Jag läste något inlägg här om ett slag mellan svenskar och polacker och blev lite överaskad att man använde så primitiva vapen. Jag trodde att man mer eller mindre gått ifrån att använda pansar eftersom musköter lika fullt gick igenom utan problem. I inlägget framgick att polackerna dels använde pilbågar och dessutom i vissa fall var rustade i ringbrynja!
Vilka vapen och rustningar användes egentligen under kriget?
Dessutom är jag lite nyfiken på hur kanonerna användes iom att de inte sköt granater utan vanliga kulor.
Tack
/Johan
Beväpning under 30-åriga kriget?
-
ondbraddod
- Ny medlem
- Inlägg: 3
- Blev medlem: 18 september 2005, 02:01
- Ort: Umeå
Re: Beväpning under 30-åriga kriget?
Ja, de gånger man använde kanoner med vanliga icke explosiva rundkulor så sköt man med flack bana. Kulan skulle slå ner relativt tidigt, gärna strax innan motståndarlinjen, och därefter studsade den flackt i flera hopp i flera hundra meter tills den antingen stötte mot rejält motstånd - dvs en större grupp soldater/hästar, fast föremål - eller ett gott stycke - tappade sin kraft..ondbraddod skrev:Dessutom är jag lite nyfiken på hur kanonerna användes iom att de inte sköt granater utan vanliga kulor.
Den bar alltså döden med sig i en smal korridor i flera hundra meter. Bara man hade riktningen någotsånär rätt var det inte alls nödvändigt med något prickskytte med avståndsbedöming eller dylikt.
Rätt effektivt faktiskt.
Anslagskraften var normalt fullt tillräckligt att vid träff i tex. en soldagrupp plöja genom och göra köttfärs utav alla som stod i vägen, och maltrettära dem vid sidan av som fick kamraternas kroppar slängda mot sig med våldsam kraft.
först i själva slutet av banan blev ev träff något drastiskt, men ändå fullt tillräckligt för att krossa den träffade...
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Rustningar gav ju fortfarande ett gott skydd mot en rad vapen som pikar, pistoler, pilbågar, svärd och sablar. Många rustningar stoppade även musköt kulor som sköts på längre (över 100 meter) och en rad hejdade även skott på 30-100 meters håll. En polsk hussars bröstplåt var 6-7mm tjock och skulle klara en musköt kula på 30-40 meters håll.
Att polackerna forsatte att bruka brynja berodde på att den forfarande gav ett effektivt skydd mot många av de vapen som brukades av tartarer, turkar och ryssar. Förvisso var brynjan inte skottsäker men den gav likväl ett bra skydd mot (svenska) svärd i närstrid.
Med kanonerna sköt man lod (rundkula) och kartesch (trä eller tygpatron fylld med muskötkulor). Vid skjutning med kula på längre skotthåll (800-900 meter) så sköt man sk rikoschetteld med reducerad krutladdning. Kulan slog i marken och rikoschetterade (studsade) över marken i en båge som man ville skulle vara bestrykande (dvs högsta delen på bågen fick max vara 180 cm över marken). Man siktade alltså framför det fientliga förbandet och lät kula studsa igenom de tätt packade leden. Då förband stog på stort djup (upp till 15-16 led)så kunde en enda kula döda 5-10 man även på långt håll.
När fienden kom närmare så laddade man med full krutladdning och sköt studseld, kulan hade nu mer kraft men det krävdes i allmänhet 3 studsar för att kulan skulle få en bestrykande kulbana så man fick sikta mer nogrant framför fienden. Kulans ökade kraft gjorde dock att träffade den rakt på så kunde den utplåna hela roten/täten den träffade dvs 6 till 16 man förvandlades plöstligt till ben och köttslamsor. Hos tyngre pjäser så var kulan energi så stor att folk som stod uppställda i leden brevid det som träffades kastade omkull av tryckvågen som kulan skpade när den passerade.
