Henrik Arnstad: "Finland ljuger om nazismen"

Diskussioner kring Finlands historia från urminnes tider via svensk tid, Storfurstendömet Finland, självständighet och inbördeskrig till idag. Värd: Schwemppa
laitman
Medlem
Inlägg: 588
Blev medlem: 22 november 2004, 21:02
Ort: Kyrkslätt Finland

Inlägg av laitman » 12 december 2006, 15:16

Hej!
Att denna bild är ett falsarium kom fram för närmare tio år sedan i några tidningsartiklar i bl.a. Seura och Suomen Kuvalehti.
Där var en intervju med en kvinna som varit med då man gjorde kulisserna och föste in barnen i "lägret".
På sätt och vis så är bilden dock ett förebud om vad som sedan hände i dessa trakter; många av dessa barns föräldrar anklagades för att vara kollaboratörer och skickades till Sibirien. I vissa fall hamnade dessa barn också med till Sibirien! Dessa karelska människor hade fått erfarenhet av fångläger redan på trettiotalet och erfarenheterna fortsatte sedan efter 1944. Detta har ju beskrivits i böcker av bl.a. Kirsi Huurre och Taisto Huuskonen, vilka båda personligen upplevt lägren och då såg åren 1941-44 som en kort period av frihet.
Det är förresten typiskt att vissa ryska historiker av i dag envist håller fast vid de myter som skapades under sovjettiden.Den hemsida OJJE länkar till är ett sådant exempel.
John T har så rätt att under finlandiseringsperioden 1966-1990 så levererade man den historia som var politiskt korrekt. Men märkväl att denna historia var precis lika vänsterinfluerad som Arnstads bok. och självcensuren gällde helt och hållet Sovjets handlingar från 1917 framåt.
Laitman

mustamato
Medlem
Inlägg: 796
Blev medlem: 2 maj 2004, 15:16
Ort: Lite här och där

Inlägg av mustamato » 12 december 2006, 23:59

laitman skrev:John T har så rätt att under finlandiseringsperioden 1966-1990 så levererade man den historia som var politiskt korrekt. Men märkväl att denna historia var precis lika vänsterinfluerad som Arnstads bok. och självcensuren gällde helt och hållet Sovjets handlingar från 1917 framåt.
Laitman
Dessutom är det rätt längesen Paasikivi-Kekkonen var presidenter. Dagens historiker som vill skriva om Finlands historia har ingen som helst press på sig att vara "politiskt korrekta" för att buga för grannen i öst. Finlandiseringen är en historisk parantes.

Dessutom håller jag med dig om att "censureringen" gällde Sovjetunionens handlingar, och inte att finländska historiker inte tilläts debattera finländares agerande. Finska historiker tillämpade givetvis lika mycket saklig källkritik som svenska och det var inte precis Kominterns propagandablad som lämnade finska universitet som avhandlingar, med mera. Att tro något annat är historielöst och obildat.
JohnT skrev:Med andra ord, under Kekkonen och Finlandiserings eran så levererade man den historia som var politiskt korrekt och då är det kanske inte så konstigt att Finnarna trots sextio års debatt har lätt att avfärda Arnstad som vänster. Det han säger var helt enkelt det etablisemanget levererade.

Politisk historia är ju inte en evig sanning utan samtidens tolkning av tidigare generationers handlande.

Cheers
/John T.
Jag tror du bör ta och läsa hela Meinanders bok, för du har antagligen missförstått något på vägen.

laitman
Medlem
Inlägg: 588
Blev medlem: 22 november 2004, 21:02
Ort: Kyrkslätt Finland

