Namnet Grönland
Namnet Grönland
Erik Röde kom som förste viking till Grönland på 980-talet, och några år senare började koloniseringen på allvar. Det sägs ju om namnet "Grönland" att Erik valde det för att det skulle låta attraktivare - det har ni säkert hört - men ju mer jag funderar över denna logik desto mer fundersam blir jag.
En resebyrå (som visserligen är part i målet) menar att Grönland är "ett träffande namn sommartid" på området vid Qassiarsuk på södra Grönland, där de första kolonierna fanns. Om man kommer till ett område som verkligen utmärker sig för sin grönhet på något sätt, så ligger det, menar jag, närmare till hans att ge det namn efter detta än att medvetet göra falsk reklam. Ortsnamn blir liksom inte till på det viset.
Eller hade måhända "grön" en annan betydelse på den här tiden? SAOB nämner fornsvenska betydelserna "grön, frisk, färsk, ny". Ett belägg från 1600-talet är "grönt trä" = färskt virke, ett från 1500-talet är "grönt kött" = ej torkat; betydelsen "god, tjänlig" nämns för isländska.
...Kommentarer? Vilka källor finns om Eriks resor? Finns det några belägg för besvikna tidiga kolonisatörer, som berättar om hur de blivit blåsta av denne förmente ur-solhus-skojare?
En resebyrå (som visserligen är part i målet) menar att Grönland är "ett träffande namn sommartid" på området vid Qassiarsuk på södra Grönland, där de första kolonierna fanns. Om man kommer till ett område som verkligen utmärker sig för sin grönhet på något sätt, så ligger det, menar jag, närmare till hans att ge det namn efter detta än att medvetet göra falsk reklam. Ortsnamn blir liksom inte till på det viset.
Eller hade måhända "grön" en annan betydelse på den här tiden? SAOB nämner fornsvenska betydelserna "grön, frisk, färsk, ny". Ett belägg från 1600-talet är "grönt trä" = färskt virke, ett från 1500-talet är "grönt kött" = ej torkat; betydelsen "god, tjänlig" nämns för isländska.
...Kommentarer? Vilka källor finns om Eriks resor? Finns det några belägg för besvikna tidiga kolonisatörer, som berättar om hur de blivit blåsta av denne förmente ur-solhus-skojare?
Hittade uppgiften i Etymology Online:
Det är alltså den gode Ari på 1100-talet som antydde att Erik hade sinne för PR. Att det skulle vara osant nämns inte, ej heller på vilket sätt "grön" är ett "nafn gott" - som färg, som "det nya landet" eller måhända "val-landet"."it would induce settlers to go there, if the land had a good name": "Hann gaf nafn landinu ok kallaði Groenland, ok kvað menn þat myndu fysa þangat farar, at landit ætti nafn gott." (Islendingabok, 1122-1133)
Jag har även hört förklaringen att klimatet var varmare vid den här tiden och därför var Grönland grönare än idag. Vi tenderar ofta att bortse från klimatförändringar när vi tänker i historiska banor. Vem tänker exempelvis på att misteln var vanligt förekommande i Sverige under vikingatiden?
mvh/ Daniel
mvh/ Daniel
- Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Grönland var visst varmare för 1000 år sedan, det var ju den "lilla istiden" som till slut ledde till bosättningarnas undergång där på 1400-t (eller så). Men jag tror nog mer på varianten att när man seglade dit på sommaren, så var det onekligen ett grönt land man siktade efter att ha korsat Atlanten.
Ja - klimatförsämringen inverkade sannolikt menligt på de grönländska nordbobosättningarna. Det intressanta är att klimatet sedan några årtionden åter blivit varmare på södra Grönland. Det har medfört att säl och andra marina däggdjur dragit norrut vilket i sin tur har lett till att folk fått byta sysselsättning - fiske och fårskötsel istället för jakt.
Appropå grönt så går det fortfarande utmärkt att se var de olika gårdslägena i den gamla Österbygden ligger - de under medeltid anlagda bevattningsanläggningarna fungerar i allmänhet fortfarande utmärkt och gräs och örter står i bjärt, knallgrön kontrast mot den omgivande, närmast brunlila, fjällvegetationen. När jag var över -97 så hade jag tänkt mig att smått strapatsmässigt leta efter gamla gårdslägen. Det visade sig vara allt annat än svårt då man från fjällsidorna utan svårighet såg dessa gröna "oaser" på flera mils håll...