När man kom till kort skotthåll (400 meter och under) så riktade man rakt på fienden med kanonen som alltså fungerade som en jättestor musköt, nu försökte man inte få kulan till att studsa. När fienden kom på 300 meters håll eller kortade så gick man över till att skjuta kartesch om man hade sådana, kanonen förvandlades till en enorm hagelsbössa utan problem kudne slita upp stora hål i fiendens led. Dock så hae man sällan tid att skjut mer än en elelr två kartescher eftersom fiende nu var så när att det var dags för besättningen att falla tillbaks till ett skyddande eget förband om fienden inte hejdats av elden.
Notera att det inte var helt lätt att träffa manskapet i en formation under 30-åriga krigets period, soldaterna gick inte axel mot axel som under 1700-talet utan gick med luckor på 60 eller 100-120 cm mellan varje man i sidled beroende på om knektarna var pikenerare eller musketerare. Det fanns alltså gott om luft att träffa i ett förband. Ryttarna var ur den synvinkeln ett tacksamre må efter som de red i täta formationer (knä-vid-knä), polackerna undantaget. Polackerna red med en ryttares lucka mellan varje man och slöt leden först mycket nära anfallsmålet då de 4 leden blev 3 eller 2 iom att man fyllde ut luckorna. En sådan manöver krävde mycket skickliga ryttare och vältränade förband och kunde inte utföras av de flesta västeuropeiska ryttare. Tack vare denna öppna formation så led polackerna i allmänhet betydligt lägre förluster av den svenska elden än vad västerländska rytatre gjorde på motsvarande håll, 4-5% i stället för 15-20% av kulorna i den svenska salvan träffade.
Rustningar
Kyrassiärrusting
I början av 30-åriga kriget så bara det tunga kavalleriet sk kyrassiärrustningar som täckte 3/4 av kroppen, i rustningen ingick en helt omslutande hjäm och pansarhandskar även om många bytte ut hjälmen mote en öppen variant utan visir.
Ryttarharnesk med pott eller ryttarhatt kallades de svenska lätta ryttarnas bepansring och den bestod av ett harnesk med bröstplåt och ryggplåt samt en öppen hjäm som kallades "pott" eller "ryttarhatt". Liknande rustningar bara även av de utländska ryttare som kallades arkebusiärer. Arkebusärerna bar dock i början ibland extra skydd iform av brynjeärmar och eller axelstycken av plåt. Med tiden så blev det poplärt att bära en kraft pansarhandske som gick upp till armbågen på vänsterarmen med vilken man höll tömmarna då denna var utsatt och sårbara i en närstrid.
http://pubwww.srce.hr/husar/English%20C ... 201646.jpg
Kyller
Kyllret var en rock i tjockt (3-5mm) fodrat läder som bars under rustningen av de ryttare som hade råd (kyller var dyra), med tiden så kom de att bli enda skyddet hos många rytatre då de gav ett hyfsat skydd mot svärdshugg och till skillnad från metallrustningarna så var de lätta och rätt bekväma att bära. I början av kriget så var kyllrens ärmar inte gjroda utav läder utan av tyg men under 1630-talet så började man göra hela kyllret i läder
Hjälm
Eller stormhatt bars fram till 1630-talet av de flesta fotsoldater som hade råd eller som fått en hjälm tilldelad sig, dvs både pikenerare och musketerare.
Harnesk
Bars även under första hälften av 30-åriga kriget av pikenrarna, förutom börsta och ryggplåt så var även ett par plåtar som skyddade övre delen av låten fästa i bröstplåtens nedrekant
Vapen
Musköt
Fanns framför allt i två sorter, helmusköten med ca 21mm kaliber som vägde 7-8 kg och hade en brutal rekyl och den mer vanliga halvmusköten (också kallad "ordinära") med en kaliber på runt 18mm och som vägde 6-6,5kg. Dödlig mot oskyddade mål på upp till 300meter men med en effektiv räckvidd på slagfältet på runt 100-150 meter. Ett förödande vapen på under 30 meters håll.