Inlägg av laitman » 13 december 2006, 16:34

Hej!
Visst fanns det historiker som inte lät sig "finlandiseras"! Problemet var den allmänna andan, där ledande politiker gick i spetsen för att omtolka historien och media villigt följde. Det var ju inte något som gällde Finlands historia utan den bild av världen man gav i övrigt. Den verkliga bottennoteringen kom 1975 med det sk Birkalaexperimentet. Under undervisningsminister Ulf Sundquists tid började man i skolorna gå in för en mera "socialistisk" historieundervisning. Och detta kulminerade i Birkalaskandalen, där det avslöjades att man i en skola i Birkala började ge samma bild av 1900-talet som gavs i sovjetiska skolor. Men där gick man ett steg för långt när man lät eleverna förstå att USA kämpat på nazisternas sida mot Sovjetunionen! Och i liknande stil gick "historieundervisningen" till det hela avslöjades och det blev skandal!
Laitman

JohnT
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 1915
Blev medlem: 4 maj 2002, 14:44
Ort: Stockholm

Inlägg av JohnT » 16 december 2006, 11:20

mustamato skrev: Dessutom håller jag med dig om att "censureringen" gällde Sovjetunionens handlingar, och inte att finländska historiker inte tilläts debattera finländares agerande. Finska historiker tillämpade givetvis lika mycket saklig källkritik som svenska och det var inte precis Kominterns propagandablad som lämnade finska universitet som avhandlingar, med mera. Att tro något annat är historielöst och obildat.
Dock finns det ett antal personer i debatten som är övertygade om att krigstida propaganda är närmare sanningen än historisk forskning som inte stämmer med deras övertygelse och då avfärdar det som vänster tjafs. Hur mycket av detta som beror på "repression", "68-rörelse" eller något annat är mer otydligt.

Jämför "repressionen" med svenskar som inte kunde kritisera Neutralitetens förträfflighet i Sverige under samma tidsperiod, åtminstånne så ansågs de som oseriösa ytterligheter på yttersta högerkanten, det var ju ingen Repression i sovietisk mening. men ingen vensk högre militär fick ju uttala att NATO-medlemskap var bra och fortsätta sin karriär uppåt osv..
mustamato skrev: Jag tror du bör ta och läsa hela Meinanders bok, för du har antagligen missförstått något på vägen.
Tror inte det hjälper, för problemet är nog mer att jag använder för få ord och för mycket generalisering. Problemet har ingenting med den akademiska debatten att göra utan vad jag ser i media och på Internet.

Jag har fått en bild från Hautamäki, Axis history forum, svensk debatt mm att det finns en stor mängd personer som jag vill kalla "Finlands försvarare" som föredrar att se Finland som helt utan skuld och ett ifrågasättande är helt orimligt eller i alla fall ett påhopp understött från Moskva.
Vissa av dessa personer är helt klart både historielösa och okunniga.

Och här är det intressanta med debatten, Jag såg inga som försökte införa den moderna finska akademiska kunskaperna i debatten förrän Arnstad hoppar på Finska UD. Kunde inte all denna kunskap ha fått moderat diskusionen innan?



Dessutom undrar jag om en finne som säger
"Ibland måste man dansa med Djävulen"
säger samma sak som vad Maria Pia Boetius skriver på nått hundratal sidor i "Heder och samvete" ?


Efterlyses: En litteraturlista på engelsk och svenskspråkig litteratur om finsk VK2 historia som är skrivet efter 1975.


Mvh
/John T

laitman
Medlem
Inlägg: 588
Blev medlem: 22 november 2004, 21:02
Ort: Kyrkslätt Finland

Inlägg av laitman » 16 december 2006, 17:13

Hej!
I dagens Hbl mosar Harry Järv elegant Arnstad och hans påståenden. Ännu mer måste man undra, som Järv och Stefan Forss gör i samma nummer, hur det är möjligt att både DN och SvD för fram fotografier, som för länge sedan avslöjats som förfalskningar, som om de vore äkta. Någonting måste vara fel med svenska media då de använder Stalintidens förfalskningar och själva tycks tro på dessa! Detta är ju något som moderatorerna inte borde låta passera.
Laitman

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Redaktör emeritus
Inlägg: 5627
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
Ort: Skövde
Kontakt:

Inlägg av B Hellqvist » 16 december 2006, 17:16

laitman skrev:Någonting måste vara fel med svenska media då de använder Stalintidens förfalskningar och själva tycks tro på dessa! Detta är ju något som moderatorerna inte borde låta passera.
Vadå? Ska vi moderera SvD och DN?

