Victoria AAR: Sverige Normal/Aggressive
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
Victoria AAR: Sverige Normal/Aggressive
Har blivit väldig inspirerad av Mathias Forsbergs utomordentliga AAR av Preussen. Så jag tänkte försöka mig på en egen. Börjar med första året som just är genomspelat. Eventuella stavfel etc får ni ha överseende med ;-). Ge mig gärna lite feedback om ni har lust. Finns inget intresse för mera läsning så är det ju ingen mening med att jag sitter och gör den här. Men men läs nästa inlägg och säg därefter vad ni tycker :-).
Ps. Jag tipsar er som inte läst Mathias Forsbergs AAR att göra det :-). Ds
Ps. Jag tipsar er som inte läst Mathias Forsbergs AAR att göra det :-). Ds
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
Victoria AAR: Sverige Normal/Aggressive
1836
Året är 1836, Karl XIV Johan leder Sverige. Det första Sverige gör under det nya året är att i Januari skära ner sin flotta helt. Detta för att kunna balansera budgeten över till ett förmånligt överskott, som i sin tur senare ska hjälpa Sverige att ta plats bland de främsta industrinationerna och forskningsnationerna i världen.
Karl XIV Johan fortsätter med det som kallas 1812 år politik, Norge lyder under den Svenske kungens mycket kloka styre, man har för tillfället gett upp hoppet om att återinföra Finland under Svenskt styre. Man vill inte riskera att krig med Ryssland som om det kom nu skulle vara totalt förödande för landet. Istället väljer Karl XIV Johan att förbättra relationerna med Ryssland. Men inget talar för att det svenska folket kommer att ändra åsikt om ”den lede fi”.
En annan sak som regenten det här året genast tar och ser över är handelsvarorna, Han väljer genast bort dom varor som inte är gynnsamma för stärkandet av industrierna och ekonomin i övrigt.
Ett beslut om att även demobilisera hela Sveriges stående arme, tas även. Detta under förhoppningar om att Varken Ryssland eller Danmark under de närmsta åren ska anfalla Sverige. Därför kommer Sveriges utrikespolitik fullt ut att under de närmsta åren att handla om att hålla sig väl med de närmsta grannarna och kanske binda upp sig i någon allians senare.
Den 7 Juli 1936 ingår Sverige en militär allians med Preussen. Detta är precis vad det svenska styret har hoppats på. Om dom förrädiska danskarna eller ryssarna nu skulle välja att försöka sig på en Invasion så har Sverige en stark allierad som står vid sin sida.
Sverige håller fortfarande nu vid halvårsskiftet att se över importen och exporten så att alla fabriker fungerar som dom ska, och producerar maximalt. Målet med maximal produktion kommer dock inte att uppfyllas än på några år.
Den 1:a December ingår Sverige en militär allians med Ryssland, alliansen gäller dock inte gentemot Preussen. Alliansens skapas från Svensk sida, det är inte för att Sverige gillar Ryssland utan det är en rent taktisk allians, klausulen i alliansen som gör att den inte gäller mot Preussen är självklart där för att vi inte vill bli indragna på rysk sida i ett krig mot Preussen, Sverige vill inte förråda sina tyska bröder.
Året är 1836, Karl XIV Johan leder Sverige. Det första Sverige gör under det nya året är att i Januari skära ner sin flotta helt. Detta för att kunna balansera budgeten över till ett förmånligt överskott, som i sin tur senare ska hjälpa Sverige att ta plats bland de främsta industrinationerna och forskningsnationerna i världen.
Karl XIV Johan fortsätter med det som kallas 1812 år politik, Norge lyder under den Svenske kungens mycket kloka styre, man har för tillfället gett upp hoppet om att återinföra Finland under Svenskt styre. Man vill inte riskera att krig med Ryssland som om det kom nu skulle vara totalt förödande för landet. Istället väljer Karl XIV Johan att förbättra relationerna med Ryssland. Men inget talar för att det svenska folket kommer att ändra åsikt om ”den lede fi”.
En annan sak som regenten det här året genast tar och ser över är handelsvarorna, Han väljer genast bort dom varor som inte är gynnsamma för stärkandet av industrierna och ekonomin i övrigt.
Ett beslut om att även demobilisera hela Sveriges stående arme, tas även. Detta under förhoppningar om att Varken Ryssland eller Danmark under de närmsta åren ska anfalla Sverige. Därför kommer Sveriges utrikespolitik fullt ut att under de närmsta åren att handla om att hålla sig väl med de närmsta grannarna och kanske binda upp sig i någon allians senare.
Den 7 Juli 1936 ingår Sverige en militär allians med Preussen. Detta är precis vad det svenska styret har hoppats på. Om dom förrädiska danskarna eller ryssarna nu skulle välja att försöka sig på en Invasion så har Sverige en stark allierad som står vid sin sida.
Sverige håller fortfarande nu vid halvårsskiftet att se över importen och exporten så att alla fabriker fungerar som dom ska, och producerar maximalt. Målet med maximal produktion kommer dock inte att uppfyllas än på några år.
Den 1:a December ingår Sverige en militär allians med Ryssland, alliansen gäller dock inte gentemot Preussen. Alliansens skapas från Svensk sida, det är inte för att Sverige gillar Ryssland utan det är en rent taktisk allians, klausulen i alliansen som gör att den inte gäller mot Preussen är självklart där för att vi inte vill bli indragna på rysk sida i ett krig mot Preussen, Sverige vill inte förråda sina tyska bröder.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1837
Det nya året inleds väldigt gott genom att Svenska forskare har forskat fram den praktiskt användbara ångmotorn. Det är ett stort framsteg för Sverige på den industriella sidan, forskarna tar genast itu med att börja forska i möjligheten att använda den nyvunna teknologin i mekanisk tillverkning.
1837 visar sig vara ett ganska händelse fattigt år om man jämför med 1836. Målet med en stabil ekonomi är dock uppfyllt för tillfället, men arbetet för att nå målet med en stark och effektiv industri går vidare. Karl XIV Johan gör lite förflyttningar bland fabrikerna i Svealand dock leder inte dessa till några större förbättringar, landet kommer istället att försöka att börja vidare utbilda och på så sätt ändra befolkningen från lantbrukare till effektiva industriarbetare.
Den 25:e augusti står dock expansionen av stålverket i falun klart. Dock så behövs det utbildas mer industri arbetare innan verket kan gå på full styrka men inom några år hoppas man på att alla fabriker kommer att gå med 100% effektivitet. Om det målet är rimlig eller ej återstår att se.
Sverige försöker den 13:e november få med Danmark i en allians, som givetvis är ogiltig mot Preussen. De danska idioterna tackar dock nej till detta förslag. Sverige ser sig givetvis skymfat av denna fräckhet, men låter saken gå obemärkt, det vore strategiskt onödigt att förklara de mindre intelligenta Danskarna krig i dagsläget då Sverige inte har någon stående arme och inte är redo att rusta för någon form av krig än.
Den svenska kungen börjar nu även fundera över möjligheten att börja kolonisera delar av Västafrika. Sverige har en för tillfället stabil ekonomi som ger en lagom stor inkomst.
Det nya året inleds väldigt gott genom att Svenska forskare har forskat fram den praktiskt användbara ångmotorn. Det är ett stort framsteg för Sverige på den industriella sidan, forskarna tar genast itu med att börja forska i möjligheten att använda den nyvunna teknologin i mekanisk tillverkning.
1837 visar sig vara ett ganska händelse fattigt år om man jämför med 1836. Målet med en stabil ekonomi är dock uppfyllt för tillfället, men arbetet för att nå målet med en stark och effektiv industri går vidare. Karl XIV Johan gör lite förflyttningar bland fabrikerna i Svealand dock leder inte dessa till några större förbättringar, landet kommer istället att försöka att börja vidare utbilda och på så sätt ändra befolkningen från lantbrukare till effektiva industriarbetare.
Den 25:e augusti står dock expansionen av stålverket i falun klart. Dock så behövs det utbildas mer industri arbetare innan verket kan gå på full styrka men inom några år hoppas man på att alla fabriker kommer att gå med 100% effektivitet. Om det målet är rimlig eller ej återstår att se.
Sverige försöker den 13:e november få med Danmark i en allians, som givetvis är ogiltig mot Preussen. De danska idioterna tackar dock nej till detta förslag. Sverige ser sig givetvis skymfat av denna fräckhet, men låter saken gå obemärkt, det vore strategiskt onödigt att förklara de mindre intelligenta Danskarna krig i dagsläget då Sverige inte har någon stående arme och inte är redo att rusta för någon form av krig än.
Den svenska kungen börjar nu även fundera över möjligheten att börja kolonisera delar av Västafrika. Sverige har en för tillfället stabil ekonomi som ger en lagom stor inkomst.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1838
När det Svenska folket ser tillbaka på 1837 så ser man ett ganska händelsefattigt år. Men det var ett gott år för Sverige. Ekonomin går stadigt plus.
En av de största nyheterna som slår landet i början av det nya året är den att Sverige ska börja kolonisera i Afrika. Närmare bestämt Namibia för att vara helt exakt. Den andra januari lägger Karl XIV Johan fram sin plan på en handelsstation placerad i Swakopmund. Planen görs till verklighet och handelsstationen börjar konstrueras den tredje januari. Sverige har nu börjat sin lilla bana av expansion. Men en viktig sak som kungen lägger fram är att Sverige endast kommer att expandera fredligt de närmsta åren. Han har alltså inga planer på att börja föra krig för tillfället. Det Svenska folket hoppas på det bästa och hoppas att kungen håller vad han lovar. Den nionde januari tas ännu ett steg i koloniserings processen, Sverige sätter igång att bygga ännu en handelstation i Namibia den här gången är det Angra Pequeña som kommer att få en handelsstation av svenskarna och en chans att bli någorlunda mer civiliserade.
Den 14:e januari står så forskarna äntligen med en lösning för hur mekanisk tillverkning ska fungera. Efter stort övervägande ber dock Karl XIV Johan forskarna att inte fortsätta med forskningen på den industriella sidan ett tag utan ber dom att forska lite kring militära ämnen, ämnet som forskarna väljer blir en ny typ av gevär. Kungens gamla bakgrund som befälhavare i den Franska armen lyser igenom ibland. Men han leder ändå Sverige på en mycket rak bana, ekonomin går fint, Sverige har två mycket starka allierade.
Den femte maj måste kungen välja i frågan om han vill tillåta handelsskepp som härstammar i Norge att bära norsk flagg. Det är med stort vemod som han väljer att låta dem ha den rättigheten. Han vill inte riskera några uppror i Norge då det inte finns någon arme just nu som skulle slå tillbaka dessa. Kungen börjar dock nu fundera på att sätta upp en division som ska kunna stå redo för att ta hand om oroligheter som kan tänkas uppstå inom riket.
