Victoria AAR - Preussen!

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 13 november 2003, 18:40

1836 - 1840

BERLIN, 1 januari 1836
Som nytillträdd minister har jag påbörjat att gå igenom min uppgift att göra Preussen till ett starkt och mäktigt land i Europa. Preussen leds för närvarande av den åldrige kungen Fredrik Wilhelm III vars politik präglas av reaktionism och en allmänt anti-liberal syn.

De politiska oroligheter som skakade Europa under Napoleonkrigen är fortfarande i färskt minne hos kungen. Alla i den preussiska ledningen insåg däremot att de reformer som påtingades Preussen vid freden 1807 inte enkom var av ondo. Adeln började att idka handel och bidra till en gynnsam ekonomisk utveckling samtidigt som den fria bondeklassen påbörjade manufakturverksamhet i hemmen vilket bidrog till ökat välstånd. 1836 består Preussens befolkning till över hälften av bönder. Svaga liberala påfund som fri press eller fackföreningar är givetvis okända fenomen i Preussen.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 13 november 2003, 18:42

Ett mål den närmaste framtiden är att påskynda omvandlingen av befolkningen från en bondemajoritet till en majoritet av arbetare och tjänstemän. Förhoppningsvis går det att bibehålla ett fast grepp om Preussen med hjälp av adeln, officerskåren och statstjänstemännen samtidigt som en ekonomisk utveckling gynnas. En fast hand med möjligheter till kompromisser skall säkra ett fortsatt stabilt styre och förhindra upplopp från pöbeln.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 13 november 2003, 18:56

Preussen är delat i två delar geografiskt och befolkningsmässigt. Ju längre västerut man kommer desto mer tätbefolkat blir det. Längs Rhen är befolkningen liberal och ekonomiskt framåtskriden medan i öster dominerar godsägare och en stor polsk minoritet finns, till råga på allt katoliker. Befolkningen uppgår till strax under 14 miljoner invånare, av vilka över 90% talar tyska.

Ytterligare ett politiskt mål är att minska emigrationen utomlands. Sedan börjat av 1830-talet har en oroväckande stor del av befolkningen börjat emigrera utomlands, främst till Amerika. I en del regioner, framförallt i liberala Westfalen och Rheinland, emigrerar så pass mycket som en procent av befolkningen. Varje dag söker sig folk till Hamburg eller Bremen, hamnar utanför vår kontroll, och tar båtar till Amerika eller andra nybyggarområden. Detta måste stoppas, med både morot och piska!

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 13 november 2003, 18:58

Trots Wilhelm III:s bakåtsträvande syn har statsledningen i hemlighet vidtagit vissa åtgärder för en ekonomisk modernisering. I Storbritannien har mycket hänt sedan 1800-talets början. Ekonomin är organiserad i fabriker som drivs med maskiner och varorna transporteras på järnvägar. Spioner har skickats till Storbritannien för att försöka att få tag på maskinritningar och allmänt tekniskt kunnande hem till Preussen.

Den närmaste framtiden ska alltså Preussen försöka få in folk till städerna, bygga järnvägar och upprätta fabriker utan att äventyra stabiliteten i landet och kungahusets ställning. Järnvägsnätet är obetydligt än så länge och behöver expanderas kraftigt.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 13 november 2003, 20:55

Läget i omvärlden är sig annars likt sedan Wienkongressens omvälvande omfördelningar av europeiskt territorium. I väster står Storbritannien som ledande stat med sitt stora kolonialimperium och starka flotta. I öster står Ryssland med sina enorma manskapsresurser likt en sovande jätte. Söderut står det väldiga Habsburgska väldet, ett imperium med många nationaliteter men likväl en stark armé och ett gott diplomatiskt anseende. Målet med utrikespolitiken kommer vara att bygga upp långvariga relationer med Ryssland och Storbritannien för att undvika krig med dessa stater.

