Inlägg
av hitpil » 12 maj 2005, 16:36
Det anmärkningsvärda med de mumier man funnit i Takla Makan (Täklimakan) är att det huvudsakligen rör sig om europider av nordisk typ (i varje fall om det rör sig om tiden före den kinesiska erövringen århundrandena f.Kr)!
Osteologen Han Kanxing vid Pekinguniversitetet, som studerat ett stort antal kranier från området, konstaterar vad de gäller fynden i Qäwrighul (där man funnit de äldsta skeletten och mumierna, som daterats till 2100 f.Kr):
... they exhibit features associated with a type known as Proto-Europoid, a rather robust Caucasoid, especially well represented in Northern Europe and the steppelands and forest-steppe of Russia and the Ukraine. (J.P. Mallory & Victor H. Mair, The Tarim Mummies. Ancient China and the Mystery of the Earliest Peoples from the West, 2000)
Genetikern Paolo Francalacci, som deltog i den internationella expedition till området som anordnades 1995 under ledning av sinologen Victor Mair, hade möjlighet att ta prover från 11 mumier för DNA-analys. Krångel med de kinesiska myndigheterna gjorde dock att Francalacci endast kunde föra ut proverna från två mumier, av vilka proverna från en mumie visade sig vara användbara. Av DNA-analysen framgick det att personen tillhörde haplogrupp H (mtDNA), en haplogrupp som är vanligast förekommande i Västra och Norra Europa.
Antropologen Brian Hemphill konstaterar i en studie att populationen i Takla Makan inte kan 'kopplas samman' med andra samtida europida populationer i Asien, utan utgör "an outlier that exhibits no close affinities" (a.a).
Textilfynden har uppmärksammats mycket. Arkeologen James P. Mallory och Victor Mair jämför textilier från Qizilchoqa (Hami-regionen) med textilier från samma tid funna i saltgruvor vid Hallstatt i Österrike:
The Qizilchoqa twill is virtually identical to the textile fragments recovered from Hallstatt with respect to both style and technique ... We are not talking simply of the diffusion of a particular weaving and colour pattern...
One is tempted to argue that only a direct historical connection (migration) between Europe and the Tarim Basin c 1000 BC can possibly account for the similarities. (a.a)
Arkeologen Elizabeth Wayland Barber, som är expert på förhistoriska textiler och som också deltog i ovannämnda expedition, jämför i sin bok The Mummies of Ürümchi (1999) "the plaid twills of Hami och Hallstatt" och konstaterar att "they parallel each other too closely for the sheer chance". Barber vill dock förklara likheterna med ett gemensamt ursprung, kanske var förfäderna till Xinjiangfolket (populationen i Takla Makan eller Tarim Basin) och folket i Hallstatt "erstwhile neighbors" i det indoeuropeiska "urhemmet".
I början av 1900-talet fann tyska expeditioner till området flera "dokument" (däribland på trä!) skrivna med ett nordindiskt alfabet, men på ett dittills okänt språk. Det visade sig vara ett indoeuropeiskt språk av kentumtyp, närmast släkt med de keltiska språken, men med vissa arkaiska drag. Språket (i två skriftliga varianter) har av forskarna kallats tochariska på grundval av uppgifter man funnit i skrifterna. Folket som talade språket har man kallat tocharer (ett faktiskt existerande namn på ett forntida folk i Centralasien, som man tidigare inte kunnat placera geografiskt).
Dokumenten, som är från sjätte till åttonde århundradet e.Kr, utgörs huvudsakligen av buddistiska skrifter.
I buddistiska "grotthelgedomar" (cave shrines) från samma tid har man funnit fresker med avbildningar av personer med nordiskt utseende och ibland även med inskriptioner på tochariska.
Fynden tyder på att Xinjiangfolkets urhem låg i Europa. Victor Mair anser att
Xinjiangfolkets hemland ... var ett område som sträckte sig över hela Centraleuropa, från norra Danmark till Svarta havets nordvästra strand. ... mitt i området låg (det som Mair anser vara kulturens centrum) vad som numera är Sydtyskland, nordöstra Österrike och norra Tjeckien. (Heather Pringle, Mumiekongressen. Vetenskap, besatthet och evig död, 2001)
Andra forskare har dock tvekat att förlägga Xinjiangfolkets urhem så långt västerut med tanke bl.a på det enorma avståndet och svårigheterna för en folkgrupp att vandra hela denna väg genom en rad andra folks områden. Flera hypoteser har lagts fram om Xinjiangfolkets vandring från ett antaget indoeuropeiskt urhem till Xinjiang. Dessa hypoteser har dock inte varit särskilt övertygande.
Frågan är om det verkligen rörde sig om en "folkvandring"! Vad kan få en grupp människor att bosätta sig i ett så ogästvänligt område som Täklimakan, en öken? En rimlig förklaring är att man bosatte sig där för att bedriva handel med folken i öster. För att handeln skulle fungera krävdes det emellertid utvecklade förbindelser västerut.
Notera att oaserna i Takla Makan ligger i slutet av den urgamla handelsväg som kallas Sidenvägen.
Kan det vara så att vissa grupper bland indoeuropéerna tidigt ägnade sig åt handel, över stora avstånd och med egna handelsstationer? Det är en modell för handel som vi finner i Medelhavsområdet under det sista årtusendet f.Kr. Greker, fenicier, judar m.fl upprättade egna handelsstationer runt om på Medelhavskusten, men även (vilket är mindre känt) inåt land.
Kan en bidragande orsak till de indoeuropeiska språkens spridning vara att indoeuropeiskan, åtminstone i senare förhistorisk tid, i vissa områden kom att fungera som ett handelsspråk, ett lingua franca?
mvh/hitpil
