Pratade med en äldre man av polsk härkomst häromsisten.
han berättade att det tydligen var ett synnerligen nertystat sovjetisk-polskt krig 1946.
Vad som skulle ha hänt är att de polska frband som kämpat under Röda Arméns flagg hade blivit fly förbannade när de fick reda på att Polen verkligen inte var tänkt att bli fritt, utan att Stalin tänkt sig en slavstat till Sovjet.
Resultat: Förbittrade strider. Polsk nederlag.
Enligt samme gamle man så var tydligen de polska förlusterna i liv (civila såväl som militära få man förmoda) uppemot en miljon.
Är det någon som vet något mer om detta?
Jag ser ingen orsak att anta att mannen ifråga ljög.
Polen 1946
Polen 46?
Nja. Jag tror inte det kunde ha varit riktigt så.
Okej, visst förekom det en hel del oroligheter, men inte av den typen du talar om.
Det fanns och finns en aktiv antikommunistisk press utgiven i London och Paris, de skulle naturligtvis ha blåst upp händelserna.
Men vad jag tror din sagesman kanske tänker på är striderna i sydöstra polen mellan polska trupper och ukrainsk nationalist-gerilla (chefideologen Stephan Bandera; därav även öknamnet "Banderisterna"). Det skulle inte förvåna mig om motsvarande strider pågick på andra sidan gränsen på sovjetisk område (och dessa strider är uppenbarligen ihjältigna!). Det är troligt att en del av de ukrainska soldaterna har tidigare varit mobiliserade i de
polska arm´eerna 1945. Så vet jag att man försökte bilda en tredje polsk armé för att få till en riktigt polsk "front"=armégrupp; och flertalet rekryter till denna armén kom från diverse minoritetsbefolkningar - och många av dem lät sig mobiliseras tämligen motvilligt... (före 39 var ukrainabitarna ifråga polskt område, så rent formellt kunde dessa ukrainare ha kallats för polacker)
Okej, visst förekom det en hel del oroligheter, men inte av den typen du talar om.
Det fanns och finns en aktiv antikommunistisk press utgiven i London och Paris, de skulle naturligtvis ha blåst upp händelserna.
Men vad jag tror din sagesman kanske tänker på är striderna i sydöstra polen mellan polska trupper och ukrainsk nationalist-gerilla (chefideologen Stephan Bandera; därav även öknamnet "Banderisterna"). Det skulle inte förvåna mig om motsvarande strider pågick på andra sidan gränsen på sovjetisk område (och dessa strider är uppenbarligen ihjältigna!). Det är troligt att en del av de ukrainska soldaterna har tidigare varit mobiliserade i de
polska arm´eerna 1945. Så vet jag att man försökte bilda en tredje polsk armé för att få till en riktigt polsk "front"=armégrupp; och flertalet rekryter till denna armén kom från diverse minoritetsbefolkningar - och många av dem lät sig mobiliseras tämligen motvilligt... (före 39 var ukrainabitarna ifråga polskt område, så rent formellt kunde dessa ukrainare ha kallats för polacker)
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1944
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1944
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
Hej!
Arbetet med att återföra polska medborgare från Ukraina, Vitryssland, men framför allt Sovjetunionen påbörjades redan 1944. Samarbetet mellan polska och sovjetryska kommunister beträffande detta gick löjligt smidigt och i september 1944 undertecknade Stalin ett dekret om att ukrainska medborgare skulle ”evakueras” till Ukraina och att polska medborgare skulle repatrieras till Polen. Och i november 1944 anlände de första transporterna av ukrainare som hade bott i Polen till Ukraina och i slutet av året anlände de första transporterna av polacker till Polen.
Saken är den att vare sig polacker eller ukrainare var speciellt förtjusta i dessa överenskommelser mellan den polska Lublinregeringen och Kreml. Många polacker som bodde i de delar av Ukraina som berördes av evakueringarna hyste förhoppningar om att västra Ukraina återigen skulle bli en del av Polen.