Preussens närmaste mål ligger närmare än så: det gamla tysk-romerska riket. För närvarande står vi på god fot med alla mindre furstestater. Ändå svävar hotet från Österrike över Tyskland, och alla krafter måste uppbådas för att förhindra en österrikisk offensiv in i Tyskland, eller mot det rättmätigt preussiska Schlesien! De förhatliga fransmännen skall inte ens nämnas, men med brittisk hjälp ska alla former av Bonapartistisk revanschism hållas stången! Den närmaste tiden kommer dock att bli defensiv, för att kunna bygga upp en styrka gentemot Österrike och Frankrike och för att få tid för industrialisering och politisk omvandling.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 13 november 2003, 21:18

1840 – 1846

Preussens situation är bedrövlig under 1830-talet. Statsbudgeten går med minus och de få fabriker som existerar har dålig produktivitet och har fler anställda än nödvändigt. Mot slutet av 1830-talet ser dock ekonomin allt bättre ut och sommaren 1840 avlider den gamle monarken Wilhelm III och ersätts med den mer moderne och liberalt sinnade Vilhelm IV. Detta är en gyllene chans att förena det kommersiella västra Preussen med det konservativa östra Preussen. Samtidigt kommer rapporter om att de för industrialiseringen så värdefulla maskinprodukterna nu finns tillgängliga. Priset är högt och bytesbalansen blir tungt obalanserad, men det är en nödvändig investering.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 13 november 2003, 21:20

Den preussiska staten går därför ihop med finansmannen Krupp och storsatsar på tung industri med början 1844. Stora fabrikskomplex färdigställs i det kraftigt expanderande Ruhrområdet, som har stora koltillgångar med en stor och välutbildad befolkning. Stora satsningar görs på stål och allmän vapentillverkning. Två av världens största artillerifabriker tar form, producerandes världens bästa kanoner. För att säkra järntillgången – som Preussen i det närmaste saknar – upprätthålls de goda förbindelserna med Ryssland och Sverige. Även i övriga delarna av landet börjar nödvändiga fabriker att sättas upp. En viss regional specialisering inleds. I Sachsen växer en stark möbelindustri fram, medan klädindustrin växer sig stark i Brandenburg och Schlesien. Pommern och Ostpreussen koncentrerar sig på cement, sprängämnen och andra nödvändiga konstruktionsmaterial.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 13 november 2003, 21:22

Stora satsningar på infrastrukturen genomförs samtidigt, och landets forskning inriktas mot industri och näringsliv. Korruptionen som präglade den gamla förvaltningen bekämpas hårt, och gamla korrupta statstjänstemän byts ut mot nya kompetenta män lojala mot den nya regeringen. För att finansiera alla investeringar tas stora lån i utlandet och de väpnade styrkorna minskas till ett minimum. Statsskulden skenar iväg till över 300 000 pund.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 13 november 2003, 21:24

Det är en stor chansning säkerhetspolitiskt att försumma krigsmakten och satsa på industrin Alla diplomatiska möjligheter används; hot, mutor och rentav fjäsk, för att förhindra att stormakterna drar nytta av Preussens temporärt svaga position. Förhållandet till Ryssland och Österrike är fortsatt gott, men Storbritannien är fortsatt avvaktande.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 15 november 2003, 10:42

1846 – 1847

En blick ut i omvärlden ger en oroväckande syn. Preussen har varit upptagna på hemmaplan och inte observerat världshändelserna. Preussiska sjömän rapporterar att de europeiska stormakterna har börjat anlägga kolstationer, fort och andra kolonialposteringar utmed den afrikanska kusten. Även i närheten av den gamla preussiska kolonin Grossfriedrichburg på Guldkusten!

Preussen har inga marina resurser eller möjligheter att ha en aktiv närvaro längs Afrikas utspridda kuster. Istället får en strategi antas som den store conquistadoren anammade redan under 1500-talet, nämligen att långsamt gripa makten genom en kombination av hot och närmande. Längs den östafrikanska kusten finns två primitiva statsbildningar: Oman och Madagaskar. Valet faller på den stora men isolerade ön Madagaskar eftersom ön är isolerad. De har däremot diplomatiska förbindelser med Frankrike och det finns en risk att kraftigt försämra förbindelserna med Frankrike. Regeringen gör dock den bedömningen att Frankrike inte ännu vågar stå upp säkerhetspolitiskt utan att riskera ännu ett förödande koalitionskrig.