Den femte september försöker en Svensk delegation få igenom ett utbyte av kunskap med ryssland, man erbjuder kunskapen om mekanisk tillverkning samt en liten summa pengar och begär kunskapen om ångbåtar samt en slagskepps doktrin. Chanserna ser goda ut, men moskoviten tackar nej. Det är dock inget annat än vad man kan förvänta sig av en nation som mestadels lever på vodka och piroger. Sverige funderar dock på att vid ett senare tillfälle lägga in ett nytt erbjudande om kunskaps utbyte men den gången tänker man be att få tornio i Finland som utbyte då man anser att man kan ha nytta av järn resurserna som finns där.
När det Svenska folket ser tillbaka på 1837 så ser man ett ganska händelsefattigt år. Men det var ett gott år för Sverige. Ekonomin går stadigt plus.
En av de största nyheterna som slår landet i början av det nya året är den att Sverige ska börja kolonisera i Afrika. Närmare bestämt Namibia för att vara helt exakt. Den andra januari lägger Karl XIV Johan fram sin plan på en handelsstation placerad i Swakopmund. Planen görs till verklighet och handelsstationen börjar konstrueras den tredje januari. Sverige har nu börjat sin lilla bana av expansion. Men en viktig sak som kungen lägger fram är att Sverige endast kommer att expandera fredligt de närmsta åren. Han har alltså inga planer på att börja föra krig för tillfället. Det Svenska folket hoppas på det bästa och hoppas att kungen håller vad han lovar. Den nionde januari tas ännu ett steg i koloniserings processen, Sverige sätter igång att bygga ännu en handelstation i Namibia den här gången är det Angra Pequeña som kommer att få en handelsstation av svenskarna och en chans att bli någorlunda mer civiliserade.
Den 14:e januari står så forskarna äntligen med en lösning för hur mekanisk tillverkning ska fungera. Efter stort övervägande ber dock Karl XIV Johan forskarna att inte fortsätta med forskningen på den industriella sidan ett tag utan ber dom att forska lite kring militära ämnen, ämnet som forskarna väljer blir en ny typ av gevär. Kungens gamla bakgrund som befälhavare i den Franska armen lyser igenom ibland. Men han leder ändå Sverige på en mycket rak bana, ekonomin går fint, Sverige har två mycket starka allierade.
Den femte maj måste kungen välja i frågan om han vill tillåta handelsskepp som härstammar i Norge att bära norsk flagg. Det är med stort vemod som han väljer att låta dem ha den rättigheten. Han vill inte riskera några uppror i Norge då det inte finns någon arme just nu som skulle slå tillbaka dessa. Kungen börjar dock nu fundera på att sätta upp en division som ska kunna stå redo för att ta hand om oroligheter som kan tänkas uppstå inom riket.
Den femte september försöker en Svensk delegation få igenom ett utbyte av kunskap med ryssland, man erbjuder kunskapen om mekanisk tillverkning samt en liten summa pengar och begär kunskapen om ångbåtar samt en slagskepps doktrin. Chanserna ser goda ut, men moskoviten tackar nej. Det är dock inget annat än vad man kan förvänta sig av en nation som mestadels lever på vodka och piroger. Sverige funderar dock på att vid ett senare tillfälle lägga in ett nytt erbjudande om kunskaps utbyte men den gången tänker man be att få tornio i Finland som utbyte då man anser att man kan ha nytta av järn resurserna som finns där.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1839
Ännu ett år som börjar utan att några problem hänger över landet, Sverige har inga direkta fiender. Dock är inte relationerna till några av stormakterna helt bra, men inga
krigshot föreligger. Koloniseringen som Sverige började med under förra året hoppas man även i år ska fortsätta utan problem och man hoppas att inom några år kunna se Namibia som en stolt del av det Svenska riket.
1839 visar sig vara ännu ett år där Sverige står i princip på samma ställe som dom har gjort det tidigare året. Forskarna jobbar fortfarande på den nya typen av gevär som dom har utlovat, men ett antal problem som dom har kommit och klagat om säger dom har försenat projektet, det är nu i mars redan försenat 2 månader och det väntas gå åtminstone 2 månader till innan prototypen är klar för produktion och användning inom armén.
Så knackar äntligen forskarna från universitetet på dörren till konungens kontor på Stockholms Slott den 10 juli och meddelar att den nya formen av gevär är färdig, den kan nu användas av de militära krafterna om Sverige skulle börja mönstra upp en krigsmakt.
Kungen ger då order om att forskarna genast ska börja arbeta på en ny renare kol sort. Forskarna sätter genast igång och projektet planeras i dagsläget vara klart inom ett år.
Den 18 september avslutar Svenska diplomater förhandlingar med ryssarna om ett teknologi utbyte. Sverige byter kunskapen om mekanisk produktion mot kunskapen om ångbåtar. Båda sidor säger sig vara mycket nöjda med affären. Den Svenska kungen är mycket nöjd och kan mycket väl tänka sig att göra mer affärer med moskoviterna i framtiden. Dock så anser han att det inte är någon form av förbrödring som sker länderna emellan. Det är strikt diplomatiskt och taktiskt från Sveriges sida. Sverige håller Preussen nära men Ryssland ännu närmare, helt i enlighet med Julius Ceasars citat ”Jag håller mina vänner nära men mina fiender ännu närmare”.
1839 avlöper som ett ännu ett bra år för riket. Sverige har gjort en affär med Ryssland som båda parter är nöjda över, inga förändringar i utrikes politiken i övrigt. Den nu till åren gångne Monarken Karl XIV Johan börjar dock mer och mer trycka på punkten om att man borde återinföra försvaret, men hans rådgivare avråder honom från detta och säger att det inte alls vore klokt då detta skulle försämra rikets finanser som just nu ligger mycket bra, stora summor läggs ner på utbildning och forskningen är en viktigt del i Sverige. Man hoppas på att kunna byta till sig delar av Finland senare mot forskningsresultat.
Ännu ett år som börjar utan att några problem hänger över landet, Sverige har inga direkta fiender. Dock är inte relationerna till några av stormakterna helt bra, men inga
krigshot föreligger. Koloniseringen som Sverige började med under förra året hoppas man även i år ska fortsätta utan problem och man hoppas att inom några år kunna se Namibia som en stolt del av det Svenska riket.
1839 visar sig vara ännu ett år där Sverige står i princip på samma ställe som dom har gjort det tidigare året. Forskarna jobbar fortfarande på den nya typen av gevär som dom har utlovat, men ett antal problem som dom har kommit och klagat om säger dom har försenat projektet, det är nu i mars redan försenat 2 månader och det väntas gå åtminstone 2 månader till innan prototypen är klar för produktion och användning inom armén.
Så knackar äntligen forskarna från universitetet på dörren till konungens kontor på Stockholms Slott den 10 juli och meddelar att den nya formen av gevär är färdig, den kan nu användas av de militära krafterna om Sverige skulle börja mönstra upp en krigsmakt.
Kungen ger då order om att forskarna genast ska börja arbeta på en ny renare kol sort. Forskarna sätter genast igång och projektet planeras i dagsläget vara klart inom ett år.
Den 18 september avslutar Svenska diplomater förhandlingar med ryssarna om ett teknologi utbyte. Sverige byter kunskapen om mekanisk produktion mot kunskapen om ångbåtar. Båda sidor säger sig vara mycket nöjda med affären. Den Svenska kungen är mycket nöjd och kan mycket väl tänka sig att göra mer affärer med moskoviterna i framtiden. Dock så anser han att det inte är någon form av förbrödring som sker länderna emellan. Det är strikt diplomatiskt och taktiskt från Sveriges sida. Sverige håller Preussen nära men Ryssland ännu närmare, helt i enlighet med Julius Ceasars citat ”Jag håller mina vänner nära men mina fiender ännu närmare”.
1839 avlöper som ett ännu ett bra år för riket. Sverige har gjort en affär med Ryssland som båda parter är nöjda över, inga förändringar i utrikes politiken i övrigt. Den nu till åren gångne Monarken Karl XIV Johan börjar dock mer och mer trycka på punkten om att man borde återinföra försvaret, men hans rådgivare avråder honom från detta och säger att det inte alls vore klokt då detta skulle försämra rikets finanser som just nu ligger mycket bra, stora summor läggs ner på utbildning och forskningen är en viktigt del i Sverige. Man hoppas på att kunna byta till sig delar av Finland senare mot forskningsresultat.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1840
Det nya året inleds med fantastiska nyheter! Sveriges handelsstation i Swakopmund är klar. Den står klar den andra januari, den i Angra Pequeña väntas stå klar bara några dagar efter. När dessa är klara har Karl XIV Johan redan lagt ut planer på att forsätta expanderingen i regionen. Planen att lägga Namibia under Svenskt styre står fast. Nyheter som dock chockar Svenskarna är att England i största hemlighet också har börjat bygga egna stationer i Namibia. Den Svenska monarken uppges ha blivit rosenrasande över nyheterna. Men han säger att man ändå ska bygga ut i regionen, det kan användas som delar i förhandlingar senare tänker man. Sverige lägger direkt ut en ritning på en till handelsstation i Grootfontein. Planen sätts i verket så snart man bara kan och bygget beräknas stå klar två år senare.
Man lägger även upp ritningar på en ny Glasfabrik i glasriket. Den planeras står klar ett år senare.
Kungen ger nu order om att man ska inleda förhandlingar med broderfolket i Preussen. Förhandlingarna ska handla om att man ska byta teknologier med varandra. För Sveriges del kommer detta att vara till stor hjälp då man tänker byta till sig kunskapen om järnväg. Dels kommer detta att vara till stor nytta för effektiviseringen av industrierna och sedan kommer det att vara en enormt stor sak att lägga upp i förhandlingar med mindre utvecklade länder, där man kan avkräva dom landområden etc. Det dom Svenska diplomaterna är osäkra på i nuläget är om man ska byta två kunskaps områden mot varandra eller om man ska lägga in en mellansumma och få tre kunskapsområden och endast dela med sig av två. Man bestämmer sig för att man vill lägga mellan summan, men då måste man vänta ett tag för att skrapa ihop den summan. Man räknar med att kunna ta igen detta sen när man kan bygga ut järnvägen i Sverige.
Den fjärde september så är forskarna äntligen klara med forskningen kring renare kol. Man väljer efter kungens råd om att forska mera kring marknads ekonomi att ta fram en marknads struktur så att man kan hålla bättre koll på olika sorters marknader etc. Man kunde ha valt att börja arbeta fram en järnvägsprototyp, men den kunskapen väljer man istället att byta till sig från Preussen. Så den femte september byter man sin nya gevärs prototyp och kunskapen om mekanisk tillverkning mot kunskapen om järnvägar. Svenskarna ser nu fram emot att kunna transporteras fort och lätt land och rike runt inom några år.
