. Staden är enspråkigt finsk med 96,7% finskspråkiga och endast 0,7% svenskspråkiga. Orten heter på finska Hyvinkää.

Kiminge
Kommun i landskapet Norra Österbotten i Uleåborgs län. Kommunen är enspråkigt finsk. Kiminge heter på finska Kiiminki.

Kiminge älv
Älv i Uleåborgs län i Finland. Kiminge älv heter på finska Kiiminkijoki.

Kumlinge
Enspråkigt svensk kommun och by i det enspråkigt svenska landskapet Åland i Finland. Här finns 94,4% svenskspråkiga och endast 3,9% finskspråkiga.

Käldinge
By och egendom i Nagu kommun i Åboland. Nagu har svenska som majoritetsspråk (71%) och finska som minoritetsspråk (27%).

Lillpellinge
Ö och del av Pellinge by i Borgå i Nyland i Finland. Största delen av den bofasta befolkningen i Pellinge är svenskspråkig (95%).

Pellinge
By i den före detta kommunen Borgå landskommun i den nuvarande staden Borgå i landskapet Östra Nyland i Södra Finlands län. Tidigare fanns det en lotsstation i Pellinge. Största delen av den bofasta befolkningen är svenskspråkig (95%).

Rönninge
Bosättningsområde i Ladugårdens distrikt i Helsingfors stad. I Ladugårdens distrikt finns 87,3% finskspråkiga och 2,5% svenskspråkiga. Helsingfors är en tvåspråkig kommun med finskspråkig majoritet (86,2%) och svenskspråkig minoritet (6,2%). Rönninge heter på finska Pihlajisto.

Röringe
By i Vetils kommun i Västra Finlands län. Vetil är en enspråkigt finsk kommun i landskapet Mellersta Österbotten i Västra Finlands län. Röringe heter på finska Räyrinki.

Seglinge
By i Kumlinge kommun i landskapet Åland i Finland. Kumlinge är en enspråkigt svensk kommun i det enspråkigt svenska landskapet Åland i Finland. Här finns 94,4% svenskspråkiga och endast 3,9% finskspråkiga.

Sellinge
Egendom i Mäntsälä kommun i Södra Finlands län. Mäntsälä är enspråkigt finskt (98,1%) med endast 0,9% svenskspråkiga. Sellinge heter på finska Sälinkää.

Steninge
By och egendom i Karuna i Sagu kommun i Egentliga Finland. Sagu är enspråkigt finskt. Steninge i Sagu kommun heter på finska Teininki.

Storpellinge
Ö och del av Pellinge by i Borgå i Nyland. Största delen av den bofasta befolkningen i Pellinge är svenskspråkig (95%).

Säminge
Bygd inom Punkaharju kommun och Nyslotts stad. Punkaharju är enspråkigt finskt. Säminge heter på finska Sääminki.

Villinge
Ö och en stadsdel i Degerö distrikt i Helsingfors stad. I Degerö distrikt finns 88,7% finskspråkiga och 6,8% svenskspråkiga. Helsingfors är en tvåspråkig kommun med finskspråkig majoritet 86,2% och svenskspråkig minoritet 6,2%. Villinge heter på finska Villinki.

Användarvisningsbild
Örjan
Medlem
Inlägg: 1579
Blev medlem: 20 februari 2003, 14:57
Ort: Gustavsberg
Kontakt:

Inlägg av Örjan » 22 juni 2007, 18:32

Med stigande frustration måste jag påpeka att ortnamnstolkning är betydligt mer invecklat än att bara titta i ett ortnamnsregister. Bara för att det går att hitta en lång rad ortnamn som idag slutar på bokstäverna "inge" innebär inte att dessa automatiskt kvalificerar till kategorin -inge-namn. -inge-namnen har en speciell betydelse och uppkomsthistoria och vilka som ingår i den kategorin kan endast avgöras genom noggranna etymologiska studier. Kartregister duger inte. Jag är ingen expert på området och kan egentligen inte avgöra ifall Bengt Pamp har rätt eller fel. Men jag häpnas över hur lättvindigt påståenden i ett referensverk avfärdas. Kan inte någon komma med vetenskapligt underbyggd kritik av Bengt Pamps påståenden istället och sluta med detta bläddrande i moderna kartböcker?

