Recension: Roll Me Over

[Marcus]

En recension av "Roll Me Over: An Infantryman's World War II" av Raymond Gantter har lagts till på sidorna.

Jag har precis läst färdigt "Roll Me Over - An Infantryman's World War II" av Raymond Gantter, och kan direkt ranka den som en av de mest ärliga och insiktsfulla memoarerna från en krigsveteran. Jag har läst gott och väl 15 skildringar skrivna av veteraner från båda världskrigen, och även om de flesta av dem har varit väldigt bra (bara ett par har varit ganska poänglösa), så hör "Roll Me Over" till de bästa som skrivits av en amerikansk soldat. Han var 30 år när han steg iland i Normandie i september 1944 (man fiskade fortfarande upp lik efter D-dagen), och han hamnade i personalreserven förlagd utanför Bastogne. Snart förflyttades han till 1:a infanteridivisionen ("Big Red One") som menig. Redan från början hade han - trots det allmänna förbudet mot dagböcker - bestämt sig för att skriva ned sina upplevelser, och resultatet har blivit en berättelse som känns väldigt omedelbar, och som bokstavligen skrivs framför ögonen på läsaren. Dessutom gjorde Gantters mognad (han var som sagt 30, var gift och far till två barn) och relativa bildning (infanteriet hade de sämst skolade soldaterna av något vapenslag) att han hade ett lite annat perspektiv än sina kamrater. Dessutom var han tyskamerikan (hans far var från Tyskland) och talade en del tyska.


Hans beskrivning av tillvaron som skyttesoldat får en att tänka på tecknaren och veteranen Bill Mauldins klassiska "Willie & Joe". Den som tror att de amerikanska frontförbanden åtnjöt större komfort än sina tyska motsvarigheter får sina illusioner krossade. Enligt Gantter så var enda skillnaden att tyskarna led brist på bränsle och sjukvårdsmateriel, annars så var den dåliga maten och klafsandet i lera densamma. Om man letar efter böcker med detaljerade stridsskildringar med kartor, så får man leta någon annanstans - Gantter erkänner i förordet att man ofta hade en väldigt vag uppfattning om var man befann sig, och att det han upplevde i striderna kan skilja sig från vad andra tyckte sig uppleva. Detta ökar bara autenticiteten, och ofta lyckas han ändå ange var en strid utspelade sig och vilka styrkor som var inblandade, och närvarokänslan är påtaglig i de strider han skildrar i större detalj.


Framåt vårkanten 1945 var han den ende av de som ingått i kompaniet i oktober 1944 som fortfarande var kvar, och han befordrades till sergeant. Då det ofta saknades fänrikar och löjtnanter att leda plutonerna, fick sergeanterna fylla den rollen, men det var inte alltid ett så stort steg från gruppchefens sysslor - en pluton kunde ofta bestå av ett dussintal man i stället för de bortåt 40 man som reglementet föreskrev. Författaren skriver mycket om de civila som han stötte på i Belgien och Tyskland, och hur kriget påverkade dem. Som tysktalande hade han ofta uppgiften att rekvirera inkvartering, och han slits mellan sympati för barn och änkor, och avsky för "herrerasens" utnyttjande av slavarbete och dess ögontjäneri (ingen han möter har något bra att säga om Hitler...). Samtidigt har han svårt för den plundring och förstörelse som hans landsmän ägnar sig åt, och hans förakt för de bakre förbandens och officerarnas girighet är stort. Gantter beskriver hur både meniga och befäl ägnar sig åt systematisk korruption, och en del högre officerares attityd mot manskapet är hårresande (författaren befordrades till fänrik i maj 1945, och hörde en hel del på mässen som fick blodet att koka hos honom).


"Roll Me Over" är en utmärkt bok för den som vill få en insikt i den amerikanske frontsoldatens villkor under det sista halvåret av kriget i Europa, om hur det var att konfronteras med döden, att döda, att inte veta när (och hur) allt skulle sluta, om brist på mat, sömn och värme och vad det gör för soldaten, men även om hur man ordnade med små bekvämligheter, om musiken, sexsnacket, jargongen, etc. Ska man bara läsa en memoar från en amerikan i Europa, så är den här i toppen på listan.


