Tycker det är hög tid att någon lägger ut en AAR från Hearts of Iron 2. Tyvärr har jag inga fina bilder då jag inte vet hur jag ska ta dem. Är detta en tänkbar historia? Knappast men lite underhållande att leka med historien.
Förord
8 november 1932 dör Stalins hustru Nadezjda Allijueva detta förändrar kraftigt hans liv och det får stora åverkningar på landet. Vad som händer dirket efter hennes död är okänt inte heller hur det gick till. Det går ryktet om att Stalin mörda henne, att hon tog sjäölvmord eller att hon sysslade med hallucinogen droger och trodde hon kunde flyga. Rykten uppstår och dör lika fort som de skapas, och visst finns det tillfällen för rykten. Stalin är bortsa från den offentliga politiken i hela fyra år, man varken ser eller hör något om honom. Ibland står det någon kort notis i tidningarna men inget mer.
Landet sjunker mer och mer ner i kaos, missnöjet i landet ökar. Arméns kvalitet sjunker och sjunker och ingen vet varför ingen annan tar makten i landet.
1936-1938
1936 kan man för första gången på nästan två år se Stalin, detta i samband med första maj paraden på Röda Torget. De som kommer tillräckligt när kan se att han har förändrats, han ser ut att ha åldrats och verkar bedrövad.
Den veliga och trevande politiken i Sovjetunionen får ett abrupt slut, tillgången till konsumtionsvaror ökar, befolkningens missnöje minskar, armén börjar moderniseras, forskningen tar fart, men mest oväntat är dock att Stalin har tycks lagt om sin politik. Trevande försök till att demokratisera landet görs. Låt vara små steg men det är en början. När NKVD presenterar "bevis" för att militären inte är trogen Sovjetstaten reagerar Stalin med ursinne och låter avskeda de idioterna i Ljubljanka som hittade på denna rappakalja, de skickas till Kamtjaka för bevaka gränsen.
Stalin ser med välvilja på armén och gör allt för att stärka den. Arbetarnas paradis behöver även den en stark armé, det finns avundsjuka länder i hela världen. Det stora hotet mot detta verkar vara fascismen/nazismen. Stalin leker till och med med tanken att förklara nationalistiska Spanien krig när inbördeskriget bryter ut där. Han avråds dock från sina rådgivare, Sovjetunionen är inte redo för ett krig och man vet inte vad effekten kan bli kanske kan man hamna i krig mot både Italien och Tyskland och det skulle vara förödande.
Landet börjar en charmoffensiv mot sina grannar. Framförallt Sverige, Rumänien, Bulgarien och Turkiet, Finland och de baltiska staterna ser Stalin som rättmätiga delar av Sovjetunionen och ska som sådana återbördas till unionen.
1939-1940
Under åren som leder fram till världskriget ser sovjetregeringen hur land efter land säljs ut och hur väst viker sig för de tyska kraven. Det står klart om det blir krig så är Sovjetunionen ensam. Den sovjetiska strategin blir därmed att isolera Tyskland och se till att så få länder som möjligt allierar sig med Tyskland. Samtidigt gäller det att köpa tid för att förbättra landets läge inför ett krig. Det är därför med blandade känlor Molotov-Ribbentroppakten skrivs under, det gäler tid och få tillfälle att flytta fram sina positioner. Kort efter Polens delning börjar det finska vinterkiget, kriget har länge planerats av de nya uppåtstiagande officerarna med Zjukov, Rokosovskij, Konev, Timosjenko, Sjlapnikov och Vlasov. Stalins gamla kumpaner från Tsartsyn får inga framträdande poster, något de sägs vara mycket missnöjda med. Deras intriger är dock verkningslösa då kriget går bra, mindre än efter en månad så är Finland besegrat och annekterat. Kort därefter annekteras de baltiska länderna. Som kompensation för deras undanträngda roll gör Stalin sina gamler kamrater till militärkommendanter i Finland med Budjennyj som högsta chef.
