En vikingahövdings begravning

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 21 okt 2003 16:16

År 922 fick den arabiske köpmannen Ibn Fadlan bevittna en begravning av en rusisk hövding vid volgatrakten. Detta är hans berättelse:

Ibn Fadlan skrev:Den döde hövdingen lades i en tillfällig grav som täcktes över i tio dagar, tills man var färdig med att sy nya kläder åt honom. De frågade vem av hans trälkvinnor som var villig att dö tillsammans med honom och en av dem förklarade sig villig att göra det. Denna trälkvinna vaktades sedan dag och natt, hon fick rikligt med rusdrycker och sjöng hela tiden av glädje.

När den dag var kommen då den döde och trälkvinnan skulle brännas hade folket dragit upp hans fartyg på land och ställt det på en plattform av trä. Så gjorde man en säng åt honom på skeppet. Därefter kom en gammal kvinna som de kallade för dödsängeln och bredde ut dynor över den. Hon hade ansvaret för begravningsritualen och det var hon som dödade trälkvinnan. Hon var en gammal häxa, kraftig och mörk.

Nu tog man upp liket ur graven och klädde det i nya kläder. Med sig i graven hade hövdingen fått rusdrycker, frukt och ett stränginstrument. Allt detta tog de upp och bar därefter in den döde i tältet som hade rests på fartyget. Han lades i sängen med alla sina vapen bredvid sig. Därefter lät de två hästar springa sig svettiga, högg ner dem och kastade köttet i båten. Två kor slaktades också och kastades in i skeppet. Till sist offrade de en höna och en tupp.

Under tiden gick trälkvinnan från det ena tältet till det andra och hade samlag med männen. Var och en sade till henne: "säg till din döde herre att jag gjorde detta av kärlek till honom".

När det blivit eftermiddag tog de bort trälkvinnan till något som liknade en dörrkarm. Där lyftes hon upp på männens handflator så att hon kunde se över dörrkarmen. Därefter lyfte de ner henne och lyfte upp henne igen sammanlagt tre gånger. Varje gång berättade kvinnan vad hon såg. Första gången såg hon sin far och mor. Andra gången såg hon alla sina släktingar. Tredje gången såg hon sin herre sitta i dödsriket, det var grönt och vackert och tillsammans med honom såg hon män och unga pojkar. Hon såg att hennes herre kallade på henne.

Därefter fördes trälkvinnan bort till fartyget. Hon tog av sina armband och gav dem till den gamla kvinnan. Därefter tog hon av sig två ankelringar och gav dem till den gamla kvinnans döttrar som hade vaktat henne. Männen kom och hade sköldar och stavar med sig. Man förklarade att de skulle slå på sköldarna för att dränka kvinnans skrik för att de andra unga kvinnorna inte skulle avskräckas från att följa trälkvinnans exempel. De räckte nu trälkvinnan flera bägare med rusdryck; hon drack och sjöng och tog farväl av sina vänner. Den gamla kvinnan ville nu att hon skulle skynda sig. Så drogs hon in i tältet och männen började slå på sköldarna för att överrösta hennes skrik. Sex män gick in i tältet och hade samlag med flickan. Därefter lade de henne bredvid hennes döde herre. Två tog tag i hennes händer och två i anklarna. Dödsängeln lade ett rep om hennes hals och medan männen drog åt det stack den gamla kvinnan henne med en kniv mellan revbenen. Därefter kom den döde hövdingens närmaste släktingar med ett brinnande trästycke och tände eld på skeppet. Elden tog sig och allt brann upp, fartyget, trälkvinnan och den döde herren. Sedan byggdes en rund hög på den plats där skeppet hade stått. Mitt på högen ristade de in den döde hövdingens namn och sin kungs namn. Därefter gick de sin väg.

De sexuella riterna med det följande människooffret har tolkats som ett försök att överföra livskraft till den döde hövdingen.

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 21 okt 2003 19:21

De flesta "insatta" verkar tycka att "Den trettonde krigaren" är en usel representation/tolkning av Ibn Fadlan. Själv tycker jag den är rätt charmfull och - efter hollywoodmått mätt - ganska lyckad (även om jag är mer förtjust i Beowulf-delen i filmen). Jag kan inte låta bli att undra vad reaktionen hos publiken blivit om samlagsdelen överlevt in i filmmanuset.