I allmäneht försedda med luntlås även om snapplås och tidiga flitlås bruakdes av ett litet antal utvalda soldater, främst de som var satta att vakta och eskortera artilleriet. (Att bära runt en brinnande lunta bland en massa kruttunnor är livsfarligt)
Pik
Runt 5 meter lång och försedd med antingen en en bredbladig spets eller en smal fyrkantig stötspets. Den övesta metern var förstärkt med metallskenor som löpte ner från spetsen längs skaftet.
Pistol
Bar varje ryttare med självaktning minst ett par av, de hade 10-13mm kaliber och hade i början av kriget eldrör som var 40-50 gånger kalibern i längd. Med tiden så krympte dock storleken och eldrören kom att bli bara 20-30 gånger kalibern i längd.
Svärd
Bars av alla och en var, ryttarna och officerna hade långa svärd (100-120cm) av god kvalité medans fotfolekt fick hålla tillgodo med sämre svärd som i allmänhet var kortare (75-95cm).
Att polackerna forsatte att bruka brynja berodde på att den forfarande gav ett effektivt skydd mot många av de vapen som brukades av tartarer, turkar och ryssar. Förvisso var brynjan inte skottsäker men den gav likväl ett bra skydd mot (svenska) svärd i närstrid.
Med kanonerna sköt man lod (rundkula) och kartesch (trä eller tygpatron fylld med muskötkulor). Vid skjutning med kula på längre skotthåll (800-900 meter) så sköt man sk rikoschetteld med reducerad krutladdning. Kulan slog i marken och rikoschetterade (studsade) över marken i en båge som man ville skulle vara bestrykande (dvs högsta delen på bågen fick max vara 180 cm över marken). Man siktade alltså framför det fientliga förbandet och lät kula studsa igenom de tätt packade leden. Då förband stog på stort djup (upp till 15-16 led)så kunde en enda kula döda 5-10 man även på långt håll.
När fienden kom närmare så laddade man med full krutladdning och sköt studseld, kulan hade nu mer kraft men det krävdes i allmänhet 3 studsar för att kulan skulle få en bestrykande kulbana så man fick sikta mer nogrant framför fienden. Kulans ökade kraft gjorde dock att träffade den rakt på så kunde den utplåna hela roten/täten den träffade dvs 6 till 16 man förvandlades plöstligt till ben och köttslamsor. Hos tyngre pjäser så var kulan energi så stor att folk som stod uppställda i leden brevid det som träffades kastade omkull av tryckvågen som kulan skpade när den passerade.
När man kom till kort skotthåll (400 meter och under) så riktade man rakt på fienden med kanonen som alltså fungerade som en jättestor musköt, nu försökte man inte få kulan till att studsa. När fienden kom på 300 meters håll eller kortade så gick man över till att skjuta kartesch om man hade sådana, kanonen förvandlades till en enorm hagelsbössa utan problem kudne slita upp stora hål i fiendens led. Dock så hae man sällan tid att skjut mer än en elelr två kartescher eftersom fiende nu var så när att det var dags för besättningen att falla tillbaks till ett skyddande eget förband om fienden inte hejdats av elden.
Notera att det inte var helt lätt att träffa manskapet i en formation under 30-åriga krigets period, soldaterna gick inte axel mot axel som under 1700-talet utan gick med luckor på 60 eller 100-120 cm mellan varje man i sidled beroende på om knektarna var pikenerare eller musketerare. Det fanns alltså gott om luft att träffa i ett förband. Ryttarna var ur den synvinkeln ett tacksamre må efter som de red i täta formationer (knä-vid-knä), polackerna undantaget. Polackerna red med en ryttares lucka mellan varje man och slöt leden först mycket nära anfallsmålet då de 4 leden blev 3 eller 2 iom att man fyllde ut luckorna. En sådan manöver krävde mycket skickliga ryttare och vältränade förband och kunde inte utföras av de flesta västeuropeiska ryttare. Tack vare denna öppna formation så led polackerna i allmänhet betydligt lägre förluster av den svenska elden än vad västerländska rytatre gjorde på motsvarande håll, 4-5% i stället för 15-20% av kulorna i den svenska salvan träffade.