Användarvisningsbild
paulderfinne
Medlem
Inlägg: 467
Blev medlem: 11 juni 2007, 17:32
Ort: Osternohe/Tyskland

Inlägg av paulderfinne » 22 juni 2007, 18:57

Käre Örjan,

säkerligen har Du rätt med dina påståenden att ortnamnsforskning inte är lätt och allt det där.

Men om nån hävdar att ortnamn på -inge inte förekommer i Finland och vi hittar en hel rad såna, då måste man ju få påpeka att uttalandet är fel.

Om jag har förstått Dig rätt borde kamrat Pamp då ha hävdat att det inte förekom (ja, när?) ortnamn i Finland på -inge.

Och sen måste det också vara tillåtet att kritisera vilken vetenskapsman som helst, oberoende hur länge hans verk varit standard i svenska läroanstalter.

Det finns massor med exempel på felaktiga slutsatser inom vetenskapen som har varit seglivade på grund av att ingen har ifrågasatt resultaten just för att dessa var uttalanden av en stor auktoritet på det området!


En annan sak:

Är det tänkbart att svenskar flyttade till Finland i hednisk tid men inte namngav orter med Gudanaman, för att de som for dit ut i de fientliga markerna inte var av överklassen och såtillvida inte hade med överklassens gudar att göra?

Användarvisningsbild
Örjan
Medlem
Inlägg: 1579
Blev medlem: 20 februari 2003, 14:57
Ort: Gustavsberg
Kontakt:

Inlägg av Örjan » 22 juni 2007, 19:14

paulderfinne skrev:Men om nån hävdar att ortnamn på -inge inte förekommer i Finland och vi hittar en hel rad såna, då måste man ju få påpeka att uttalandet är fel.
Definitionen på ett -inge-namn är inte att ordet slutar med bokstäverna "inge". Det är etymologin som är avgörande. Dvs den ursprungliga betydelsen av ortnamnet och dess uppkomsthistoria. Genom att envisas med att leta upp namn som slutar på "inge"i Finland utan närmare motivering till varför det är ett -inge-namn har ni bara demonstrerat er okunskap om vad den ursprungliga listan syftade på. Med facit i hand inser jag att jag borde ha varit mycket tydligare på den punkten.
Om jag har förstått Dig rätt borde kamrat Pamp då ha hävdat att det inte förekom (ja, när?) ortnamn i Finland på -inge.
Återigen, enligt Bengt Pamp så finns det inga ortnamn som tillhör namnkategorin -inge-namn i Finland. Han har däremot inte skrivit att ortnamn som slutar med bokstäverna "inge" saknas i Finalnd.
Och sen måste det också vara tillåtet att kritisera vilken vetenskapsman som helst om, oberoende hur länge hans verk varit standard i svenska läroanstalter.

Det finns massor med exempel på felaktiga slutsatser inom vetenskapen som har varit seglivade på grund av att ingen har ifrågasatt resultaten just för att dessa var uttalanden av stor auktoritet på dett området!
Självklart ska man vara kritisk. Men när kritiken inte är vetenskapligt underbyggd så blir den faktiskt bara oförskämd. Det finns en känd devis i Uppsala universitet som lyder: "att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större". Kanske inte riktigt PK i dagens mer postmodernistiska tid, men andemeningen är att åsikter ska vara väl underbyggda och inte bestå av löst tyckande. Eller uttryckt på ett annat sätt: kritik är bra, men vetenskapligt underbyggd kritik är bättre.
En annan sak:

Är det tänkbart att svenskar flyttade till Finland i hednisk tid men inte namngav orter med Gudanaman, för att de som for dit ut i de fientliga markerna inte var av överklassen och såtillvida inte hade med överklassens gudar att göra?
Det är väldigt lite vi vet om asatron så det finns uttrymme för spekulationer. Men jag har svårt att tro att den sociala skiktningen var så stor att den skulle ha kunnat ge upphov till olika religioner. Det skulle dröja till 1200-talet innan vi fick en överklass som hade en juridisk särställning, och till 1600-talet innan de sociala gränserna mellan klasserna blev klart definerade. Sedan handlar det inte bara om gudanamn utan det finns inga namn överhuvudtaget som förknippas med hednisk kult.

Användarvisningsbild
paulderfinne
Medlem
Inlägg: 467
Blev medlem: 11 juni 2007, 17:32
Ort: Osternohe/Tyskland

Inlägg av paulderfinne » 23 juni 2007, 14:36

Örjan skrev: Definitionen på ett -inge-namn är inte att ordet slutar med bokstäverna "inge".
Aha..

Men hur kommer man då in i den exklusiva klubben av -inge namn?

OK.Skämt åsido.

Aldrig har jag menat att vara oförskömd mot kompisen Pamp som Du skriver. Det måste ju vara tillåtet även för en lekman att med exempel försöka verificera en veteskapsmans utläggningar. Om man sen drar fel slutsatser kan man ju hänvisa till felet utan att förebrå en för sin okunskap.

Det är väl bättre att försöka förstå vad en vetenskapsman säger än att bara med öppen mun hänga vid hans läppar och svälga allt han säger ogenomtänkt.
Örjan skrev:Det är väldigt lite vi vet om asatron så det finns uttrymme för spekulationer.
Det har Du säkerligen rätt i.
Örjan skrev: Men jag har svårt att tro att den sociala skiktningen var så stor att den skulle ha kunnat ge upphov till olika religioner. Det skulle dröja till 1200-talet innan vi fick en överklass som hade en juridisk särställning, och till 1600-talet innan de sociala gränserna mellan klasserna blev klart definerade.
Men nog måste det ju ha funnits enorma social skillnader redan på hednisk tid. Det fanns ju kungar och hövdingar och vanligt folk och slavar, eller hur?
Örjan skrev: Sedan handlar det inte bara om gudanamn utan det finns inga namn överhuvudtaget som förknippas med hednisk kult.
Ja, nog är det ett tungt argument mot Svenskar i Finland i hednisk tid, det måste jag faktiskt vara med om.

Jotuni
Medlem
Inlägg: 297
Blev medlem: 2 januari 2007, 23:30
Ort: Suomi

Inlägg av Jotuni » 23 juni 2007, 18:16

Giancarlo skrev:Vad jag vet ligger Hyvinge i Nyland som är definitivt en del av svenskfinland, även om området dock blivit mer och mer "förfinskat".
Du vet ju ganska liten om Finland. Hyvinge hade i år 2005 43 848 finsksprågika invånare och 319 svenskspråkiga invånare. Det märker 0,7% var svenskspråkiga enligt Finska statistikcentralen.

Jotuni
Medlem
Inlägg: 297
Blev medlem: 2 januari 2007, 23:30
Ort: Suomi

Inlägg av Jotuni » 23 juni 2007, 18:45

Ralf Palmgren skrev:
-inge = […] medan den saknas i Finland och Norge.
Enklinge
HelsingeHelsinki på finska/Jotuni
HyvingeHyvinkää.
KimingeKiiminki.
Kiminge älvKiiminkijoki.
Kumlinge
Käldinge
Lillpellinge
Pellinge Pellinki på finska/Jotuni
RönningePihlajisto.
RöringeRäyrinki.
Seglinge
SellingeSälinkää.
SteningeTeininki.
Storpellinge
SämingeSääminki.
VillingeVillinki.
Tack för listan ovan. Skrev några finska namn mer. Jag undrade tidigare om svenska inge och finska ink(V), där (V) menar vokal. Listan ovan visar att inge och ink(V) har en förbindelse. Kanske det betyder någonting?