UrsusRex · Inlägg av **UrsusRex** » 21 okt 2003 20:01

Ibn Fadlan, Ahmed

Ibn Fadlan var en arabisk geograf som år 921 sändes ut på en etnografisk expedition av kalifen al-Muktadir. Efter sin hemkomst avgav han en resoredogörelse som kom att ingå i Jakuts geografiskalexikon (författat 1218-1224). I hans skildringar beskrivs bland andra ruserna vid volga som "de smutsfärdigaste av alla folk". Folket sov i stora hallar och morgontoaletten bestod i att en trälinna bar in ett fat vatten som sedan hövdingenn gjorde av all sin smuts i, han t.o.m snyter sig i det. Därefter skickas fatet vidare efter rangordning så att den lägsta i rang får tvätta sig i alla de andras smuts. Ibn Fadlan skildrar också rusernas kultplats, en inhägnad hage med gudastöttor placerade i rösen; där köpslog de offrande med sina gudar för att få mesta möjliga för minsta möjliga offer. Vidare beskriver Ibn Fadlan en skeppsbegravning som ju redan sagts.

Andra arabiska källor för vår vetskap om vikingarna är:

Ibn Rustah som beskriver en begravning iform av en högläggning och statsskicket som ruserna hade.

Ibn Khodadbeh beskriver varor och handelsvägar i rusernas rike.

Ibn Adhari berättar att kalifen gett order om att skepp skulle byggas som liknade vikingarnas. Detta för att lättare kunna överaska dem då de i tron att det var landsmän de mötte skulle segla för nära.

Ibn al-Athir berättar att Alfons II av Asturien fick hjälp av vikingar i sitt krig mot araberna.

Ibn al-Idari talar om för oss att araberna år 793 nästan nådde vikingarnas land i Spanien. Han berättar också om Björn Järnsidas härjningar med 62 skepp vid den Iberiska Atlantkusten.

Ibn al-Quitiyah som skildrat det moriska Spaniens öden. Där vikingarnas härjningar finns med. En vikingaskara på 16000 man ska ha fångats i ett bakhåll och slaktats i strid. Han nämner även vikingarnas färder i Afrika.

Ibn Dihya skald som skrivit Boken som ger glädje av västerns dikt där en arabisk hovpoet sänds till vikingakungen. "Han seglade med sitt eget skepp lastat med gåvor samman med den återvändande vikingaflottan till kungens residens på en stor ö eller halvö i oceanen"

shejk Abu Ishak som vid 900-talets mitt framställde en världskarta där rusernas rike är utmärkt.

Dan Koehl · Inlägg av **Dan Koehl** » 21 okt 2003 23:50

I sammanhanget kan man fråga sig hur säker man kan vara på att rus=viking i dessa berättelser?

Odret - namnet - viking nämns aldrig, i Ibns berättelse aldrig att de kommer från Skandinavien osv.

Nestorskrönikan ger oss ett spännande påstående att rusernas hövdingar skulle kommit från andra sidan havet, (land ej specificerat?) och storyn verkar vara rätt trovärdig, i kombination med arkeologiska fynd, så jag frågar inte som motståndare till denna teori, som för mysighets skulle väljer att tro på, men jag ställer ändå frågan:

Är "rus" i Ibs berättelse =vikingar? Finns ett enda ord som anger deras ursprung, etniska tillhörighet, eller språkstam, eller (med risk för att börja bli tjatig) att dessa "rus" skulle ha varit pirater?

Hur vet man att det skulle ha varit en vikingahövding?

Hur vet man att det var en hövding över huvud taget? Och viking?

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 22 okt 2003 00:07

Dan Koehl skrev:Hur vet man att det skulle ha varit en vikingahövding?

Jag är medveten om din motvilja mot ordet viking.

Men jag använde ordet viking i dess moderna betydelse i ämnesrubriken. Anledningen till det är att alla begriper vad man menar när man säger viking. Det är inte samma sak med begreppen rus och varjag.

Fördelen med att använda den nutida vardagliga definitionen av viking är att det inte råder någon tvekan om dess innebörd, vi vet ju själva vad vi menar. Att försöka lista ut vad viking betydde på vikingatiden är inte lika lätt. Det är inte alls säkert att det betydde pirat som de flesta idag tror. Så varför krångla till det genom att byta till en eventuellt äldre definition av begreppet.

Personligen anser jag att sannolikheten är rätt hög att en skandinav borta vid Volga var en viking oavsett vilket definition av ordet vi använder. Handel och sjöröveri var ju vid denna tid två sidor av samma mynt.

