Klansamhällets återkomst

[Davian]

Det finns inget att göra i den här trista förorten,
Det finns ingenting här för oss.
Nä ursäkta jag överdrev litegrann,
Vi kan ju knarka, supa och slåss.

Ebba Grön, 1979.

Tänkte dundra in till stan
Checka läget ett slag
Kanske hitta nån att bli kär
Göra precis va som helst
Bara vi slipper vara här

Kan det va allallallallalla förortsbarn
Allallallallalla kärleksbarn

Det är gänget ifrån förorterna
Som slår sig blodiga av hat
Samma blinda raseri
Samma blinda hat

- Ebba Grön, Hat & Blod 1981



Det var vi som slängde rektorn ut från 2:a våningen
och elda i en lägenhet för tvåtusen spänn
Det var vi som sålde TV´n ifrån ungdomsgårdens fik
Köpte kitt för pengarna och fick en rubrik
Gangsterungar i djävulens garn
Missanpassade förortsbarn ÄR VI


Vi ska riva varje förort och besegra hela stan
Sänka alla pampar i nån djup ocean
Ta det som ett löfte
Ta det inte som ett hot
ÄR DU MED ELLER MOT
Den som inte är med - Är emot.

- Nationalteatern, Ta det som ett löfte... 1971


Redan 1971 var alltså förorten ett ställe som hade sociala problem på den nivå att det gjordes populärkultur om det. Då får man tänka att Nationalteatern ändå var vuxna och många därur växte inte upp i den typen av förorter som Ebba Grön sjunger om. Och allt det här ett bra tag innan det kommer in massor av invandrare, mer än finnar, till det svenska folkhemmet. Invandringen till förorter är ett symtom på förortens svårigheter, inte en orsak skulle jag vilja hävda.

[Amund]

Redan 1971 var alltså förorten ett ställe som hade sociala problem på den nivå att det gjordes populärkultur om det. Då får man tänka att Nationalteatern ändå var vuxna och många därur växte inte upp i den typen av förorter som Ebba Grön sjunger om. Och allt det här ett bra tag innan det kommer in massor av invandrare, mer än finnar, till det svenska folkhemmet. Invandringen till förorter är ett symtom på förortens svårigheter, inte en orsak skulle jag vilja hävda.

Tror du har en hel del rätt i din analys. Men något i den sociologiska hierarkin gör att etnicitetskortet är så lätt att spela ut som förklaringsmodell. Därmed inte sagt att det i sig inte kan skapa andra samhällsproblem i någon form.

[Markus Holst]

Etnicitetskortet är lätt att dra eftersom etnicitet syns på långt håll. Förvisso fanns det på 70-talet subtila skillnader i kläder och liknande mellan förort och "finare" ungdomar, men det var svårare att se för den icke invigde.

Jag skrev en gång på FB ett långt inlägg om hur jag med tyskt namn o.s.v. mötte en hel del fördomar på 60- och 70-talet, men att jag klarade mig rätt bra så länge ingen kände mitt namn och inte började fråga. Invandrare från Somalia eller Syrien känns igen på betydligt längre håll varför de kliver rakt in i fördomarna på ett sätt jag slapp. Jag kan berätta att väldigt många valde att missförstå det jag skrev den gången.

Andra kort som är lättare att dra är "Dagens ungdom", raggare, unga män o.s.v., allt som är lätt att känna igen på långt håll.

[a81]

Redan 1971 var alltså förorten ett ställe som hade sociala problem på den nivå att det gjordes populärkultur om det. Då får man tänka att Nationalteatern ändå var vuxna och många därur växte inte upp i den typen av förorter som Ebba Grön sjunger om. Och allt det här ett bra tag innan det kommer in massor av invandrare, mer än finnar, till det svenska folkhemmet. Invandringen till förorter är ett symtom på förortens svårigheter, inte en orsak skulle jag vilja hävda.