Demokratisering och effektiviserng av ekonomin fortsätter, landetblir mer och mer liberalt fast landet är fortafarande socialistiskt och kommer så förbli.
Kampen i Europa fortsätter, Danmark och Norge ockuperas 1940. Ett år senare faller Frankrike, Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Vid denna tidpunkt går även Bulgarien och Italien in i kriget. På hösten 1940 invaderas även Jugoslavien och Grekland.
Den 6 juni 1941 invaderar Tyskland det fredsälskande Sovjetunionen, i det längsta har den sovjetiska regeringen försökt undvika öppet krig. Den sovjetiska diplomatin har misslyckats; samma dag förklarar Italien, Slovakien, Kroatien, Rumänien, Bulgarien och Ungern.
/Martin
AAR - Proletärer förena eder
-
Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
-
Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
1941
De tyska styrkorna avancerar snabbt in i Vitryssland och Ukraina utan att möta något nämnvärt motstånd, det talas om att man kommer vara i Moskva redan i oktober. Helt plötsligt tar det dock stopp, bakom floden Dnepr är huvudelen av den sovjetiska armén negrävd och inte bara vilka vanliga fältbefästningara, riktiga fort av betong. Moralen i den tyska armén sjunker betänkligt. Bygget måste ha pågått i flera år och under alla dessa år har inget läckt ut ur landet. Hitler sägs ha blivit rasande och begärt krigsrätt för stackarna som ansvarar för underrättelseavdelning öst. Flera försök till genombrytning görs men bara ett, vid Smolensk, är nära att lyckas men turligt nog så täpps hålet till av bakomvarande starka pansarförband.
Den rörliga fronten övergår i ett stillastående ställningskrig, fast allt är inte stilla på den sovjetiska sidan pågår planering för fullt. Stalin har gett order om att ett motanfall ska starta till våren med det kortsiktiga målet att driva ur tyskarna ur Minsk och med det långsiktiga att beröva Tyskland det strategiska iniativet. Sovjetunionens armé växer för varje vecka, under hösten/vintern blir flera nya divisioner uppsatta, bland annat de nyss utvecklade mekaniserade divisionerna som ses som ett gott komplement till pansardivisionerna.
31 maj 1942 börjar motanfallet. Tyskland tas fullständig överraskning. Spjutspetsen med Sovjetunionens grädda av divisioner utgår från Smolensk. Stormanfallet nära nog krossar de första facistiska divisionerna, offensiven rullar på. Fastän Tyskland och dess allierade tas med överraskning är striden hård, Minsk måste återtas två gånger innan den är i säkert sovjetiskt grepp, fast då har Tyskland också förlorat en del divisoner. Detta möjliggör för Sovjetunionen att spänna bågen än högre, på senhösten genomförs en chansartad framryckning mot den baltiska kusten, målet är att stänga in de tyska divisionerna i Baltikum. Även här är striderna hårda, Köningsberg intas, förloras, återtas för att några månader förloras igen. De tyska divisionerna i Baltikum krossas dock och stor glädje utbryter i Moskva. Det strategiska iniativet har verkligen gått över till Sovjetunionen och även om de båda armeérna fortfarande är relativt jämnstarka så är det trots allt Sovjetunionen som nu har en större del pansrade och mekaniskerade förband. Våren ses med tillförsikt, det enda som man vid generalstaben är rädd för är att de ska bli anfallna i ryggen av de lömska japanerna. Utrikesministeriet under kamrat Molotov påbörjar därför en diplomtiskt offensiv för att stärka vänskapen med Japan. Kan hända att det ibland upplevs som det krälas alltför mycket, men ett tvåfrontskrig i detta kritiska läge där de står och väger skulle definitivt vara till mycket stor skada för Sovjetunionen. Förtreten av att smickra och fjäska för dem som förnedrade oss 1905 sväljs, en dag ska räkningen göras upp men än är det inte tid.