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 22 okt 2003 00:09

Dan Koehl skrev:Hur vet man att det var en hövding över huvud taget? Och viking?

Det står i Ibn Fadlans text att den döde var en hövding.

Dan Koehl · Inlägg av **Dan Koehl** » 22 okt 2003 01:01

Ja jag vet att jag driver denna fråga om vikingar lite överdrivet, men ju mer jag funderat på det, ju mer slentrian ser jag i bruket av namnet, i synnerhet av den yngre generationen.

Jag är övertygad om att man förr var lite försiktigra att strö tieteln viking omkring sig, snarare tror jag detta etblerades på 70-talet, efter utgrävningarna i england, och alla böcker om wikings.

Äntligen fick vi svenskar nåt att vara lite stolta över.

Begreppet tycks också gärna svälla, det gäller på skalmans sidor ibland som synonym för nordbor och gud vet vad fast det inte står i någon ordbok, det räcker med att man tror att det betydde x eller y.

I dessa tider när banan inte får kallas banan om organismen ifråga alltför uppenbart slkiljer sig från defnintionen av vad en banna är, försöker jag vråla Hallå? använd ordet viking om viking och inte för något annat än viking.

Det räcker inte med person född 800 med skägg, det räcker inte med att personen färdas i båt, det räcker inte med att han kommer från viken, och det räcker inte med att en arab skriver om ett folk som bor vid en flod ch idkar handel och begraver släktingar, för att denna person blir viking. I ärlighetens namn kanske han aldrig hört talas om Svitjod och talade en blandning av ukrainska och mongoliska, samt var bordellägare?

Om Ibn skriver Rus så är det en rus han menar. Är nu denna Ib´s ruser också vikingar? Bör termen viking, vilken jag tycker är snäppet betydligt svårare att definiera än folkunge användes i ett syfte att markandsföra en obevisad teori att rusiska riket skulle ha grundats av svenskar?

Om vi skriver på Skalman rus=Viking utan att ha på fötterna så fortsätter vi med att klampa i denna tjära utan att komma någon stans.

Jag tycker inte det är något bra att vi alla vet vad en viking var, när vi inte vet det, åtminstone har ingen på Skalman kunnat upplysa tydligt om ordets betydelse. Envist kommer jag alltså höja ett frågetecken när någon pratar om vikingar som seglar till sydamerika eller mesopotamien eller Alingsås. Likadant med diskussioner där man fastslår vad vikingar hade på huvudet, samt om denna huvudbonad hade horn eller inte, när det sammnlagda materialet huvudbonader av metall tillverkade mellan år 600 och 1000 funna i Sverige, förmodligen är ett mycket tunnt statistiskt material att basera någon teori med generaliserande påbud, erller förbud, att på hjälmen ifråga applicera några anatomiska utväxter från slidhornsdjur.

Det varkar som om man i Sverige av X anledning vill bygga upp en pseudo kunskap om vikingen, vad vi inte vat om honom får vi hitta på.

I själva verket kanske han inte fanns. Ungefär som att det inte finns Wienerbröd i Wien. Eller Wienerkorvar. man vill helt enkelt tro.

Det är en mycket mager plattform att utgå från i historisk diskussioner tycker jag, och min rädsla är att för varje gång ordet viking används så kokas en klistrig gröt, som till slut blir så stark att den kittar ihop allting.

Risken är då att vi sätter igång att definiera termen viking själva, i brist på material som ger oss ledtrådar. En gullig och gränslös idé, och ingen opponerar sig, i romantikens förtecken blir bordellägaren vid Volga en sann viking, en hövding vars blod flyter i våra ådror...och alla instämmer vi i detta.

Men om viking bara som exempel var en motsvarighet till en politisk grupp, kanske rentav från Rom fördrivna kristna (hoppas alla fattar att jag driver en hypotetisk linje nu) inflyttade från Italien till norden, vilka byggt upp handelshus mellan Frisland och Östersjökuststäder, vilka enrollerade fattiga fiskare från Uppland för diverse handelsresor, (jag tror alltså inte att de var det...) och samtliga var svarthåriga, så blir det lite löjeväckande att idag benämna en normman från Viken som aldrig träffat dessa "vikingar" viking bara för att det blir liksom myckat skojigare då, det räcker int med att kalla honom för det vi vet att han är, norrman från Viken, vi måste nödvändigtvis lägga till det där ordet som bevisligen använts av 30 svenskar någonsin.