Såväl polska som ukrainska antikommunistiska, paramilitära underjordiska organisationer bjöd självfallet motstånd mot tvångsförflyttningarna. Den polska Hemarmén och NSZ (Nationella Väpnade Styrkorna) stred i de områden berördes av förflyttningarna i Ukraina och OUN-UPA (ukrainska nationalister) stred i de områden som berördes av förflyttningarna i östra Polen. Polska och ukrainska antikommunister gjorde således gemensam sak när de bekämpades av polsk respektive sovjetisk kommunistisk militär och underrättelsetjänst.
1947 beslutade den polska kommunistiska förtryckarregimen (ja, som ni märker är jag inte speciellt objektiv) sig för en ”slutgiltig lösning” för de ukrainska familjer som inte hade tvångsförflyttats under åren 1944-46. Operationen startade i april och avslutades formellt i juli. I den slutliga tvångsförflyttningen deltog fem infanteridivisioner, en division från Kåren för Inre säkerhet, ett infanteriregemente, ett motoriserat regemente och ett pionjärregemente; dessa förband assisterades av polisiära enheter och styrkor ur säkerhetsdepartementets reserv för frivilliga. Ryssarna skickade en pansardivision och enheter för gerillabekämpning. Tjeckerna (!) bidrog med stab och transportförband. Det är dock svårt att avgöra hur många ”rebeller” dessa polska styrkor hade mot sig, det kan inte ha rört sig om mer än några tusen.
Operationen genomfördes med en brutalitet som förvånar mig: man inrättade till och med ett läger, ungefär 4000 individer sändes till lägret. Dom polska styrkorna dödade över 1500 ”rebeller” (även icke-stridande)och förstörde hundratals gömmor. Över 2500 ukrainska nationalister arresterades.
Under operationen tvångsförflyttades cirka 150 000 ukrainare, men även cirka 10 000 litauer tvingades ut ur Polen. Syftet var att göra Polen till ett land utan minoriteter. Som ett sidospår kan jag nämna att över 200 000 tyskar blev kvar efter den brutala etniska rensningen 1945-46 och att polska regeringen tvingade dem att anta polskt medborgarskap och bevisa sin ”polskhet”.
Aktionen 1947 nämns i polska historieböcker, men detaljerna kring de polska soldaternas omilda behandling tas inte upp. Inte heller att båda den sovjetryska och tjeckiska regeringarna faktiskt understödde operationen.
Efterkrigstiden 1945-49 är i viss mån fortfarande höljd i dunkel i Polen, men också på andra håll i Europa. Den polska kommunistregimen begick brott som kanske inte är jämbördiga eller ens jämförbara med vad Nazityskland hade gjort mot den polska nationen, men detta är inget skäl att inte uppmärksamma de lidanden som tyskar, ukrainare och andra etniska minoriteter utsattes för efter kriget.
Hoppas att jag har bidragit med något i ämnet.
Mvh Artur
Arbetet med att återföra polska medborgare från Ukraina, Vitryssland, men framför allt Sovjetunionen påbörjades redan 1944. Samarbetet mellan polska och sovjetryska kommunister beträffande detta gick löjligt smidigt och i september 1944 undertecknade Stalin ett dekret om att ukrainska medborgare skulle ”evakueras” till Ukraina och att polska medborgare skulle repatrieras till Polen. Och i november 1944 anlände de första transporterna av ukrainare som hade bott i Polen till Ukraina och i slutet av året anlände de första transporterna av polacker till Polen.
Saken är den att vare sig polacker eller ukrainare var speciellt förtjusta i dessa överenskommelser mellan den polska Lublinregeringen och Kreml. Många polacker som bodde i de delar av Ukraina som berördes av evakueringarna hyste förhoppningar om att västra Ukraina återigen skulle bli en del av Polen.
Såväl polska som ukrainska antikommunistiska, paramilitära underjordiska organisationer bjöd självfallet motstånd mot tvångsförflyttningarna. Den polska Hemarmén och NSZ (Nationella Väpnade Styrkorna) stred i de områden berördes av förflyttningarna i Ukraina och OUN-UPA (ukrainska nationalister) stred i de områden som berördes av förflyttningarna i östra Polen. Polska och ukrainska antikommunister gjorde således gemensam sak när de bekämpades av polsk respektive sovjetisk kommunistisk militär och underrättelsetjänst.