Användarvisningsbild
Boreas
Medlem
Inlägg: 432
Blev medlem: 29 augusti 2006, 03:45
Ort: Norway
Kontakt:

Inlägg av Boreas » 26 juni 2007, 06:44

Svensk "g" och finsk "k" har öppenbart speciella relationer. T. ex. som i Hel-sin-g- och Hel-sin-k-, In-g-å och In-k-oo.

Man kunde tro att sådanna relationer har en viss relevans när historien om Eurasiens äldre kulturspråk skal skrivas.

---

Tyvärr kan det se ut som den svensk-finska befolkning och det svensk-finska språket nu er hotad, som ursprungsbefolkning (?!) och minoritetspråk...!

KP-31
Medlem
Inlägg: 384
Blev medlem: 5 januari 2005, 17:18
Ort: Helsingfors

Inlägg av KP-31 » 11 juli 2007, 19:49

G:son skrev:
cats skrev: Under den här långa tiden har man gift sig och bortgift sig mellan språkgränserna. En del släkter som varit svenskspråkiga har blivit finskspåkiga och tvärtom, så det idag är omöjligt att säga vem som härstammar varifrån, annat än att svenskan kom till Finland officiellt från och med 1323.
Det är sant. Men samma osäkerhet om det genetiska ursprunget gäller för de flesta européer, vår genpool är en salig röra. Ser man på finlandssvenskarna som grupp, och inte som individer/familjer, så blir det ju lite annorlunda. Att det vid kusterna finns ett finlandssvenskt folk, som är mycket likt det finska folket, men ändå helt distinkt, förstår man nog, när man jämför intilliggande svenska och finska orter.

När invandringen skedde, vet man inte. Själv tror jag, att det är mest sannolikt, att den skedde under en längre tidsperiod. Mitt, något förenklade, svar på Ralfs fråga är alltså att finlandssvenskarna härstammar från Sverige.

Handen på hjärtat nu, det är väl ingenting oväntat, eller orimligt, med det här? :)
Jag förstår inte riktigt ditt resonemang: i fall finlandssvenskarna härstammade entydigt från Sverige bör väl deras genpool inte likna finnarnas genpool utan (riks)svenskarnas genpool. Att finlandssvenskar är ”mycket likt det finska folket, men ändå helt distinkt” tyder snarare på blandat ursprung kombinerad med relativ isolering.

Användarvisningsbild
G:son
Medlem
Inlägg: 3027
Blev medlem: 10 april 2007, 06:02
Ort: Finland

Inlägg av G:son » 12 juli 2007, 10:57

KP-31 skrev:
Jag förstår inte riktigt ditt resonemang: i fall finlandssvenskarna härstammade entydigt från Sverige bör väl deras genpool inte likna finnarnas genpool utan (riks)svenskarnas genpool. Att finlandssvenskar är ”mycket likt det finska folket, men ändå helt distinkt” tyder snarare på blandat ursprung kombinerad med relativ isolering.
Jag menar, att det är klart att gruppen finlandssvenskar uppstått genom att svenskar i tiden bosatte sig vid kusterna. Att blandäktenskap har förekommit, och generna därmed har blandats upp mellan svenskarna och finnarna i Finland, ändrar inte min åsikt om, att finlandssvenskarna härstammar från Sverige. Poängen är närmast, att jag menar detta i motsats till teorin om att finlandssvenskarna egentligen är finnar som försvenskats under den svenska tiden. Eventuell försvenskning av finska gener har skett i familjegrupperna, inte som ett resultat av rikets förvaltningsspråk. Jag ser i alla fall en skillnad mellan sätten att tänka.

