Arthur
- Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Arthur
Jag vill bara påpeka att ni som inte gillar gnäll och klagomål kan sluta läsa här. Vissa människor - mig inräknad - gillar att klaga och läsa andras klagomål. Det är kul och ger ett gott skratt - det finns inget som går upp emot att ta del av frän kritik av filmer och böcker! Andra människor blir bara deppiga och uttröttade av kritik och gnäll, så ni behöver inte läsa mitt inlägg eller svara på det.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * ** * * * * * * * *
Jag har inte några större förväntningar inför denna Hollywood-saga. Inte för att den kommer att bryta mot historien, nej Arthur är en legend och jag kräver inte perfektion då man ska återskapa en tid som man vet ganska lite om. Man skulle kunna se den som ett underhållande fantasy-äventyr såsom ”Sagan om Ringen” – men Arthur verkar innehålla alldeles för många uttjatade klichéer och kopior från andra storfilmer som gjorts de senaste åren. Dessutom blir jag lite retad av påannonsernas anspråk på ”The true story behind the legend”. I det stora hela verkar ”Arthur” vara en direkt fortsättning av ”Gladiator”. Civiliserade romare som slåss mot råa barbarer – mörkret mot ljuset, det goda mot det onda, St. Göran mot Draken. Bara efter att ha sett en del påannonser och ”bakom kulisserna” har jag tröttnat på filmen. Jag kan räkna upp en del av de detaljer som jag stör mig på:
Eldpilar – ingen film om ”svärd och sandaler” kan numera göras utan scener där tusentals bågskyttar avfyrar brinnande pilskurar. ”Gladiator” visade vart skåpet ska stå – utan eldpilar blir det ingen effekt. Själv undrar jag bara varför man ska göra det svårt för sig och tänd eld på sina pilar innan man skjuter på en rörlig fiende som anfaller en. Eldpilar användes i verkligheten mot fasta mål såsom träbyggnader eller stora fartyg, inte mot personer. Om pilen brinner eller inte har ingen betydelse – man skadas lika mycket av en pil som inte brinner. Tvärtom blir pilen tyngre och otympligare om den ska utrustas med brännbara tyger runt skaftet, och antändandet av pilar är svårt, onödigt tidskrävande och riskabelt för större antal skyttar på ett slagfält. Fånigt!
Alla pilar träffar och alla pilar dödar, i alla fall när man skjuter på ”de onda”. ”One shot one kill” och ”smarta vapen” uppfanns tydligen på 400-talet. Men då ”de goda” blir träffade så klarar de ju sig naturligtvis! Och som vanligt tjuter och visslar alla pilar mäktigt när de far en kilometer eller så genom luften…
Naturligtvis måste svärden bäras och dras från ryggen (som i diverse fantasyfilmer och Xena)! Och det räcker inte ens med ett svärd – nej man måste slåss med två svärd som Anakin Skywalker i ”SW episod 2 - Klonerna anfaller” (och båda ska dras från ryggen). I verkligheten kan man endast med svårighet och möda dra ett svärd från ryggen, och att slåss med två svärd är totalt onödigt då en riktig kämpe föredrog att använda en sköld till den andra armen… Fånigt!
En hjälte är inte en hjälte om han inte slåss med så lite kroppsskydd som möjligt, liksom Maximus i ”Gladiator” måste man ju strida utan hjälm, annars är man en fegis. Helst ska man ha bar överkropp också, så att man kan visa sina muskler. Endast töntar cyklar med hjälm, och alla vet ju också att endast töntar fäktas med hjälm eller hur…? Trams!
Naturligtvis måste man ha stigbyglar då man rider – att stigbyglar inte fanns i Europa på 400-talet tänker väl ingen på…? Att trebuchéter inte fanns i Europa är väl heller inte så farligt…? Så länge som det är stora häftiga maskiner som låter mycket så är de ju fullt acceptabla i fartfylld en amerikansk rulle som folk numera törstar efter
Arthurs svärd (Excalibur?) ser ut som ett billigt och pråligt plastsvärd som man köpt för 150 spänn i närmsta tingel.tangel-butik med namn såsom ”Moon Raven”. Nåväl, det går väl hem hos den amerikanska publiken
Ingen ”medeltidsfilm” är komplett utan sina målade barbarer, Mel Gibson har ju etablerat den vilde ”pictern” på filmduken. Nu fanns ju verkligen picterna under den här tiden, men de framställs som vanligt som nakna vildar med alla schablonerna fullständiga – långt, smutsigt stripigt hår och klädda i skitiga djurhudar. Naturligtvis måste man ju ha en egen ”Xena” med – den skrikande svärdsvingande tjejen med djup urringning är ju numera lika obligatorisk i ”historiska” filmer som den store svarte muskelknutten är i actionrullar. Det vet ju alla feminister nuförtiden – att kvinnorna ”förr i tiden” var lika starka och lika krigiska som männen… trams!
