"TIGERS IN THE MUD" av Otto Carius

muzagga · Inlägg av **muzagga** » 24 mars 2005, 11:45

Har just avslutat Tigers in the Mud, som är Otto Carius självbiografi. Han stred mycket framgångsrikt i ett kompani tigerstridsvagnar, och fick ganska spektaktulära segrar. Han stred både på öst och västfronten.

Det är en mycket bra bok, striderna skildras bra - men kartmaterialet hade kunnat vara mycket bättre.
Tänker inte ge mig in mer i själva storyn - läs boken, rekomenderas!

Det som är mest "roande" eller vad man skall kalla det, är hur han totalt ser ner på amerikanarnas stridsförmåga och moral. Då verkar han ha högre tankar om ryssarna.

Carius möte med Himmler är också mycket intressant och ärligt skildrat eftersom han fick ett positivt intryck av honom.

Man kan nog tycka att Carius är en vad man i lumpen kallade stridis, han går in för det till 110%, fronten betyder allt och inställd permission är inte så farligt utan det är resan tillbaka till fronten som är för lång- och han vägrar ge upp och anser att de som mot slutet bara låg och väntade på att bli tillfångatagna är svikare, trots att även han insåg hur det skulle sluta. En född "Tanker"

Han ger en ärlig skildring, där han ger en känga åt de han anser förtjänar det, hög som låg, trots att vissa av dessa kanske kommer att läsa boken.

Det som förvånar mig är att han är relatitvt okänd. Har jag fel - eller är han inte ett av tysklands främsta stridsvagnsess i klass med Wittman?

Skulle vara intressant att veta vad det blev av Carius efter kriget.

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 24 mars 2005, 11:50

Is the book in English? Var kan man få tag i den?

/ Probstner

muzagga · Inlägg av **muzagga** » 24 mars 2005, 12:00

in english. Jag köpte den på Bokus.

Martin Månsson · Inlägg av **Martin Månsson** » 24 mars 2005, 13:31

Det som förvånar mig är att han är relatitvt okänd. Har jag fel - eller är han inte ett av tysklands främsta stridsvagnsess i klass med Wittman?

Carius är välkänd för många, dock har det skrivits mer om Wittmann varför fler känner till honom än Carius.

Martin

muzagga · Inlägg av **muzagga** » 24 mars 2005, 13:37

Ok, det är väl så det är. Det jag kan om stridsvagnsess har jag sett på Discovery

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 28 mars 2005, 04:38

Jag håller på med boken, och har kommit till mötet med Himmler. Carius verkar vara (han lever än!) den födde krigaren (även om han efter kriget blev apotekare), med en instinktiv förståelse av taktik och slagfältet. Som vagnschef stod han för 150+ kills, medan den betydligt mer känd Wittmann hade 138. Wittmans bedrift i Villers-Bocage har dock upphöjt den senare till legendstatus. Återkommit när jag avslutat boken.

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 29 mars 2005, 00:49

Sådärja, då var man klar med boken. Den var ju intressant! Carius var ju Tysklands tredje främsta Tiger-ess, och sårades inte mindre än fem gånger i strid. Jag håller med om Muzaggas omdöme. Carius hade betydligt större respekt för ryssarna än för amerikanerna, men det ironiska är ju att det kompani han var satt att leda på sätt och vis speglar läget hos jänkarna: välutrustat, men med snabbutbildat ersättningsmanskap. För en frontveteran som Carius måste dock amerikanerna framstått som ganska skrala motståndare; jag har läst liknande omdömen i t.ex. Georg Grossjohanns "Five Years, Four Fronts" och mellan raderna i Wolf Zoepfs "Seven Days In January".

Mötet med Himmler var mycket intressant, och det var tydligt att Carius fick ett positivt intryck. Annars håller han Waffen-SS för att vara bra soldater, medan partifolk, officerare i de bakre linjerna och andra dilettanter avfärdas med förakt. Efterkrigstidens förakt mot krigsveteraner (många som varit officerare och/eller varit högt dekorerade hade svårt att hitta jobb) möter han med samma mynt. Carius må ha varit en kort soldat (inte många centimeter över 160), men han är ettrig som få.

Likt många andra frontsoldater ser han kriget mot ryssarna som ett försvarskrig, och tycks inte ha varit nazist (snarare konservativ patriot). Förintelsen berörs inte, och det är väl underförstått att han inte såg sig som en del av den nazistiska förtrycksapparaten. Det är väl kanske en blind fläck hos honom, men samtidigt har jag svårt att klandra mannen, då han ju bokstavligen riskerade livet på en av de hårdaste fronter historien känner. Den tyska utgåvan som översättningen baseras på verkar ha skrivits innan det kalla krigets slut och Tysklands återförening, vilket bör vägas in när man läser boken. I vilket fall som helst så är boken väl värd att läsa, inte minst för Tiger- och pansarentusiaster, då Carius kommer med mängder av observationer om Tigern, taktik och frontlivet i stort.

muzagga · Inlägg av **muzagga** » 29 mars 2005, 16:53

Den tyska utgåvan som översättningen baseras på verkar ha skrivits innan det kalla krigets slut och Tysklands återförening, vilket bör vägas in när man läser boken.

Slutordet ( har läst den engelska översättningen) är ju ganska intressant ur den aspekten. Han håller en liten föreläsning om hur försvaret utvecklas, faran med ABC stridsmedel -han är mycket bekymrad över utvecklingen- och överdatorisering av den moderna armén. (Hans engagemang för stridsvagnar och försvarsfrågor verkar inte svalnat). Att han blev apotekare verkar ha varit en missad chans för den efterkrigstida försvarsmakten i Tyskland/NATO.

Just det där med hur saker och ting blir datoriserat och därmed besvärligare är ju ganska eh.. festligt? Man kan se den gamle mannen framför sig, med skeptiska rynkor i pannan inför den moderna teknologin.