En flotteskader avseglar mot Madagaskars hamnstad och huvudstad Tamatarive hösten 1845 för att utarbeta ett avtal med monarken Ravanlona II. De anländer i april 1846 och lättar ankar i farvattnen utanför Tamatarive, där de tar kontakt med det primitiva öriket genom en kombination av styrkedemonstration och gammal god preussisk diplomatisk sed.

Efter hand upptäcker den lokale preussiske befälhavaren att få reguljära truppstyrkor existerar, endast mindre grupper av oorganiserade vildar. Han börjar i hemlighet att ta makten i landet. Efter hand uppstår en del lokalt motstånd av mindre grupper av infödingar som lätt sopas bort och efter något år är framgången fullständig. Madagaskar styrs i kulisserna av Preussen och en stor import av tropiskt virke inleds. Plantager anläggs i inlandet kring Boinaregionen och en järnväg dras för att föra ut det värdefulla timret.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 15 november 2003, 10:46

1847 – 1849

Såväl reformer som ekonomi ser ut att ha gått vägen. Allt är frid och fröjd tills Danmark börjar agera provocerade i Schleswig-Holstein. Trots att den danska överhögheten endast är dynastisk inleder den lumpne danske kungen en kampanj för att fördanska befolkningen. Samtidigt har liberala oroligheter blossat upp inom den tyska tullunionen och kräver nu att Preussen tar ledningen i ett kraftfullt agerande mot Danmark för att försvara tyska intressen. Vi kan inte annat än att agera. Trots att Preussen inte är rustat för krig ännu skall väl ett lilleputtland som Danmark lätt krossas? Preussisk militarism kombinerat med Kruppstål skall visa vägen och markera inför Europa att Preussen upprätthåller integriteten bland de tyska staterna! Krig förklaras därför mot Danmark, samtidigt som Sverige sluter upp på dansk sida. En intensiv kampanj mot det danskvänliga Ryssland inleds för att hålla dem utanför. Börjar ryska trupper välla in österifrån står Preussen chanslöst.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 15 november 2003, 10:49

Den taktiska situationen är något bättre. Den reguljära armén består av åtta divisioner organiserade i två armékårer, var och en understödd av tre artilleribrigader och en ingenjörsbrigad. Reserven består av ytterligare 25 mobiliseras vilka tyvärr tar flera månader att få i stridbart skick. Den totala dansk-svenska styrkan uppskattas till färre än 20 divisioner. Danskarna får däremot till ett par inledande framgångar och Stralsund ockuperas av en landsatt dansk här. Sedan tog det stopp.

De heroiska trupperna i 1. armékåren avancerade upp över Jylland och utraderade allt motstånd. Efterföljande reserver slog ned de futtiga motståndsfickor som återstod. Längre österut attackerade 2. armékåren det danska brohuvudet och rensade upp detta efter hårda strider.

Det hade länge varit tal i Europa om den starka danska flottan, som behärskade inloppet till Östersjön. Trots försummandet av marinen från preussisk sida visade sig de preussiska sjömännen väl värda att strida i preussisk uniform under den preussiska örlogsfanan! I två avgörande slag söder om Fyn tillintetgörs stora delar av den danska flottan och hela den svenska flottan går till botten. Den svenska armén står därmed avskuren från Danmark, samtidigt som 1. armékåren tågar in i Köpenhamn efter att ha mejat ned några primitiva danska kavallerienheter. Ett tiotal danska divisioner har utraderats till priset av färre än 20 000 egna förluster. Mer än halva den preussiska flottan har dessvärre gått till botten.