Rustningar
Kyrassiärrusting
I början av 30-åriga kriget så bara det tunga kavalleriet sk kyrassiärrustningar som täckte 3/4 av kroppen, i rustningen ingick en helt omslutande hjäm och pansarhandskar även om många bytte ut hjälmen mote en öppen variant utan visir.
Ryttarharnesk med pott eller ryttarhatt kallades de svenska lätta ryttarnas bepansring och den bestod av ett harnesk med bröstplåt och ryggplåt samt en öppen hjäm som kallades "pott" eller "ryttarhatt". Liknande rustningar bara även av de utländska ryttare som kallades arkebusiärer. Arkebusärerna bar dock i början ibland extra skydd iform av brynjeärmar och eller axelstycken av plåt. Med tiden så blev det poplärt att bära en kraft pansarhandske som gick upp till armbågen på vänsterarmen med vilken man höll tömmarna då denna var utsatt och sårbara i en närstrid.
http://pubwww.srce.hr/husar/English%20C ... 201646.jpg
Kyller
Kyllret var en rock i tjockt (3-5mm) fodrat läder som bars under rustningen av de ryttare som hade råd (kyller var dyra), med tiden så kom de att bli enda skyddet hos många rytatre då de gav ett hyfsat skydd mot svärdshugg och till skillnad från metallrustningarna så var de lätta och rätt bekväma att bära. I början av kriget så var kyllrens ärmar inte gjroda utav läder utan av tyg men under 1630-talet så började man göra hela kyllret i läder
Hjälm
Eller stormhatt bars fram till 1630-talet av de flesta fotsoldater som hade råd eller som fått en hjälm tilldelad sig, dvs både pikenerare och musketerare.
Harnesk
Bars även under första hälften av 30-åriga kriget av pikenrarna, förutom börsta och ryggplåt så var även ett par plåtar som skyddade övre delen av låten fästa i bröstplåtens nedrekant
Vapen
Musköt
Fanns framför allt i två sorter, helmusköten med ca 21mm kaliber som vägde 7-8 kg och hade en brutal rekyl och den mer vanliga halvmusköten (också kallad "ordinära") med en kaliber på runt 18mm och som vägde 6-6,5kg. Dödlig mot oskyddade mål på upp till 300meter men med en effektiv räckvidd på slagfältet på runt 100-150 meter. Ett förödande vapen på under 30 meters håll.
I allmäneht försedda med luntlås även om snapplås och tidiga flitlås bruakdes av ett litet antal utvalda soldater, främst de som var satta att vakta och eskortera artilleriet. (Att bära runt en brinnande lunta bland en massa kruttunnor är livsfarligt)
Pik
Runt 5 meter lång och försedd med antingen en en bredbladig spets eller en smal fyrkantig stötspets. Den övesta metern var förstärkt med metallskenor som löpte ner från spetsen längs skaftet.
Pistol
Bar varje ryttare med självaktning minst ett par av, de hade 10-13mm kaliber och hade i början av kriget eldrör som var 40-50 gånger kalibern i längd. Med tiden så krympte dock storleken och eldrören kom att bli bara 20-30 gånger kalibern i längd.
Svärd
Bars av alla och en var, ryttarna och officerna hade långa svärd (100-120cm) av god kvalité medans fotfolekt fick hålla tillgodo med sämre svärd som i allmänhet var kortare (75-95cm).
-
ondbraddod
- Ny medlem
- Inlägg: 3
- Blev medlem: 18 september 2005, 02:01
- Ort: Umeå
Jag får tacka så mycket för de utförliga svaren.