1947 beslutade den polska kommunistiska förtryckarregimen (ja, som ni märker är jag inte speciellt objektiv) sig för en ”slutgiltig lösning” för de ukrainska familjer som inte hade tvångsförflyttats under åren 1944-46. Operationen startade i april och avslutades formellt i juli. I den slutliga tvångsförflyttningen deltog fem infanteridivisioner, en division från Kåren för Inre säkerhet, ett infanteriregemente, ett motoriserat regemente och ett pionjärregemente; dessa förband assisterades av polisiära enheter och styrkor ur säkerhetsdepartementets reserv för frivilliga. Ryssarna skickade en pansardivision och enheter för gerillabekämpning. Tjeckerna (!) bidrog med stab och transportförband. Det är dock svårt att avgöra hur många ”rebeller” dessa polska styrkor hade mot sig, det kan inte ha rört sig om mer än några tusen.
Operationen genomfördes med en brutalitet som förvånar mig: man inrättade till och med ett läger, ungefär 4000 individer sändes till lägret. Dom polska styrkorna dödade över 1500 ”rebeller” (även icke-stridande)och förstörde hundratals gömmor. Över 2500 ukrainska nationalister arresterades.
Under operationen tvångsförflyttades cirka 150 000 ukrainare, men även cirka 10 000 litauer tvingades ut ur Polen. Syftet var att göra Polen till ett land utan minoriteter. Som ett sidospår kan jag nämna att över 200 000 tyskar blev kvar efter den brutala etniska rensningen 1945-46 och att polska regeringen tvingade dem att anta polskt medborgarskap och bevisa sin ”polskhet”.
Aktionen 1947 nämns i polska historieböcker, men detaljerna kring de polska soldaternas omilda behandling tas inte upp. Inte heller att båda den sovjetryska och tjeckiska regeringarna faktiskt understödde operationen.
Efterkrigstiden 1945-49 är i viss mån fortfarande höljd i dunkel i Polen, men också på andra håll i Europa. Den polska kommunistregimen begick brott som kanske inte är jämbördiga eller ens jämförbara med vad Nazityskland hade gjort mot den polska nationen, men detta är inget skäl att inte uppmärksamma de lidanden som tyskar, ukrainare och andra etniska minoriteter utsattes för efter kriget.
Hoppas att jag har bidragit med något i ämnet.
Mvh Artur
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 7645
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Kan anledningen att tjeckiska förband deltog i aktionen vara att de själva ville bli av med ukrainare från östra Slovakien (Ruthenien)?
Denna period av historien är sannerligen inte så känd, en parallell är de ungrare som bodde i Slovakien och som utväxlades med slovaker boende i Ungern. Dock genomfördes inte hela programmet och än i dag har Slovakien en ungersk minoritet.
Mvh,
Marcus Karlsson
Denna period av historien är sannerligen inte så känd, en parallell är de ungrare som bodde i Slovakien och som utväxlades med slovaker boende i Ungern. Dock genomfördes inte hela programmet och än i dag har Slovakien en ungersk minoritet.
Mvh,
Marcus Karlsson
Folk har skyfflats runt i östeuropa mer av ohejdad vana än direkt behov.
Man kan ju hitta såväl tysktalande minoriteter ända ute i volgatrakterna.
och svenskar med för den delen.
Rumänien och ungern har väl minoriteter hemma hos varandra som man behandlar som skit vill jag minnas och att det bor enstaka tysktalande, tjeckiska,ukrainska eller slovakiska perasoner i Polen är ju troligt.
Vidare kan man nog hitta litauer och ryssar med.
Nu är det väl (förhoppningsvis) lugnare men under/direkt efter ett krig så tar ju osympatiska element chansen att banka på just sina hatobjekt.
Ostpreussen är tydligen fortfarande befolkat av diverse tyskar som, givetvis, ar en liten kader av högljudda repatrieringsivrare.
http://www.ostpreussen.org/jlo/index.htm
Man kan gissa att vardagsostpreussaren och dito polacken kommer rätt bra överens och skiter i politiska tjafsanden, men osvuret är kanske bäst?
Man kan ju hitta såväl tysktalande minoriteter ända ute i volgatrakterna.
och svenskar med för den delen.
Rumänien och ungern har väl minoriteter hemma hos varandra som man behandlar som skit vill jag minnas och att det bor enstaka tysktalande, tjeckiska,ukrainska eller slovakiska perasoner i Polen är ju troligt.