Samtidigt fortsätter demokratiseringen och liberaliseringen av ekonomin i landet. Forskningen fortsätter också, mycket tid och resurser läggs på att utveckla en helt ny slags bomb som forskarna säger ha helt oanade krafter. Det kommer emellertid dröja länge tills detta nya vapen är klart och kan användas.
Givetvis går inte allt utan missöden, en vinterdag under ett flyganfall dör den nyss utnämda och framgångsrika generallöjtnant Vlasov. Han föräras med statsbegravning i Kremlmuren.
/Martin
De tyska styrkorna avancerar snabbt in i Vitryssland och Ukraina utan att möta något nämnvärt motstånd, det talas om att man kommer vara i Moskva redan i oktober. Helt plötsligt tar det dock stopp, bakom floden Dnepr är huvudelen av den sovjetiska armén negrävd och inte bara vilka vanliga fältbefästningara, riktiga fort av betong. Moralen i den tyska armén sjunker betänkligt. Bygget måste ha pågått i flera år och under alla dessa år har inget läckt ut ur landet. Hitler sägs ha blivit rasande och begärt krigsrätt för stackarna som ansvarar för underrättelseavdelning öst. Flera försök till genombrytning görs men bara ett, vid Smolensk, är nära att lyckas men turligt nog så täpps hålet till av bakomvarande starka pansarförband.
Den rörliga fronten övergår i ett stillastående ställningskrig, fast allt är inte stilla på den sovjetiska sidan pågår planering för fullt. Stalin har gett order om att ett motanfall ska starta till våren med det kortsiktiga målet att driva ur tyskarna ur Minsk och med det långsiktiga att beröva Tyskland det strategiska iniativet. Sovjetunionens armé växer för varje vecka, under hösten/vintern blir flera nya divisioner uppsatta, bland annat de nyss utvecklade mekaniserade divisionerna som ses som ett gott komplement till pansardivisionerna.
31 maj 1942 börjar motanfallet. Tyskland tas fullständig överraskning. Spjutspetsen med Sovjetunionens grädda av divisioner utgår från Smolensk. Stormanfallet nära nog krossar de första facistiska divisionerna, offensiven rullar på. Fastän Tyskland och dess allierade tas med överraskning är striden hård, Minsk måste återtas två gånger innan den är i säkert sovjetiskt grepp, fast då har Tyskland också förlorat en del divisoner. Detta möjliggör för Sovjetunionen att spänna bågen än högre, på senhösten genomförs en chansartad framryckning mot den baltiska kusten, målet är att stänga in de tyska divisionerna i Baltikum. Även här är striderna hårda, Köningsberg intas, förloras, återtas för att några månader förloras igen. De tyska divisionerna i Baltikum krossas dock och stor glädje utbryter i Moskva. Det strategiska iniativet har verkligen gått över till Sovjetunionen och även om de båda armeérna fortfarande är relativt jämnstarka så är det trots allt Sovjetunionen som nu har en större del pansrade och mekaniskerade förband. Våren ses med tillförsikt, det enda som man vid generalstaben är rädd för är att de ska bli anfallna i ryggen av de lömska japanerna. Utrikesministeriet under kamrat Molotov påbörjar därför en diplomtiskt offensiv för att stärka vänskapen med Japan. Kan hända att det ibland upplevs som det krälas alltför mycket, men ett tvåfrontskrig i detta kritiska läge där de står och väger skulle definitivt vara till mycket stor skada för Sovjetunionen. Förtreten av att smickra och fjäska för dem som förnedrade oss 1905 sväljs, en dag ska räkningen göras upp men än är det inte tid.
Samtidigt fortsätter demokratiseringen och liberaliseringen av ekonomin i landet. Forskningen fortsätter också, mycket tid och resurser läggs på att utveckla en helt ny slags bomb som forskarna säger ha helt oanade krafter. Det kommer emellertid dröja länge tills detta nya vapen är klart och kan användas.
Givetvis går inte allt utan missöden, en vinterdag under ett flyganfall dör den nyss utnämda och framgångsrika generallöjtnant Vlasov. Han föräras med statsbegravning i Kremlmuren.
/Martin