Hela Danmark frånsett dess kolonier står under preussisk ockupation vid årsskiftet 1848/49. Sverige sluter separatfred efter ett misslyckat landstigningsförsök i Skåne av 2. armékåren. De näsvisa danskarna håller dock ut och verkar hoppas på rysk eller brittisk intervention. Vår diplomatiska charmoffensiv kommer här väl på sin plats och de högfärdiga danskarna ser sig isolerade. Den 10 februari 1849 undertecknas freden i Stettin där Danmark avträder Flensburg till Preussen medan Holstein tillfaller kungariket Hannover, Preussens ärorika allierade. Alla österriska krav på östersjöhamnar avvisas bestämt.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 15 november 2003, 10:52

Som kulmen på kriget och den allmänna oron i Centraleuropa samlas den delvis revolutionärt inspirerade riksdagen i Frankfurt och erbjuder Wilhelm IV kejsartiteln över ett enat Tyskland. Efter en viss tvekan avböjs. Erbjudandet var förenat med en liberal konstitution och ökad rösträtt. Preussens ryggrad, junkarna, hade därmed reducerats till en andrahandsposition.

Fullständigt oacceptabelt! Det långsiktiga målet att göra Tyskland till ett expanderat Preussen kvarstår, men inte till priset av reformer som riskerar att hota stabiliteten och regeringens inflytande.

"Tyskland", bah! Låter som något mjukt och löjligt. Preussen däremot, invaggar skräck i sina fiender och gör att dess tappra undersåtar känner stolthet och styrka!

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 15 november 2003, 10:57

1849-1852

Under och efter det danska kriget utvecklas dessvärre en viss social oro även i Preussen. Inte bara liberaler utan även arbetare trappar upp konflikten. Tilltron till regeringes politik når bottennivåer över hela riket trots våra segerrika arméer. Bland katolikerna och icke-tyskarna i öster råder full upprorsstämning. Flera mindre uppror slås ned brutalt av trupper och regeringen tvingas till flera reaktionära åtgärder. Enligt utländska bedömare återgår Preussen till en av de minst pluralistiska länderna i Europa. Konungens beskärs givetvis inte och makt till pöbeln – som de brittiska sillmjölkarna kallar rösträtt – avvisas bestämt.

Däremot visar kungen och regeringen sin goda vilja genom att i samförstånd med arbetsgivarna genomföra vissa sociala reformer. Minimilön och pension garanteras, liksom arbetsmiljöslagstiftning och arbetslöshetsersättning. Efterhand under 1850-talet betalas också statsskulden av vilket gör att finansministeriet kan reducera skatterna. Allt det här innebär att befolkningens tilltro sakta ökar.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 15 november 2003, 10:59

1852-1857

Preussen har alltså klarat såväl ekonomin som yttre tryck och dessutom gått stärkta ut ur händelserna. Den nya staten står starkare än någonsin och skall nu sträva efter sin rättmätiga plats som den främsta av Europas stormakter!

En mindre händelse inträffar plötsligt då Mecklenburg-Schwerin säger upp alliansen med Preussen. Detta kan innebära ett sönderfall av den tyska alliansen under preussisk ledning eller i värsta fall ett intrigerande av Frankrike eller Österrike för att öka sitt inflytande. Inga risker tas. Krig förklaras raskt och furstendömet säkras av preussiska trupper i januari 1852. Månaden senare införlivas området i den preussiske kungens rike.

Blickarna vänds åter utanför Europa. Annekterandet av Madagaskar gav den preussiska flottan en bra bas i Indiska Oceanen, något vid sidan av de traditionella sjöfartslederna. Strategin att undvika direkt administrativ uppbyggnad och istället angripa primitiva nationer kvarstår. I början av 1850-talet har Frankrike, Storbritannien och Portugal nästan färdigställt uppdelandet av Afrika mellan sig. Endast de gamla portugisiska områdena i Östafrika kvarstår under det svaga arabsultanatet Omans kontroll. Även i Somaliland har europeiska kustbastioner uppkommit.