Sedan har vi det gamla vanliga tjatet om ”Our destiny” hit och ”our destiny” dit… urk
Jag har tröttnat redan i förväg på den här kalkonen, jag kommer kanske se filmen men i så fall bara för att få mina föraningar bekräftade.
/Mikael
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * ** * * * * * * * *
Jag har inte några större förväntningar inför denna Hollywood-saga. Inte för att den kommer att bryta mot historien, nej Arthur är en legend och jag kräver inte perfektion då man ska återskapa en tid som man vet ganska lite om. Man skulle kunna se den som ett underhållande fantasy-äventyr såsom ”Sagan om Ringen” – men Arthur verkar innehålla alldeles för många uttjatade klichéer och kopior från andra storfilmer som gjorts de senaste åren. Dessutom blir jag lite retad av påannonsernas anspråk på ”The true story behind the legend”. I det stora hela verkar ”Arthur” vara en direkt fortsättning av ”Gladiator”. Civiliserade romare som slåss mot råa barbarer – mörkret mot ljuset, det goda mot det onda, St. Göran mot Draken. Bara efter att ha sett en del påannonser och ”bakom kulisserna” har jag tröttnat på filmen. Jag kan räkna upp en del av de detaljer som jag stör mig på:
Eldpilar – ingen film om ”svärd och sandaler” kan numera göras utan scener där tusentals bågskyttar avfyrar brinnande pilskurar. ”Gladiator” visade vart skåpet ska stå – utan eldpilar blir det ingen effekt. Själv undrar jag bara varför man ska göra det svårt för sig och tänd eld på sina pilar innan man skjuter på en rörlig fiende som anfaller en. Eldpilar användes i verkligheten mot fasta mål såsom träbyggnader eller stora fartyg, inte mot personer. Om pilen brinner eller inte har ingen betydelse – man skadas lika mycket av en pil som inte brinner. Tvärtom blir pilen tyngre och otympligare om den ska utrustas med brännbara tyger runt skaftet, och antändandet av pilar är svårt, onödigt tidskrävande och riskabelt för större antal skyttar på ett slagfält. Fånigt!
Alla pilar träffar och alla pilar dödar, i alla fall när man skjuter på ”de onda”. ”One shot one kill” och ”smarta vapen” uppfanns tydligen på 400-talet. Men då ”de goda” blir träffade så klarar de ju sig naturligtvis! Och som vanligt tjuter och visslar alla pilar mäktigt när de far en kilometer eller så genom luften…
Naturligtvis måste svärden bäras och dras från ryggen (som i diverse fantasyfilmer och Xena)! Och det räcker inte ens med ett svärd – nej man måste slåss med två svärd som Anakin Skywalker i ”SW episod 2 - Klonerna anfaller” (och båda ska dras från ryggen). I verkligheten kan man endast med svårighet och möda dra ett svärd från ryggen, och att slåss med två svärd är totalt onödigt då en riktig kämpe föredrog att använda en sköld till den andra armen… Fånigt!
En hjälte är inte en hjälte om han inte slåss med så lite kroppsskydd som möjligt, liksom Maximus i ”Gladiator” måste man ju strida utan hjälm, annars är man en fegis. Helst ska man ha bar överkropp också, så att man kan visa sina muskler. Endast töntar cyklar med hjälm, och alla vet ju också att endast töntar fäktas med hjälm eller hur…? Trams!
Naturligtvis måste man ha stigbyglar då man rider – att stigbyglar inte fanns i Europa på 400-talet tänker väl ingen på…? Att trebuchéter inte fanns i Europa är väl heller inte så farligt…? Så länge som det är stora häftiga maskiner som låter mycket så är de ju fullt acceptabla i fartfylld en amerikansk rulle som folk numera törstar efter
Arthurs svärd (Excalibur?) ser ut som ett billigt och pråligt plastsvärd som man köpt för 150 spänn i närmsta tingel.tangel-butik med namn såsom ”Moon Raven”. Nåväl, det går väl hem hos den amerikanska publiken
Ingen ”medeltidsfilm” är komplett utan sina målade barbarer, Mel Gibson har ju etablerat den vilde ”pictern” på filmduken. Nu fanns ju verkligen picterna under den här tiden, men de framställs som vanligt som nakna vildar med alla schablonerna fullständiga – långt, smutsigt stripigt hår och klädda i skitiga djurhudar. Naturligtvis måste man ju ha en egen ”Xena” med – den skrikande svärdsvingande tjejen med djup urringning är ju numera lika obligatorisk i ”historiska” filmer som den store svarte muskelknutten är i actionrullar. Det vet ju alla feminister nuförtiden – att kvinnorna ”förr i tiden” var lika starka och lika krigiska som männen… trams!