Användarvisningsbild
Boreas
Medlem
Inlägg: 432
Blev medlem: 29 augusti 2006, 03:45
Ort: Norway
Kontakt:

Inlägg av Boreas » 12 juli 2007, 19:21

G:son skrev:
KP-31 skrev:
Jag förstår inte riktigt ditt resonemang: i fall finlandssvenskarna härstammade entydigt från Sverige bör väl deras genpool inte likna finnarnas genpool utan (riks)svenskarnas genpool. Att finlandssvenskar är ”mycket likt det finska folket, men ändå helt distinkt” tyder snarare på blandat ursprung kombinerad med relativ isolering.
Jag menar, att det är klart att gruppen finlandssvenskar uppstått genom att svenskar i tiden bosatte sig vid kusterna. Att blandäktenskap har förekommit, och generna därmed har blandats upp mellan svenskarna och finnarna i Finland, ändrar inte min åsikt om, att finlandssvenskarna härstammar från Sverige. Poängen är närmast, att jag menar detta i motsats till teorin om att finlandssvenskarna egentligen är finnar som försvenskats under den svenska tiden. Eventuell försvenskning av finska gener har skett i familjegrupperna, inte som ett resultat av rikets förvaltningsspråk. Jag ser i alla fall en skillnad mellan sätten att tänka.

1. Vad om de första svenskar kom från de ålenningar, som tidligare anländt från Finland?

2. Vad om de första kust-finnar och de äldsta kust-svenskar - jämte ålenningar - har ett gämensamt ursprung - innan dom ankommer sine respektive sidor av Bottenhavet?

Hittils har vi enbart haft teorier och sanolikheter att diskutera. Nu börjar äntligen genetiken OCH arkeologin att ge oss några mätbara hållpinnar...

BalticBandit
Medlem
Inlägg: 154
Blev medlem: 17 juni 2007, 21:49
Ort: Sverige

Re: Finlandssvenskarnas ursprung

Inlägg av BalticBandit » 11 november 2007, 23:06

Ralf Palmgren skrev:Här på Skalman har diskutterats varifrån den finländska befolkningen kommer ifrån. Under den yngre järnåldern beboddes det område som nuförtiden utgör Finland av främst finsk-ugriska stammar. Det har forskats en hel del om det förhistoriska ursprunget för dessa finsk-ugriska folkstammar. Som finsk-ugriska folk räknas de folk som pratar finsk-ugriska språk http://sv.wikipedia.org/wiki/Finsk-ugriska_spr%C3%A5k

Finlandssvenskarna pratar inte finsk-ugriska språk som huvudspråk. Svenska är modersmål hos alla finlandssvenskar och svenska är ett germanskt nordiskt språk. Således är finlandssvenskarna inte ett finskt-ugriskt folk. Då så är fallet undrar jag varifrån finlandssvenskarna egentligen härstammar ifrån. Har finlandssvenskarna sitt ursprung från Sverige och Centraleuropa som svenskarna och germanerna (svenska språket) eller från östeuropa och nuvarande Ryssland som de finsk-ugriska folkstammarna (finländare)?
De allra flesta som i Finland talar svenska är finländare som en gång bytt från finska till svenska och sedan hållit kvar vid det språket.

Användarvisningsbild
Boreas
Medlem
Inlägg: 432
Blev medlem: 29 augusti 2006, 03:45
Ort: Norway
Kontakt:

Inlägg av Boreas » 12 november 2007, 21:46

Arkeologiska fynd berättar at Finland - inklusive Finmark och Troms i nuvarande Norge - har bebotts av en kontinuerlig kultur senn eldre stenålder.

Det man i norra Norge kallar "Komsa-kulturen" dateras til samtidig med den kultur man inom Finsk arkeologi döpt "Suomousjärvi-kulturen" (7.-10.000 före nutid.)

