Har stridsvagnen en framtid idag?

[erep]

Vi har sett dussintals, om inte hundratals filmer där vanliga kommersiella drönare släpper 50-60mm granatkastargranater genom öppna tornluckor och självmordsdrönare flyger in genom varenda slags lucka som är öppen, varvid stridsvagnen slås ut även om ammunitionen inte antänds.
.....

De stillastående vagrarna med en lucka öppen dit man kan fälla en granat från en drönare är ju vagnar vars bemanning sprungit iväg, och lämnat (i strid med reglementet), luckan öppen då det varit så bråttom att komma bort från vagnen som mist sin rörelseförmåga.

[millgard]

Varför skall man ha besättningen I vagnen? Bättre att de sitter någon annanstans, redo att korrigera eller ta beslut om vagnens egen AI hamnar i bryderi.

[Markus Holst]

Av samma anledning som man har folk i stridsplanen?

[millgard]

Av samma anledning som man har folk i stridsplanen?

Ja så har man ju tänkt fram tills nu i alla fall. Ukraina har visat att utvecklingen går väldigt fort ibland.

[HomeGuardSoldier]

För mig handlar det om ansvarstagande gentemot Folkrätten och Krigets Lagar.

Om en stridsvagnsbesättning eller en stridspilot befinner sig inuti stridsvagnen eller stridsflygplanet och skjuter sönder ett sjukhus så bär stridsvagnsbesättningen eller stridspiloten det rättsliga och moraliska ansvaret och kan bli dömd för krigsförbrytelser.

Om stridsvagnen eller stridsdrönare är helt AI-styrt och skjuter sönder ett sjukhus, vem bär då det rättsliga och moraliska ansvaret? Även om det sitter en "skrivbordspansarsoldat" eller en "skrivbordsstridspilot" med uppgift att i allra värsta fall förhindra sånt?

Den frågan är mycket mer komplicerad att lösa. Är det mjukvarutillverkaren? Är det krigsmakten som äger stridsvagnen eller stridsdrönaren? Är det den som är ansvarig för den uppkopplingen mellan "skrivbordssoldaten" och AI-stridsvagnen eller AI-stridsdrönaren? Eller är det "skrivbordssoldaten", även om uppkopplingen mellan denna och AI-stridsvagnen eller AI-stridsdrönaren skulle strula?

Detta är den viktiga frågan för mig. Den rättsliga och moraliska ansvarsfrågan.

Att utreda detta blir nog mycket mer komplicerat än att utreda ett fall där en fysiskt stridsvagnsbesättning eller en fysiskt stridspilot begår felet.

HGS

[Hans]

Vi kanske skall börja att prata om hurivida grukimojerna utan folk i är fjärrstyrda av folk, AI kontrollerade eller möjligtvis fjärrstyrda med viss AI assistans.

MVH

Hans

[Hans]

Nu kommer jag drömma mardrömmar, jag har en Alexa hemma. Jag tänker mig hur jag som stressad infanteris säger till stridsfordonet ifråga; 'Bekämpa fienden i dungen rakt fram' och hennes svar blir: 'Bekämpa fienden i pungen rakt fram, uppfattat , skall ske' Missförstånd kan ske emellan människor också men de brukar begripa av kontexten vilket inte alltid Alexa gör.

MVH

Hans

[koroshiya]

Liksom med krigsbåtarna kan åtminstone jag tänka mig att en del pansar kommer tas bort. Det blir då mer en glaskanon med aktivt försvar. Lösningen verkar åtminstone inte vara att göra vagnarna tyngre, för då hade man väl fortsatt med det efter kriget.

Någon Maus får vi nog inte se igen förrän det finns antigravmaskiner, och Maus i sig var mer en mobil fästning än en tonk.

[MarkinM]

Nyckeln till allt är interaktion. Vilket varken ukrainare eller vi (ryssarna) har.
Båda sidor är rädda att drabbas av stora engångsförluster i soldater och utrustning. Som ett resultat har vi den nuvarande parodien på första världskriget. I vilka förluster för jämförbar framgång är större än engångsförluster under en storoffensiv.

[Hans]

Roligt att se dig igen MarkinM.

Jag föreslår att vi håller oss till det rent tekniska och undviker det pågående kriget. Annars blir det lätt känslomässigt och irriterat, OK?

Oberoende av sida så verkar de gamla sovjetiska vagnarna inte fått så bra betyg. Gängse uppfattning är ammunitionen lite för centralt i vagnen. Håller du med och har du någon annan synpunkt eller något att tillägga?