En annan fundering jag har är vad för sorts typ av svärd som användes. Ryttare använde sablar antar jag, men hur är det med vanligt fotfolk? Jag har också fått intrycket av att mera "medeltida" vapen också användes, exempelvis stridshacka och morgonstjärna. I vilken utsträckning och vilka fler äldre vapen användes?
kanonskjutandet lät riktigt hemskt! Som att bowla ner mänskliga kägglor.
En annan fundering jag har är vad för sorts typ av svärd som användes. Ryttare använde sablar antar jag, men hur är det med vanligt fotfolk? Jag har också fått intrycket av att mera "medeltida" vapen också användes, exempelvis stridshacka och morgonstjärna. I vilken utsträckning och vilka fler äldre vapen användes?
kanonskjutandet lät riktigt hemskt! Som att bowla ner mänskliga kägglor.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Stridshacka? De äldre vapnen har i praktiken försvunnit från slagfältet, fotfolket har pik eller musköt. Bardinsaner, glävar och hillebarder används bara av officerare och underofficerare som tecken på deras rang eller av möjligen vid försvar/anfall av befästa platser där korta stångvapen fortfarande kom til sin rätt.ondbraddod skrev:Jag får tacka så mycket för de utförliga svaren.
En annan fundering jag har är vad för sorts typ av svärd som användes. Ryttare använde sablar antar jag, men hur är det med vanligt fotfolk? Jag har också fått intrycket av att mera "medeltida" vapen också användes, exempelvis stridshacka och morgonstjärna. I vilken utsträckning och vilka fler äldre vapen användes?
kanonskjutandet lät riktigt hemskt! Som att bowla ner mänskliga kägglor.
Sablar var ovanliga och användes bara av östeuropeiska ryttare (polacker, kroater och ungrare).
De västeuropeiska ryttarna föredrog svärdet eller värjan (aka rapiern) som blankvapen, fotfolket utrustades i regle med enkla svärd.
Ett problem är att i svensk terminologi så kallas både svärd och rapirer för "sidovärjor" ett begrepp som med tiden förkortats till "värjor". Ett ord i sin tur blivit synnonymt med den vapen typ som kallas för "rapir". En rapir är en värja men alla värjor är inte rapirer.
Ryttarsvärd aka "ryttardegen"
Militär rapir
Gustav II Adolfs rapir buren vid Lützen
Värja M/1668 (Definitivt inte en rapir)
Manskapsvärjor för infanteriet, 1630/1640-tal
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
De relativt öppna formationer hade två orsaker:Mathias Forsberg skrev:Varför ändrades detta? Högre eldkraft med längre räckvidd eller andra taktiska orsaker?Kapten_Gars skrev:
... soldaterna gick inte axel mot axel som under 1700-talet utan gick med luckor på 60 eller 100-120 cm mellan...
/Forsberg
Luntlåset med sin brinnade lunta, att hantera den brinnaden luntan säkert i grupp när alla bar en betydnade mängd krut i flaskor och bantlära direkt mot kroppen krävde tilltagan säkerhetsavstånd. Och detta till trots så hände det att knektarna antände varandras krut under strid med drastiska och fatala resultat som följd. T.o.m i våra dagar när de flesta reenactors använder sig av extra säkerhetsåtgärder så händer det att luntorna antänder krut som spillts på kläderna vilekt kan låte festligt men är (mycket) obehagligt för den olycksalige som drabbas.
Stridstekniken krävde också utrymme så att soldatern kunde dubblera leden vid behov och kontra marchera mellan rotarna under eldgivning.
När flintlåset kom i utbredd tjänst under slutet av 1600-talet så försvann risken som luntan inneburit helt och hållet, stridstekniken hade också förändarts och alla armeer tog till sig möjligheten att skapa mer slagkraftiga förband genom de slutna bataljoner som nu blev möjliga. Som ett exempel kan jag nämna att Gustav II Adolfs skvadron om 424 man uppställd i slagordning på 6 leds djup hade lika bred front som en karolinsk bataljon på 600 man uppställd på 4 leds djup. 50% mer manskap på samma yta är en rejäl höjning av slagkraften.