laitman
Medlem
Inlägg: 588
Blev medlem: 22 november 2004, 21:02
Ort: Kyrkslätt Finland

Inlägg av laitman » 16 december 2006, 19:40

Ja, i ett så här grovt fall så borde länken till SvD förses med en varning att de kör med förfalskade bilder! Här brukar ju ständigt framhållas att man inte får länka till"revisionistiska" sidor.Har det inte sagts så! Här är det fråga om liknande saker, eller ännu värre då det är fråga om direkta lögner!
Laitman

laitman
Medlem
Inlägg: 588
Blev medlem: 22 november 2004, 21:02
Ort: Kyrkslätt Finland

Inlägg av laitman » 16 december 2006, 20:40

Hej!
Här bör ännu tilläggas att det är ytterst beklagligt att SvD använder dylika fotografier då äkta oförfalskade finns att tillgå. I dagens Hbl har Stefan Forss skrivit en artikel om ämnet och här finns ett äkta fotografi av barn i Karelen från början av 1944 då representanter för Sveriges Röda Kors är på besök. Gunnar Roséns bok i ämnet kunde också ha kollats innan denna bild publicerades. Verkar bedrövligt att Arnstad och SvD inte har fakta och äkta fotografier att tillgå då de måste komma med förfalskade fotografier och, som Harry Järv bevisar, rena lögner!
Laitman

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Redaktör emeritus
Inlägg: 5627
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
Ort: Skövde
Kontakt:

Inlägg av B Hellqvist » 16 december 2006, 22:40

Skriv till DN och SvD och klaga. Länkarna till diskussionsartiklarna är en service; det är viss skillnad på tidningarna och revisionistsajter.

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Redaktör emeritus
Inlägg: 5627
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
Ort: Skövde
Kontakt:

Inlägg av B Hellqvist » 19 december 2006, 10:26

Finlands största svenskspråkiga dagstidning, Hufvudstadsbladet, låter Arnholms kritiker få komma till tals. Först ut är krigsveteranen Harry Järv ("Framom främsta linjen"):
Arnstad ljuger om Finland

Henrik Arnstads debattartikel "Finland ljuger om nazismen" i Svenska Dagbladet (29.11) kräver några kommentarer.
Den stora illustrationen som vanpryder artikeln påstås föreställa ett finskt koncentrationsläger i Petrozavodsk, ett foto taget vid den allierade befrielsen av staden 1944 och ryska civila som tillfångatagits i en "etnisk rensning". Samma bild användes i Arnstads artikel "Finlands sak var inte vår" i Dagens Nyheter (16.11).
Det är ett fejkat propagandafoto, taget av den ryska krigsfotografen Galina Sanko några månader efter att den finska militärförvaltningen hade lämnat Fjärrkarelen.
Det finns en äkta bild av de karelska barnen tillsammans med en svensk-schweizisk journalistgrupp i Petrozavodsk som visar att barnen är glada och nyfikna och inte bakom galler. Fotot är från januari 1944. Bland de vuxna i raden mitt på fotot står SvD:s Astrid Ljungström och DN:s K. A. Tunberger. (Se fotot på motstående sida).
Jag antar att de journalister som i dag i SvD och DN sprider information till sina läsare inte vet vad som publicerades i deras egna tidningar i januari 1944.
Finland ljuger inte om nazismen, men Arnstad ljuger om Finland.

Som bakgrund vore det väl värt för läsare i Sverige att få veta hur vinterkriget regisserades i Sovjetunionen. Professor Ohto Manninen har hittat direktriven i Zjdanovs arkiv. Ryskt artilleri besköt egen trupp i Mainila by vid gränsen till Finland på Karelska näset, dödade fyra egna soldater och sårade nio.
Operationen leddes av majoren Pavel Ignatievitj Okunev, sedermera general i säkerhetstjänsten. På det sättet ansåg Stalin att han fått juridisk rätt att införliva Finland med Sovjetunionen. Men envisa finska soldater ogillade Stalins plan. De vägrade acceptera den.
Efter Molotovs besök hos Hitler i november 1940, då han erkände att Sovjet hade misslyckats i vinterkriget och nu ville ha tyskt bifall till ett nytt försök att erövra Finland, förstod man i Finland vad som väntade. Man sökte stöd hos grannländerna, men de var inte hågade. Dessutom sade både Stalin och Hitler nej. När man förstod att den tysk-sovjetiska pakten inte var hållbar var Nazityskland enda utvägen för Finland.

