Patrik Öbrink skrev: ↑12 augusti 2022, 21:52
Okej, nu ska jag sätta dig på prov, Markus.
Jag tycker att jag har ganska bra koll på hoppning, men idag blev jag lite förbryllad. SVT:s expertkommentator sade att dagens bana har sammanhållna linjer och att det gör den extra utmanande. Så frågorna är:
1) Har inte alla banor sammanhållna linjer?
2) Varför blir det extra utmanande?
Först skall jag citera Peder Fredriksson som när han förklarade svårigheten med svår hoppning sade att hindren alltid står på fel ställe.
Han har rätt i det. Jämför med 110 meter häck. Alla häckarna står på samma avstånd så det är jämna tre steg emellan. Skulle någon av häckarna bli placerade en meter fel brukar alla häcklöpare riva den.
I svår banhoppning står alla hinder fel.
Man pratar om relaterade avstånd. Det gäller hinder som står sju språng eller mindre ifrån varandra. Har man flera hinder som står nära varandra här man en sammanhållen linje. Motsatsen är att hindren står glest med långa mjuka svängar emellan.
Ett galoppsprång är normalt 3,5 meter långt. Därför ställer man i lägre klasser hindren med multiplar på 3,5 meter ifrån varandra: 14 meter, 17,5 meter, 21 meter, 24,5 och så vidare. Det är relaterade avstånd. Då är det enkelt för hästen att komma fram till avståndspunkten.
I svår hoppning gör man ofta tvärt om. Man ställer hindren på udda avstånd, kanske 19, 23 eller 26 meter. Här kommer en svårighet för ryttaren att i förväg besluta om jag skall rida detta avstånd på fem långa eller sex korta galoppsprång. Har man då 3-4 hinder på raken kan det bli trixigt att fundera ut vad som är bäst antal språng mellan hindren.
Sådana linjer med flera hinder var det gott om idag.
Rider man med fyra långa språng emellan blir det ett långt och lite flackare språng. Hästen landar för långt från hindret och riskerar då att komma för nära nästa hinder och riva det i upphoppet. Kanske är fem korta språng bättre men kan jag få till det efter den fart som hästen just hade över vattendragen? Hinner jag minska tempot tillräckligt för att kunna rida på fem språng?
Sådant där ägnar sig hoppryttarna åt när de går banan innan klassen börjar.
Den största utmaningen idag var trekombinationen. Den stod så man fick välja sju eller åtta språng från hindret innan. Eftersom det var rätt kort mellan A och B i trekombinationen valde de flesta att rida än på kombinationen med åtta korta språng. Det var enklaste sättet att klara A och B. Till tredje delen av kombinationen, C, var det istället två långa språng varför man behövde få hästen att galoppera fram ordentligt där. Då är risken att hästen hoppar ett långt och flackt språng och inte kommer upp i tid och då river de med frambenen i upphoppet.
Hade det mittersta hindret i trekombinationen stått en halvmeter längre bak hade kombinationen varit betydligt enklare.
Jag har ändrat till banhoppning.
