Tyska militärer under efterkrigstiden

[Belisarius]

Det bör dock nämnas, och det framgår av sajten, att alla som dömdes till mångåriga fängelsestraff fick amnesti och frisläpptes 1951-1953. Tyskland skulle återupprusta och hade bruk för en del tidigare generaler.

Jag har en upplaga av "Den längsta dagen" från början på 60-talet nångång. I appendixet finns en lista på alla namngivna personer i texten samt vad de gör "idag". När jag läste den första gången som liten förvånades jag över hur många av de tyska generalerna som fått nya topptjänster inom både Bundeswehr och NATO.

[Pata]

När jag läste den första gången som liten förvånades jag över hur många av de tyska generalerna som fått nya topptjänster inom både Bundeswehr och NATO.

Minns jag fel, men fick inte Erich von Manstein en tjänst inom Bundeswehr?

Men med risk för att bli Off-topic så får man väl hävda att det är än mer anmärkningsvärt att tämligen högt uppsatta SS-män fick ledande ställningar i efterkrigstidens Västtyskland. Detta var ju bl.a. en av de anledningar som Röda arméfraktionen anförde för sitt "krig" mot den västtyska statsapparaten.

[Belisarius]

Manstein var rådgivare åt Bundeswehr under 50-talet, inte anställd. Under dess första år var dock hans inflytande såpass stort att han på sätt och vis de facto fungerade som stabschef även om han formellt stod utanför organisationen. Han satt ju bara en kort tid i fängelse, 50-53 sedan släpptes han av medicinska skäl. Han begravdes dock med fullständiga militära hedersbetygelser 1973.

En annan som nådde längre var ju Hans Speidel som var NATO-chef för marktrupperna i Europa 57-63. Han fick avgå efter påtryckningar av de Gaulle.

Tillbaka till ämnet..

[Hans]

Adolf Ernst Heusinger.

Annars var det inte bara i Västtyskland, även DDR släpte in många i NVA. Ganska naturligt, med många års erfarenhet av krig vore det väl konstigt om några inte var kvalificerade att bygga upp de nya krigsmakterna.

MVH

Hans

[Belisarius]

Jo, vad skulle man göra - bygga upp nya försvarsorganisationer med blåbär som planerare, utbildare och organiserare? Där måste ju 30-talets Sovjet stått som ett utomordentligt bra varningstecken hur man INTE gör..

[Pata]

Annars var det inte bara i Västtyskland, även DDR släpte in många i NVA.

Några namnkunniga exempel? Hann Friedrich Paulus' tjänster att tas i bruk efter att han släpptes av ryssarna?

[Hans]

Systerforumet!

http://www.axishistory.com/index.php?id=5706

MVH

Hans

[B Hellqvist]

Har för mig att Erich Hartmann (världens främsta flygaress med 352 kills) chefade Richthofen-flottiljen efter att han frigivits från Sovjet. De högsta befälen inom W-SS var portade från Bundeswehr, men i de flesta fall var erfarenhet av strid mot ryssen välkommen under det kalla kriget. Speidel ansågs väl f.ö. som pålitlig efter sin inblandning i 20 juli-attentatet mot Hitler.

[tyskaorden]

Annars var det inte bara i Västtyskland, även DDR släpte in många i NVA.

Några namnkunniga exempel? Hann Friedrich Paulus' tjänster att tas i bruk efter att han släpptes av ryssarna?

Tydligen hade han en befattning som polisinspektör vid sin död i Dresden 1957.

[Battler]

Har läst någonstans:
Luftwaffe - chefen i Norge hjälpte Norge/NATO med uppbyggnaden av luftförsvaret i Norge efter kriget. Eftersom tyskar inte var populära efter kriget fick han resa under taget namn.

MVH

[FredH]

Det finns en bit om detta i von Lucks bok där han funderar över vad han ska göra efter kriget.

Enligt honom ska det ha varit fritt för Bundeswhere att anställa officerare upp till en viss grad. Över den graden krävdes det att regeringen godkände personen som anställdes i den graden. Tror luck nämner att som överste skulle han bli tvungen att godkännas men inte om han började om som major.

[varjag]

Jag vill minnas att major i Wehrmacht var den högsta grad som gav tillträde till Bundeswehr utan syning i sömmarna. Överstelöjtnanter och 'uppåt' måste framvisa fläckfri stamtavla, Varjag

[Spaningsledaren]

Inget land har enligt min enkla mening gjort mer än dåvarande Västtyskland för att ikläda sig ansvaret för nazi-årens förbrytelser och för att försöka försona omvärlden med det som skedde.

För alla oss i utlandet tycker jag det finns skäl att erindra om att ingen är skyldig till brott förrän det finns en lagakraftvunnen dom som säger motsatsen.

En konsekvens av detta är sedan att tysk personal som stred för, eller på annat sätt tjänstgjorde inom, det tredje riket är oskyldiga om det inte - i just deras fall - finns en sådan lagakraftvunnen dom.

Om sedan den nya västtyska staten här valde att tillämpa strängare, mer svepande, bestämmelser och därigenom undvek att utan vidare anställa människor som tidigare tjänstgjort i vissa högre befattningar eller inom vissa organisationer är detta en intern tysk angelägenhet.

Rent principiellt var det, enligt min mening, inte skummare eller mer förkastligt att ha tjänstgjort inom den tyska än inom vilken annan krigsmakt som helst. Individen hade hur som helst knappast valmöjlighet mellan alla dessa krigsmakter utan det var det egna landets som gällde.

Den förre tyske presidenten von Weissäcker uttryckte saken så här:

"Det finns ingen kollektiv skuld.
Ur detta följer sedan att det inte heller finns någon kollektiv frihet från skuld."

[MD650]

Förutvarande SS-Haupsturmführer Werner Sternebeck fick tjänst i Bundeswehr.

[Psilander]

Ubåtsessen fick en del rätt fina tjänster (om de överlevde kriget vill säga)
Otto Kreschmer, största ubåts esset under kriget började i Bundesmarine 1955 och slutade som flottiljamiral och chef för Natos östersjöstyrka 1970.

Erich Topp (3.e bäst) stabsofficer i flera Natostaber och slutade som konteramiral

Herbert Schultze (8.e bäst) började i Bundesmarine 57 och slutade som kommendör 1968