Eller om viking var ett gammalfrisiskt ord för sjöman, vilket togs över av skandinaver lite över en höft, teorierna är många och långa.

Alltså: finns någon detalj i Ibns berättelse som antyder: ursprung, nationalitet, religion, språk, rastillhörighet eller annat om de människor han beskriver?

Om vi inte på hemmaplan kan enas vilka som var vikingar och inte, samt varför, har det nån poäng att börja kalla folk som bodde vid floder i ryssland för vikingar?

Eller, har jag missat nåt? Var han en viking? Då blir jag glad, för jag börjar känna mig som Pippi den dagen hon sökte efter en spunk.

Engan · Inlägg av **Engan** » 22 okt 2003 09:17

Håller med Dan (även om jag kanske inte känner riktigt lika intensivt för frågan

) om att det är dumt att slentrianmässigt kalla nordbor för vikingar. Viking är mer en yrkesbeskrivning än en folkgruppsbenämning. Finns ingen anledning att säga något annat än "nordbo" eller "rus" eller "islänning" eller andra folkgruppsbenämningar om man inte vet specifikt att personen ägnade sig åt vikingatåg.

Jag är inte övertygad om att ruserna var nordbor. Möjligt att de hade inblandning av nordiskt blod, men jag tvivlar på att de var ett alltigenom nordiskt folk. Deras seder behöver i vilket fall som helst inte alls vara representativa för vad som pågick i Norden vid samma tid.

Jag tycker beskrivningen på ett par punkter rimmar illa med vad man vet om nordisk mytologi. T.ex. verkar det udda att trälinnan instruerats att se sin herre "sitta i dödsriket, det var grönt och vackert och tillsammans med honom såg hon män och unga pojkar". Låter inte direkt som Valhall, och inte som Hel heller. Likaså tycker jag det låter udda att just sex män skulle gå in till henne (sex är väl inget symboliskt laddat tal i nordisk tradition? Tre eller nio hade varit mer logiskt). "Dödsängeln" verkar också som en udda grej. Undrar vilket rusiskt begrepp Ibn Fadlan översatt till detta ord.. några "änglar" har väl aldrig funnits i germansk/nordisk tradition..?

En annan udda grej: Vad i hela friden menas med att de ristade in den dödes och hans kungs namn "mitt på högen"? I jorden, eller? Eller på en sten? Känner man till några vikingatida gravar med ristade stenar på? I Norden har jag aldrig hört talas om det..

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 22 okt 2003 09:19

Få se. Jag har för mig att Fadlans son kallar det hela för en Rus begravning. Och det får vi ta för gott, att detta är då en hövdinga begravning då den döde var uppenbarligen de närmast sörjandes hövding.
(ja, eller om de var en bordellbesättning, inkastare osv, så var han deras chef ja).
Det hela hänger då samman om vi kan identifiera rus=viking. Det är detta som är frågan.

Så som man brukar beskriva saken så är det i prinicp ett likhetstecken (ruser har dock bosatt sig där nere och inom kort blivit inhemska).
Men om någon har goda argument att det inte alls är likhetstecken så var så goda.

Leonidas · Inlägg av **Leonidas** » 22 okt 2003 09:23

UrsusRex skrev:Ibn Fadlan, Ahmed

Ibn Fadlan var en arabisk geograf som år 921 sändes ut på en etnografisk expedition av kalifen al-Muktadir. Efter sin hemkomst avgav han en resoredogörelse som kom att ingå i Jakuts geografiskalexikon (författat 1218-1224). I hans skildringar beskrivs bland andra ruserna vid volga som "de smutsfärdigaste av alla folk". Folket sov i stora hallar och morgontoaletten bestod i att en trälinna bar in ett fat vatten som sedan hövdingenn gjorde av all sin smuts i, han t.o.m snyter sig i det. Därefter skickas fatet vidare efter rangordning så att den lägsta i rang får tvätta sig i alla de andras smuts. Ibn Fadlan skildrar också rusernas kultplats, en inhägnad hage med gudastöttor placerade i rösen; där köpslog de offrande med sina gudar för att få mesta möjliga för minsta möjliga offer. Vidare beskriver Ibn Fadlan en skeppsbegravning som ju redan sagts.

Andra arabiska källor för vår vetskap om vikingarna är:

Ibn Rustah som beskriver en begravning iform av en högläggning och statsskicket som ruserna hade.

Ibn Khodadbeh beskriver varor och handelsvägar i rusernas rike.