Bortsett från olika namn bär annars fynden starka paralellieter och anses nu herstamma från samma "folkgrupp" - som senare utväcklade den kamkeramik man hittar över HELA detta området när man anländer i neoliticum (7.000-4.000 fn).

Det är från detta område man har hittat Finnds äldsta metall-objekt, ett stycke behadlad koppar, daterad til ca. 4.500 fn. Under brons-ålder utväcklas en livlig produksjon och handel innom detta område. Under järnåldern ser man även långvaga handel til/från området.

Våra tidligaste kröniker och sagor berättar att man under Vikinga-tiden hade fasta och regulära handelsexpeditioner til såvel "Bjarkey" (Tromsö) som "Finnmarken" och "Gandviken" (Hvita havet). Under medeltiden ändras emedlertid de politiska, militära och ekonomiska funktioner i Nord-Europa - der Finnarnas gamla självstende i norr ("Kvenland" och "Bjarmeland") börjar invaderas och regeras av tre främmande makter söderifrån, som alla startar explotera området - och dets befolkning.

Under 1500-talet slogs endära orter med hungriga handelsmän och skjutande skattmaser från såvel Danmark-Norge som Sverige-Finland OCH Moskva-Ryssland på samma år. Från början av 1600-talet är hela det gamla Finland övertagit av främmande makter. Huvudlandet ligger lyckligtvis under Sverige, men Karelen och Kola är nu ryskt-ortodoxt och Finmark/Troms blev just danskt - och derefter norsk. Sen dess har Finnarnas EGEN historia legat i döld och mörker...

Under vikinga-tiden omtalades altså regionens årliga export - via Norge - som en kommersielt betydelsesfull handelsvara, eftersom finnarnas produkter skattades mycket högt i England och Europa. Dåtidens produktion av pälsverk, rep, valross- och valben, jämte inslag från Asia-handelen efter Volga, gjorde dessa områders produksjon och handel til en mycke värdefull partner för de "norska sjökungar" redan innan Viking-tiden. Norge omtalades detta värde för "Finnskatten", - redan i Harald Hårfagres Saga.

Två gravfynd från Troms visar att kauri-sneckor från Maldiverna nådde norra Lofoten redan 1.500 f.n. Denna typ sneckor blev vitt utbredda efter handelsvägarna från sødra Indien redan under Buddismens framväxt i Asien - der de användes som värde-enhet och derför som "penning" redan 2.500 f.n . Sneckans form (som en konkylie) är mycket karakteristsk och gjorde den mycket användbar som "oförfalskbar mynt" och dens latinska namn - Cyprea Monata - bär fortfarande denna historie bakom seg.

Kauri-sneckan följde senn ferdvägarna norrut til Kaspihavet. Herifrån kan dom spåras efter hela VOLGA, enda upp til Onega-Karelen. Herifrån tyck kan ha nått til indre Lofoten via Hvita havet - ELLER älvlederna över Finland och Sverige - via Bottenviken. En rad fynd av kaurisneckor från hela Finland visar att denna befolkning hade MYCKET vida förbindelser mot såvel öst som vest redan under jernåldern - ända inntil Vikingatidens slut.

Av någon anledning delade denna finska kulturen samma öde som "viknga-kulturen" i Skandinavia. I tiden mellan 1050 och 1250 övertas hela Skandinavia av en ny och ödesdiger kulturmakt - ochså känt som medeålderns religiösa regime. Sen dess har historien om Norden i stort sett beskrivit vikingarna som brutala vildar och finnarna som patologiskt primitiva.

Kyrkohistoriens starka och endlösa stigmatisering av Europas gamla, "hedna" kultur stod utrotade tyvärr de traditioner som engång hadde burit Nordens stenålderskultur til rikdom och beröm redan under bronsåldern. Derpå utrotades ochså folkens historiska minnen til fördel för et kulturelt monopol bygt på övertrons och servilitetens fasta grund. Tyvärr ligger denna medeltidens ovett fortfarande som en premiss och en skugga över de historiska vätenskaper - enda inn i vårtid.