Sedan har vi det gamla vanliga tjatet om ”Our destiny” hit och ”our destiny” dit… urk
Jag har tröttnat redan i förväg på den här kalkonen, jag kommer kanske se filmen men i så fall bara för att få mina föraningar bekräftade.
/Mikael
Jag håller med dig i din kritik, Djinghis. Det här är ytterligare en historisk Hollywoodfilm i stil med "Det våras för Robin Hood" eller liknande.
Angående historisk bakgrund, se mitt svar under Kung Arthur Pendragon
Angående historisk bakgrund, se mitt svar under Kung Arthur Pendragon
Håller med Khan. Vad har hollywood emot sköld/spjut/pik vallar....användes av de gammla grekerna fram tills musköterna blev för efektiva.
Vill ni läsa en "sann" Arthur saga läs Vinterkungen av Cromwell (lite osäker på författarens namn) men han försöker ligga rätt historiskt. Men han måste erkänna att han inte kan bekräfta om alla riktens namn var rätt.....
Vill ni läsa en "sann" Arthur saga läs Vinterkungen av Cromwell (lite osäker på författarens namn) men han försöker ligga rätt historiskt. Men han måste erkänna att han inte kan bekräfta om alla riktens namn var rätt.....
Mycket bra inlägg Djingis.... en eloge till dig...
Det jag verkligen stör mig på i svärd och sandaler- filmer är när de svingar två stora slagsvärd samtidigt, en var hand. Vet man vad ett sådant väger så begriper man att det är näst intill omöjligt och otroligt opraktiskt i strid. Ungefär som att ha en KSP 58 i var hand och räkna med att träffa något förutom luft.
Det jag verkligen stör mig på i svärd och sandaler- filmer är när de svingar två stora slagsvärd samtidigt, en var hand. Vet man vad ett sådant väger så begriper man att det är näst intill omöjligt och otroligt opraktiskt i strid. Ungefär som att ha en KSP 58 i var hand och räkna med att träffa något förutom luft.
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
- Christian von Habsburg
- Medlem
- Inlägg: 67
- Blev medlem: 3 juni 2004, 22:07
- Ort: Stockholm
Re: Arthur
- Mongolerna använde sig av ihåliga pilspetsar som skulle låta mycket för att skrämma fienden. Så helt taget ur luften är det inte.Djinghis Khan skrev:...Och som vanligt tjuter och visslar alla pilar mäktigt när de far en kilometer eller så genom luften…
- Tomas Ibsen
- Medlem
- Inlägg: 3626
- Blev medlem: 5 mars 2003, 15:27
- Ort: Gotland.
- Kontakt:
Kan enbart hålla med dig Djingis.
Jag blir bara trött när jag ser personer med svärd på RYGGEN istället för på sidan och urringade kvinnliga slagskämpar, så jag orkar inte ens klaga på skiten. Sen att min (ex) tjej totalt hade svalt det att svärd på ryggen är smidigare än på sidan visar ju bara att den stora massan blir järntvättade.
Snart kommer det väl en "Den sanna filmen om 30-åriga kriget" där 90% av casten består av lättklädda kvinnor som tjoar och skrier medans de dödar alla stela manliga militärer. Fy fan vad trött jag blir!
Jag blir bara trött när jag ser personer med svärd på RYGGEN istället för på sidan och urringade kvinnliga slagskämpar, så jag orkar inte ens klaga på skiten. Sen att min (ex) tjej totalt hade svalt det att svärd på ryggen är smidigare än på sidan visar ju bara att den stora massan blir järntvättade.
Snart kommer det väl en "Den sanna filmen om 30-åriga kriget" där 90% av casten består av lättklädda kvinnor som tjoar och skrier medans de dödar alla stela manliga militärer. Fy fan vad trött jag blir!
Intresant är att en krigare av rang visade detta med en rustning, både som status symbol och för att de räddar ens liv på slagfält, bara fattiga bönder och liknande var utan rustning.