Finska historiker har i många decennier utforskat relationerna mellan Finland och Nazityskland och de ljuger inte. Separatkrigs­tesen fungerade väl. Den innebar en klar ideologisk spärr gentemot nazitysk politik. Tyska politiker ville ha en politisk pakt, men alla sådana propåer avvisades, i några fall bryskt. Det militära samarbetet fungerade någorlunda bra, men tyskarna föreslog också insatser som inte fanns i Finlands enda officiella krigsmål, som var att återta i vinterkriget förlorade områden, till exempel att Finland skulle anfalla Leningrad norrifrån, att vi skulle gå runt Ladoga på östra sidan och ta kontakt med tysk trupp söder om sjön för att helt inringa Leningrad. Dessa förslag, som rörde förband som jag tillhörde, accepterades inte av den militära ledningen.
"Dömda finska krigsförbrytare som president Risto Ryti bär hela ansvaret", säger Arnstad.
Ingen av de åtta dömda politikerna hade någon möjlighet att göra sig skyldig till krigsförbrytelse. De dömdes för krigsansvarighet, som de också var skyldiga till, den skyldige i den kategorin var Stalin. Men han var inte skyldig till de åtta domarna som tillkommit på förslag av Kekkonen.
Det enda Ryti hade kunnat anklagas för i en riktig domstol var att han hade vilselett Hitler angående militärt understöd i en sommaren 1944 för Finlands försvarsmakt kritisk situation. Det var ett privat brev, men principiellt felaktigt. Tio års tukthus var ett orimligt hårt straff. Finlands folk anser att hans handling var hedervärd.

Ovanstående text var avsedd för Svenska Dagbladet som dock inte ville publicera den med motiveringen att man inte säkert vet att den kritiserade bilden är falsk.
SvD:s till Fjärrkarelen utsända reporter Astrid Ljungström berättade i en av sina rapporter (18.1.1944) djupt rörd om de glada och nyfikna karelska barnen. Varken hon eller DN:s K. A. Tunberger lät sig duperas av falsk sovjetisk propaganda.

harry järv
Stockholm
Så levereras även följande drapa:
Moraliskt att hålla på Stalin?

Konstförfalskaren Elmyr de Hory skröt i Orson Welles film F for Fake (1974) med att många av honom målade stormästares verk hänger på galleriväggar runt om i världen, och då de hängt där tillräckligt länge blir de äkta.
Så tycks det ha gått med ryska krigsfotografen Galina Sankos bilder av lägren i Östkarelen. I ett bisarrt perspektiv är Sankos foton faktiskt sanna. Barnen bakom taggtråden hade faktiskt all anledning att vara sorgsna efter att "de allierade befriat" området från finsk ockupation sommaren 1944. Som vittnesmål över den finska parentesen 1941-1944 är Sankos bilder lika falska som de Horys målningar.

Att Sankos bilder bretts ut i Dagens Nyheter (16.9) och Svenska Dagbladet (29.11) som illustration till Henrik Arnstads texter är en skam för dessa tidningar. En långt större skam är emellertid att tidningarna inte verkar vara villiga ta in äkta bilder från Östkarelen. Redaktörerna kan inte avgöra om bilderna faktiskt är äkta. Detta är en förolämpning mot bland annat DN:s krigstida korrespondent Karl Axel Tunberger och SvD:s korrespondent Astrid Ljungström.
Båda tillhörde en delegation svenska och schweiziska journalister som med egna ögon fick se förhållandena i Aunus i januari 1944: tiotals sjukhus, sjukstugor, daghem, barn- och ålderdomshem, skolor och andra inrättningar besöktes, även fria karelare och ryssar i sina hem, uppsamlingsläger och ett läger för krigsfångar. Journalisterna hade möjlighet att fritt intervjua vem som helst och att rapportera utförligt i sina tidningar utan någon finländsk censur, vilket skedde i stora reportage 16-19 januari 1944.