Svenska diplomater funderar nu även över om man ska göra den affär med Ryssland som man funderat på ett tag. Där man planerar att byta till sig land områden i Finland i utbyte mot teknologi. Men man är dock inte säker än. Men de områden man är intresserad av är Torneå, Oulu samt även Kuiopo fast det senare är längst ner på listan, dom finns dock där på grund av att dom har naturliga fyndigheter av järn, vilket Svenskarna vill ha för att kunna förädla till stål och sedan exportera. Dock får detta vänta ett tag. Nu vill man istället koncentrera sig på att bygga ut järnvägen samt byta till sig teknologi. Man börjar snegla mot kontinenten. Kanske har länderna vid Medelhavet några kunskaper att erbjuda. Svenskarna skickar ut en delegation för att ta reda på om så är fallet.
Året slutar dock med att Sverige inte väljer att göra några utbyten man anser sig inte ha de diplomatiska resurser som krävs för att göra något sådant det får vänta. Hemma så har forskningen havererat totalt och kungen och resten av landets ledning står handfallen. Man vet inte var man ska göra. Forskningen hamnar dock långt ner på prioriteringslistan och får vänta.
Det nya året inleds med fantastiska nyheter! Sveriges handelsstation i Swakopmund är klar. Den står klar den andra januari, den i Angra Pequeña väntas stå klar bara några dagar efter. När dessa är klara har Karl XIV Johan redan lagt ut planer på att forsätta expanderingen i regionen. Planen att lägga Namibia under Svenskt styre står fast. Nyheter som dock chockar Svenskarna är att England i största hemlighet också har börjat bygga egna stationer i Namibia. Den Svenska monarken uppges ha blivit rosenrasande över nyheterna. Men han säger att man ändå ska bygga ut i regionen, det kan användas som delar i förhandlingar senare tänker man. Sverige lägger direkt ut en ritning på en till handelsstation i Grootfontein. Planen sätts i verket så snart man bara kan och bygget beräknas stå klar två år senare.
Man lägger även upp ritningar på en ny Glasfabrik i glasriket. Den planeras står klar ett år senare.
Kungen ger nu order om att man ska inleda förhandlingar med broderfolket i Preussen. Förhandlingarna ska handla om att man ska byta teknologier med varandra. För Sveriges del kommer detta att vara till stor hjälp då man tänker byta till sig kunskapen om järnväg. Dels kommer detta att vara till stor nytta för effektiviseringen av industrierna och sedan kommer det att vara en enormt stor sak att lägga upp i förhandlingar med mindre utvecklade länder, där man kan avkräva dom landområden etc. Det dom Svenska diplomaterna är osäkra på i nuläget är om man ska byta två kunskaps områden mot varandra eller om man ska lägga in en mellansumma och få tre kunskapsområden och endast dela med sig av två. Man bestämmer sig för att man vill lägga mellan summan, men då måste man vänta ett tag för att skrapa ihop den summan. Man räknar med att kunna ta igen detta sen när man kan bygga ut järnvägen i Sverige.
Den fjärde september så är forskarna äntligen klara med forskningen kring renare kol. Man väljer efter kungens råd om att forska mera kring marknads ekonomi att ta fram en marknads struktur så att man kan hålla bättre koll på olika sorters marknader etc. Man kunde ha valt att börja arbeta fram en järnvägsprototyp, men den kunskapen väljer man istället att byta till sig från Preussen. Så den femte september byter man sin nya gevärs prototyp och kunskapen om mekanisk tillverkning mot kunskapen om järnvägar. Svenskarna ser nu fram emot att kunna transporteras fort och lätt land och rike runt inom några år.
Svenska diplomater funderar nu även över om man ska göra den affär med Ryssland som man funderat på ett tag. Där man planerar att byta till sig land områden i Finland i utbyte mot teknologi. Men man är dock inte säker än. Men de områden man är intresserad av är Torneå, Oulu samt även Kuiopo fast det senare är längst ner på listan, dom finns dock där på grund av att dom har naturliga fyndigheter av järn, vilket Svenskarna vill ha för att kunna förädla till stål och sedan exportera. Dock får detta vänta ett tag. Nu vill man istället koncentrera sig på att bygga ut järnvägen samt byta till sig teknologi. Man börjar snegla mot kontinenten. Kanske har länderna vid Medelhavet några kunskaper att erbjuda. Svenskarna skickar ut en delegation för att ta reda på om så är fallet.
Året slutar dock med att Sverige inte väljer att göra några utbyten man anser sig inte ha de diplomatiska resurser som krävs för att göra något sådant det får vänta. Hemma så har forskningen havererat totalt och kungen och resten av landets ledning står handfallen. Man vet inte var man ska göra. Forskningen hamnar dock långt ner på prioriteringslistan och får vänta.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1841
Året börjar fint, den femte februari står den nya glasfabriken redo att börja förse riket med glas. Kungen är mycket nöjd över detta.
Nu börjar återigen blickarna riktas ner mot kontinenten, fråga kvarstår ska man byta till sig någon teknologi med länderna kring Medelhavet om dom har något som dom kan erbjuda?
Sveriges ekonomi fick sig en törn i slutet av 1840 då priset på en vara sköt i höjden, man la sig till med en liten utlandsskuld som man nu försöker jobba av. Det är inga problem men andra projekt måste läggas i malpåse, koloniseringen av Namibia måste vänta, likaså järnvägen, i alla fall några månader.
I april är skulden helt avbetalad, men ledningen av landet är fortfarande förbryllad över vad det var som fick priset att skjuta i höjden. Nu kan dock landet börja spara för att bygga järnvägsnätet som man väntat på. Det väntas höja effektiviteten hos fabrikerna. Så det har hamnat över kolonisationen på listan över vad Karl XIV Johan vill uträtta det här året. Vidare kolonisering kommer att få vänta några år minst.
Den sjätte juli går Sveriges allians med Preussen ut. Men man hoppas på att kunna förnya den inom en snar framtid då man hellre är allierad med Preussen än Ryssland. Ryssland är strategiskt viktigare men om man behöver ny teknologi är ryssland inte ett land att vända sig till. Moskoviterna är inte något vidare på att forska fram nya teknologier. Dock så kommer även alliansen med Ryssland att gå ut snart, så Karl XIV Johan börjar nu på allvar fundera över om man ska sätta upp en eller flera divisioner som skulle kunna slå tillbaka angrepp på Sverige. Dock så kan inte dessa planer sättas i verket än. Först vill man bygga ut järnvägen så att industrierna kan bli mer effektiva och man kan exportera mer.

Här är en bild på Sveriges allmäna status.

Och här följer en på Sveriges befolkningssammansättning i Juli 1841.
Den 16 September 1841 står Sverige för en förfrågan om en ny allians med Preussen. Denna förfrågan accepteras till Sveriges stora glädje då Preussen är en nation som svenskarna mer än gärna ser som sin allierade. Hellre dom än moskoviten. Alliansen med Ryssland är helt av taktisk och strategisk bakgrund, men den med Preussen är för att Svenskarna känner att Preussen är deras broderland.
Den tionde november är ett datum som kommer att gå till den Svenska historien. Då tas det första spadtaget till Sveriges järnvägsnät. Det börjar byggas ut i Stockholm, förhoppningen är att det snarast möjligt helst inom loppet av ett år ska finnas en stambana mellan Stockholm och Göteborg.
Den andra december går så våran allians med ryssland ut. Nu måste Sveriges diplomater vara beredda om relationerna med någon av våra grannländer skulle skära sig så måste dessa vara bereda att försöka medla fram en fred. Eller om gudarna är på våran sida hamnar vi inte i den situationen utan måste endast förhandla fram en ny allians med någon av stormakterna. Helst Preussen, men ögonen i landet drar sig även mot Storbritannien, men Ryssland föreslås även i kabinetten. För att återigen säkra oss i fem år gentemot moskovitens förrädiska sinne.
Året börjar fint, den femte februari står den nya glasfabriken redo att börja förse riket med glas. Kungen är mycket nöjd över detta.
Nu börjar återigen blickarna riktas ner mot kontinenten, fråga kvarstår ska man byta till sig någon teknologi med länderna kring Medelhavet om dom har något som dom kan erbjuda?
Sveriges ekonomi fick sig en törn i slutet av 1840 då priset på en vara sköt i höjden, man la sig till med en liten utlandsskuld som man nu försöker jobba av. Det är inga problem men andra projekt måste läggas i malpåse, koloniseringen av Namibia måste vänta, likaså järnvägen, i alla fall några månader.
I april är skulden helt avbetalad, men ledningen av landet är fortfarande förbryllad över vad det var som fick priset att skjuta i höjden. Nu kan dock landet börja spara för att bygga järnvägsnätet som man väntat på. Det väntas höja effektiviteten hos fabrikerna. Så det har hamnat över kolonisationen på listan över vad Karl XIV Johan vill uträtta det här året. Vidare kolonisering kommer att få vänta några år minst.
Den sjätte juli går Sveriges allians med Preussen ut. Men man hoppas på att kunna förnya den inom en snar framtid då man hellre är allierad med Preussen än Ryssland. Ryssland är strategiskt viktigare men om man behöver ny teknologi är ryssland inte ett land att vända sig till. Moskoviterna är inte något vidare på att forska fram nya teknologier. Dock så kommer även alliansen med Ryssland att gå ut snart, så Karl XIV Johan börjar nu på allvar fundera över om man ska sätta upp en eller flera divisioner som skulle kunna slå tillbaka angrepp på Sverige. Dock så kan inte dessa planer sättas i verket än. Först vill man bygga ut järnvägen så att industrierna kan bli mer effektiva och man kan exportera mer.

Här är en bild på Sveriges allmäna status.

Och här följer en på Sveriges befolkningssammansättning i Juli 1841.
Den 16 September 1841 står Sverige för en förfrågan om en ny allians med Preussen. Denna förfrågan accepteras till Sveriges stora glädje då Preussen är en nation som svenskarna mer än gärna ser som sin allierade. Hellre dom än moskoviten. Alliansen med Ryssland är helt av taktisk och strategisk bakgrund, men den med Preussen är för att Svenskarna känner att Preussen är deras broderland.
Den tionde november är ett datum som kommer att gå till den Svenska historien. Då tas det första spadtaget till Sveriges järnvägsnät. Det börjar byggas ut i Stockholm, förhoppningen är att det snarast möjligt helst inom loppet av ett år ska finnas en stambana mellan Stockholm och Göteborg.
Den andra december går så våran allians med ryssland ut. Nu måste Sveriges diplomater vara beredda om relationerna med någon av våra grannländer skulle skära sig så måste dessa vara bereda att försöka medla fram en fred. Eller om gudarna är på våran sida hamnar vi inte i den situationen utan måste endast förhandla fram en ny allians med någon av stormakterna. Helst Preussen, men ögonen i landet drar sig även mot Storbritannien, men Ryssland föreslås även i kabinetten. För att återigen säkra oss i fem år gentemot moskovitens förrädiska sinne.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1842
1842 börjar bra för Sverige. Den 23 januari så står handelsstationen i Grootfontein klar. Storbritannien har även dom lagt sig till med att bygga i området. Svenska diplomater funderar över möjligheten att göra en affär med Storbritannien som skulle kunna vara fördelaktig för Sverige, men man kommer inte fram till något just nu det får vänta. Kolonisationen har hamnat längre ner på prioriteringslistan. Karl XIV Johan vill istället bygga nya industrier i landet. Han säger sig även vilja att forskningen återigen ska ta fart.