(Recenserad av B. Hellqvist)

/Marcus

[-vils-]

Alltid trevligt med recensioner!

Men.. i en annan tråd nämndes att skalmansidan sponsras om man köper böcker på länkarna som anges under respektive recension, varvid jag undrar, hur pass opartiska är egentligen dessa recensioner? Jag vill inte kritisera här men det är inte mycket kritik i dessa. Jag är dock en kräsen man själv som mycket sällan hittar en bok jag redigt gillar, därav frågan.

[B Hellqvist]

Jag köpte boken för egna pengar från amazon.co.uk, som är mitt huvudsakliga inköpsställe för utrikiska böcker, så det borde besvara alla frågor angående min verkliga eller inbillade partiskhet. Själv tjänar jag inte ett öre på att recensera boken, men däremot kan den intresserade genom att köpa från någon av de länkade bokhandlarna att några ören kommer skalman.nu tillgodo så att Marcus får råd att betala räkningarna till ISP:n nästa månad också. Sedan kan vem som helst som tänker efter litegrann inse att det står personen fritt att köpa boken varsomhelst, då vi ju inte har någon som helst möjlighet att styra det slutliga beslutet om inköpsställe. Personligen så tycker jag det är lätt stötande att få sin integritet som recensent ifrågasatt, och att det mer eller mindre antyds att vi lägger upp positiva recensioner bara för att dra in pengar till skalman.nu. Om man kollar mina recensioner här och på axishistory.com, så ser man att jag inte gett full pott till allt jag läst, och att knappast någon annan recensent gjort det genomgående heller. Så köp "Roll Me Over" från din favoritbokhandlare, och få förhoppningsvis en lika bra läsupplevelse som jag fick.

- Björn, recensent

[Wooster]

Alltid trevligt med recensioner!

Men.. i en annan tråd nämndes att skalmansidan sponsras om man köper böcker på länkarna som anges under respektive recension, varvid jag undrar, hur pass opartiska är egentligen dessa recensioner? Jag vill inte kritisera här men det är inte mycket kritik i dessa. Jag är dock en kräsen man själv som mycket sällan hittar en bok jag redigt gillar, därav frågan.

En anledning till att recensionerna på Skalman har generellt höga betyg på böckerna skulle jag gissa bero på att böckerna som recenseras väljs ut väldigt selektivt av användarna själva. En tidning eller liknande recenserar regelbundet ett antal nya titlar - på skalman skickar läsarna själva in recensioner på böcker de velat recensera - då blir det lättare att läsa igenom och recensera en bok man tycker är bra, än en dålig som man kanske inte ens orkar läsa till slut, än mindre skriva om.

[Torbjörn Aronsson]

Recensionen av "Roll Me Over" är mer läsvärd än många recensioner man kan se i dagstidningarna. Ofta är det verkligen så att jag undrar om de recensenter som är verksamma där har läst de böcker som ska bedömas.

[B Hellqvist]

Tack, Wooster och Torbjörn. Visst är det så att man hellre recenserar böcker man gillar; den jag gett sämst betyg var ett recensionsexemplar som skickats till Marcus (vilket dessutom borde skjuta kvarvarande misstankar om partiskhet i sank - vi gullar inte med förlagen bara för att få gratis böcker).

[Donkeyman]

Och så vill jag påpeka att "Roll me over" också är titeln till en amerikansk song. En text som är av det mer tvivelaktiga slaget men som åtmindstone förr sjöngs i vida kretsar. Det var en så kallad "ful visa" som hänvisade till de fulaste fantasier. Refrängen löd "Roll me over, lay me down and do it again"...

[-vils-]

Inte alls meningen att kritisera, jag ville bara veta. Är ju såklart mycket tacksam för ALLA recensioner som skrivs här på forumen, jag baserar ofta mina bokköp av dem om de faller mig i smaken, så keep up the good work!