Finlands Röda Kors förre biträdande generalsekreterare professor Gunnar Rosén beskriver detta i sin bok om finska militärförvaltningens och Finlands Röda Kors samarbete 1941-44 i Östkarelen. Det är det givna referensverket om den finska parentesen i Östkarelen. Boken har utgetts av Finska historiska samfundet (1998).
De påstådda brutaliteterna i lägren i Östkarelen är en central punkt i Arnstads kritik mot Finland. Sovjet inledde hösten 1943 en hård kampanj för att i västmakternas ögon svartmåla Finland. Den finska ocku­pationen i Östkarelen framställdes som lika grym som tyskarnas. De från krigsskådeplatserna evakuerade ryska civila hade placerats i för ändamålet uppställda uppsamlingsläger som jämfördes med nazisternas koncentrationsläger. Favoriseringen av karelare framom ryssar och den förs­ta vinterns hungersnöd framställdes som medvetet, överlagt folkmord.

Karl-Olof Hedström (Stockholms Tidningen) som sett eländet hösten 1941 var imponerad av arbetet som gjorts för sjukvården, barnvården och skolväsendet. Han ansåg det i nordisk anda utförda bildningsarbetet vara en kulturgärning.
K. A. Tunberger skrev att exkursionsgruppen enhälligt fann den ryska propagandan vara löjlig. Astrid "Attis" Ljungström konstaterade att barndödligheten på ett år minskat med mer än hälften.
Hedström: "Jag kan inte påstå att jag sett allt för att kunna ge en fullt tillförlitlig bild. Men jag har svårt att förstå varför ingen enda av de hundratals, ja tusentals fångar som jag träffat har antytt några sådana missförhållanden som den ryska propagandan utmålar. Jag har tidigare besökt det ockuperade Norge, Danmark, Belgien och Frankrike. Det har regelbundet bara varit fråga om timmar innan de förs­ta beskyllningarna mot ockupationsmakten hörts."

Arnstad torde inte känna till att det rådde hungersnöd i hela Finland, inte enbart i lägren i Östkarelen vintern och våren 1942. På Nickby sjukhus utanför Helsingfors dog över 700 patienter av svält under kriget. Värst var just 1942 då 247 personer dog och över 200 begrovs i massgraven vid sjukhuset. Att få fram livsmedel för patienter och personal var en orimlig uppgift. De egna odlingarna räckte inte långt då sjukhuset det året hade 1 754 patienter och en personalstyrka på drygt 450. Slutligen dog också sjukhusets husmor av umbärandena.
I Östkarelen skapades ett mer heltäckande hälsovårds- och socialsystem än i Finland. Vid uppbrottets stund sommaren 1944 var det inte enbart karelarna som grät utan också många ryssar.

Arnstad anser Finlands val efter vinterkriget vara ett opportunistiskt politiskt medlöperi för Nazitysklands ondska. Han ser detta en som en svartvit moralfråga. Flera etablerade historiker har förkastat hans uppfattning att Finland skulle ha haft valmöjlighet att ta parti för det goda. Den naturliga motfrågan lyder: Hur moraliskt är det att hålla på Stalin?
I Finland fanns det gott om folk, ofta intellektuella, som höll på sovjetsystemet ända till Sovjetunionens sönderfall. Alltjämt är det så lätt för dem och många andra i väst att ta till sig krigstidens grova sovjetpropaganda, men inte Röda Korsets information. Det verkar som om dessa människor helt skulle ha förträngt att Sverige och Finland var de enda länderna i Norden där vårt demokratiska statsskick stod fast även under krigsåren.
Finns det alltså skäl för självrannsakan? Ett polskt talesätt infinner sig osökt: Den som inte har någon ryggrad måste hålla sig i skinnet.