Den tionde mars står så äntligen den första Svenska järnvägen klar. Stockholm har nu järnväg, men man hoppas att inom en fem års period så ska hela Sverige har stambanor. Inom tio år även Norge.
Så den 20 mars tas det första spadtaget för stambanan emot Göteborg. Rallarna börjar lägga räls i Västerås. Planen är att det därefter ska följa med räls ner i landet till Göteborg sen till Malmö för att sedan arbeta sig uppåt i landet och ansluta de mindre städerna.
I juli stängs en olönsam vapenfabrik i Svealand ner. Arbetarna flyttas över till stålverket som genast ökar sin förtjänst. Man hoppas att inom några år kunna utbilda bönder till arbetare så att dom ska kunna börja arbeta i industrierna.
Den 26 juni står så järnvägen i Västerås klar. Den 29 juli tas sedan det första spadtaget för rälsen genom Örebro på sin väg ner mot Göteborg.
Nu har så äntligen forskarna gjort ett genombrott i dödläget och forskningen går återigen framåt efter år av förseningar. Man hoppas nu på att man ska ha ett färdigt resultat inom ett år. Men forskarna varnar för att Kungen ska få för goda förhoppningar.
Den sjunde oktober meddelar de Svenska diplomaterna att man har gjort en affär med moskoviten. Man har sålt kunskapen om det renare kolet och mekanisk produktion till Ryssland. Folket börjar undra vad detta ska vara bra för. Men Kungen lugnar folket, han meddelar att Sverige nu fått pengar till att bygga ut järnvägen i drygt 5 städer. Folket jublar och hyllar kungen, som den store man han är. Han leder Sverige på en fredlig bana rakt in i framtiden.
Den femte december dras då planerna på den största investeringen inom Svensk järnväg hitils. Man kommer att ansluta Göteborg, Malmö, Jönköping, Norrköping, Kalmar och Nyköping. Bygget hoppas man ska vara klart inom drygt ett halvår.
Slutet av 1842 avlöper utan problem och Sverige har ny på allvar börjat bygga ut stambanorna. Folket kan inte vänta på att se vad framtiden har att erbjuda dem.
1842 börjar bra för Sverige. Den 23 januari så står handelsstationen i Grootfontein klar. Storbritannien har även dom lagt sig till med att bygga i området. Svenska diplomater funderar över möjligheten att göra en affär med Storbritannien som skulle kunna vara fördelaktig för Sverige, men man kommer inte fram till något just nu det får vänta. Kolonisationen har hamnat längre ner på prioriteringslistan. Karl XIV Johan vill istället bygga nya industrier i landet. Han säger sig även vilja att forskningen återigen ska ta fart.
Den tionde mars står så äntligen den första Svenska järnvägen klar. Stockholm har nu järnväg, men man hoppas att inom en fem års period så ska hela Sverige har stambanor. Inom tio år även Norge.
Så den 20 mars tas det första spadtaget för stambanan emot Göteborg. Rallarna börjar lägga räls i Västerås. Planen är att det därefter ska följa med räls ner i landet till Göteborg sen till Malmö för att sedan arbeta sig uppåt i landet och ansluta de mindre städerna.
I juli stängs en olönsam vapenfabrik i Svealand ner. Arbetarna flyttas över till stålverket som genast ökar sin förtjänst. Man hoppas att inom några år kunna utbilda bönder till arbetare så att dom ska kunna börja arbeta i industrierna.
Den 26 juni står så järnvägen i Västerås klar. Den 29 juli tas sedan det första spadtaget för rälsen genom Örebro på sin väg ner mot Göteborg.
Nu har så äntligen forskarna gjort ett genombrott i dödläget och forskningen går återigen framåt efter år av förseningar. Man hoppas nu på att man ska ha ett färdigt resultat inom ett år. Men forskarna varnar för att Kungen ska få för goda förhoppningar.
Den sjunde oktober meddelar de Svenska diplomaterna att man har gjort en affär med moskoviten. Man har sålt kunskapen om det renare kolet och mekanisk produktion till Ryssland. Folket börjar undra vad detta ska vara bra för. Men Kungen lugnar folket, han meddelar att Sverige nu fått pengar till att bygga ut järnvägen i drygt 5 städer. Folket jublar och hyllar kungen, som den store man han är. Han leder Sverige på en fredlig bana rakt in i framtiden.
Den femte december dras då planerna på den största investeringen inom Svensk järnväg hitils. Man kommer att ansluta Göteborg, Malmö, Jönköping, Norrköping, Kalmar och Nyköping. Bygget hoppas man ska vara klart inom drygt ett halvår.
Slutet av 1842 avlöper utan problem och Sverige har ny på allvar börjat bygga ut stambanorna. Folket kan inte vänta på att se vad framtiden har att erbjuda dem.
Senast redigerad av 1 [Energizer], redigerad totalt 28 gånger.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1843
1843 börjar lugnt och stillsamt landet ligger väldigt lågt. Man sparar å knotar för att ha råd med utbyggnaden av infrastrukturen och därför vänder man i alla fall så här i början av året inga blickar utåt. Men den nu till åren gångne monarken Karl XIV Johan börjar förstå att han inte har så många år kvar. Så han inser att inom hans levnad så kommer inte Sverige utkämpa några krig, han hoppas på att hans son Oscar ska ta över kronan den dagen då Karl XIV Johan går bort. Han hoppas på att sonen ska förvalta riket till en stor nation i Europa.
Så äntligen börjar rallarna bli klara med stambanorna, först ut i ordningen är Nyköping som har sin räls klar den 18 februari. Nyköping följs redan samma vecka av Kalmar, Malmö, Norrköping och Jönköping. Den 24 mars står så Stambanan i södra Sverige klar i och med att Göteborg får sin järnväg. Nu är hela södra Sverige anslutet till järnvägsnätet förutom karlstad. Blickarna riktas nu mot norr där man hoppas att man snart ska kunna bygga vidare på stambanan.
Den fjärde juni tas så det första spadtaget för järnvägen i Falun. Man hoppas att den ska stå klar inom ett halv år.
En diplomat från det Osmanska Imperiet inkommer den 16 juli med en förfrågan om att ingå i en allians med dom. Karl XIV Johan kastar dock ut diplomaten direkt. Det Osmanska Imperiet är nämligen i krig med Ryssland. Att gå med på deras allians vore som att begå självmord. Sverige vill inte bli anfallet av moskoviten. Speciellt inte nu när alla satsningar är riktade på infrastruktur och industrier och inget är avdelat till att börja mönstra upp en armé. Svenskarna sysslar inte med idioti låter den Svenske kungen meddela turkarnas delegater. Dock så försämras inte relationerna till det Osmanska Imperiet nämnvärt. Vilket man är glada över.
Så den andra oktober står så järnvägen klar även i Dalarna. Infrastrukturen har sannerligen utvecklats mycket dom senaste åren.
Den elfte oktober inkommer återigen en Osmansk delegation. Dom ställer återigen samma fråga, vill Sverige stå på deras sida i kriget mot Ryssland? Kungen visar återigen diplomaten på dörren utan större funderingar. Det märks nu på kungen att han börjar tröttna på turkarnas envetenhet, dom borde lära sig att Sverige tänker inte gå under bara för att turkarna inte kan klara kriget själva!
Den 19 oktober börjar man så bygga ut järnvägen även i Östersund. Det är sannerligen utveckling på gång i riket. Man är nu nästan helt säker på att fem års planen kommer att hållas.
Forskarna knackar nu äntligen på dörren till kungens kontor och meddelar att man har kommit fram med en ny marknads struktur, det första kungen uppges ha sagt är ”vad var det som tog er sån tid” dock så svarade inte forskarna. Kungen gav inga nya order om ny forskning han låter meddela att man ska vänta in det nya året innan man börjar med någon ny forskning. Dock är han mycket glad och tror att nu kan man nog byta till sig något ny kunskap med hjälp av den här nya strukturen.
Den 21 december kommer återigen en delegation från det Osmanska Imperiet. Kungen uppges den här gång blivit så arg att han kastat blomkrukor efter dom. Han uppges nu ha gett order till sina diplomater att återigen knyta en allians med Ryssland, inte för att föra krig mot turkarna utan för att visa att man inte tolererar tjat. Vill Sverige inte vara med i den alliansen så vill dom inte det!
Året avslutas utan att någon större händelse sker. Utbyggnaden av infrastrukturen fortgår, Svenskarna ser på framtiden med stor förhoppning. Måtte de goda tiderna hålla i sig.
1843 börjar lugnt och stillsamt landet ligger väldigt lågt. Man sparar å knotar för att ha råd med utbyggnaden av infrastrukturen och därför vänder man i alla fall så här i början av året inga blickar utåt. Men den nu till åren gångne monarken Karl XIV Johan börjar förstå att han inte har så många år kvar. Så han inser att inom hans levnad så kommer inte Sverige utkämpa några krig, han hoppas på att hans son Oscar ska ta över kronan den dagen då Karl XIV Johan går bort. Han hoppas på att sonen ska förvalta riket till en stor nation i Europa.
Så äntligen börjar rallarna bli klara med stambanorna, först ut i ordningen är Nyköping som har sin räls klar den 18 februari. Nyköping följs redan samma vecka av Kalmar, Malmö, Norrköping och Jönköping. Den 24 mars står så Stambanan i södra Sverige klar i och med att Göteborg får sin järnväg. Nu är hela södra Sverige anslutet till järnvägsnätet förutom karlstad. Blickarna riktas nu mot norr där man hoppas att man snart ska kunna bygga vidare på stambanan.
Den fjärde juni tas så det första spadtaget för järnvägen i Falun. Man hoppas att den ska stå klar inom ett halv år.
En diplomat från det Osmanska Imperiet inkommer den 16 juli med en förfrågan om att ingå i en allians med dom. Karl XIV Johan kastar dock ut diplomaten direkt. Det Osmanska Imperiet är nämligen i krig med Ryssland. Att gå med på deras allians vore som att begå självmord. Sverige vill inte bli anfallet av moskoviten. Speciellt inte nu när alla satsningar är riktade på infrastruktur och industrier och inget är avdelat till att börja mönstra upp en armé. Svenskarna sysslar inte med idioti låter den Svenske kungen meddela turkarnas delegater. Dock så försämras inte relationerna till det Osmanska Imperiet nämnvärt. Vilket man är glada över.
Så den andra oktober står så järnvägen klar även i Dalarna. Infrastrukturen har sannerligen utvecklats mycket dom senaste åren.