/N B
Appropå grönt så går det fortfarande utmärkt att se var de olika gårdslägena i den gamla Österbygden ligger - de under medeltid anlagda bevattningsanläggningarna fungerar i allmänhet fortfarande utmärkt och gräs och örter står i bjärt, knallgrön kontrast mot den omgivande, närmast brunlila, fjällvegetationen. När jag var över -97 så hade jag tänkt mig att smått strapatsmässigt leta efter gamla gårdslägen. Det visade sig vara allt annat än svårt då man från fjällsidorna utan svårighet såg dessa gröna "oaser" på flera mils håll...
/N B
- sibiriska tigern
- Medlem
- Inlägg: 579
- Blev medlem: 13 maj 2004, 15:56
- Ort: Lund
Har stött på namnformen Gruntland eller Engronelant också. Fast har ingen aning om var engrone kommer ifrån (latinsk form? ursprunglig form?).
Det äldsta referatet på Grönland lär visst vara påvebrev. Tydligen anses dessa vara förfalskningar.
Det äldsta referatet på Grönland lär visst vara påvebrev. Tydligen anses dessa vara förfalskningar.
Jag har också läst att Claudius Clavus namnger Grönland för Karelorum ca. 1427.I närmaste anslutning till raden av förfalskade eller genom interpolationer grumlade påvebrev från nionde till elfte århundradet låter den kortare redaktionen påskina, att redan den äldsta påvliga fullmakten till det nordiska missionsverket förutom Sverige och Danmark inbegripit Färöarna, Island, ja Grönland. Island skulle alltså, för att taga ett exempel, ha varit känt i Rom och Bremen årtionden före dess upptäckande av nordmännen. Det skulle t.o.m. - liksom Grönland ha varit känt i sin nordiska namnform. Någon plats finnes alltså icke för gissningen, att man vid fullmaktens utfärdande vid början av 830-talet kunnat äga kännedom om alla dessa öar genom irländska keltiska källor. / Nils Ahnlund, historisk inledning till Rimberts "Ansgars Levnad"
-
- Medlem
- Inlägg: 844
- Blev medlem: 25 oktober 2002, 16:49
- Ort: Wilattunge
Adam av Bremen omnämner förvisso Grönland. Men han påstår en del saker som får en att ta sig för pannan.sibiriska tigern skrev:Har stött på namnformen Gruntland eller Engronelant också. Fast har ingen aning om var engrone kommer ifrån (latinsk form? ursprunglig form?).
Det äldsta referatet på Grönland lär visst vara påvebrev. Tydligen anses dessa vara förfalskningar.Jag har också läst att Claudius Clavus namnger Grönland för Karelorum ca. 1427.I närmaste anslutning till raden av förfalskade eller genom interpolationer grumlade påvebrev från nionde till elfte århundradet låter den kortare redaktionen påskina, att redan den äldsta påvliga fullmakten till det nordiska missionsverket förutom Sverige och Danmark inbegripit Färöarna, Island, ja Grönland. Island skulle alltså, för att taga ett exempel, ha varit känt i Rom och Bremen årtionden före dess upptäckande av nordmännen. Det skulle t.o.m. - liksom Grönland ha varit känt i sin nordiska namnform. Någon plats finnes alltså icke för gissningen, att man vid fullmaktens utfärdande vid början av 830-talet kunnat äga kännedom om alla dessa öar genom irländska keltiska källor. / Nils Ahnlund, historisk inledning till Rimberts "Ansgars Levnad"
"Av det salta vattnet är människorna där gröna"
Det här har jag tagit ur minnet, jag skall leta rätt på vad han exakt skrivit och var. Man får nog dock hålla det för troligt att Adam kände till Grönland, även om han skriver en del tok.
Edit 25/8 2005
"Men ännu äro ock många andra öijar, vti Wester-hafwet, ibland hwilka Grönland icke then minsta bör räknas, som ligger långt vt vppå diupet vti hafwet, emot the Swenska bergshögder Riphällarna. Til hwilken föregifwes at man ifrån Nordiska stranden, kan segla på 5. eller 7. dagar, lika som til Island. Menniskiorne äro ther blågröna til färgen lika wid hafwet, af hwilken orsak öen sit namn bekommit hafwer, och förhålla the sig vti lefwerne lika som Isländarna: vndantagandes thet at the äro grymmare til sinnes, och genom siöröfweri tilfoga them siöfarandom skada. Thet säges ock, at the nyligen hafwa antagit trona, och nu af Christo namnet bära."
Så beskrivs det i Peringskölds översättning 1720 ca:
Hälsningar
Christer Samuelsson.