Bakgrunden var att transportsystemet i Sverige var outvecklat. Folk tog mestadels sig runt till fots och på hästryggen. Till och med de flesta varutransporter skedde på hästryggen.
Det inkom elva anonyma svar. Vinnare blev Jacob Faggot - direktör vid Lantmäterikontoret, sekreterare i akademin och initiativtagare till bl.a. storskiftet och kartläggningen av Finland - som belönades med en guldjetong av 10 dukaters vikt. Silverjettoner delades ut till de båda finländarna Anders Chydenius (känd för att ha varit pådrivande för liberala reformer) och Jacob Gadolin. Det vara bara Faggots och Chydenius svar som publicerades eftersom Gadolin, som hade inkommit med en mer teoretisk-mekanisk undersökning av friktion, begärde tillbaka sitt bidrag efter att han upptäckt fel i beräkningarna.
Akademin motiverade sitt val av Fagotts bidrag med att det var en kärra som verkligen kunde konstrueras och hade de uppgivna fördelarna. Chydenius protesterade. I ett brev till Pehr Wargentin kritiserade han Faggots reformkärra och menade att hans eget förlag var mycket bättre.
- 2025-11-24 09.27.58.jpg (251.04 KiB) Visad 2325 gånger
Faggots reformkärra har hjul, 50 tum (123,5 cm) i diameter, i ramar och har järnbultar som håller ihop den istället för en genomgående axel. Korgens botten är lös och hänger på hjärnkedjor under skalmarna. Den kan höjas och sänkas efter behov. Faggot framhöll att kärran hade en rad användningsområden, med frakt av alltifrån sand och lera till stenar. Eftersom de större hjulen längre omlopp och friktion ska hästen kunna dra 100 lispund istället för 40 med samma kraftinsats.
Efter att kärran konstruerats konstaterade akademin att den faktiskt ägde alla uppfinna fördelar. Den kom dock aldrig att bli särskilt populär. Kanske var den för svag och ranglig? Det var alltså tänkt att hästen skulle dra en last på 850 kg ...
Chydenius kärra har järnskodda hjul med en tredjedel större diameter (1,63 meter) än hans "referenskärra2: de ärmonterade på en hjulaxel av järn. Enligt hans beräkningar krävde den storhjulade kärran 46% mindre dragkraft vid full last än en vanlig kärra med små hjul. Med nysmorda hjul var skillnaden 50%. Det var på plant underlag. Man kan misstänka att skillnaden i dragkraft inte var lika stor i backar, som ju var en realitet för de flesta bönder i Sverige-Finland.
En fråga man ställer sig är hur vanligt det var med lass på 300-600-850 kg?
Man frågar sig också om kärror med så stora hjul och så ranglig konstruktion verkligen var lämpade för landets undermåliga vägar?
Så det kanske inte är förvånande att de storhjulade kärrorna aldrig slog igenom.