Den elfte oktober inkommer återigen en Osmansk delegation. Dom ställer återigen samma fråga, vill Sverige stå på deras sida i kriget mot Ryssland? Kungen visar återigen diplomaten på dörren utan större funderingar. Det märks nu på kungen att han börjar tröttna på turkarnas envetenhet, dom borde lära sig att Sverige tänker inte gå under bara för att turkarna inte kan klara kriget själva!
Den 19 oktober börjar man så bygga ut järnvägen även i Östersund. Det är sannerligen utveckling på gång i riket. Man är nu nästan helt säker på att fem års planen kommer att hållas.
Forskarna knackar nu äntligen på dörren till kungens kontor och meddelar att man har kommit fram med en ny marknads struktur, det första kungen uppges ha sagt är ”vad var det som tog er sån tid” dock så svarade inte forskarna. Kungen gav inga nya order om ny forskning han låter meddela att man ska vänta in det nya året innan man börjar med någon ny forskning. Dock är han mycket glad och tror att nu kan man nog byta till sig något ny kunskap med hjälp av den här nya strukturen.
Den 21 december kommer återigen en delegation från det Osmanska Imperiet. Kungen uppges den här gång blivit så arg att han kastat blomkrukor efter dom. Han uppges nu ha gett order till sina diplomater att återigen knyta en allians med Ryssland, inte för att föra krig mot turkarna utan för att visa att man inte tolererar tjat. Vill Sverige inte vara med i den alliansen så vill dom inte det!
Året avslutas utan att någon större händelse sker. Utbyggnaden av infrastrukturen fortgår, Svenskarna ser på framtiden med stor förhoppning. Måtte de goda tiderna hålla i sig.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1844
Den nu till åren gångne monarken bestämmer i början av året att Sverige nu ska återuppta sin forskning, han ger order åt forskarna att genast börja forska kring medicin.
Den 15 Februari så stövlar återigen en delegation från det Osmanska Imperiet in på Stockholms slott. Kungen väljer att inte ens lyssna på deras förslag utan ber vakten att genast visa delegationen på dörren, för kungen vet att dom endast kommer att komma och be om en allians igen.
Nationen lamslås av nyheten som kommer den åttonde mars. Nämligen det att Kung Karl XIV Johan har avlidit i sviterna efter ett slaganfall. Landssorg utbryter, kungens son Oscar övertar styret och blir Oscar I.
Dock så nås slottet av en bra nyhet den 30 mars. Utbyggnaden av järnvägen i östersund är klar. Men nu funderar man på om utbyggnaden ska fortsättas eller om man nu istället ska välja att vidare utbilda befolkningen i de redan utbyggda regionerna så att man kan stärka industrierna som finns där. Oscar I bestämmer att man ska vidareutbilda folket!
Järnvägen kan vänta något år eller två.
Sagt och gjort man utbildar nya fabriksarbetare i Svealand och effektiviteten ökar med 5 %. Dock så är detta en liten ökning målet är att man ska ha minst 80 inom 5 år. Man kommer att omfördela landets invånare från bönder till arbetare.
Den tionde juli nås Sverige av mycket orosväckande nyheter! Danmark mobeliserar! Man vet inte hur allvarligt man ska ta det här hotet dock. Men våra diplomater och källor utomland lugnar oss och säger att Danmark har gått med på samma sida som Ryssland i kriget mot det Osmanska Imperiet som nu även innefattar Storbritannien på turkarnas sida. Svenskarna hoppas innerligt och röster inom landet börjar tala för att det kanske inte är så smart att inte ha något stående försvar längre. Man måste nog börja göra upp en plan för att kunna rusta för ett eventuellt krig. Kungen lugnar folket och säger att han ska börja fundera över möjligheterna till att rusta inom några år.
Den 27 september kommer så ännu en gång en förfrågan från Osmansk sida om att vi ska gå med på en allians med dom. Den nya kungen blir rosenrasande och överväger nu att gå med i kriget på rysk sida av sympatiskäl. Han ger sina diplomater order om att gå till moskoviten och föreslå en allians som är ogiltig mot Storbritannien för dom vill vi inte ha krig mot. Sagt och gjort Sverige förfrågar moskoviten om en allians som är ogiltig mot Storbritannien dock så nekas denna förfrågan. Sverige anser sig nu har gjort vad man kan i den här konflikten. Om fler förfrågningar från Osmansk sida inkommer ger kungen diplomaterna order om att bara blankt visa dem på dörren.
Resten av året avlöper utan att några problem dyker upp. Det måste ses som ett sorgens år i och med monarkens död i början. Men Sverige har under året fått en än starkare ekonomi och det går riktigt bra för landet. Nu har man börjat spara för att kunna genomföra en industrialisering på allvar samt att man vill kunna höja mobeliserings nivån. Man har nu bestämt sig för att det går inte längre att vara utan försvar. Det kan när som helst utvecklas en konflikt som inte går att hålla sig utanför. Hundarna i Köpenhamn är ju just nu allierade med moskoviten. Om dom skulle få för sig att krossa Sverige så skulle dom kunna göra det med lätthet. Men det Svenska folket ser ändå ljust på framtiden.
Den nu till åren gångne monarken bestämmer i början av året att Sverige nu ska återuppta sin forskning, han ger order åt forskarna att genast börja forska kring medicin.
Den 15 Februari så stövlar återigen en delegation från det Osmanska Imperiet in på Stockholms slott. Kungen väljer att inte ens lyssna på deras förslag utan ber vakten att genast visa delegationen på dörren, för kungen vet att dom endast kommer att komma och be om en allians igen.
Nationen lamslås av nyheten som kommer den åttonde mars. Nämligen det att Kung Karl XIV Johan har avlidit i sviterna efter ett slaganfall. Landssorg utbryter, kungens son Oscar övertar styret och blir Oscar I.
Dock så nås slottet av en bra nyhet den 30 mars. Utbyggnaden av järnvägen i östersund är klar. Men nu funderar man på om utbyggnaden ska fortsättas eller om man nu istället ska välja att vidare utbilda befolkningen i de redan utbyggda regionerna så att man kan stärka industrierna som finns där. Oscar I bestämmer att man ska vidareutbilda folket!
Järnvägen kan vänta något år eller två.
Sagt och gjort man utbildar nya fabriksarbetare i Svealand och effektiviteten ökar med 5 %. Dock så är detta en liten ökning målet är att man ska ha minst 80 inom 5 år. Man kommer att omfördela landets invånare från bönder till arbetare.
Den tionde juli nås Sverige av mycket orosväckande nyheter! Danmark mobeliserar! Man vet inte hur allvarligt man ska ta det här hotet dock. Men våra diplomater och källor utomland lugnar oss och säger att Danmark har gått med på samma sida som Ryssland i kriget mot det Osmanska Imperiet som nu även innefattar Storbritannien på turkarnas sida. Svenskarna hoppas innerligt och röster inom landet börjar tala för att det kanske inte är så smart att inte ha något stående försvar längre. Man måste nog börja göra upp en plan för att kunna rusta för ett eventuellt krig. Kungen lugnar folket och säger att han ska börja fundera över möjligheterna till att rusta inom några år.
Den 27 september kommer så ännu en gång en förfrågan från Osmansk sida om att vi ska gå med på en allians med dom. Den nya kungen blir rosenrasande och överväger nu att gå med i kriget på rysk sida av sympatiskäl. Han ger sina diplomater order om att gå till moskoviten och föreslå en allians som är ogiltig mot Storbritannien för dom vill vi inte ha krig mot. Sagt och gjort Sverige förfrågar moskoviten om en allians som är ogiltig mot Storbritannien dock så nekas denna förfrågan. Sverige anser sig nu har gjort vad man kan i den här konflikten. Om fler förfrågningar från Osmansk sida inkommer ger kungen diplomaterna order om att bara blankt visa dem på dörren.
Resten av året avlöper utan att några problem dyker upp. Det måste ses som ett sorgens år i och med monarkens död i början. Men Sverige har under året fått en än starkare ekonomi och det går riktigt bra för landet. Nu har man börjat spara för att kunna genomföra en industrialisering på allvar samt att man vill kunna höja mobeliserings nivån. Man har nu bestämt sig för att det går inte längre att vara utan försvar. Det kan när som helst utvecklas en konflikt som inte går att hålla sig utanför. Hundarna i Köpenhamn är ju just nu allierade med moskoviten. Om dom skulle få för sig att krossa Sverige så skulle dom kunna göra det med lätthet. Men det Svenska folket ser ändå ljust på framtiden.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1845
Året börjar lugnt och fint. Oscar I fattar inga stora beslut alls. Landets ekonomi går mycket plus just nu och folket mår bra. Inga tecken på revolter syns. Därför anses det onödigt att göra några större förändringar just nu. Man vill heller inte göra några stora investeringar då målet just nu är att börja höja antalet divisioner som kan mobiliseras vid en eventuell konflikt.
I april gör man så slag i saken, man höjer antalet divisioner till 5. Men inom snar framtid är tanken att dessa ska ökas till 10.
Den 22 april är en expansion av järngruvan i Falun klar.
Den 19 augusti tar man återigen upp byggandet av järnvägsnätet. Man börjar nu bygga i Karlstad. Det är nu återigen en av de högre prioriteringarna. Men man vill fortfarande öka antalet industriarbetare, men importen av varors som behövs för detta går segt. Då vissa varor inte finns på marknaden. Men man hoppas snart ha löst detta.
Forskningen av mediciner går sakta men säkert framåt man hoppas ha resultat innan året är slut. Därefter hoppas man kunna göra ett kunskaps utbyte med något annat land till exempel Preussen som ligger mycket långt fram på forskningssidan.
Den 22 oktober höjs så den antalet divisioner som kan mobiliseras till 10. Kungen uppges vara mycket nöjd med detta.
Den första december är så utbyggnaden av järnvägen i Karlstad klar. Kungen väntar dock med att gå vidare med någon expansion, han säger sig först vilja höja mobiliseringstaket till 15 divisioner. Folket börjar fråga sig om kungen har krig i tankarna. Men kungen lugnar dem och säger att det just nu i alla fall endast är en defensiv åtgärd.
När folket nu ser tillbaka på 1845 så ser man ett ganska händelse fattigt år. Men man märker ändå skillnaden i den nye kungen jämfört med den gamla. Han har redan bara ett år efter han tog över kronan höjt det allmänamobiliseringstaket från 0 till 10 divisioner och en höjning till är att vänta. Järnvägsutbyggnaden går dock långsamt. Men kungen lovar att som första åtgärd nästa år personligen ta första spadtaget för att ansluta en ny stad till järnvägsnätet.
Året börjar lugnt och fint. Oscar I fattar inga stora beslut alls. Landets ekonomi går mycket plus just nu och folket mår bra. Inga tecken på revolter syns. Därför anses det onödigt att göra några större förändringar just nu. Man vill heller inte göra några stora investeringar då målet just nu är att börja höja antalet divisioner som kan mobiliseras vid en eventuell konflikt.