Vidare kan man nog hitta litauer och ryssar med.
Nu är det väl (förhoppningsvis) lugnare men under/direkt efter ett krig så tar ju osympatiska element chansen att banka på just sina hatobjekt.
Ostpreussen är tydligen fortfarande befolkat av diverse tyskar som, givetvis, ar en liten kader av högljudda repatrieringsivrare.
http://www.ostpreussen.org/jlo/index.htm
Man kan gissa att vardagsostpreussaren och dito polacken kommer rätt bra överens och skiter i politiska tjafsanden, men osvuret är kanske bäst?
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 7645
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Ja, det säger mina släktingar nere i Tyskland med, men som sagt det finns tydligen en liten spillra kvar.
Som minns det så dog det rätt många ostpreussar under tvångsförflyttningarna på grund av diverse umbäranden.
Jag skall se om jag kan hitta befolkningssiffiro på tyska ostpreussare i dagens Polen.
Hittar jag något lägger jag upp URLen här.
Som minns det så dog det rätt många ostpreussar under tvångsförflyttningarna på grund av diverse umbäranden.
Jag skall se om jag kan hitta befolkningssiffiro på tyska ostpreussare i dagens Polen.
Hittar jag något lägger jag upp URLen här.
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1944
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
Hej!
Det finns cirka en miljon tyskar i Polen idag, det är en ansenlig summa anser jag (tyskar i Polen har rättigheter som polacker i Tyskland inte ens kan drömma om).
Den största koncentrationen av tyskar finns i Schlesien (polska Slask), runt städerna Opole och i viss mån även Wroclaw (Breslau på tyska).
Hur det ser ut i Masurien och Pomorsze (dvs Pommern, Västpreussen, Ostpreussen) beträffande tyskättlingar vet jag inte.
Ett är dock säkert, ett Polen utan tyskar, litauer, ukrainare, slovaker, tatarer, kasjuber, tjecker och en liten minoritet judar, skulle vara ett kulturellt fattigt Polen. Influenserna från alla dessa folkgrupper har bidragit till att skapa Polen till en fantastisk kulturnation. (lite off-topic kanske)
mvh artur
Det finns cirka en miljon tyskar i Polen idag, det är en ansenlig summa anser jag (tyskar i Polen har rättigheter som polacker i Tyskland inte ens kan drömma om).
Den största koncentrationen av tyskar finns i Schlesien (polska Slask), runt städerna Opole och i viss mån även Wroclaw (Breslau på tyska).
Hur det ser ut i Masurien och Pomorsze (dvs Pommern, Västpreussen, Ostpreussen) beträffande tyskättlingar vet jag inte.
Ett är dock säkert, ett Polen utan tyskar, litauer, ukrainare, slovaker, tatarer, kasjuber, tjecker och en liten minoritet judar, skulle vara ett kulturellt fattigt Polen. Influenserna från alla dessa folkgrupper har bidragit till att skapa Polen till en fantastisk kulturnation. (lite off-topic kanske)
mvh artur
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Faktum är att folk inte "skyfflats runt" speciellt mycket alls tidigare. En del flyktingströmmar har förekommit under Nya Tiden pga religiösa förföljelser, men det rörde ofta adelsmän eller andra ur högre samhällsskikt som hade resurser att flytta.Fläsket skrev:Folk har skyfflats runt i östeuropa mer av ohejdad vana än direkt behov.
Man kan ju hitta såväl tysktalande minoriteter ända ute i volgatrakterna.
och svenskar med för den delen.
Rumänien och ungern har väl minoriteter hemma hos varandra som man behandlar som skit vill jag minnas och att det bor enstaka tysktalande, tjeckiska,ukrainska eller slovakiska perasoner i Polen är ju troligt.
Etnisk resning och expansion utifrån etniska eller lingvistiska gränser av nationalstater (och med förhoppningen att kunna avlägsna de andra grupperna) hör 1900-talet till (slutet av 1800-talet). Kampanjer av ovanstående karaktär genomfördes helt enkelt inte före det förra århundradet. Och då skall vi ju också komma ihåg, som Stanislav påpekar, att detta knappast utgör det värsta exemplet. Födelsen av dagens Turkiet utgör troligen praktexemplet.
/Forsberg