Aarne Valle

BILDEN: Svenska journalister i Petrozavodsk i Fjärrkarelen i januari 1944. Från vänster överste Olli Paloheimo (med pälsmössa), Karl-Olof Hedström (i mitten av bilden), Sv.D:s Astrid Ljungström, sanitetskommendör Aarne Valle, Max Mehlem med grå filthatt. Längst till höger eventuellt DN:s K.A. Tunberger (uppgifterna osäkra trots fotografens anteckningar).
Kan hittas i tidningens nätutgåva (kräver registrering): http://epaper.hbl.fi/index.php?s=174&p=7512&a=32707

laitman
Medlem
Inlägg: 588
Blev medlem: 22 november 2004, 21:02
Ort: Kyrkslätt Finland

Inlägg av laitman » 20 december 2006, 17:52

Hej!
Här borde kanske tilläggas att representanter för Sveriges Röda Kors fortgående inspekterade krigsfångeläger i Finland. Också under 1943 var de på inspektionsresa och inte hade något att anmärka mot. Tvärtom så tyckte de att under rådande förhållanden så har Finland skött saken bättre än någon kan kräva. I dessa krigsfångeläger så hade alla olika religiösa grupper rätt att utöva sin religion och fick de fira sina egna religiösa högtider. Det måste ses som betecknande för det "nazistiska Finlands medlöperi" med Hitler att judiska krigsfångar fritt kunde fira sina högtider just i Finland som krigsfångar. Något som var otänkbart i deras hemland Sovjet.
Laitman

Feldwebel Otto
Utsparkad
Inlägg: 242
Blev medlem: 14 oktober 2004, 10:48
Ort: Sverige

Inlägg av Feldwebel Otto » 29 december 2006, 23:21

Ja77 skrev:stanislav: Han har helt rätt, Finland betede sig moraliskt tvivelaktigt, de attackarade faktiskt sovjet i fortsättningskriget, men författaren verkar helt glömt ignorera att fortsättningskriget var en direkt följd av vinterkriget.
Jag har iofs svårt att se det moraliskt tvivelaktiga i att försöka ta tillbaka förlorade områden (inkl landets 2:a stad) med hjälp av sin huvudfiendes fiende (märk väl: En huvudfiendes fiende som inte var den egna fienden).

Hursomhelst, svd-artikeln borde som motvikt åtminstone innehållit ett par av de mera 'smaskiga' bilderna som finska försvarstaben nyligen släppt angående sovjetiska partisanmassakrer bland kvinnor och barn på finskt område 43-44

Ja77
Medlem
Inlägg: 1971
Blev medlem: 19 mars 2003, 08:03
Ort: Skåne

Inlägg av Ja77 » 30 december 2006, 00:39

Feldwebel Otto: så förebyggande anfall samt alliera sig med en av värdens värsta diktaturer är inte moraliskt tvivelaktigt? Naturligtvis förstår jag VARFÖR Finland gjordet det samt att de inte hadde mycket till val, och andra länder gjorde femtielva andra saker i andra värdskriget som var mycket mer moraliskt tvivelaktigt och tidningarna borde vara fylda med detaljer vad Stalin gjorde, men det ändrar inte Finlands handlande.

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Redaktör emeritus
Inlägg: 5627
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
Ort: Skövde
Kontakt:

Inlägg av B Hellqvist » 30 december 2006, 00:56

Ja77 skrev:Feldwebel Otto: så förebyggande anfall samt alliera sig med en av värdens värsta diktaturer är inte moraliskt tvivelaktigt? Naturligtvis förstår jag VARFÖR Finland gjordet det samt att de inte hadde mycket till val, och andra länder gjorde femtielva andra saker i andra värdskriget som var mycket mer moraliskt tvivelaktigt och tidningarna borde vara fylda med detaljer vad Stalin gjorde, men det ändrar inte Finlands handlande.
1941 hade Finland en av världens värsta diktaturer som granne, och då kan man inte vara alltför noggräknad i valet av vänner, särskilt som man inte kunde räkna med hjälp från andra håll. Hade det varit mer moraliskt riktigt av den finska regeringen att vika sig för Stalins krav, och riskera det finska folkets självständighet? Saker och ting är alltid klarare i backspegeln...