I april gör man så slag i saken, man höjer antalet divisioner till 5. Men inom snar framtid är tanken att dessa ska ökas till 10.
Den 22 april är en expansion av järngruvan i Falun klar.
Den 19 augusti tar man återigen upp byggandet av järnvägsnätet. Man börjar nu bygga i Karlstad. Det är nu återigen en av de högre prioriteringarna. Men man vill fortfarande öka antalet industriarbetare, men importen av varors som behövs för detta går segt. Då vissa varor inte finns på marknaden. Men man hoppas snart ha löst detta.
Forskningen av mediciner går sakta men säkert framåt man hoppas ha resultat innan året är slut. Därefter hoppas man kunna göra ett kunskaps utbyte med något annat land till exempel Preussen som ligger mycket långt fram på forskningssidan.
Den 22 oktober höjs så den antalet divisioner som kan mobiliseras till 10. Kungen uppges vara mycket nöjd med detta.
Den första december är så utbyggnaden av järnvägen i Karlstad klar. Kungen väntar dock med att gå vidare med någon expansion, han säger sig först vilja höja mobiliseringstaket till 15 divisioner. Folket börjar fråga sig om kungen har krig i tankarna. Men kungen lugnar dem och säger att det just nu i alla fall endast är en defensiv åtgärd.
När folket nu ser tillbaka på 1845 så ser man ett ganska händelse fattigt år. Men man märker ändå skillnaden i den nye kungen jämfört med den gamla. Han har redan bara ett år efter han tog över kronan höjt det allmänamobiliseringstaket från 0 till 10 divisioner och en höjning till är att vänta. Järnvägsutbyggnaden går dock långsamt. Men kungen lovar att som första åtgärd nästa år personligen ta första spadtaget för att ansluta en ny stad till järnvägsnätet.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1846
Kungen tar sitt ord på allvar och sätter redan den 17 januari spaden i jorden för att ansluta Gävle och Sundsvall. Folket jublar, kungen har visat sig vara en man som håller vad han lovar och håller det väl dessutom. Han lovade att ansluta en stad, men han lägger dessutom till en och ansluter två! Detta visar sannerligen vilket bra folk Svenskarna är. Den 29 mars så ger han order om att även bygga ut så att Umeå ansluts till järnvägsnätet.
Den 22 april väljer så kungen att infria ett annat beslut som han har sagt att han ska verkställa. Han höjer mobiliseringstaket till 15 divisioner. Men nu säger Oscar I att nu är det nog för ett tag framöver om inget oförutsett inträffar så ska möjligheten att mobilisera 15 divisioner räcka. Det anses vid den här tidpunkten att en sådan styrka skulle kunna slå tillbaka exempelvis Dansken, om nu denne skulle visa sit svekfulla jag igen. När man pratar om Danmark så blir kungen lite annorlunda, hans närmaste män tror att han kan ha planer för denne Sveriges gamla ärkefiende. Men man vet att det inte kommer att bli något av dessa planer om dom nu existerar så länge Danmark är allierad med Ryssland.
Så äntligen den 24 augusti visar forskarna upp resultatet av flera års forskning. Man har nu utvecklat medicinen. Kungen ger genast order till forskarna att fortsätta forska. Dom börjar genast arbeta på en utvecklad version av ångmotorn.
Den 17 september går Sveriges allians med Preussen ut. Man bestämmer sig genast för att försöka förnya denna. Utan en allians är Sverige alldeles för sårbart anses det. Sagt och gjort den 19 september meddelas det att Preussen återigen är Sveriges allierade.
Kungen tar nu nya krafttag och börjar bygga ut järnvägsnätet ännu mer. Det är nu Gotland, Karlskrona och Luleå som ska anslutas när dessa är anslutna är hela Sverige anslutet med järnväg, sedan är det bara Norge som ska få sin järnväg.
Året som gått har varit väldigt bra för Sverige. Ekonomin går stadigt plus med ett stort överskott som används till att utveckla landets infrastruktur men även armén har börjat utvecklas. Sverige kan nu med några månaders framförhållning ställa upp 15 divisioner som kan slåss för rikets självständighet. Ekonomin går så bra att kungen har valt att sänka skatterna lite grann för landets alla invånare. Momsen är ställd till 0 då den inte behövs just nu. Landets ekonomi blomstrar således.
Kungen tar sitt ord på allvar och sätter redan den 17 januari spaden i jorden för att ansluta Gävle och Sundsvall. Folket jublar, kungen har visat sig vara en man som håller vad han lovar och håller det väl dessutom. Han lovade att ansluta en stad, men han lägger dessutom till en och ansluter två! Detta visar sannerligen vilket bra folk Svenskarna är. Den 29 mars så ger han order om att även bygga ut så att Umeå ansluts till järnvägsnätet.
Den 22 april väljer så kungen att infria ett annat beslut som han har sagt att han ska verkställa. Han höjer mobiliseringstaket till 15 divisioner. Men nu säger Oscar I att nu är det nog för ett tag framöver om inget oförutsett inträffar så ska möjligheten att mobilisera 15 divisioner räcka. Det anses vid den här tidpunkten att en sådan styrka skulle kunna slå tillbaka exempelvis Dansken, om nu denne skulle visa sit svekfulla jag igen. När man pratar om Danmark så blir kungen lite annorlunda, hans närmaste män tror att han kan ha planer för denne Sveriges gamla ärkefiende. Men man vet att det inte kommer att bli något av dessa planer om dom nu existerar så länge Danmark är allierad med Ryssland.
Så äntligen den 24 augusti visar forskarna upp resultatet av flera års forskning. Man har nu utvecklat medicinen. Kungen ger genast order till forskarna att fortsätta forska. Dom börjar genast arbeta på en utvecklad version av ångmotorn.
Den 17 september går Sveriges allians med Preussen ut. Man bestämmer sig genast för att försöka förnya denna. Utan en allians är Sverige alldeles för sårbart anses det. Sagt och gjort den 19 september meddelas det att Preussen återigen är Sveriges allierade.
Kungen tar nu nya krafttag och börjar bygga ut järnvägsnätet ännu mer. Det är nu Gotland, Karlskrona och Luleå som ska anslutas när dessa är anslutna är hela Sverige anslutet med järnväg, sedan är det bara Norge som ska få sin järnväg.
Året som gått har varit väldigt bra för Sverige. Ekonomin går stadigt plus med ett stort överskott som används till att utveckla landets infrastruktur men även armén har börjat utvecklas. Sverige kan nu med några månaders framförhållning ställa upp 15 divisioner som kan slåss för rikets självständighet. Ekonomin går så bra att kungen har valt att sänka skatterna lite grann för landets alla invånare. Momsen är ställd till 0 då den inte behövs just nu. Landets ekonomi blomstrar således.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1847
Året börjar bra inrikes, men man är djupt oroad över utvecklingen i Europa. Danmark och Preussens relationer knakar i fogarna. Ser man inte upp nu kan man ha ett stort krig på gång i Europa mellan Danmark och Ryssland mot Preussen som är allierad med Sverige. Den Svenska kungen bestämmer nu att man ska rusta! Man ska sätta upp minst 5 divisioner som ska befästa gränsposterna mot Ryssland i första hand och Danmark i andra hand. Stockholm är en gränspostering mot Ryssland i och med att Ryssland äger Åland. Den Svenska kungen kan dock inte bestämma sig hur man ska hantera situationen som uppstår om Danmark och Ryssland förklarar Preussen krig. Man vill givetvis ställa upp på Preussens sida men det kommer leda till att delar av landet riskerar att ockuperas av främmande makt vilket vore en katastrof! Oscar I har något att fundera på dom närmsta månaderna. Men förhoppningsvis löser sig situationen till det bästa för alla parter. Men man väljer ändå att börja skissa på planer för att sätta upp 5 divisioner.
Det är frågan om befolkningen i Slesvig-Holstein ska göras till mera danska som upprör Preussen. Sverige väljer att stödja sin allierade i denna frågan och hoppas att det inte ska uppröra Danskarna för mycket. Men uppröra dom kommer det givetvis att göra. Men man vill inte förråda sin troget allierade Preussen! Stora mängder bönder kallas nu in till Den Svenska krigsmakten. Man kallar in grupper från Stockholm, Göteborg samt Oslo. Sverige ska sätta upp 5 divisioner som man redan har planerat! Man måste dock köpa in stora mängder vapen på en kort tid vilket leder till att landets ekonomi just nu går väldigt mycket minus men man hoppas att detta snart ska vara löst och att man har de förråd som krävs för att sätta upp divisionerna. Man hoppas att ekonomin repar sig efter den här prövningen. Man vill inte göra detta men tendenserna på kontinenten ger inte kungen något val, man måste ha ett försvar i tider som dessa!
Den nionde januari kommer så precis som man väntat en delegation diplomater infarande i vagnar till Stockholmsslott men vad man blir förvånad över är vilka flaggor som vagnarna bär. Det är Danska flaggor! Danskarna ber Svenskarna om stöd genom att förklara Österrike krig. Detta på grund av att Sverige tydligen tidigare har förklarat att man ska garantera Danskarnas frihet. Detta måste vara nåt av kungens fars beslut som han tog för att förbättra relationerna till grannländerna i början av sin regeringstid. Men Oscar I väljer dock faktiskt att gå med på Danmarks förfrågan. Sverige förklarar Österrike krig samma dag. Men man hoppas att detta ska inte ska leda till att Danskarna kommer att be att man även ska förklara Preussen krig, för det kommer man att vägra!
Sverige står nu inför frågan om man även ska inkalla sin allierade Preussen i kriget och be dem att också förklara Österrike krig. Men man väljer att neka detta då det skulle vara oerhört ärekränkande att låta Tyskar dö för att Sverige inte vill kriga. Så man ber alltså inte Preussen om hjälp och hoppas således att man kan hålla Preussen utan för konflikten som tornar upp sig på Kontinenten.
Den elfte januari tar så Sverige beslut om att sätta upp två Svenska infanteri brigader i Malmö. Man hoppas att dessa snart ska efterföljas av minst två eller tre till innan årets slut. Men man kommer dock att få låna lite pengar till inköpet av materiel som kommer att behövas. Men den skulden hoppas man ska vara lätt att betala av när vi återigen kan fokusera på ekonomin. Kungen säger också att man kommer att höja skatterna och återinföra momsen för att betala den nya krigsmakten.
Sveriges försök att hålla Preussen utanför konflikten visar sig vara fruktlösa. Preussen fråga den 15 januari om Sverige kommer att såt för sin allians och förklara Danmark krig. Man funderar mycket på detta, men så kommer nyheterna om att Ryssland brutit mot sin allians med Danmark dom är inte längre allierade! Sverige tar då genast beslutet att stödja Preussen och förklarar Danmark krig samma dag.
