Recension: Ryska revolutionen

[Marcus]

En recension av "Ryska revolutionen" av Richard Pipes har lagts till på sidorna.

En sökning på nätet avslöjar att det är svårt att hålla sig neutral till Richards Pipes bok. En del anser att hans bok är ett mästerverk, medan andra hävdar att boken enbart kom till för att svartmåla bolsjevikerna och om man vill ha fakta ska man läsa Carr eller Reed.
För en bok som fått så mycket kritik så anser jag att den är förhållandevis tunn. Kan hända att boken har några år på nacken eller att jag har läst så mycket om Ryssland/Sovjetunionen så att ett översiktsverk inte ger mig lika mycket som det skulle ha gjort till en nybörjare. Ändå tycker jag inte att den presenterar särskilt mycket nytt eller kommer med något tankeväckande.
Min största invändning mot boken är titeln, Pipes tar sin utgångspunkt kring 1900 och slutar boken med NEP perioden. Det hade kunnat ursäktas om Pipes hade sett hela den perioden som en revolution, men istället så anser han att endast händelserna i februari 1917 kan betraktas som en revolution. Vilken han ägnar drygt 20 sidor åt. Titeln på boken är därför missvisande. Förvisso en detalj, men ett sådant grovt fel skapar för mig inget förtroende för boken och dess riktighet.
Boken förlorar mycket på formalia. I pocketupplagan finns ingen källförteckning och ännu mindre noter. Ibland undrar jag dessutom hur det är med källkritiken, vid ett tillfälle använder han verk av Molotov för att kritisera Trotskij. Det är välkänt att Molotov inte hade någon orsak att skönmåla Trotskij, tvärtom, och allt borde därför tas med en nypa salt. Istället upphöjs det till sanning.
Jag irriteras också över de gryniga bilder som finns i boken, oftast är de så pass dåliga att de inte ger någon behållning.
På plussidan finns en liten ordlista och en kronologisk ordning, något som jag kan tänka mig är till god hjälp för dem som inte är så insatta. Språkligt har jag inte att anmärka.


Innehållsmässigt är det en hel del saker jag inte håller med om. Först och främst företräder Pipes åsikten att det som hände i Ryssland var något unikt, bolsjevikerna var direkt efterträdare till det autokratiska tsardömet och mer något mörkt österländskt än ljust västerländskt. Bolsjevikernas flytt från Petrograd till Moskva ses som en avsiktlig avskärmning från väst och inte bara som en helt vanlig flytt.
Jag har svårt för resonemang om länder och regioners bestämda väg och historiens förutsägbarhet, så även i detta fall.
Vidare tycker jag att han lägger större betydelse vid ryska intelligentsians betydelse för Sovjetunionens uppkomst. Ibland framstår det som endast utvecklingen bestämdes av personer som blivit inskrivna i historieböckerna, vanliga människor lyser med sin frånvaro. Samhället framställs som en livlös kropp där en grupp människor kämpar om makten och där resten passivt inväntar beslut. Jag tycker också det är irriterande att Pipes inte har något till övers för någon av bolsjevikerna, allt som på något sätt kan lyfta fram någon positiv egenskap är noggrant bortskalad. Alla ledarna var amatörer som inte visste något om vad de gjorde, för mig är denna bild alltför svart och vit.
Ett översiktverk kan självklart inte täcka in allt, men jag hade önskat att författaren koncentrerat sig på en mindre period men gjort det mer utförligt. Enligt mig kan Pipes till exempel inte på ett fullgott sätt förklara varför de röda vann det ryska inbördeskriget. Alternativa förklaringar har ingen plats i Pipes bok, jag anser att en god författare bör redogöra för alla rimliga teser och sedan med hjälp av fakta argumentera för sin ståndpunkt. Endast i undantagsfall kan man få uppfattningen att det finns andra förklaringar och teorier än författarens. Som exempel kan nämnas terrorn, enligt Pipes berodde den endast på blodtörst och hämnd. Detta trots att det finns dokumenterade bevis på att förklaringen inte är så enkel utan mer komplex.


Betyget blir endast en tvåa. Jag har ingenting emot Pipes slutsatser i ämnet, jag har läst flera böcker av författare som dragit konklusioner som jag funnit helt uppåt väggarna och ändå haft behållning av böckerna. Istället faller boken på att den är dåligt gjord. Jag kan dock inte komma på något bättre översiktverk om Ryssland/Sovjetunionen mellan 1900 och fram till NEP. Istället får man då söka sig till flera verk och författare. Omdömet om boken blir därför lite kluvet, har du ingen eller liten kunskap om vad som utspelade sig i Ryssland i början på 1900-talet och vill lära dig så läs Pipes bok, men var medveten om att den endast ger en rudimentär kunskap och har flera allvarliga brister. För den insatta ger boken föga nytt, vilket jag givetvis har förståelse för då det är ett översiktsverk.




(Recenserad av Martin Lundvall)

/Marcus

[pandersson2]

En allmän fråga, tager boken upp de nationalistiska inslagen i revolutionen? Det nämndes inget om detta i recensionen åtminstone.

[Martin Lundvall]

Du menar hur Baltikum och andra delar av Ryssland förklarade sig självständiga? Mycket lite, främst om Ukraina och Georgien då det fördes en väpnad kamp för att införliva dem i unionen och därför är det viktigt att förklara lite av bakgrunden. Pipes går dock inte in på processerna särskilt mycket, hur frigörelsen i Baltikum, Finland och Centralasien gick till nämns inte.

/Martin

[pandersson2]

Martin,

det var inte främst om hur de olika delarna av det Ryska kejsardömet gjorde sig självständiga utan om hur nationalismen användes utav kommunisterna/Lenin samt av de andra aktörerna. Åtskilliga kontrarevolutionära styrkor hade ju som mål att upprätta ett tsaristiskt Ryssland tex.

Jag tackar för svaret. Det blir nog inte en bok jag kommer att införskaffa.

[Martin Lundvall]

Jaha, då förstår jag vad du menar.
Svaret blir nej. Visserligen nämns bolsjevikernas uttalande om alla länders rätt till självbestämmande då man trodde detta var oviktigt, världsrevolutionen skulle ju ta bort alla gränser. Fast mycket mer än så behandlas det inte.

/Martin