MVH

Hans

[Hans]

Med interaktion, menar du då hur stridsvagnen jobbar ihop med andra saker, pansarskyttefordon, infanteri, flyg, drönare, artilleri, helikoptrar, luftvärn och så vidare?

MVH

Hans

[MarkinM]

Det stämmer. Interaktion mellan alla typer av trupper. När en massiv attack av stridsvagnar och infanteri stöds av artillerield, riktad drift av elektroniska krigföringssystem och luftförsvarssystem. Och attackflygplan slår inte någonstans mot mål planerade för ett halvår sedan, utan i den framryckande enhetens intresse.
Vad vi nu har på båda sidor är ett anfall av styrkor upp till en pluton. Vanligtvis till fots. Eller så åker en bil ut för att döda fienden med skjutning. Detta tillvägagångssätt ger inga betydande resultat. Och eftersom fronten är fylld med system för att bekämpa allt i världen, utsätts ett ensamt fordon eller en grupp soldater för eld från allt som finns tillgängligt.
FPV-quadcoptrar kom som en överraskning. Särskilt efter att båda arméerna förlorade sin styrka i början av kriget. Vi beräknade inte det erforderliga antalet trupper och satte in mindre än nödvändigt. Dessutom rådde idiotin på vissa ställen. När de försökte attackera i marschordning och led förluster. Det finns många fall där ingenjörsstöd helt enkelt glöms bort.
Ukrainarna beräknade inte sin styrka med självmordsattacker och meningslöst försvar när de borde ha dragit sig tillbaka. Och de plågas av samma problem som den ryska armén.
Efter allt detta började FPV-quadcoptrar orsaka rädsla. Och kommandot på båda sidor ogillade plötsligt skarpt stora dagliga förluster. Vi kan prata oändligt om befälhavarna på båda sidor.
FPV-quadcoptrar har kraftigt ökat sannolikheten för att träffa ett stridsfordon på de ställen där, enligt konstruktörerna, skador borde inträffa mer sällan.
Och användningen av 1-2 fordon i en attack mot 10-20 quadcoptrar ökade bara faran från dem.
Jag känner till fall där stridsvagnar återvände efter att ha träffats av 10 FPV quadcoptrar. Utan att få någon allvarlig skada. Men alla har inte lika tur.
Det hela kom ner till en långsam framfart med små styrkor och skärmytslingar över en ensam skyttegrav i skogen som varade i veckor.
Låt oss vara ärliga. Det är omöjligt att skydda en stridsvagn från allt i världen.
Att slarva bort rustningar när det förutom quadcoptrar även finns gott om ATGM och handhållna pansarvärnsgranatkastare är dock inte ett alternativ.
Stridsstridsvagnar är inte osårbara. Soldater är inte osårbara. IFV:er är inte osårbara. Men om vi skjuter in ett ensamt stridsfordon till en attack, när det finns flera ATGM-besättningar, flera FPV-quadcopter-besättningar och en trupp med granatkastare mot det... Vad mer kan vi förvänta oss?
När det gäller stridsvagnar...
Problemet är inte mängden ammunition. Problemet är inte ens deras plats. Som praxis har visat har utvecklingen av FPV-quadcoptrar gjort det möjligt att träffa ett stridsfordon var som helst. Varken T-72, Abrams eller Leoparden var skyddade från detta. Alla söker frälsning i det individuella skyddet av ett stridsfordon. Även om detta enligt min mening kan lösas just genom taktiken att använda stora krafter och normal interaktion.
För inte så länge sedan studerade jag sovjetiska militära slutsatser från det sovjetisk-finska kriget. Det finns en slående likhet i de problem som uttrycks i taktiken. Jag kunde inte låta bli att tro att historien verkligen är cyklisk. Endast medel för förstörelse förändras.

[MarkinM]

Huvudbudskapet här är just konfrontationen mellan stridsfordon och nya förstörelsemedel baserade på praktiken i kriget i Ukraina. Inget mer.

[MarkinM]

Ändå är det nödvändigt att förstå vilka förutsättningar som skapade situationen när nya vapen skapade ett hot mot stridsvagnar.
Nya vapen föds inte från ingenstans. Det dyker upp när behovet uppstår. Och hur detta behov uppstod är också en viktig punkt.

[Hans]

Stort tack för MarkimM för det långa svaret, en liten undran varifrån får du din information. Från hemlandet eller via internet. Nyfikenhet, även om det låter som jag vore i tjänst. Vart civil 1993. Jag är för övrigt 63. Och MÖP, undrar om google translate klarar det. Militärintresserad person, något för mycket.

MVH

Hans