Den 26 januari har Sverige fått in lagren som dom behöver och kan nu sätta upp fyra divisioner till, först måste man dock få ordning på ekonomin. Sveriges invånare kommer att få räkna med höga skatter och hög moms åtminstone det närmsta året. Man hoppas på ett snabbt krig med Danmark men man hoppas också att detta kan leda till en hämnd för alla gånger Krigen mot Danmark gått dåligt i historien. Just nu väntar dock kungen på att De två divisionerna man börjat sätta upp ska stå klara så att man kan befästa gränsen mot Danmark. Men man hoppas också att Preussen ska anfalla Danmark nerifrån kontinenten så att Danmark måste rikta sina styrkor ditåt.
Kriget tar precis en sådan vändning som Svenskarna hoppats på. Preussen försöker sig på att storma Köpenhamn och Sverige kan pusta ut. Man behöver inte vänta sig något anfall de närmsta månaderna i alla fall. De två divisionerna som tränar just nu beräknas vara klara i början av maj. Oscar I väljer att nu genast sätta upp två till. Inköpet av materiel är klart och Sverige har nu höjt momsen kraftigt och drar in stora summor varje dag. Detta för att finansiera träningen av de nya divisionerna. Sverige börjar träna två nya i april och ger samtidigt också order om allmän mobilisering.
Den Preussiska stormningen av Köpenhamn går bra men långsamt. De mycket numerärtunderlägsna danska soldaterna biter ifrån sig så gott dom kan. Men man räknar med att Preussen kommer att lyckas inta Köpenhamn. Oscar I ger order om att, om inte Preussen klarar detta eller väljer att avbryta stormningen av någon anledning så kommer Sverige att sätta upp planer på ett anfall mot dom sargade Danska trupperna.
Den elfte maj står så de första två divisionerna klara. Man sammanfogar dessa till en större enhet och döper denna till Svea Livgarde. Planen är den att de andra två divisionerna som ligger i träning just nu även ska ingå i den här enheten.
Den Preussiska stormningen slog väl ut och De sista Danska soldaterna valde att retirera den tionde maj. Det återstod då endast en bråkdel av en reguljär division infanterister, när stormningen började uppges Danskarna ha haft minst 2 likadana divisioner till samt en kavaleridivision placerad i Köpenhamn. Dessa befaras ha blivit helt utrotade.
Ekonomin går nu återigen plus och man hoppas att inom några månader ha betalat av det lilla lån som Sverige tagit för att bygga upp sin krigsmakt.
Sverige får den elfte juni tillåtelse att föra militära enheter över Preussiskt territorium. Man planerar att så snart de två nya divisionerna är klara att försöka sig på ett anfall av Holstein. Preussen har läget i Danmark under full kontroll och anses inte behöva någon hjälp där.
Det pågår under sommaren ett stort slag om Odense där 3 gånger så många Preussiska trupper håller på att driva ut dom mycket underlägsna Danskarna. Sverige har dock för tillfället slopat sina planer om att föra över trupper på kontinenten. Anfallet av Holstein är helt avskrivet just nu och man har planer på att lämna det till Preussen dock så har man bestämt sig för att inte stå helt stilla under det här kriget. Man bestämmer sig för att skicka Svea Livgarde som expeditions kår och ställa den under Preussiskt kommando.
Slaget om Odense slutar som väntat med att Preussen driver ut de Danska trupperna. Den andra augusti står så de sista två divisionerna klara. Det är dessa två som man senare planerar att ställa till Preussens förfogande. Men det kommer att ske lite senare. De placeras så länge i en två divisioner stark kår, som får namnet I1.
Läget i kriget är normalt. Det står stilla. Preussen har ockuperat både Köpenhamn och Odense. Man gissar på att Danskarna mönstrar så mycket manskap dom kan för att försöka driva ut Tyskarna om så blir fallet kommer Sverige att ställa I1 till Preussens förfogande. Man kommer antagligen i vilket fall att ställa dom under Preussen om kriget blir långvarigt.
Den nionde november tas så beslutet att sammanfoga I1 och Svea Livgarde för att sedan ställa dom under Preussisk kommando. Man planerar att ha dom så åtminstone till årets slut.
Sverige bestämmer den 29 november att föreslå separat fred med Holstein, med kravet att Holstein ska betala krigsskadestånd till Sverige. En delegation sänds iväg, men förslaget nekas av Holstein. Sverige bestämmer sig då för att vänta ut kriget. Svea Livgarde är fortfarande stationerade i Malmö, Preussen har inte gett dem några order.
Året avslutas utan att några fredsavtal tecknas under eller att några nya anfall kommenderas av någon sida. Fronten står stilla . Danskarna håller det Danska fastlandet medan de mindre öarna är under Preussisk ockupation. Den Svenska ekonomin har åter fått fotfäste och den lilla skulden som uppkom under mobiliseringen är avbetalad. Men man tjänar dock inte lika mycket varje månad nu på grund av att man nu har 4 divisioner som ska försörjas. Men man hoppas att fred ska infinna sig nästa år och att man då ska kunna återuppta industrialiseringen igen på allvar. Forskningen går väldigt långsamt forskarna vid landets universitet kommer inte fram till några resultat, men man hoppas att även detta ska ändras under det näst kommande året.
Året börjar bra inrikes, men man är djupt oroad över utvecklingen i Europa. Danmark och Preussens relationer knakar i fogarna. Ser man inte upp nu kan man ha ett stort krig på gång i Europa mellan Danmark och Ryssland mot Preussen som är allierad med Sverige. Den Svenska kungen bestämmer nu att man ska rusta! Man ska sätta upp minst 5 divisioner som ska befästa gränsposterna mot Ryssland i första hand och Danmark i andra hand. Stockholm är en gränspostering mot Ryssland i och med att Ryssland äger Åland. Den Svenska kungen kan dock inte bestämma sig hur man ska hantera situationen som uppstår om Danmark och Ryssland förklarar Preussen krig. Man vill givetvis ställa upp på Preussens sida men det kommer leda till att delar av landet riskerar att ockuperas av främmande makt vilket vore en katastrof! Oscar I har något att fundera på dom närmsta månaderna. Men förhoppningsvis löser sig situationen till det bästa för alla parter. Men man väljer ändå att börja skissa på planer för att sätta upp 5 divisioner.
Det är frågan om befolkningen i Slesvig-Holstein ska göras till mera danska som upprör Preussen. Sverige väljer att stödja sin allierade i denna frågan och hoppas att det inte ska uppröra Danskarna för mycket. Men uppröra dom kommer det givetvis att göra. Men man vill inte förråda sin troget allierade Preussen! Stora mängder bönder kallas nu in till Den Svenska krigsmakten. Man kallar in grupper från Stockholm, Göteborg samt Oslo. Sverige ska sätta upp 5 divisioner som man redan har planerat! Man måste dock köpa in stora mängder vapen på en kort tid vilket leder till att landets ekonomi just nu går väldigt mycket minus men man hoppas att detta snart ska vara löst och att man har de förråd som krävs för att sätta upp divisionerna. Man hoppas att ekonomin repar sig efter den här prövningen. Man vill inte göra detta men tendenserna på kontinenten ger inte kungen något val, man måste ha ett försvar i tider som dessa!
Den nionde januari kommer så precis som man väntat en delegation diplomater infarande i vagnar till Stockholmsslott men vad man blir förvånad över är vilka flaggor som vagnarna bär. Det är Danska flaggor! Danskarna ber Svenskarna om stöd genom att förklara Österrike krig. Detta på grund av att Sverige tydligen tidigare har förklarat att man ska garantera Danskarnas frihet. Detta måste vara nåt av kungens fars beslut som han tog för att förbättra relationerna till grannländerna i början av sin regeringstid. Men Oscar I väljer dock faktiskt att gå med på Danmarks förfrågan. Sverige förklarar Österrike krig samma dag. Men man hoppas att detta ska inte ska leda till att Danskarna kommer att be att man även ska förklara Preussen krig, för det kommer man att vägra!
Sverige står nu inför frågan om man även ska inkalla sin allierade Preussen i kriget och be dem att också förklara Österrike krig. Men man väljer att neka detta då det skulle vara oerhört ärekränkande att låta Tyskar dö för att Sverige inte vill kriga. Så man ber alltså inte Preussen om hjälp och hoppas således att man kan hålla Preussen utan för konflikten som tornar upp sig på Kontinenten.
Den elfte januari tar så Sverige beslut om att sätta upp två Svenska infanteri brigader i Malmö. Man hoppas att dessa snart ska efterföljas av minst två eller tre till innan årets slut. Men man kommer dock att få låna lite pengar till inköpet av materiel som kommer att behövas. Men den skulden hoppas man ska vara lätt att betala av när vi återigen kan fokusera på ekonomin. Kungen säger också att man kommer att höja skatterna och återinföra momsen för att betala den nya krigsmakten.
Sveriges försök att hålla Preussen utanför konflikten visar sig vara fruktlösa. Preussen fråga den 15 januari om Sverige kommer att såt för sin allians och förklara Danmark krig. Man funderar mycket på detta, men så kommer nyheterna om att Ryssland brutit mot sin allians med Danmark dom är inte längre allierade! Sverige tar då genast beslutet att stödja Preussen och förklarar Danmark krig samma dag.
Den 26 januari har Sverige fått in lagren som dom behöver och kan nu sätta upp fyra divisioner till, först måste man dock få ordning på ekonomin. Sveriges invånare kommer att få räkna med höga skatter och hög moms åtminstone det närmsta året. Man hoppas på ett snabbt krig med Danmark men man hoppas också att detta kan leda till en hämnd för alla gånger Krigen mot Danmark gått dåligt i historien. Just nu väntar dock kungen på att De två divisionerna man börjat sätta upp ska stå klara så att man kan befästa gränsen mot Danmark. Men man hoppas också att Preussen ska anfalla Danmark nerifrån kontinenten så att Danmark måste rikta sina styrkor ditåt.
Kriget tar precis en sådan vändning som Svenskarna hoppats på. Preussen försöker sig på att storma Köpenhamn och Sverige kan pusta ut. Man behöver inte vänta sig något anfall de närmsta månaderna i alla fall. De två divisionerna som tränar just nu beräknas vara klara i början av maj. Oscar I väljer att nu genast sätta upp två till. Inköpet av materiel är klart och Sverige har nu höjt momsen kraftigt och drar in stora summor varje dag. Detta för att finansiera träningen av de nya divisionerna. Sverige börjar träna två nya i april och ger samtidigt också order om allmän mobilisering.
Den Preussiska stormningen av Köpenhamn går bra men långsamt. De mycket numerärtunderlägsna danska soldaterna biter ifrån sig så gott dom kan. Men man räknar med att Preussen kommer att lyckas inta Köpenhamn. Oscar I ger order om att, om inte Preussen klarar detta eller väljer att avbryta stormningen av någon anledning så kommer Sverige att sätta upp planer på ett anfall mot dom sargade Danska trupperna.
Den elfte maj står så de första två divisionerna klara. Man sammanfogar dessa till en större enhet och döper denna till Svea Livgarde. Planen är den att de andra två divisionerna som ligger i träning just nu även ska ingå i den här enheten.