1971 var man inne på sjätte året av miljonprogrammet och redan då började väl segregationen synas. Inte var det väl så vanligt att en "Svensson-familj" flyttade in i en miljonprogramslägenhet av värsta sort 1971? Vid starten av miljonprogrammet 1965 var det säkert vanligare, men 1971 var det väl mer "inomeuropeiska" invandrare (Finland, Jugoslavien, Grekland, etc.), begynnande inflyttning av utomeuropeiska invandrare, "invandrare" från Norrland (tills de hittade bättre boende), unga människor (tills de hittade bättre boende), personer med sociala problem, pensionärer vars lägenhet i stan rivits, ensamstående föräldrar med barn, o.s.v. som bosatte sig i det "riktiga" miljonprogrammet?

Det här är min bild från Uppsalatrakten och vad man hört från äldre familjemedlemmar. Eventuellt såg det annorlunda ut i industristäder med mera utpräglad arbetarklass?

[Amund]

Inte var det väl så vanligt att en "Svensson-familj" flyttade in i en miljonprogramslägenhet av värsta sort 1971? Vid starten av miljonprogrammet 1965 var det säkert vanligare, men 1971 var det väl mer "inomeuropeiska" invandrare (Finland, Jugoslavien, Grekland, etc.), begynnande inflyttning av utomeuropeiska invandrare, "invandrare" från Norrland (tills de hittade bättre boende), unga människor (tills de hittade bättre boende), personer med sociala problem, pensionärer vars lägenhet i stan rivits, ensamstående föräldrar med barn, o.s.v. som bosatte sig i det "riktiga" miljonprogrammet?

Vad gäller norrlänningar som flyttade till Stockholm under 70-talet (de flesta flyttade tillbaka efter några år) så är min bedömning att de hamnade i de enklaste och billigaste lägenheterna (=miljonprogrammet). Nästan varje sådan hemvändare har anekdoter att berätta om galna grannar.

[Markus Holst]

Stadens nya och låglönade invånare har alltid fått de sämsta bostäderna i stadens ytterkant. I Göteborg, som jag känner bäst, finns ring efter ring med "arbetarbostäder" runt vallgraven. Den numera så välaktade och centrala stadsdelen Haga var under min mors barndom förvisso inte längre en förort men något man rynkade på näsan åt. De som bodde där var, enligt mamma, sådana där som jobbade i hamnen, drack och spelade fotboll, alltså ovärdiga människor. Jaja, hon är sådan

Sedan fortsätter det utåt med Annedal, Olskroken, Majorna mm, så kommer 50-talets Kortedala och till slut hamnar vi i miljonprogrammens Bergsjön, Västra Frölunda och Angered.

Efter hand som staden växer och det byggs nya förorter växer de gamla i anseende varför det idag är fint att bo i Haga och Olskroken. Så är det bara, inte bara i Göteborg. De som bor längst ut får alltid stämpeln som opålitliga.

[Hans]

De som bor längst ut får alltid stämpeln som opålitliga.

Alltid? Jag misstänker det är så med Hisingen men stämmer det med Djursholm?

MVH

Hans

[Markus Holst]

De som bor längst ut får alltid stämpeln som opålitliga.

Alltid? Jag misstänker det är så med Hisingen men stämmer det med Djursholm?

MVH

Hans

Där har du så klart rätt. Det finns ju även högrestånds-förorter. I Göteborg har vi Linnéstaden och framför allt Örgryte. Även dessa flyttar ju längre bort från staden så créme de la créme idag bor i Hovås i tidigare Askims kommun.

Likväl ligger oftast "slummen" i stadens ytterområden.

Där har vi emellertid en intressant sak med favelorna i Sydamerika, som ligger lite här och där i städerna, rätt ofta granne med fashionabla kvartér.

[Markus Holst]

Ska man titta på skillnaderna nu och då är det kanske att tillgången till skjutvapen och sprängmedel har ökat

Jag läste en gång en artikel som menade att tillgången på vapen är ett resultat av Balkan-krigen, där det efter kriget avyttrades stora mängder vapen på inkorrekta sätt.

[Hans]

favelorna i Sydamerika

Favelorna var jag tvingad att googla på.