JohnT
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 1915
Blev medlem: 4 maj 2002, 14:44
Ort: Stockholm

Inlägg av JohnT » 30 december 2006, 14:34

B Hellqvist skrev:
Ja77 skrev:Feldwebel Otto: så förebyggande anfall samt alliera sig med en av värdens värsta diktaturer är inte moraliskt tvivelaktigt? Naturligtvis förstår jag VARFÖR Finland gjordet det samt att de inte hadde mycket till val, och andra länder gjorde femtielva andra saker i andra värdskriget som var mycket mer moraliskt tvivelaktigt och tidningarna borde vara fylda med detaljer vad Stalin gjorde, men det ändrar inte Finlands handlande.
1941 hade Finland en av världens värsta diktaturer som granne, och då kan man inte vara alltför noggräknad i valet av vänner, särskilt som man inte kunde räkna med hjälp från andra håll. Hade det varit mer moraliskt riktigt av den finska regeringen att vika sig för Stalins krav, och riskera det finska folkets självständighet? Saker och ting är alltid klarare i backspegeln...
Detta är faktiskt fascinerande hur många som har så svårt att se vad som hände i verkligheten. Det känns som om verkligheten inte har någon plats i den retorik som framförs av försvararna av finlands inträde i Barbarossa (fortsättningskriget)
Förlåt att jag tar i, men jag har svårt att inte höja "rösten" då jag inte känner att vi pratar om rimliga historiska händelser utan mer som när man debatterar med religösa grupper.

Så här uppfattar jag den faktiska historien över relationen Finland-Soviet i korthet:

Finland levde brevid en av världens värsta diktaturer i 17 år (1922-39),
sedan anföll USSR Finland med avsikt att tillsätta en marionettregering.
Överfallet går inte enligt plan och efter två månader börjar man förhandla med den lagliga finska regeringen. Slutresultatet blir värre än det sovietiska förhandlingsbudet on gränsjustering. (jag köper att finnarna inte backade före kriget med erfarenhet av Hitlers "salamitaktik")

Sedan lät sig Finland dras in i den Tyska maktsfären, bibehållen inre samling och demokrati men satsade allt mer på tysk seger och att få tillbaka de gamla gänserna,
(detta enligt finske Professorn Meinander, inte nån svensk vänsterjournalist)

Fortsättningskriget slutar med ett fredsavtal mellan finland och Soviet, hårda bud men Finlands självständighet är fortfarande tryggad.

Allt detta visar på att den så ofta framförda argumentet om att Soviet under alla omständigheter avsåg att förinta finland inte håller.
Och om finnarna nu måste ha sökt hjälp av Tyskland så hade det inte behövt innebära att man gick i krig på Tysklands sida, Jämför med Sverige eller Turkiet.

Nää jag tror på Meinander Finland ville ha revanch och det är förståeligt,
det är förståeligt att Finland gjorde som hon gjorde men med dagens syn på makt och moral fattar jag inte varför man inte kan få anse att det var moraliskt fel.

Sverige gjorde moraliskt fel som sålde så mycket järnmalm till den andra av världens värsta diktaturer,
OK vi vet, accepterar och förhoppningsvis kommer vi som är Sverige av i dag inte tillåta att vi gör samma misstag igen (hellre gå med i Nato)


Att förneka kan väl inte göra något gott för Finland?

Tyskar får inte anse att deras farfäder saknade val när de arbetade i judeutrotningen.
Individen har ett ansvar, och det är den moralen jag hoppas finns både i Sverige och Finland.


Dessutom om vi nu ska återgå till den faktiska historian.

Vilka krav framlade nu Soviet konkret?
Att få 50% av produktionen från Nikel?
Styrelseordförande i gruvbolaget?
Vad mer?

Önskar eder alla
Gott Nytt År

/John T.

Skriv svar