Den Preussiska stormningen slog väl ut och De sista Danska soldaterna valde att retirera den tionde maj. Det återstod då endast en bråkdel av en reguljär division infanterister, när stormningen började uppges Danskarna ha haft minst 2 likadana divisioner till samt en kavaleridivision placerad i Köpenhamn. Dessa befaras ha blivit helt utrotade.
Ekonomin går nu återigen plus och man hoppas att inom några månader ha betalat av det lilla lån som Sverige tagit för att bygga upp sin krigsmakt.
Sverige får den elfte juni tillåtelse att föra militära enheter över Preussiskt territorium. Man planerar att så snart de två nya divisionerna är klara att försöka sig på ett anfall av Holstein. Preussen har läget i Danmark under full kontroll och anses inte behöva någon hjälp där.
Det pågår under sommaren ett stort slag om Odense där 3 gånger så många Preussiska trupper håller på att driva ut dom mycket underlägsna Danskarna. Sverige har dock för tillfället slopat sina planer om att föra över trupper på kontinenten. Anfallet av Holstein är helt avskrivet just nu och man har planer på att lämna det till Preussen dock så har man bestämt sig för att inte stå helt stilla under det här kriget. Man bestämmer sig för att skicka Svea Livgarde som expeditions kår och ställa den under Preussiskt kommando.
Slaget om Odense slutar som väntat med att Preussen driver ut de Danska trupperna. Den andra augusti står så de sista två divisionerna klara. Det är dessa två som man senare planerar att ställa till Preussens förfogande. Men det kommer att ske lite senare. De placeras så länge i en två divisioner stark kår, som får namnet I1.
Läget i kriget är normalt. Det står stilla. Preussen har ockuperat både Köpenhamn och Odense. Man gissar på att Danskarna mönstrar så mycket manskap dom kan för att försöka driva ut Tyskarna om så blir fallet kommer Sverige att ställa I1 till Preussens förfogande. Man kommer antagligen i vilket fall att ställa dom under Preussen om kriget blir långvarigt.
Den nionde november tas så beslutet att sammanfoga I1 och Svea Livgarde för att sedan ställa dom under Preussisk kommando. Man planerar att ha dom så åtminstone till årets slut.
Sverige bestämmer den 29 november att föreslå separat fred med Holstein, med kravet att Holstein ska betala krigsskadestånd till Sverige. En delegation sänds iväg, men förslaget nekas av Holstein. Sverige bestämmer sig då för att vänta ut kriget. Svea Livgarde är fortfarande stationerade i Malmö, Preussen har inte gett dem några order.
Året avslutas utan att några fredsavtal tecknas under eller att några nya anfall kommenderas av någon sida. Fronten står stilla . Danskarna håller det Danska fastlandet medan de mindre öarna är under Preussisk ockupation. Den Svenska ekonomin har åter fått fotfäste och den lilla skulden som uppkom under mobiliseringen är avbetalad. Men man tjänar dock inte lika mycket varje månad nu på grund av att man nu har 4 divisioner som ska försörjas. Men man hoppas att fred ska infinna sig nästa år och att man då ska kunna återuppta industrialiseringen igen på allvar. Forskningen går väldigt långsamt forskarna vid landets universitet kommer inte fram till några resultat, men man hoppas att även detta ska ändras under det näst kommande året.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1848
Läget i kriget mot Danmark och Holstein förändras inte alls under början av året. Den enda skillnaden som Sverige märker av är att man återtar kontrollen över Svea Livgarde. Den nya planen är att man återigen ska dela upp den i två I1 ska återigen uppstå och den ska befästa Luleå. Svea Livgarde ska befästa Stockholm. Man vill ha dessa två som försvarare av gränsen mot Ryssland om relationerna med Ryssland av någon anledning skulle braka samman. Eftersom Preussen nu har de Danska öarna befästa med trupper behöver inte Sverige oroa sig för tillfället om att Kriget skulle övergå till Svenskt territorium, därför väljer man alltså att flytta trupperna man har mobiliserat. Dessa ska som planerna ser ut nu vara stationerade här i fredstid, för att kunna försvara rikets gräns mot Ryssland.
Så den andra mars sluts så freden mellan Preussen och Danmark. Danmark får göra territoriella avträden. Bland annat två provinser mellan Holstein och Danmark. Danskarna förlorar även Island samt en koloni i Söderhavet. Sverige som inte varit verksamt i strid i detta krig tjänar således inte något. Relationerna mot Danmark är dock förevigt nersvärtade, det finns röster i landet som pratar om att Sverige borde mönstra en än större armé och själv gå in och göra slut på dansken som Preussen inte gjorde. Men Oscar I dementerar uppgifterna. Man ska istället vara glad över att Sverige återigen är i fred och inte behöver oroa sig för att Svenskars blod ska spillas. Planerna om att förflytta trupperna som man la fram tidigare under året verkställs nu. Svea Livgarde delas återigen upp mellan sig och I1. I1 får genast order om att bege sig till Luleå och Svea Livgarde om att bege sig till huvudstaden. Sverige tar även beslutet att demobilisera.
Man vill nu återigen få riktig fart på ekonomin, man vill inom några år kunna genomföra sociala reformer som ska öka antalet människor som flyttar in i landet.
Sverige har nu återigen en balanserad budget. Momsen är återigen avskaffad skatterna sänkta, man har satsat mer pengar på bekämpning av kriminalitet, man har även lagt mer pengar på skolan. Utöver detta så går Sverige fortfarande plus. Man kommer nu att börja bygga järnväg i Norge. Man tänker börja i dom södra delarna och arbeta sig sukssesivt uppåt. Kungen säger sig inte vara speciellt intresserad av fortgången på arbetet. Han vill bara veta när Norges järnvägsnät är färdigställt.
Året avslutas lugnt och stillsamt. Folket är lugnt för nu har man rikets gränser befästa mot Ryssland även om det inte är något direkt hot. Men det är förståeligt att folket är oroliga, tittar dom bakåt i historien har det alltid och kommer förmodligen alltid att finnas ett indirekt hot från öst. Ekonomin har fotfäste, allt går bra.
Läget i kriget mot Danmark och Holstein förändras inte alls under början av året. Den enda skillnaden som Sverige märker av är att man återtar kontrollen över Svea Livgarde. Den nya planen är att man återigen ska dela upp den i två I1 ska återigen uppstå och den ska befästa Luleå. Svea Livgarde ska befästa Stockholm. Man vill ha dessa två som försvarare av gränsen mot Ryssland om relationerna med Ryssland av någon anledning skulle braka samman. Eftersom Preussen nu har de Danska öarna befästa med trupper behöver inte Sverige oroa sig för tillfället om att Kriget skulle övergå till Svenskt territorium, därför väljer man alltså att flytta trupperna man har mobiliserat. Dessa ska som planerna ser ut nu vara stationerade här i fredstid, för att kunna försvara rikets gräns mot Ryssland.
Så den andra mars sluts så freden mellan Preussen och Danmark. Danmark får göra territoriella avträden. Bland annat två provinser mellan Holstein och Danmark. Danskarna förlorar även Island samt en koloni i Söderhavet. Sverige som inte varit verksamt i strid i detta krig tjänar således inte något. Relationerna mot Danmark är dock förevigt nersvärtade, det finns röster i landet som pratar om att Sverige borde mönstra en än större armé och själv gå in och göra slut på dansken som Preussen inte gjorde. Men Oscar I dementerar uppgifterna. Man ska istället vara glad över att Sverige återigen är i fred och inte behöver oroa sig för att Svenskars blod ska spillas. Planerna om att förflytta trupperna som man la fram tidigare under året verkställs nu. Svea Livgarde delas återigen upp mellan sig och I1. I1 får genast order om att bege sig till Luleå och Svea Livgarde om att bege sig till huvudstaden. Sverige tar även beslutet att demobilisera.
Man vill nu återigen få riktig fart på ekonomin, man vill inom några år kunna genomföra sociala reformer som ska öka antalet människor som flyttar in i landet.
Sverige har nu återigen en balanserad budget. Momsen är återigen avskaffad skatterna sänkta, man har satsat mer pengar på bekämpning av kriminalitet, man har även lagt mer pengar på skolan. Utöver detta så går Sverige fortfarande plus. Man kommer nu att börja bygga järnväg i Norge. Man tänker börja i dom södra delarna och arbeta sig sukssesivt uppåt. Kungen säger sig inte vara speciellt intresserad av fortgången på arbetet. Han vill bara veta när Norges järnvägsnät är färdigställt.
Året avslutas lugnt och stillsamt. Folket är lugnt för nu har man rikets gränser befästa mot Ryssland även om det inte är något direkt hot. Men det är förståeligt att folket är oroliga, tittar dom bakåt i historien har det alltid och kommer förmodligen alltid att finnas ett indirekt hot från öst. Ekonomin har fotfäste, allt går bra.
- [Energizer]
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 14 maj 2003, 22:40
- Ort: Stockholm
1849
Året börjar otroligt lugnt. Sverige väljer att ligga lågt och bara koncentrera sig på de inhemska punkterna. Ekonomin går fortfarande stadigt plus. Men man har inte det extrema överskott som man hade innan kriget. Detta på grund av att de 4 divisionerna man har satt upp kostar pengar i under håll.
Året visar sig vara ett mycket lugnt och stillsamt år. Sverige väljer att förbättra relationerna till sin allierade Preussen. Inget annat av vikt har hänt under det första halvåret. Men Kung Oscar I tycker bara att det är bra. Att ekonomin och folket får hämta sig från krisen förra och förr förra året. Det var visserligen ingen fysisk förlust men det var en stor psykiskt pärs som drabbade landet.
Året avslutas i samma takt. Det är ett mycket lugnt och stillsamt år man ser tillbaka på. Sverige har sparat ihop en liten summa pengar som man nästa år ska använda till någon form av investering. Det lutar åt att bygga ut järnvägen ännu mer i Norge.
Året börjar otroligt lugnt. Sverige väljer att ligga lågt och bara koncentrera sig på de inhemska punkterna. Ekonomin går fortfarande stadigt plus. Men man har inte det extrema överskott som man hade innan kriget. Detta på grund av att de 4 divisionerna man har satt upp kostar pengar i under håll.
Året visar sig vara ett mycket lugnt och stillsamt år. Sverige väljer att förbättra relationerna till sin allierade Preussen. Inget annat av vikt har hänt under det första halvåret. Men Kung Oscar I tycker bara att det är bra. Att ekonomin och folket får hämta sig från krisen förra och förr förra året. Det var visserligen ingen fysisk förlust men det var en stor psykiskt pärs som drabbade landet.
Året avslutas i samma takt. Det är ett mycket lugnt och stillsamt år man ser tillbaka på. Sverige har sparat ihop en liten summa pengar som man nästa år ska använda till någon form av investering. Det lutar åt att bygga ut järnvägen ännu mer i Norge.