Sedan har vi vissa germanska stammar kelter? som kutade nakna med guldhalsband....
inte undra på att rommarna högg ner dem. Tror att modet har ändrat sig tills filmen...
Hummm här har vi en kvinna som slåss men inte ens har råd med en rustning trots hon kommer från en fin familj.....
Kan intyga att det är en enorm skilnad på att slåss rustad och orustad, med rustning kan man klara ganska hårda slag utan större skador, orustad då blir nästan varje träff farlig...
Sedan har vi vissa germanska stammar kelter? som kutade nakna med guldhalsband....
Hummm här har vi en kvinna som slåss men inte ens har råd med en rustning trots hon kommer från en fin familj.....
Kan intyga att det är en enorm skilnad på att slåss rustad och orustad, med rustning kan man klara ganska hårda slag utan större skador, orustad då blir nästan varje träff farlig...
Det beror ju faktiskt lite på hur man ska slåss. Ska man sitta i en sadel och duellera med lans så är det naturligtvis bra med en rustning.Kan intyga att det är en enorm skilnad på att slåss rustad och orustad, med rustning kan man klara ganska hårda slag utan större skador, orustad då blir nästan varje träff farlig...
Men i vissa fall kan man ju vinna på att ha en lättare rustning. Om man har en helrustning i plåt så är man ju inte direkt världens smidigaste, den väger ju en hel del.
-
Hartmann1943-45
- Medlem
- Inlägg: 151
- Blev medlem: 13 maj 2002, 23:07
- Ort: sthlm
Efter att ha sett filmen så tycker jag inte att den förtjänar en sådan veritabel nedrackning, framförallt inte av någon som inte ens sett filmen, det påminner nästan om recensenterna i Strindbergs "Röda Rummet" där resencenterna skrev sina recensioner utan att se pjäserna, och hade obligatoriska sågningar av verken hur bra eller dåliga de än må vara.
Filmen "King Arthur" var ju inget mästerverk, och led av Braveheart och Gladiator klyschor, men den försökte åtminstone att spegla lite historia över skeendet, till skillnad ifrån Excalibur, Den Siste riddaren osv så den var ju inte någon extrem fantasy ala Conan.
utan speglade 300-400 talet bättre än de obligatoriska svärdet i stenen filmerna.
Lite fjantigt dock att söta Keira Keighley ska vara någon stridsamazon.
Filmen "King Arthur" var ju inget mästerverk, och led av Braveheart och Gladiator klyschor, men den försökte åtminstone att spegla lite historia över skeendet, till skillnad ifrån Excalibur, Den Siste riddaren osv så den var ju inte någon extrem fantasy ala Conan.
utan speglade 300-400 talet bättre än de obligatoriska svärdet i stenen filmerna.
Lite fjantigt dock att söta Keira Keighley ska vara någon stridsamazon.
Filmen "King Arthur" var ju inget mästerverk, och led av Braveheart och Gladiator klyschor, men den försökte åtminstone att spegla lite historia över skeendet, till skillnad ifrån Excalibur, Den Siste riddaren osv så den var ju inte någon extrem fantasy ala Conan.
utan speglade 300-400 talet bättre än de obligatoriska svärdet i stenen filmerna.
Filmens skapare hävdar att de visar den sanna historien om Arthur, men för det första finns det vädligt lite, för att inte säga inget bevis för att han över huvudtaget existerat, för det andra så utspelar sig väl legenden någon gång på 1300-talet? Och inte på 300-talet såsom i filmen. För det tredje drar ju Arthur som ung svärdet ur en sten, en scen som varar i ungefär två sekunder, sedan struntar man i legenden Excalibur.
Varför gjorde britterna honom till kung?
En annan sak; när man gör en film om "Kung Arthur" och tar bort detaljer som den heliga graalen, Merlin (trollkarlen med alla elexir o grejjer, dvs inte samma Merlin som är med i filmen), Morgan Le Fey, ja då tar man bort det mesta som har med själva legenden om Arthur att göra, och kvar står man med en film som inte sticker ut från uppsjön av filmer det finns i denna genre.
För mig fanns det inget som drog tankarna till legenden om Arthur förutom fyra-fem namn, hade namnen ändrats skulle det kunna ha handlat om vilka som helst, var som helst, under en bortglömd tid.
Som sagt, har man inget för sig och vill slå ihjäl lite tid, visst den duger som underhållning, men att kalla det för "den sanna historien om Kung Arthur" är väl ändå att ta i...
Betyg 4 av 10