Hi, Im from Czech republic.
Im a member of reenactment group http://www.mortaigne.com .
Im looking for "friends in arm" and informations about 30years war.
Can you help me?
THANX
Im a member of reenactment group http://www.mortaigne.com .
Im looking for "friends in arm" and informations about 30years war.
Can you help me?
THANX
Depends on what you're looking for, I guess. I'm pretty sure any questions regarding swedish military during the Thirty Years' war would be answered in detail if asked. Of course, since it's such a broad area of information, the best thing would be if you put forward any questions here.raia skrev:Hi, Im from Czech republic.
Im a member of reenactment group http://www.mortaigne.com .
Im looking for "friends in arm" and informations about 30years war.
Can you help me?
THANX
Ok, thanks for response.
We have builded a new section of pikeniere in our regiment. So my questions are about "costumes", armour (first helmet) and weapons. Do you have any pictures of it?
We have blue uniforms with yellow edging - http://www.mortaigne.com/upload/gallery ... CN3340.JPG . Somebody have swedish sword this type - http://www.geocities.com/ewmyers/swords ... _sword.jpg ( http://www.geocities.com/ewmyers/swords/tartar.htm ) , but captain told us that it is cavalry sword, so we have a new one now.
And second: I look for a costume "buttons" (knopfe in deutsche) from 17th century. Do you have any sugestion about it?
I have found only this - http://www.mkn-sondler.de/Knoepfe/kn-4- ... 4-17jh.htm ( http://www.mkn-sondler.de/Knoepfe/knoepfe.htm )
PS: sorry for my English
PPS: Can you please email me the answers on raia@post.cz ? Thanx for all
We have builded a new section of pikeniere in our regiment. So my questions are about "costumes", armour (first helmet) and weapons. Do you have any pictures of it?
We have blue uniforms with yellow edging - http://www.mortaigne.com/upload/gallery ... CN3340.JPG . Somebody have swedish sword this type - http://www.geocities.com/ewmyers/swords ... _sword.jpg ( http://www.geocities.com/ewmyers/swords/tartar.htm ) , but captain told us that it is cavalry sword, so we have a new one now.
And second: I look for a costume "buttons" (knopfe in deutsche) from 17th century. Do you have any sugestion about it?
I have found only this - http://www.mkn-sondler.de/Knoepfe/kn-4- ... 4-17jh.htm ( http://www.mkn-sondler.de/Knoepfe/knoepfe.htm )
PS: sorry for my English
PPS: Can you please email me the answers on raia@post.cz ? Thanx for all
Re: Beväpning under 30-åriga kriget?
Hi,
Im looking for any information about Swediche pikeniere from 1630 - 1650 (better later).
Im interesting on pikeniere armoury now.
Do you have any informations (inages) about it, please?
Thanks
Im looking for any information about Swediche pikeniere from 1630 - 1650 (better later).
Im interesting on pikeniere armoury now.
Do you have any informations (inages) about it, please?
Thanks
-
Fredrik Andersson
- Medlem
- Inlägg: 1411
- Blev medlem: 22 december 2005, 23:51
- Ort: Södermanland
Re: Beväpning under 30-åriga kriget?
Hi there Raia!
As an introduction to the subject I can personally recommend the books released by Osprey Publishing. They have a wide range of books on almost any military subject You could possibly be interested in.
As far as Swedish equipment and uniforms during the 17th century are concerned I suggest that You begin with
http://www.ospreypublishing.com/title_d ... MAA~per=14
Good luck on Your research!
As an introduction to the subject I can personally recommend the books released by Osprey Publishing. They have a wide range of books on almost any military subject You could possibly be interested in.
As far as Swedish equipment and uniforms during the 17th century are concerned I suggest that You begin with
http://www.ospreypublishing.com/title_d ... MAA~per=14
Good luck on Your research!