Annars ville man jobbat vidare efter dom genetiska mätingar som påvisat att såvel Finnar som Svenskar har ett gemensamt ursprung - från den"Central-Europeiska" befolkning som anlende Nord-Europa efter is-tiden. Språkforskarna har nu postulerat at den skandinaviska och finsk-ugriska språk har ungefär samma ålder - och derför har existera jämnsides - endasenn istiden.

Skildnaden mellan dessa två kulturer kan fortfarande spottas på var sin sida av den 10.000 år gamla gränsen mellom Komsa- och Fosna-kulturerna - äfter Tornälven söderut til Bottenvikens mitt-linje. Enda ner til Weichsel och Transylvania. Öster om gränsen spriddes altså "de uraliska språken", medan den "germanska" språkgrenen utväcklades i vest.

Termerna "uralisk" och "germansk" kan omsettas til "finsk" och "nordisk". I medeltiden kallas de finska folk-grenar - öster om Weichsel för Wender, Sarmater, Skyter, etc. I Snorre kallas dom "Kvener" (i nord-ost) och "Vender" (i sör-ost) - jämte "Vaner" (öst om Svitjod).

Efter som skandinaver och finnar nu tycks ha samma genetniska ursprung må vi vel utgå från at detta ursprung legat i midten av spridningsområdet - och vore TVÅ-språkligt. I såfall ramlar dagens två-språkliga finnar ut av ett historik knutpukt mellan öst och vest, eftersom de fortfarande beherskar BÅDA språkformer; "germansk-svensk" respektive "uralisk-finsk".

Att det finns finnar som fortfarande dyrkar "germansk-svensk" som BASIS-språk indikerar at det fortfarande lever en kultur kvar
bland dessa svensk-finnar - som går ända tilbaks til Ôstersjöns allra äldsta beflkning.

Man skulle derför gäna villa veta VILKEN form av de skandinaviska språk som anses äldst - dansk, svensk eller svensk-finskt?!

BalticBandit
Medlem
Inlägg: 154
Blev medlem: 17 juni 2007, 21:49
Ort: Sverige

Inlägg av BalticBandit » 11 december 2007, 15:06

cats skrev: Grunden för det moderna svenska språket lades 1526 när nya testamentet av bibeln gavs ut och hela bibeln kom 1541, finskt skriftspråk fanns egentligen inte förrän Mikael Agricola började skapa det, och gav ut den första finska bibeln så sent som 1642.
Agricola lade grunderna till det finska skriftspråket, samt skrev och översatte de första böckerna på finska. Han skrev en finsk ABC-bok Abckiria utgiven 1543, den första bok någonsin att tryckas på finska, en finsk bönbok 1544, översatte Nya Testamentet Uusi Testamenti 1548 och Davids psalmer 1551-1552 till finska.

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2247
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Inlägg av cats » 11 december 2007, 16:00

BalticBandit skrev:
cats skrev: Grunden för det moderna svenska språket lades 1526 när nya testamentet av bibeln gavs ut och hela bibeln kom 1541, finskt skriftspråk fanns egentligen inte förrän Mikael Agricola började skapa det, och gav ut den första finska bibeln så sent som 1642.
Agricola lade grunderna till det finska skriftspråket, samt skrev och översatte de första böckerna på finska. Han skrev en finsk ABC-bok Abckiria utgiven 1543, den första bok någonsin att tryckas på finska, en finsk bönbok 1544, översatte Nya Testamentet Uusi Testamenti 1548 och Davids psalmer 1551-1552 till finska.
Blev visst ett feltryck i årtalen med det första inlägget. Gamla synder kastar långa skuggor 8O ABC-bok 1542, nyatestamentet 1548 och mässboken 1549, om han inte gav ut den hundra år senare :?

Skriv svar