Ibn Adhari berättar att kalifen gett order om att skepp skulle byggas som liknade vikingarnas. Detta för att lättare kunna överaska dem då de i tron att det var landsmän de mötte skulle segla för nära.

Ibn al-Athir berättar att Alfons II av Asturien fick hjälp av vikingar i sitt krig mot araberna.

Ibn al-Idari talar om för oss att araberna år 793 nästan nådde vikingarnas land i Spanien. Han berättar också om Björn Järnsidas härjningar med 62 skepp vid den Iberiska Atlantkusten.

Ibn al-Quitiyah som skildrat det moriska Spaniens öden. Där vikingarnas härjningar finns med. En vikingaskara på 16000 man ska ha fångats i ett bakhåll och slaktats i strid. Han nämner även vikingarnas färder i Afrika.

Ibn Dihya skald som skrivit Boken som ger glädje av västerns dikt där en arabisk hovpoet sänds till vikingakungen. "Han seglade med sitt eget skepp lastat med gåvor samman med den återvändande vikingaflottan till kungens residens på en stor ö eller halvö i oceanen"

shejk Abu Ishak som vid 900-talets mitt framställde en världskarta där rusernas rike är utmärkt.

Finns dessa texter på nätet? Skulle man inte kunna presentera dem här och diskutera dem som vi gjort med t.ex. runtexter och sagor?

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 22 okt 2003 09:26

Engan. Varför just sex män och inte tre eller nio. Enkelt. Fyra höll henne i armar och ben, precis som det står, och två ströp henne med repet, höll då i var sin ände och drog.

Inskriften kan ev. ha skett i lösa jorden på högen, var då givetvis mera symboliskt än en verklig markering vem som är begravd i högen.

Att observera är att Fadlans son inte var en resenär vilken som helst som råkade missuppfatta allt han såg.

Han var geograf, var utsänd på en mission att se, observera, lära - komma tillbaka och berätta.

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 22 okt 2003 09:27

Tänkte fråga ungefär detsamma - finns det (eller kan vi göra) en litteraturlista med allihop? Om det inte redan finns så lägger jag upp den på min sida i alla fall, det är en bra samlingslista att ha som startpunkt i åtminstone vissa sammanhang.

Var de tryckts, på vilka språk etc.

Leonidas · Inlägg av **Leonidas** » 22 okt 2003 09:35

Teodric skrev:Tänkte fråga ungefär detsamma - finns det (eller kan vi göra) en litteraturlista med allihop? Om det inte redan finns så lägger jag upp den på min sida i alla fall, det är en bra samlingslista att ha som startpunkt i åtminstone vissa sammanhang.

Var de tryckts, på vilka språk etc.

Vad har du för adress till di hemsida?

Engan · Inlägg av **Engan** » 22 okt 2003 09:43

Stefan skrev:Engan. Varför just sex män och inte tre eller nio. Enkelt. Fyra höll henne i armar och ben, precis som det står, och två ströp henne med repet, höll då i var sin ände och drog.

Inskriften kan ev. ha skett i lösa jorden på högen, var då givetvis mera symboliskt än en verklig markering vem som är begravd i högen.

Att observera är att Fadlans son inte var en resenär vilken som helst som råkade missuppfatta allt han såg.

Han var geograf, var utsänd på en mission att se, observera, lära - komma tillbaka och berätta.

Ok, sant. Praktiska skäl. Vad tycker du om visionen av dödsriket, då?

Tror inte heller att ibn Fadlan medvetet misstolkat något. Frågan är bara om det han bevittnade hade något alls att göra med vad som var sedvänja i Norden vid samma tid.

SolitaryMan · Inlägg av **SolitaryMan** » 22 okt 2003 10:09

Engan skrev: Vad tycker du om visionen av dödsriket, då?

Jag undrar om trosuppfattningarna, t.ex. visionen av dödsriket, verkligen var så statiska och enhälliga. Bara för att vi har några nedteckningar i Eddan om Valhall och Hel, är det väl knappast säkert att de representerar alla de varianter som förmodligen förekom.

Vi vet nog mindre än vad vi tror om religionen och trosuppfattningar i det förkristna Norden. Eddans beskrivningar ger en falsk säkerhet bara för att vi råkar ha en skriftlig källa. Det är inte orimligt att tänka sig att någon har visionen av dödsriket som beskrivits ovan istället för ett käckt Valhall med Särimner, Valkyrior och glada fylleslag.

/Martin