Det enda av Sydamerika jag någorlunda känner till är Buenos Aires. Men där fanns det ganska långt ifrån centrum avspärrade områden för de mer välbeställda. Jag rekommenderar att bli inbjuden på grillparty i ett sådant område. Massor av konstiga och goda delar på djur förutom de vanliga lomo https://therealargentina.com/en/a-meat- ... argentina/ dessutom utmärkta viner.

MVH

Hans

[Amund]

Min tolkning är att i många länder bryr man sig inte om huruvida slum och lyx ligger bredvid varandra, man vet ju att det finns så varför låtsas att det inte gör det? Stadsdelen Colaba i Bombay har stora slumkvarter vägg i vägg med ett av världens lyxigaste hotell. I Brasilien verkar heller ingen särskilt bekymrad över synlig fattigdom med drogade småbarn som vill tvätta din bilruta.

Är vi annorlunda i Väst - om vi inte kan bygga bort fattigdomen så nöjer vi oss kanske med att slippa se den?

Det enda av Sydamerika jag någorlunda känner till är Buenos Aires. Men där fanns det ganska långt ifrån centrum avspärrade områden för de mer välbeställda. Jag rekommenderar att bli inbjuden på grillparty i ett sådant område. Massor av konstiga och goda delar på djur förutom de vanliga lomo https://therealargentina.com/en/a-meat- ... argentina/ dessutom utmärkta viner.

Låter härligt, har länge varit på väg dit ned. Har varit i Montevideo men in te i BA.

[Hans]

Lite OT men BA rekommenderas.

viewtopic.php?f=6&t=41768&hilit=moron#p638439

Beställ en halv lomo på restaurang. Även om jag hade haft hundkräket med mig hade det varit svårt att få i sig en hel. Helt underbart kött men STORA portioner. Alla tillbehör beställs separat. Annars får du bara kött. Tar du inte köttet med chimichurri begår du tjänstefel. Och glöm inte ett hyfsat rödtjut till, finns många.

MVH

Hans

[a81]

De som bor längst ut får alltid stämpeln som opålitliga.

Alltid? Jag misstänker det är så med Hisingen men stämmer det med Djursholm?

MVH

Hans

I medelstora städer som Uppsala revs ju nästan alla bostäder i stadskärnan (Sundsvall, Lund, m.fl. städer dock undantag) och ersattes av kontor, butikslokaler, etc. Några gamla byggnader sparades givetvis och efter 2000 har fler bostäder tillkommit i stadskärnan genom förtätningar. Åren 1975-2000 (ungefär) bodde dock inte många mitt i stan.

Strax utanför stadskärnan låg/ligger ett "band" av flerfamiljsfunkishus. Där bodde väl främst pensionärspar och ungdomar i slutet av 1900-talet.

Längre ut fanns/finns en blandning av villor, radhus och flerfamiljshus.

Under 1960- till 1980-talet byggdes dessutom många villa- och radhusområden på mindre orter någon mil eller ett par mil från stan.

[sonderling]

Även Sthlm kontoriserades fast nu har jag hört att det är mer pengar i bostadsrätter så man håller på och bygger om till lägenheter igen.

Sonderling

[a81]

Samtidigt håller trenden på att vända, barnfamiljerna börjar flytta ifrån storstäderna:

https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/fors ... n-storstad

Centrala lägen i storstäderna kommer säkert att vara fortsatt attraktiva, men jag tror att mycket av den täta/höga nybyggnationen på halvcentrala lägen kommer att gå lite samma öde till mötes som miljonprogrammet, om än kanske socioekonomiskt mindre utsatt.

Jag tror att det är ett problem att man från politiskt håll har så svårt att förstå att medelsvensson inte vill bo i lägenhet med barn. Det är en stor orsak till segregationen i landet. Många som invandrat kommer från länder med mer stadskultur och bor gärna i lägenhet hela livet, medan ursprungssvenska familjer hittar andra lösningar. Det är en repris av 1970-talet på många sätt...