Martin Lundvall skrev:Innan börskraschen var medelklassen redan neagtiv till demokratin, detta trots att ekonomin inte var dålig.
Kanske hade det gått en för kort tid med god ekonomi och dessutom kanske inte alla i samhället kände att det gick bättre. Dessutom är det väl ingen hemlighet att konservativa och till viss del liberaler (medelklassen) såg med viss oro på att arbetarna efter det att allmän rösträtt införts skulle utgöra majoriteten. Hur var det med arbetarna, var även de kyligt inställda till demokratin? Lockades de av mer extrema och revolutionära rörelser?
Det finns andra exempel i historien, Lichtenstein genomförde för inte så länge en folkomröstning där de valde att begränsa demokratin. Lichtenstein kan knappast anklagas för att ha en svag ekonomi.
Vad exakt gällde reformen? Läste jag detta i en tidning skulle det kunna betyda i princip vad som helst. Den förändring av Riksbanken som Sverige genomförde för några år sedan (Riksbanken blev mer oberoende och självständig) skulle lätt kunna beskrivas som att vi fjärmade oss från demokratin, och beskrevs mycket riktigt i liknande termer av företrädesvis röd dagspress i Sverige.
Ekonomin växer i Ryssland men demokratin låter än så länge vänta på sig.
Gör den? Moskvabörsen är i princip en råvarumarknad och vänta bara tills oljepriset planar ut och metallpriserna dalar så får du se på tvåsiffriga förändringar av generalindex, inte nödvändigtvis uppåt
Dessutom är det ju hittills bara en roffarekonomi där i huvudsak landets tidigare nomenklatura som stjäl på mer eller mindre raffinerade sätt. Någon egentlig tillväxt är det inte frågan om och allraminst en välståndsökning som kommer gemeneman tillgodo.
Har vi sett någon demokratiutveckling i Kina? Vad är det du rent konkret tänker på?
När man letar efter förbättringar i ett mörkt rum får man glädjas åt det lilla... Även om Kina årligen gör sig skyldiga till grova övergrepp mot delar av den egna befolkningen så har det ljusnat avsevärt sedan kulturrevolutionens dagar. Nackskotten har sin storhetstid bakom sig, för 17 år sedan ägde den senaste riktigt stora massakern rum där hundratals människor sköts av militär, gå ytterligare sjutton år tillbaka och folket skulle inte ens våga deltaga i en sådan protest mot regimen. Idag tror jag inte regimen skulle våga slå ner en protest lika brutalt som då. Och vem vet om ytterligare sjutton år kanske regimen ser sig tvungna att genomföra omfattande reformer för att befolkningen inte skall revoltera...
Det jag kan ge dig rätt är om du modiferar tesen till en jämn ekonomisk utveckling leder till demokrati, men inte heller där är jag helt säker. Det är inget som säger att utvecklingen alltid går spikrak uppåt, det kan lika gärna gå bakåt och stanna där. Bara för att utvecklingen är positiv idag, vad är det som säger att den blir det även imorgon?
Naturligtvis, bakslag kommer det säkert att bli, men på sikt finns det ingen anledning att tro att alla kurvor skulle böja av neråt. Exemplet Kina igen: miljoner kineser bor och arbetar utomlands där de fritt får tänka, tala och skriva vad de vill. Kina vill att många av dem (särskilt ingenjörer och naturvetare) efter några år återvänder till Kina för att hjälpa till med den ekonomiska utvecklingen. Regeringens politik kan alltså inte bli att föra en motbjudande repressiv politik på sin egen befolkning.